Yttrande (Micael Widell): ”Sverige är känt och ansett för sitt sociala skyddsnät som tillhandahåller säkerhet och fysisk komfort i världsklass. Den svenska välfärdsmodellen är känd över hela världen…

”Institutioner har byggts för att säkerställa att den enskilde alltid är oberoende. Du ska inte behöva vara beroende av en make, föräldrar eller barn för ditt materiella välbefinnande. Så vi byggde ett samhälle där man inte behöver hjälp från någon annan. …

”Vårt unika materiella skyddsnät tar hand om oss så att vi inte behöver ta hand om varandra. Och när vi inte behöver varandra släpper vi våra band och vår känsla för gemenskap.

”Om vi har råd att vara oberoende från andra människor, verkar vi ta det tillfället i akt. Vi tar inte kontakt med andra människor om vi inte har goda skäl till det. Ju fattigare grannskapet är, desto större är beroendet av andra människor och ger tätare sociala band mellan grannar. …

”Man kan ha materiell säkerhet och välstånd i ett samhälle, eller så kan man ha människor som är nära varandra med ett rikt socialt liv och lycka som en konsekvens – men det verkar som att du inte kan ha båda samtidigt.”

Min kommentar: Det är verkligen så det är, när människor drömmer om att bygga kapitalistisk individualism och sedan socialistisk individualism, då når de en individualism där ingen annan är viktig för dem. Alla lever i isolering, alla har allt och slutligen ingenting alls.

Egot visar oss en återvändsgränd i all sin fröjd, i alla dess variationer. Egot ”äter” sig själv precis som en cancercell som slukar kroppen och sedan dör själv eftersom den inte längre har något att livnära sig på. Detsamma gäller för mänskligheten på jorden, den förstör sig själv och kommer sedan att dö.

Fråga: Vad säger Kabbala om ensamhet? Hur kan man hantera den och arbeta med den?

Svar: Det finns inget sätt att göra det. Vi kan bara acceptera metoden av korrigering genom kabbalans visdom och inse det onda i vår egoistiska natur, som vi underkastar oss och lyder blint. Först då kommer människor att kunna höra, ta sig till en annan typ av existens och börja frodas. Men det är endast om de är villiga att lyssna.

Man måste känna stort lidande över vad man har åstadkommit och hur detta liv, trots sin mjukhet och komfort, saknar ändamål och är meningslöst och tomt. I sig själv är livet döden. Det är inte så att det leder till döden, utan i sin nuvarande form är livet självt döden!

Man måste känna att man inte kan stanna i det, utan att man måste lämna det nu! Inte om 10 eller 20 år utan just nu bör det stå klart att man redan är döende, trots sitt skenbara välbefinnande.

Först då kommer folk acceptera metoden av integrerande enhet i stället för total separation, resa sig över individualismen och lämna dess fördelar. För att göra detta måste man arbeta med sitt inre i stället för att tillverka stål och producera bilar. Detta handlar inte om industrin, utan just om att jobba med sig själv, om förmågan man har att sätta press på sig själv och börja komma samman med andra och förenas med dem. Det är inte enkelt.

[196761]

Från KabTV’s ”Samtal med Michael Laitman” 2016.10.31

Kategori: Egoism, Ekonomi, Enighet, Frågor & svar, Globalisering, Integral uppfostran, Lidande, Politik, Samhälle, Sverige - Kommentarer inaktiverade för "Den svenska ensamheten"

Fråga: Jag gillar jag inte livet som så som jag idag ser det framför mig. Vad kan förändra det intrycket?

Svar: Ljuset. Men om Ljuset fyller mig, då uppstår en  behaglig känsla som döljer  alla andras svårigheter: ”Varför skulle jag bry mig om dem? Låt hela världen brinna. Ja visst är det  lidande. Ja, det är svåra plågor; det spelar ingen roll, så vad då?”

Faktum är att jag är likgiltig  och inte ser sambandet mellan lidandet i världen och mitt  eget  tillstånd. Om jag mår bra, då är Skaparen god och gör i mina ögon gott. Som exempel, om mina fiender lider, då är Skaparen höjden av perfektion för mig. Med andra ord utvärderar jag Hans godhet inte genom deras känslor utan genom vad jag känner.

Då visar det sig att mina fienders svårigheter glädjer mig, ”Det förtjänar de! Gör något mer!”  Detta är mitt  kriterium på att Skaparen är god, inte  det allmängiltiga kännetecknet på godhet, utan det som passerar genom mina känslor och som skapas av den bild jag har av problemet.

Fråga: Men varför lider då genomsnittsmänniskan av att se andras smärta?

Svar: Därför att han är rädd att deras smärta skall sprida sig till honom. Han fruktar för sin egen del. Om jag inte alls har några egoistiska begär, då skulle jag inte kunna visa medkänsla för andra, på grund av att jag inte skulle vara rädd för ett liknande öde. Mitt egoistiska begär hjälper mig alltså att dela smärtan med andra; det agerar av egen natur. Jag har inget med dem att göra men deras olycka hotar att påverka mig, därför tycker jag synd om dem.

Å andra sidan är det  klart att om jag kan bli kvitt relationen med dem, om jag kan ställa mig ovan mänskligheten, då kommer jag att bli likgiltig för dess lidande. “I slutändan är ändå Skaparen min fader, så låt mig stiga upp till Honom. Där kommer vi att vara tillsammans, så varför skulle jag bry mig om resten?”  När jag förlorat det egoistiska begäret, så har jag förlorat hotet av möjligt lidande.

Så, kan hända är det möjligt att göra en överenskommelse med Skaparen, ”Jag utför alla Dina bud, gör allt Du säger”, och vi är då ständigt sammankopplade. I sådant fall kommer lidandet i världen inte  bekomma mig alls.

Det visar sig att ju starkare min vilja och relation med Skaparen är, desto längre bort befinner jag mig från världen. Jag känner helt enkelt inte vad som händer med folk. De lider, och jag är som en sten, likgiltig helt enkelt.

Vad kan göras, om jag tvärtom känner med de andras lidande? För att göra detta måste jag känna mig avlägsen från Skaparen, koppla bort mig från Honom, och likt andra vara beroende av villkor jag inte har någon kontroll över.

Därför kastas vi nu in i en kris, för att känna vårt beroende av en okänd kraft. Av samma anledning avlägsnar vi oss från religion. Annars kan man inte känna medkänsla med andra, eller känna sig beroende av dem. Den egoistiska attityden till Skaparen som inte gått igenom kärlek till andra som till en själv är inte riktad mot kärlek till de skapare för att komma till kärlek till Honom. Detta upprätthåller förtroendet i mig att allt är ok, att jag gör allt rätt, och att jag inte behöver bry mig om andra.

Om jag förlorar min känsla av förbindelse med Skaparen känner jag mig mer och mer beroende av andra, jag tvingas skapa en kontakt med dem och genom dem med Honom. Vi är verkligen alla i fara och upplever hot varhelst de kommer från, oavsett om det miljön, ekonomin, eller andliga tillkortakommanden. Man upptäcker sitt nuvarande tillstånds instabilitet, men inte ens personliga beroende av Skaparen, utan saknaden av helheten.

Därför uppmuntrar det nuvarande läget oss att korrigeras.

[119208]

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.10.28, Baal HaSulams skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete, Kris, Lidande, Samhälle - Kommentarer inaktiverade för Likgiltig passion

Man leds från ovan till platsen för sin fria vilja. Vår fria vilja består inte i att välja mellan njutning eller lidande. Det är det som fört oss till denna plats, detta tillstånd. Nu ligger vårt val i någonting annat, ovan njutning och lidande, någonting i en högre dimension.

Det finns ett skikt i den här världen, genom vilket vi har förts, från en dålig plats till en annan plats, som verkade bra, bättre än den förra, för lidandet i den var mindre. Och innan man anade det, verkade även denna plats dålig, och det blev dags att röra sig vidare. Men vi ser att oavsett vart vi går härifrån blir det bara värre (en större ondska kommer att visa sig).

Därför förblir vi, inom ramarna för denna värld, på samma plats. Det jag behöver är att komma ut ur den, upp, till en annan dimension. Jag måste välja helt nya och annorlunda värderingar för vad jag kallar ”gott och ont” – att mäta det relativt ”mottagande och givande” och ”sant och falskt”, istället för att välja att mäta gott och ont gentemot ”njutning och lidande” så som jag nu gör. Njutning och lidande upplevs av min djuriska kropp; sant och falskt upplevs av människan i mig.

Med andra ord ligger mitt val i utvecklingen från den andliga gen jag har fått, till den riktiga mänskliga nivån. Detta utgör min fria vilja: att välja nya omsorger, ett nytt mål, och en helt annorlunda dimension.

Då kommer jag att förnimma allt som förblir nedan, i den här världen, enbart till den grad det är nödvändigt, och jag väljer att engagera mig i människan i mig. Jag har en punkt i hjärtat, den första andliga genen (Reshimo), från vilken jag börjar utveckla människan i mig. Hur gör jag detta? Jag gör detta genom att välja omgivningen, böckerna, och läraren.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Fri vilja, Lidande - Kommentarer inaktiverade för Mitt val: En högre dimension

Vår andliga väg är delad i två delar.

Den första delen är ganska svår eftersom vi inte ser exakt vad vi gör. Men det är precis det som hjälper oss att avstå från vår egoism. Om vi kunde se vad vi gör skulle egoismen delta i processen och bara växa och vi skulle aldrig kunna bryta oss loss från den. På det sättet kan vi endast gå framåt när vi inte ser vad vi gör. Det är så vi separeras från vår egoism. Gradvis avlägsnas den från oss och vi övergår till att  förenas med vännerna, genom att vi erhåller egenskapen att ge. Men självklart är detta svårt för oss.

Vår väg är baserad på det faktum att vi drar till oss ljuset. Med andra ord jag är oförmögen att korrigera mig själv. Jag kan inte resa mig ovanför min egoism. Jag kan inte göra något över huvudtaget. Men jag kan dra till mig det övre ljuset.

Därför är ansträngningar i visdomen kabbala väldigt intressanta och annorlunda ansträngningar i vår värld, där jag direkt påverkar ett objekt, en plats eller de egenskaper jag vill ändra.  Här är det skillnad. Om jag vill ändra någonting måste jag dra till mig ljuset för objektet, den dimensionen och de kvaliteterna, så att ljuset ändrar dem. Därför söker jag konstant ljuset så det förändrar egenskaperna.

Hur vet ljuset vilka egenskaper som ska ändras? Det är väldigt enkelt. Om jag avancerar mot egenskapen att älska, ömsesidigt givande, mot egenskapen av förening av vännerna, om jag försöker att förenas med dem upptäcker jag att jag är en stor egoist som försöker utnyttja dem. Att jag bara försöker utnyttja dem för min egen vinning och att jag inte bry mig om dem över huvud taget.

När jag upptäcker det i mig själv, väcker det stort lidande i mig. Då börjar jag be ljuset att korrigera mig. När jag upptäcker min egoism börjar jag be ljuset  förändra mig. Det vill säga att jag förbereder ett enormt okorrigerat begär som jag upptäcker i mig och jag känner hur frånstötande det är. Jag känner att det är avskräckande och hur mycket jag vill att det inte ska existera. Det är som cancer som jag vill ta bort och då vänder jag mig till ljuset så det kan utföra  operationen.

Då har vi gjort ett klart framsteg på vår väg. Jag rör mig hela tiden mot förening med vännerna. Mot målet med skapelsen, egenskapen av kärlek och givande. Hela tiden rör jag mig mot att förhärliga de egenskaperna, parametrarna och definitionen av mig själv, för att göra det till det viktigaste för mig.

I slutändan upptäcker jag hur motsatt jag är, hur mycket jag inte vill ha det, hur onaturligt det är. Och då i bitterhet visar jag vilket stort behov av ljuset jag har. Därför är det ett stor problem. Människor som inte är kapabla att upptäcka det och inte är kapabla att lida, kan inte gå den här vägen. Dessutom är lidandet kvalitativt. En människa känner det i det normala livet också, även om allting går bra. Det är lidande och avsaknad av kärlek, för jag vill förenas med vänner.

Då förstår jag att det är nödvändigt men jag ser att det är omöjligt. Bara den här sortens lidande är det som menas, inget annat!  Det handlar inte om jag förstår ämnet eller inte, eller om jag är klok eller otålig. Nej! Det enda som jag behöver är att uppenbara mitt avvisande av förening med andra. Bara det! Att ge!

När jag är avvisande av förening med andra och jag plötsligt börjar att förakta egoismen, inte vill ha det, är det precis den egenskapen jag måste hålla fast vid och då fråga efter korrektion.  Det är hela kabbalas hemlighet. Det är inget annat!

Därför är första delen av vägen att gradvis öka uppenbarelsen av ondskan i oss och sedan vid  ett enda tillfälle bli korrigerad.  Det är därför det är två faser i vårat avancerande.  Den första fasen är att vi samlar flera år av enormt, tungt och omständigt lidande. Sedan blir det vid ett enda tillfälle korrigerat och vi öppnar våra ögon så vi ser en hel ny bild omkring oss.

Det visar sig att hela skapelsen fungerar i egenskapen  av givande och kärlek.  Hela världen fungerar så, medan det för mig i mina egoistiska egenskaper visar sig att jag är uppbyggd av egenskaper av egoism. Det är samma arbetsamma sak som när en raket går in i en omloppsbana med viktlöshet i rymden, och ett lugn plötsligt infaller. Allting är tyst, motorerna stannar, och du är ute i rymden .

Från den virtuella lektionen 2012.11.18, Introduktion till TES

 WMV |  MP3

Kategori: Egoism, Enighet, Grupp, Kärlek, Lidande, Ömsesidig garanti - Kommentarer inaktiverade för En enorm gåva för lidandet i avsaknad av kärlek

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Evolution, Inre arbete, Kris, Lidande - Kommentarer inaktiverade för Ondskans manifestation i yttervärlden

Kategori: Inre arbete, Kongresser, Kris, Lidande, Ömsesidig garanti - Kommentarer inaktiverade för Ett erbjudande vi inte bör tacka nej till

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete, Lidande - Kommentarer inaktiverade för Leta inte efter smärtstillande, satsa på behandlingen istället

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Kris, Lidande - Inga kommentarer →

Fråga: Hur säger den kabbalistiska vetenskapen att jag bör förhålla mig till saker som hotar mitt liv, så som krig, en terroristattack, fallande raketer, eller bara en vanlig kriminell attack?

Svar: Medan vi fortfarande är okorrigerade måste vi leva i denna motsvarande, okorrigerade värld vi har medan vi korrigerar oss själva och därigenom korrigerar världen. Under tiden bör varje person agera enligt vad som är accepterat i samhället och världen.

Samtidigt måste var och en av oss korrigera sig själv och därmed uppenbara den övre kraften, kvaliteten av skänkande och kärlek i honom och i världen. Till den grad han gör denna uppenbarelse kommer våra fiender gradvis att bli våra vänner och alla dåliga saker kommer att försvinna.

Men, för tillfället måste vi agera i enlighet med våra okorrigerade kvaliteter. Alla mina hatare och fiender är det onda som finns inuti mig, som blir uppenbarade på utsidan på detta sätt. Jag projicerar dem till utsidan och det är därför de finns.

Men, om i stället för dem ser jag Skaparen stå bakom dem, då blir de plötsligt oskiljaktliga delar av mig. Därför bör vi inte vara rädda. Vad vi måste göra är att utföra korrigeringar.

Jag är säker på att ingenting dåligt kan hända en person om han alltid är inriktad på att ”det finns ingen annan än Han”.

Från lektion 7, World Kabbalah Convention 2010, 2010-11-11

Kategori: Frågor & svar, Inre arbete, Kongresser, Kris, Lidande - Inga kommentarer →

De som kallas “Isra-El” (strävar efter Skaparen) går framåt genom deras eget individuella arbete, separat från resten av mänskligheten. Detta på grund av de reshimot som har vaknat inom dem, och Skaparen som vill föra dem närmare Sig Själv.

De kommer in i en speciell process som kallas uppenbarelsen av själen (Skaparen eller andligheten som är ett och detsamma). Steg för steg måste de gradvis avtäcka den kontinuerliga process som varje människa måste gå genom i enlighet med hastigheten i vilken deras reshimot materialiserar.

Vi kan bara snabba upp denna process, inte förändra den. Vi kan påskynda vår utveckling om vi, genom att använda alla tillgängliga medel, bearbetar våra tillstånd snabbare och mer korrekt. Vi förändrar inte tillstånden själva eller ordningen i vilken de kommer. Vår enda frihet ligget i att använda studierna och förbindelsen mellan oss för att förbättra vårt medvetande och vår känslighet för att fortare kunna förstå dessa tillstånd och rättfärdiga dem.

Genom att vara förberedd på dessa tillstånd får vi dem att passera i en högre takt, och skapar därigenom en annan attityd till dem. Då upplever vi varje tillstånd som positivt och med förståelse. Förutom vår attityd till det som händer med oss, är vi helt maktlösa att förändra eller påverka någonting.

Vår attityd till alla tillstånd vi upplever och går igenom (vilka naturligtvis kommer från Skaparen) utgör vår intention eller avsikt. Intentionen är min attityd till mina förnimmelser och till deras Källa, för ”det finns ingen annan än Han”.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010.09.16, ”Vad är lidandet i arbetet”

Video | MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Fri vilja, Grupp, Inre arbete, Lidande - Inga kommentarer →