Fråga: Det sägs att kärleken avslöjades i exilen i Egypten. Vilken korrigering utförs i Egypten?
Svar: Det finns många korrigeringar där: Bortkopplingen från Jakob, anslutningen till Moses, avskiljandet från Josef och allt detta på toppen av en önskan som ständigt växer; slutet av de sju åren av svält och Egyptens plågor är alla många inre urskiljanden eftersom de är beredningen av kärlet. Toran säger att hela skillnaden mellan exil och frälsning ligger i bokstaven alef (hebreiska), i uppenbarelsen av Ljuset, uppenbarelsen av Skaparen. I exilen måste man upptäcka i vilken utsträckning man saknar Skaparen och att man utan honom inte kan sammansluta med andra.
Först när man samlar och samlar alla dessa önskningar, passioner, sorgen över att inte kunna avslöja Skaparen, vilket betyder egenskapen av givande bland vänner; När du ångrar att du inte kan ansluta med dem och du fortfarande vill göra en insats för att upptäcka kärleken, anslutningen utan hänsyn till dig själv, och du kan inte göra det; då når du Egyptens tio plågor genom vilka du redan frigörs från Farao. Annars kan du inte frigöra dig från honom.
Moses i dig är beredd att göra det, men Israels folk är inte det. Till sista stund hör dina begär bara att de ska komma ut ur Egypten, att de bör förbereda sig, att dessa korrupta önskningar kommer att få motgångar, och att de önskemål som är inriktade på Skaparen kommer att kunna skilja sig. Det är mycket hårt arbete, men det får inte hindra oss eftersom det är arbetet i Egypten. Annars kommer vi inte att nå frälsning. Vi kommer inte att belönas med Skaparens hjälp, vars ”starka hand kommer att leda israeliterna ut ur Egypten”, tills vi når slutet av vår ansträngning, genom att försöka lösa alla problem, misslyckanden, och den tunga känslan.
[131066]
Fråga: Vad kan vi förvänta oss av boken Zohar under lektionen?
Svar: Jag känner inte till en bok som är mer pittoresk, vacker och romantisk än Zohar. Den griper alla kvaliteter och sinnen i en person och spelar på deras strängar.
Det finns olika typer av litteratur: dikter, romaner, historiska och vetenskapliga böcker. Men deras författare inte kan uttrycka något mer än vår mycket begränsade materiella nivå. Och våra ord inte är beredda att förmedla något annat.
Men när du läser Zohar ordnar du ditt inre beroende på vad boken säger, boken öppnar en dörr in i dig själv för dig. Och där, djupt inne, ger den dig liv, målar en bild, ger ett exempel på vad som står i dess ord och bokstäver.
Ingenting i verkligheten motsvarar boken Zohar, ingenting når upp till den höjd av konstnärskap med vilken den skrevs. Boken Shamati berör något inom dig, Studiet av de tio sefirot, även Gemara producerar vissa åtgärder inom dig. Och du kan läsa Shulchan Aruch (en lagsamling) och känna inre rörelser enligt det ömsesidiga samarbetet mellan Ljus och kärl. Men allt detta är ”prosa” jämfört med Zohar, jämfört med sin ”lyrik” blandat med oöverträffad känsla.
Och Baal HaSulam, med sin kommentar, trädde in i Zohars flöde, och anslöts till de själar som skrev den. När jag läste Sulamkommenteren kände jag mer och mer tydligt att detta är ett resultat av arbetet i alla tio författare som skrev Zohar, och i våra dagar uttrycks detta endast genom Baal HaSulam. Det är som om de sjunger i kör, i ett kapell, fyller i och fortsätter varandra, och var och en fortsätter musiken och sätter in sina anteckningar just där det behövs.
Detta är vad en riktig bok är: andlig uppenbarelse inom en person. Boken förbereder en människa, leder, arrangerar, och fyller honom. Den gör allt, och själv känner man bara resultatet av vad boken gör i en.
Boken aktiverar personen och för en genom en rad tillstånd. Du behöver inte något annat än det. Den utvecklas i dig, förändrar dig, och leder dig framåt. Alla delar av det skådespel som du känner inom dig själv kallas Boken. Det är inte några sidor som skrivs ut i ett tryckeri.
[124826]
Du anstränger dig som ”en oxe till bördan och en åsna för lasten”, vilket innebär att arbeta utan att känna någon smak i arbetet. Jag läser boken Zohar för att doktorn säger att den fungerar som ett läkemedel som kommer att hjälpa mig att bli frisk.
Vanligtvis är det obehagligt och rätt svårt. Det står i kontrast till mina kroppsliga begär och faller mig inte i smaken, men doktorn har skrivit ett recept och därför gör jag det. Jag önskar inte att jag känner njutning i mitt sinne och hjärta när jag läser Zohar. Även om det ger mig glädje att läsa Zohar, så är det inte för att jag verkar förstå, eller känna, och att jag läser om följetongen i Zohar som en äventyrsbok, och följer resorna som de visa männen gör likt de stora utforskarna som upptäcker nya platser och kontinenter. Jag är glad enbart för att jag accepterar denna läsning som en medicin.
Det är inte läsningen i sig som ger mig glädje, utan processen som jag går igenom. Först följer jag de visas order, vilket innebär att jag böjer mig inför dem. Sedan har jag hört att Skaparen får glädje och njutning. Till slut korrigerar jag mig själv och kommer närmare Skaparen.
Om du fördjupar dig i texten, betyder det att du opererar i dina begär att ta emot genom att försöka fylla dem på något sätt genom ditt egoistiska hjärta och sinne. Men, du berövar då din intensitet i studierna, intensiteten i tillståndet. Men, till slut, kommer saker att vända sig åt andra hållet och det kommer få dig att inse att det är allt du äger. Denna egoistiska sorg kommer visa dig att du har studerat på fel sätt.
Detta tillvägagångssätt är inte 100% korrekt, för hur kan jag förstå boken Zohar när handlingen ska tydas med mitt materialistiska sinne? Det är så vetenskapen fungerar i denna värld, och det kallas ”förnuft”.
Men, den andliga vägen är på en annan nivå. Den är i en nivå, en annan dimension, där dina känslor och ditt förnuft inte har något att hämta. Du kan inte ens föreställa dig vad som finns där. Den är på en helt annorlunda frekvens.Det är som om du tar emot på 100 kilohertz medans någon annan gör det på 100 megahertz. Detta är två helt olika frekvenser; en är lång och en kort. De kan inte kommunicera och kan inte generera några gemensamma former.
Hur kan man prata om en ny värld som man inte ens kan se? Vad kan man hålla fast i? Inget! Men, man fick böcker som man inte kan förstå alls, eller någonsin. Du kommer inte förstå någonting alls tills du når Zohars grad. Denna nivå av Zohar uppnås genom att du byter ut alla dina sinnen och ditt intellekt. Tills dess har du ingen koppling till ”Torah”, förutom dess unika kvalitet.
[111650]
Zohar, ”Naso”, punkt 180: Prästernas välsignelse. Må Herren välsigna dig, må Herren upplysa, må Herren bära… välsignelsen Ha- Va-Ya-H, och de är även de tre namnen av Ha-Va-Ya-H i prästernas välsignelse, som är analoga med de tre linjerna, de tre bokstäverna i Ha-Va-Ya-H i fyllandet av S”G (63) Yod, Hey Vav, Hey. Att de tre bokstäverna Yod av S”G, är begynnelsebokstäverna av dessa tre Ha-Va-Ya-H.
Kabbalisterna har ett problem. Varje vetenskap i vår värld, som fysik, kemi, biologi, zoologi och botanik har ett eget språk, men det finns inget språk för känslor efter vi i vår värld inte kan ranka dem, mäta dem, väga dem, eller dela upp dem i olika typer och så vidare.
När vi börjar upptäcka viljan att ta emot och olika sorters känslor i den, enligt begärets storlek och typ, i tre linjer, på alla dess tjockleks nivåer, behöver vi ett språk för att beskriva hur det ska gå till.
Ta till exempel musiknoter; det är inte ett språk. Jag ritar bara några symboler som någon annan måste spela och känna, och då kan det hända att personen förstår de känslor jag ville förmedla, även om det för honom kan innebära någonting helt annat. Det här är ett mycket stort problem.
Av samma anledning betraktas varken psykologi eller psykiatri som exakta vetenskaper, eftersom de är baserade på den lilla erfarenhet vi kan bygga upp under vår livstid och inte mer än så. Det är på grund av att vi inte kan mäta känslor med våra sinnen, sätta dem i tabeller och diagram så att det vore som en järnregel.
Därför har kabbalisterna uppfunnit antecknandet av andliga insikter genom att använda gematria (bokstävers och ords numeriska värden) och detta har verkligen blivit ett mycket lakoniskt språk som kan föra samman många korrekta detaljer, som kan förmedlas från en person till en annan. Detta står i kontrast till musikkompositioner där var och en kan föreställa sig vad kompositören hade i åtanke, medan man här inte kan ha fel. För att utveckla gematria måste man erhålla och nå samma plats, samma fenomen, för att införlivas i samma själv som skrev detta, och då kommer man att känna exakt samma tillstånd, eftersom ni är förenade med själen i vidhäftande och så kan man vara säker på att man verkligen har tagit emot dess budskap.
Varje gång vi börjar studera från kabbalistiska böcker, speciellt boken Zohar, måste vi först vara tacksamma för nivån vi blivit belönade med. Vi är tursamma som får studera attributen av givande, om världen av givande, och få kontakt med källan av kraften som kan höja oss ovan den animaliska nivån till nivån av talande. Då kommer vi vara i givande och älskande av andra och Skaparen.
Detta innebär att vi måste värdera ”verktyget”, sätten som vi har nu – den speciella boken, som när den läses bestämmer min kontakt med den övre världen. Om jag värderar den, om jag attraheras uppåt och känner respekt, då kan jag när jag läser den utföra olika handlingar på mig själv. Det är inte enbart för att förändras, utan också att bli kompatibel med vad som är utanför mig.
Det verkar som att det är en stor värld omkring mig och för närvarande är det sant, men sedan lär jag mig att allt det är byggt av kärl, av mina begär. Jag kommer uppfatta dem som delar av min kropp och på så vis etablera min attityd till den övre kraften som skapade mig och jag kommer hålla fast vid den.
Boken bör förse mig med allt detta. Så jag måste värdera det gigantiska system som är omkring mig. En kabbalistisk bok hjälper mig, precis som en guide, att bli bekant med verkligheten jag befinner mig i, och den berättar hur jag ska använda den för att känna den övre kraften och hålla fast vid den.
Först måste vi värdera det nya perspektivet som avslöjas för oss. Därefter kan vi vända oss till den övre kraften med en förfrågan, eftersom målet är så sublimt, stort och underbart, att jag verkligen vill uppnå det.
Då börjar jag sköta mina begär, att ta emot eller att ge, enligt hur mycket jag kan klargöra det. För att klargöra begäret korrekt måste flera villkor följas:
“Förord till boken Zohar”: Innan vi belönas med att, genom Torah och mitzvot, vända begäret att ta emot inom oss till att ta emot för att ge, så är det starka lås på grindarna mot Skaparen, eftersom de då har en motsatt roll, att hålla oss borta från Skaparen. Krafterna av separation kallas lås, eftersom de blockerar grindarna av närhet till Skaparen. Men om vi övervinner dem, så att de inte påverkar oss och kyler ner kärleken i våra hjärtan, så blir låsen öppningar och mörkret blir ljus och bitterheten blir sötma, eftersom för alla lås så tar vi emot en speciell nivå under Guds försyn och de blir öppningar, nivåer av att förvärva Skaparen.
Detta händer även innan vi går igenom machsom (barriären) till den andliga världen och innan vi skaffar oss givandets attribut som man börjar arbeta med. Även innan dess börjar låsen gradvis ändras till en inbjudan till ens känslor och uppfattning.
Först börjar man förstå att låsen sattes dit för ens eget bästa. Sedan börjar man se vilken fördel varje nedgång ger en, varje problem i livet och dess förvirring, både de närmaste och de mest distanserade. Man börjar förvänta sig ett positivt resultat i allt som händer, och detta fokuserar en korrekt och för en rakare mot målet.
Till slut börjar man rättfärdiga allt och blir tacksam, även under en period av nedgång och förvirring, när fiender och motståndare attackerar en. Man vet att de alla är krafter som förts från Ovan för att korrigera en.
Man ser den goda ängeln istället för flodens stormiga vatten. Man ser Guds hand i allt som sker. Man får denna känsla tack vare sin erfarenhet och det gradvisa erhållandet av kraften av skänkande, tills man slutliten belönas med uppenbarandet av kraften av givande och börjar använda den till nytta för sin utveckling.
Det spelar ingen roll vilken del eller stycke ur boken Zohar vi studerar. Rabash brukade göra såhär: Han brukade sluta sina ögon, öppna boken på något ställe, och börja läsa mitt i texten. Han läste några rader, och detta var tillräckligt för honom. Sedan fortsatte han att tänka.
Det knyter en person till källan som förklarar för honom om den korrekta och goda framtiden. Trots allt, så vet du inte vad denna källa är i sig själv. Du vet bara att genom att göra detta, så öppnar du någon kran som tar dig till den kraften, och denna kraft måste influera dig. Det är som om du öppnat en vattenkran, och det forsar över dig.
Detta är sättet vi måste relatera till boken Zohar. ”Vattnet” kommer på sådant vis att vi ”står under kranen”. Med ”att stå under kranen” menas att vi är tillsammans, och längtar så mycket som möjligt efter förening eftersom detta är vattnets naturliga sätt, att hälla vatten från ett förenat kärl. Så enligt sättet som vi förenas, begäret att ta kontakt, och strävan efter att bli en människa och ett hjärta, på det sättet kommer mängden ljus från Toran till oss, och vi tar del av emottagandet av Toran, mottagandet av ljuset.
Fråga: Vad är det utmärkande med boken Zohar i den globala integrerade utbildningen? Är Zohars uppenbarelse i vår generation ett botemedel mot en kris, eller påskyndar den processen? Vad föregår den?
Svar: Först och främst, det är verkligen viktigt för oss att vi läser Zohar i en halvtimme per dag under våra dagliga lektioner. Så var det under studierna med Rabash, vilket är anledningen till att vi behåller samma ”dos”. Förutom att vi läser på morgontimmarna, istället, vilket gör det ännu mer effektivt.
Vi förbereder även en bok som vi kallar för Zohar för alla, avsedd för de som vill förenas med oss, som förstår att vi genom att läsa denna bok drar Ljuset som förenar oss, och bara under detta ljus kan vi uppnå riktig förening mellan oss.
Det är anledningen till att vi alla måste läsa denna bok. Trots allt talar Zohar enbart om våra korrigerade kontakter, om våra korrekta inre system i hela mänskligheten, i vilken vi kommer att förenas i tanke och känsla, uppnå ett mål, en tanke, och därefter upptäcka oss på nivån för människan, likt Skaparen, den övre världen, det högre livet.
Det är därför jag är så övertygad om att våra ansträngningar med att förbereda Zohar för alla inte kommer att vara i onödan, att en tid kommer att komma då den kommer att bli läst av och använd av massorna. Precis som vi läser Zohar idag, kommer denna bok en dag att läsas av externa människor på olika sätt som t.ex på internet eller de sociala siterna. Zohar är verkligen källan till allt ljus som återvänder som för oss tillbaka till det goda, och det kan dras på olika nivåer. Och att återvända till godhetens källa innebär återvändandet till godhetens källa och tillståndet före splittringen, nämligen till nivån av förening mellan oss.
Fråga: När vi läser Zohar, ska vi försöka leta efter förbindelsen mellan oss i intellektet eller i känslorna?
Svar: Vi ska leta i våra känslor. Om vi inte kan hitta det där bör vi ta hjälp av intellektet. Men först och främst ska vi försöka hitta en emotionell kontakt.
Zohar beskriver den redan nu existerande förbindelsen mellan oss. Denna förbindelse kommer att uppenbaras som Malchut i den oändliga världen, fylld med oändlighetens Ljus, närvaron och uppenbarelsen av Skaparen. Detta är vad vi måste sträva efter.
Så när vi läser Zohar försöker vi föreställa oss den korrekta förbindelsen mellan oss. Idag blir behovet av denna typ av förbindelse mellan oss allt mer tydlig. Därför uppenbaras Kabbala för alla. Detta kräver att de av oss som har väckts upp och börjat studera lite föra än alla andra måste sprida det till resten av världen så att alla ska inse att vi befinner oss i en kris. Det vill säga att vår nuvarande förbindelse inte fungerar, och att vi måste upptäcka en ny förbindelse mellan oss.
Denna nya förbindelse kan inte urskiljas på det naturliga, egoistiska sättet som vi har gjort tidigare, eftersom denna förbindelse redan existerar i det globala och sammankopplade systemet som genomsyras av den ömsesidiga garantin, vilket till en viss del uppenbaras i världen. Därför uppstår ett problem: En bättre typ av förbindelse gör sig gällande, men vi relaterar till den egoistiskt. Krisen är klyftan mellan det eftertraktade tillståndet som uppenbaras i världen och det tillstånd vi faktiskt befinner oss i. Det är en kris.
När vi läser Zohar, gör alla möjliga ansträngningar och överhuvudtaget studerar Kabbala bör detta leda oss till ett tillstånd där vi blir lik nätverket av förbindelser som uppenbaras mellan oss. Det uppenbaras ju trots allt som långt mycket mer korrigerat än vad vi är i vårt trasiga tillstånd. Och när vi analyserar situationen säger vi ju själva att världen har blivit mer global och sammankopplad, medan vi inte har blivit det.