Zohar: Varje person som går till den världen utan att ha insett Torans hemligheter, även med hjälp av många goda gärningar, förvisas från den Övre Världens portar.

”Denna värld” är vad vi känner just nu, och ”den kommande världen” (Olam HaBa) är vårt nästa tillstånd. Allting blir uppenbarat för oss i överensstämmelse med vårt begär. Ens begär kan antingen förändras naturligt, med hjälp av Reshimot som gör det mer egoistiskt; eller genom ens arbete med gruppen och det omgivande Ljuset.

Om jag inte korrigerar mig själv, då kommer alla portarna till den andliga upplevelsen att förbli stängda för mig. Jag kan inte känna den andliga världen utan att förbereda mina begär och Kelim (kärl) för den, utan att korrigera egoismen till givande. Detta är hur jag kan öppna portarna!

Varje person som går till den världen utan att ha insett Torans hemligheter (vilket är möjligt bara genom att studera kabbala för att kunna ta emot Ljuset i ens korrigerade begär), även med hjälp av många goda gärningar (så som folk tänker i denna värld), förvisas från den Övre Världens portar (vilket betyder att personen inte har någon möjlighet att känna och komma in i den eviga världen).

På den andliga vägen så händer detta för varje steg, när vi går från ett tillstånd till ett annat. Du kan avancera bara genom att avslöja hemligheter – sådana som är dolda för dig just nu. Allting händer inne i ditt begär. Ditt nuvarande begär och din nuvarande upplevelse kallas ”denna värld” och ett mer korrigerat begär och upplevelse kallas ”den kommande världen”.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Om en person börjar att studera kabbalans visdom och lyckas uppnå den andliga nivån och avlider sedan några år senare. Behöver han komma tillbaka till denna världen och lida igen för att ställa samma fråga; ”Vad är meningen med mitt liv?”. Och måste han sedan göra samma arbete från början igen för att passera Machsom och avancera därifrån.

Mitt svar: Tja, säg du mig: varje gång en person måste lära sig någonting i livet, måste han inte också ”dö” och ”komma tillbaka” för att kunna fråga, ”Vad är meningen med mitt liv?”. Innan han tar ett nytt steg i livet måste en person fråga sig; ”Vad gör jag här, varför och hur”?

Om en person gör en verkligt andlig handling så måste han alltid börja från noll, precis som om personen dör. I det här avseendet har det ingen större betydelse om hans fysiska kropp lever eller inte. Den fysiska kroppens död indikerar att den personen behöver ersätta den lägsta nivån av sitt begär att njuta, den nivån som gör att vi känner vår jordiska kropp och den här materiella världen.

På den lägsta nivån hos det gemensamma skapade begäret, upplever en person sin Partzuf som sin jordiska kropp, och han upplever den nivån som denna världen. Denna nivån förändras aldrig och den måste följa en person genom hela hans korrektionsprocess, hela vägen till den fullständiga korrektionen.

Jämte den materiella nivån, upplever en person också de andliga nivåerna allt eftersom han klättrar uppåt. Men då och då måste han ersätta den lägsta nivån (den fysiska kroppen), vilket betyder att han måste dö och födas på nytt.

Hur som helst, att ersätta den lägsta nivån betyder inte att man måste börja på sin andliga väg från början igen. Det betyder bara att han kommer att ta sig fram på denna vägen mycket lättare denna gången. Trots allt så försvinner det man uppnått andligt, aldrig. Under den följande livscykeln kommer personen lätt att hitta en lärare och en grupp, kommer snabbt att uppnå allt som han gått igenom tidigare och kommer att fortsätta framåt. Men för att uppnå en ny nivå och en ny verklighet så måste han gå igenom en särskild anpassningsprocess.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Zohar: Och Skaparen sade: ”Nu hade hela världen ett språk och ett gemensamt tal.” Och de kom från öst, från världens forntida dagar.

Och de fann ut att använda den hemliga visdomen hos det första folket, flodens generation, så att de inte skulle behöva underkasta sig Skaparen. Och de byggde en stad och ett torn. ”Kom, låt oss bygga oss själva en stad med ett torn som når till himlen.” De bestämda sig för att handla i överensstämmelse med sitt ego och själva regera hela vägen upp till himlarna. Detta är helt i motsats till att höja sig själv över sitt ego, för att uppenbara Skaparen och livet i den Övre Världen.

Nu hade hela världen ett språk och ett gemensamt tal. Detta var situationen i Babylon. Även om de var egoister, så var deras ego så litet och outvecklat att de levde som ett folk, i fullständigt samförstånd, som om de talade ett språk.

Och eftersom de alla hade ett hjärta och ett begär, och de talade det heliga språket (skänkandets och kärlekens språk), var de kapabla att också utföra vadhelst de satte sig i sinnet. Och det fanns ingen som kunde stoppa dem.

Dessa människor är motsatsen till Skaparen och vill inte ha någonting med Honom att göra, men eftersom de är bundna med band av kärlek är de oövervinnliga. De är som en bunt kriminella som är trofasta vänner och tar hand om varandra till det bittra slutet. Deras band till varandra är lojala och sanna, men deras mål är egoistiska – att bygga en stad med ett torn.

De använder inte sitt sammanhang med varandra till att bli lika Skaparen. Ändå skapade de sina band på basis av givandets kvalitet, vilket gör det oförstörbart! Det är detta som Skaparen klagar på. Förbindelsen är likvärdig, och motsatt Honom, och det är precis därför som människorna behövde uppnå detta. Det är för att slita sönder det och återskapa det igen, men denna gången i likhet med Honom.

Det är väldigt likt världens situation idag. Det är samma som om vi nu beslutade att avveckla krisen och motstå alla våra egoistiska intressen genom att etablera en förening mellan alla nationerna. Vi skulle då göra det utan att tänka på Skaparen, eller målet med skapelsen. Vi skulle då vända tillbaka till samma situation som det gamla Babylon.

Idag upptäcker vi att världen är global, att alla är sammanlänkade med varandra, och att vi måste behandla varandra väl om vi inte skall förstöra varandra. Hur som helst, om vi börjar att etablera goda relationer med varandra utan att tänka på hur vi skall knyta an till den Övre Kraften, och utan ett objektivt uppnående av skapelsens mål (att uppenbara Skaparen), så skulle detta leda oss till självdestruktion. Precis som det skedde i gamla Babylon när Han blandade språken (vilket betyder att egoismen uppstod mellan människorna) och människorna slutade att förstå varandra.

Detta skulle ske för att vi skulle förstå att våra band behöver en annan komponent – Skaparen. Bara Han kan binda oss samman i en sann förening och tillåta oss att känna livet i den Övre Nivån – ett liv som är perfekt och evigt.

(Från en lektion ur Boken Zohar, kapitlet ”Noah”)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →