En fråga jag fick: Före ”Machsom”, hur ska vi förhålla oss till denna värld som bara är en verklighet som vi föreställer oss?

Mitt svar: Din inställning till denna världen bör vara väldigt enkel: när jag befinner mej i den här drömmen så måste jag ochså vara en del i den. Det står skrivet: ”En domare har inte mer än vad hans ögon kan se.” Jag behöver arbeta, sörja för min familj och göra allt som krävs i det här livet, men samtidigt borde jag inse att det är en dröm. Världen är ett spel och jag genomför alla handlingar i den som i ett spel.

Jag måste ändå ta spelet på allvar eftersom Skaparen har förberett hela den här verkligheten för mig så att jag skall leva i den, i enlighet med dess lagar, och utveckla ”punkten” i mitt hjärta, min inställning gentemot Skaparen.

Dessa två nivåer, den kroppsliga och den andliga, är helt oberoende av varandra. På den materiella nivån, där jag befinner mig i ett tillstånd av ”sömn”, utför jag allt som är nödvändigt för det här livet.

Under tiden söker jag efter en förbindelse med Skaparen på den andliga nivån, och jag utvecklas samtidigt som jag lägger all min uppmärksamhet på detta. Annars, varför lever jag, om inte för att nå Skaparen genom mina ansträngningar i detta livet?

Kategori: Dagliga kabbalalektioner |