”Och de byggde ett torn som nådde till himlen”
Zohar: Och Skaparen sade: ”Nu hade hela världen ett språk och ett gemensamt tal.” Och de kom från öst, från världens forntida dagar.
Och de fann ut att använda den hemliga visdomen hos det första folket, flodens generation, så att de inte skulle behöva underkasta sig Skaparen. Och de byggde en stad och ett torn. ”Kom, låt oss bygga oss själva en stad med ett torn som når till himlen.” De bestämda sig för att handla i överensstämmelse med sitt ego och själva regera hela vägen upp till himlarna. Detta är helt i motsats till att höja sig själv över sitt ego, för att uppenbara Skaparen och livet i den Övre Världen.
Nu hade hela världen ett språk och ett gemensamt tal. Detta var situationen i Babylon. Även om de var egoister, så var deras ego så litet och outvecklat att de levde som ett folk, i fullständigt samförstånd, som om de talade ett språk.
Och eftersom de alla hade ett hjärta och ett begär, och de talade det heliga språket (skänkandets och kärlekens språk), var de kapabla att också utföra vadhelst de satte sig i sinnet. Och det fanns ingen som kunde stoppa dem.
Dessa människor är motsatsen till Skaparen och vill inte ha någonting med Honom att göra, men eftersom de är bundna med band av kärlek är de oövervinnliga. De är som en bunt kriminella som är trofasta vänner och tar hand om varandra till det bittra slutet. Deras band till varandra är lojala och sanna, men deras mål är egoistiska – att bygga en stad med ett torn.
De använder inte sitt sammanhang med varandra till att bli lika Skaparen. Ändå skapade de sina band på basis av givandets kvalitet, vilket gör det oförstörbart! Det är detta som Skaparen klagar på. Förbindelsen är likvärdig, och motsatt Honom, och det är precis därför som människorna behövde uppnå detta. Det är för att slita sönder det och återskapa det igen, men denna gången i likhet med Honom.
Det är väldigt likt världens situation idag. Det är samma som om vi nu beslutade att avveckla krisen och motstå alla våra egoistiska intressen genom att etablera en förening mellan alla nationerna. Vi skulle då göra det utan att tänka på Skaparen, eller målet med skapelsen. Vi skulle då vända tillbaka till samma situation som det gamla Babylon.
Idag upptäcker vi att världen är global, att alla är sammanlänkade med varandra, och att vi måste behandla varandra väl om vi inte skall förstöra varandra. Hur som helst, om vi börjar att etablera goda relationer med varandra utan att tänka på hur vi skall knyta an till den Övre Kraften, och utan ett objektivt uppnående av skapelsens mål (att uppenbara Skaparen), så skulle detta leda oss till självdestruktion. Precis som det skedde i gamla Babylon när Han blandade språken (vilket betyder att egoismen uppstod mellan människorna) och människorna slutade att förstå varandra.
Detta skulle ske för att vi skulle förstå att våra band behöver en annan komponent – Skaparen. Bara Han kan binda oss samman i en sann förening och tillåta oss att känna livet i den Övre Nivån – ett liv som är perfekt och evigt.
(Från en lektion ur Boken Zohar, kapitlet ”Noah”)