Hastigheten i en persons avancemang beror på hur uppmärksamt han relaterar till allting som händer honom i livet och huruvida han inte låter ett enda ögonblick passera utan att knyta an det till det andliga. Man måste vara rastlös som ett barn och använda varenda stund. På det sättet är omgivningen mycket viktig. Omgivningen snabbar upp en persons utveckling genom att ge honom rätt inriktning och alltid knuffa honom framåt.

Med omgivningens hjälp kan en person upptäcka att även de lugnaste stunder har en stor innebörd. Det är särskilt under dessa stunder som man upptäcker Skaparens passionerade attityd till en. Det är som att upptäcka en hel värld djupt under den lugna havsytan.

Låt inte livet springa ifrån dig. Vi borde inte missa ett enda ögonblick, eftersom varje stund är ett tillfälle att knyta an till Skaparen. Detta kallas att återlämna livet till dess Källa. Vi måste förstå att Han vill berätta någonting för oss genom varje omständighet som Han ger oss. Hela vårt liv är en konversation mellan oss och Skaparen, men eftersom vi låter tillfällen bara glida förbi, så hör vi Honom inte! Om vi bara lyssnar, så kommer vi att höra Skaparens röst i varje stund. Detta är hur vi kommer att knyta an den materiella tiden med det andliga. De kommer att förenas som ett och vi kommer att se den andliga bilden.

Om en person upplever tiden som en serie handlingar, då är han redo att se sitt liv som en andlig process. Hur som helst, endast omgivningen har möjlighet att tona in oss till den här inställningen till livet.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Behöver vi utvärdera de nivåer som redan har varit?

Mitt svar: Generellt sett och som regel skall vi inte se tillbaka på det förflutna oavsett om det var bra eller dåligt! Det är ett felaktigt beteende, en Klipa! Jag börjar klandra mig själv för vad jag gjort och jag minns vad jag sa till någon, hur dumt jag handlade, men framför allt så kan jag inte göra något åt det!

Alla referenser till det förflutna och varje beräkning med tanke på det förflutna är oacceptabla. Se bara framåt eftersom Skaparen är framför dig! Du gräver runt inne i dig själv, bland dina minnen, istället för att fokusera på ditt arbete med Skaparen.

Kom ihåg att det finns inget förflutet!

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Varför behöver vi den materiella världen och den materiella kroppen, om det andliga begäret (Kli) inte är inne i kroppen?

Mitt svar: Vilka annan verklighet skulle du bo i innan du kommer in i den andliga världen? Just denna illusoriska verkligheten ger dig fri vilja. Denna imaginära verkligheten är oerhört viktig, eftersom varje gång vi faller, så stiger vi in i det andliga precis från denna verklighet. Vi kommer in andlighet ”ur intet” i likhet med ”Yesh Mi Ain”, en ny skapelse.

Man måste komma in i andlighet (eller en förbindelse med Skaparen) utifrån, från ”ingenting”. Människan är det enda djur som inte styrs helt och hållet av naturen. Naturen tillåter människan att göra misstag och lämnar ett ”tomrum” i honom, och ger honom därigenom frihet att gå in i den andliga världen ”från ingenting”, eller från en negativ situation.

Om vi styrdes helt av naturen, då vi inte skulle ha några frågor. Allt skulle vara förutbestämt i förväg. Men eftersom vi har fått en viss grad av frihet, får det oss att sträva efter och ha möjlighet att känna början av det andliga begäret (Kli), som är motsatsen till oss själva.

Om vi var helt kontrollerade av vår egoistiska natur, skulle vi aldrig kunna känna givandets natur. Men eftersom egoismens kontroll över oss lämnar oss detta tomrum, genom att känna det och inte förstå oss själva, i det ögonblicket vi börjar känna i början av den altruistiska naturen. Detta är hur man träder in i den naturen som ”någonting ut ur ingenting”.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Det är omöjligt att komma in i en ny verklighet med den gamla egoistiska inställningen. Alla sorter av ”gröna” rörelser uppmanar oss att älska naturen och ta hand om den, därför att hela planeten är vårt hus. Hur som helst, vi har inte möjlighet att relatera till det på det sättet. Människan kan inte föreställa sig att hela världen tillhör honom och att hela mänskligheten är inom honom.

Människan behöver uppenbara Skaparen och få kraft från Honom för att kunna bygga ett nytt system av relationer med den omgivande världen, ovanför sin egen egoism. Med andra ord, i dag delar hatet oss, men genom att komma över detta hat så uppenbarar vi ett nytt system av relationer, ett system av kärlek. Detta kan göras bara av Skaparen som vi drar till oss, så att Han etablerar detta samband mellan oss. Den som gör frid i det Övre kommer att göra frid inom oss.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Vanligtvis är våra liv så besvärliga att vi vill be Skaparen; ”Stoppa tåget, jag vill kliva av!”

Mitt svar: Om du går av från det här tåget kommer du bara att lämnas kvar och vänta på stationen. Senare kommer nästa tåg och du blir tvungen att stiga på det och fortsätta din resa.

Vår värld har 230 år kvar för att fullborda sin korrektion. Men var och en av oss kan fullborda sin egen korrektion betydligt tidigare. Till dess det inte sker, kommer du att fortsätta att delta i det gemensamma kretsloppet av födelse, liv och död.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →