Fråga: Var är gruppen? Är det en sorts idé, människor, eller någonting annat? Varför är det så svårt att förenas med människor som inte är som jag?

Svar: Varje människa i världen är genom sin själ ansluten till de andra själarna. Du måste komma in i detta inre system av sammankopplade själar som om du dyker till havets botten. Och där kommer du att hitta det nätverk av förbindelser som binder samman alla.

Alla finns med i detta nätverk: Hitler, Stalin, Ahmadinejad, Moses, Abraham, och du. Alla de människor du bara känner till genom deras yttre form, såväl som de du känner på en djupare nivå, alla är sammankopplade på bästa möjliga sätt.

I den externa världen uppfyller var och en av dem en specifik roll för att väcka de andra så att de kommer att dras närmare detta nätverk, dyka in i det, och där hitta sig själva, förenade med var och en i själ och hjärta. Du måste hitta den inre kontakten med dem. Gruppen är den inre föreningen av själar. Och du måste inkludera dig själv tillsammans med alla andra.

Med gruppen menar jag här självklart främst de som studerar med oss. Men om du kommer in i denna anslutning, kommer du att se att detta närverk förenar alla, även våra värsta fiender.

Vi måste förstå att det yttre skal inom vilket vi existerar i vår värld är givet till oss så att vi ska kunna övertyga varandra att utföra inre arbete. Hela detta spel är nödvändigt för din skull, så att Skaparen, den kraft som kopplar oss samman internt, ska uppenbaras även i sin externa manifestation.

Internt upprätthålls denna förbindelse av Honom, men externt är det upp till dig att genomföra det! Och om du lyckas sudda ut klyftan mellan det inre och det yttre,  kommer detta att innebära din fullständiga korrigering.

Från den dagliga kabbalalektionen 2011.03.25, Rabashs skrifter

Fråga: Hur kan man få reda på sin roll här i livet?

Svar: Detta kommer efter frågan om meningen med livet: ”Vad lever jag för?” Denna fråga pockar på mer och mer, och stiger över hjärtats övriga frågor.

Det finns många frågor (begär) i mitt hjärta, och jag måste handskas med dem, rangordna dem, och ta itu med det högsta så att det inte skyms. Jag måste ha denna specifika fråga med mig, resten stödjer mig bara i att nå svaret på denna den viktigaste frågan.

Varje människa väljer sitt mål för denna innersta fråga, må det vara pengar, ära, makt eller kunskap. En skulle vilja bli en vetenskapsman, en annan sitta med i regeringen, en tredje drömmer bara om att nå framgång och njuta av livet. Och så  finns det människor som frågar om meningen med livet.

Men för att få reda på dess mening är det nödvändigt att ansluta till den rot detta liv kommer från. Det visar sig att detta sökande är högre än det vanliga jordiska livet. Det är inte inuti samhället, utan över det, därifrån detta liv kommer ner. Det är omöjligt att nå ett svar på denna fråga inom det mänskliga samhället.

För länge sedan trodde jag naivt att det är möjligt att närma sig lösningen på denna fråga genom vetenskapen, att förstå hur livet uppkom, att på konstgjord väg skapa växter, djur och människor från naturens stilla nivå, att lösa livets mysterium: Var kommer det ifrån, och varför finns det? Till slut insåg jag att vår vetenskap inte besvarar sådana frågor, och mitt intresse för den försvann med en gång som om det var någonting obetydligt.

Man bör försöka att klargöra sin viktigaste fråga, sin högsta önskan, och följa den. Då kommer man gradvis att dras mot högre och högre frågor. Till slut kommer man att komma till frågan: “Vem är Skaparen som skapat mig? Var kommer jag från? Vem är jag? Vad är mitt syfte?”

Detta är frågan på nivån Bina, skänkande, som ställs inom Malchut. Det förklaras i Zohar i artikeln “Vem skapade dessa.” MI (vem) är Bina, och ELEH (dessa) är  Malchut. Man måste komma till denna fråga: “Vem skapade dessa,” det vill säga  “Vem skapade mig?” När man uppnår “Vem” (MI) kommer man att känna sig själv. Detta är ELEH eftersom ELEH klargörs först i enigheten med MI.

Då når man namnet Elohim (Gud, namnet på Skaparen som består av ELEH och MI) som kläs i Honom, som det står skrivet: “Må Skaparens namn vara på dig.” Därmed uppnår man allt.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.05.31, Rabashs skrifter

WMV |  MP3

Fråga: Kommer vi att lida till slutet av korrigeringen?

Svar: Lidande är att förnimma okorrigerade områden inombords. Så fort jag börjar se på dem på rätt vis kommer jag inte att ta det som lidande längre; istället kommer jag att känna en väldig tacksamhet till Ljuset för att det visar mig någonting som jag kan rätta till i mig själv.

Smärta kallar på handling. Om jag har ett sår som inte gör ont är det rätt så farligt eftersom det då kan bli infekterat utan att jag gör någonting. Men om det gör ont, tvingar denna sjukdom (inte såret själv) mig att börja leta efter en behandling.

Så är smärta bra eller dåligt? Det är möjligt att stänga av ett visst nervcenter i din hjärna så att du inte längre kommer att känna någon smärta alls. Om dina ben börjar brinna kommer du inte ens att känns att du brinner. Om din arm fastnar i en maskin kommer du inte att märka det. Smärtan är hjälpen som pekar ut felet för oss! Därmed måste vi se på den som medlet för korrigering.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.05.06, Rabashs skrifter

WMV |  MP3

Fråga: Kan judeförintelsen anses vara en enskild företeelse?

Svar: Det var inte enbart en enstaka historisk händelse, utan snarare ett naturligt fenomen. Det har sin grund i naturen själv. Utplånandet av andra nationer under andra världskriget hade speciellt att göra med Tysklands planer på att ”städa upp” territorier och syftet var att lösa problemet med tillförsel av jordbruksprodukter. Allt detta beräknades i förväg.

Roten till ”judeproblemet” är däremot någonting som känns instinktivt, med början under antiken och fram till våra dagar. Den israeliska nationen är ett speciellt folk, de som bär på metoden för korrigering av världen. Därmed, när en annan nation vill påtvinga sitt system (t.ex. nazism) och etablera sin egen världsordning, känner den instinktivt att världen har någon som äger en annan metod som står i direkt motsägelse till den egna.

“Jag hävdar att enighet bara är möjlig om vårt tyska folk förenas och underkastar världen vår ordning och makt. Hela jorden måste tillhöra oss. Men det finns en annan nation som påstår att de äger metoden. Den har varken reell makt, ett land, eller en armé, ingenting förutom en idé. Denna idé har levt i judarna i årtusenden; den är skriven i naturen, och det finns ingenting jag kan göra åt det. Men under tiden är min nuvarande lösning helt motsatt deras.”

Detta har att göra med tävlande ideologier: “Jag behöver inte bara trycka ner judarna, utan sudda bort dem från jordens yta. Bara deras fullständiga utplånande kommer att bevisa att jag har rätt, vilket naturen själv, den övre kraften, Skaparen, kommer att stödja. Om jag emellertid låter dem leva kommer jag inte ens för mig själv kunna bevisa att min lösning på problemet med nationell och global enighet är den rätta.

Tyskarna ville förena sin nation, påtvinga en korrekt (från deras synvinkel) ordning, och i detta fall hade de ingen fiende som var mer förhatlig än judarna, som hade en annan metod för att förena världen. Ideologer kan se det helt naturligt. Det är detta som finns rotat i världens kollektiva vilja.

En notering i samband med ämnet: Julius Streicher, en rasideolog som avrättades efter Nürnbergrättegångarna för brott mot mänskligheten för sin antisemitiska propaganda och sin begäran efter förintelsen, skrek under sin avrättning vid botten av schavotten: ”Purimfest 1946!” (under den judiska högtiden Purim firas segern över judarnas fiender).

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.05.02 på minnesdagen av förintelsen

WMV |  MP3

Shamati #59,”Om staven och ormen”: ”Och Moses svarade och sade: ’Men, skåda, de kommer inte att tro mig'” etc. ”Och Herren sade till honom: ’Vad är det i din hand?’ Och han sade: ’En stav.’ Och Han sade: ’Kasta den på marken…’ och det blev en orm; och Moses flydde från den” (Andra Moseboken, Exodus, 4).

Vi måste förstå att det inte finns mer än två grader, antingen Kedusha (Helighet) eller sitra achra (andra sidan). Det finns inget mellanläge, utan samma stav blir en orm om den kastas i marken.

…Detta är betydelsen av frågan ”Vad är det i din hand?”. En hand innebär begripande, från orden, ”och om en hand begriper”. En stav (mateh på hebreiska) innebär att alla ens begripanden bygger på urskiljandet av lägre vikt (mata på hebreiska), som är tro över förnuftet. Det är så för att tro anses ha lägre betydelse, och som låghet…

Det finns en mycket subtil analys som görs hela tiden, och som man måste göra för att gå vidare mot själens korrigering. Den kallas ”staven och ormen”. Du kan kontrollera dig själv så här: Om jag har en stark vilja att göra någonting och det står klart för mig att det är för min egen skull, och jag inser att det är så här den egoism som brinner inom mig uttrycks, samma ögonblick jag förstår detta måste jag försöka stiga över detta.

Även om jag har en stor inre vilja att döma min vän för att bestämma om jag ska närma mig honom eller avlägsna mig från honom, över allt detta måste jag anstränga mig och höja allt mitt hat, all min avsky, besvikelse och alla förväntningar på andra – vännerna, läraren, Skaparen – och gå framåt med tro över förnuftet.

Jag måste istället förstå att precis de villkor jag har fått är ”staven” som jag måste ta upp i mina händer. Då kommer den att bli en symbol för min tro och hjälpa mig att gå framåt.

Men om jag kastar staven i marken enligt mitt begär (“jord” – eretz, är “begär” – ratzon), då förvandlas den till en orm.

Jag måste göra denna analys för att känna dessa två punkter, som hela tiden är närvarande men som motsäger varandra, inom mig. Mitt ego flammar och vill döma alla – vännerna, läraren och Skaparen. Och dess klagomål och ilska är helt försvarbar. Det är verkligen upprört inombords mot dem alla. Men över detta jobbar jag på att älska dem, rättfärdiga dem, och ge till dem av hela mitt hjärta genom tro över förnuftet.

När jag känner dessa två punkter tillsammans betyder det att jag balanserar mig själv korrekt i mitt nuvarande tillstånd. Dessa punkter är vad som utgör min väg mot skapelsens mål.

På denna väg kommer jag att se att jag hela tiden tas över av nya beräkningar och ny kritik, nya oenigheter mellan mig själv och omgivningen, och detta händer för att få mig att ännu en gång tänka att jag har rätt och de har fel. Detta arbete börjar med en gång, så fort gruppen blir organiserad.

Antingen kommer folk att avancera genom tro över förnuftet, eller så kommer de att drunkna i dessa oenigheter och vandra tillsammans med ormen, kasta sin stav på marken, vilket innebär att istället för att gå med tro över kunskap längs vägen kommer de att gå med tron inom eller under kunskapen. Då kommer det enda som är kvar att göra vara att vänta på att de ska vakna, och det kan ta en mycket lång tid – ingen vet när det kan hända.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.04.13, Shamati

WMV |  MP3