Att förenas i mitten
Hela vår svårighet ligger i det faktum att vi existerar i en värld av materia, och att vi måste avslöja den andliga världen härifrån. För att uppenbara den måste vi komma förberedda med ett begär, ett kärl som redan består av de två linjerna tillsammans, så att de kan förenas i en mittlinje, för det är just mittlinjen som uttrycker graden av vår likhet med Ljuset.
Utan de två linjerna, den vänstra och den högra, är det omöjligt att förena dem i harmoni och att bygga en kvalitet av Ljus mellan dem. Varken den högra eller den vänstra linjen har Ljusets kvalitet – den ska komma från mig, så att ”mörkret ska skina som Ljuset” – viljan att ta emot ska bli lik Ljuset!
Därför äger redan den minsta andliga graden, ”självavfärdande”, när jag går in i tillståndet av ett andligt embryo, rum i sammanlänkningen av dessa två linjer, vilket påverkar mig i harmoni och förbindelse mellan dem.
Aldrig på vår andliga väg kommer vi kunna känna Skaparen någon annan stans än i mittlinjen. Jag kastas in i andra tillstånd, men i så fall sliter jag mig bort från Skaparen. Jag kan bara känna Honom om jag befinner mig i mittlinjen, genom att forma den i mig. Det är som att balansera en vågs vertikala nål. En ”våg” (moznaim) kommer från ordet “öra” (awzen), hörsel, Bina.
Jag måste befinna mig på denna vertikala mittlinje – enbart där känner jag Honom. Detta är Zeir Anpins, Skaparens, linje. Och om jag går bara en aning åt sidan, försvinner Han!

Uppdelningen av människor i nationen Israel och världens nationer, vilket Baal HaSulam beskriver i sina artiklar, kan tolkas som två sinnen: inre och yttre. Förstått i en inre bemärkelse, beskriver det hur kvaliteter fördelas inom varje människa, med ”Israel” avsett som en strävan ”rakt mot Skaparen” eller den punkt i hjärtat som har vaknat inom en person, medan ”världens nationer ”är önskningar om att ta emot.
Jag är instängd innanför huden som avskärmar mig från Skaparen som befinner sig ”utanför”. Jag är en slav och jag kan inte bryta mig loss. Vid varje givet ögonblick, påverkas jag av en kraft och automatiskt återgår jag till mig själv, till det egoistiska centrat.
Shamati, Artikel 86 : Det finns en bra regel som vi måste känna. Vårt arbete, gavs till oss för att vara en grund för tro över förnuftet, inte för att vi är ovärdiga en hög nivå. Således, var det givet oss för att ta in allt i ett kärl av tro.Vi existerar i världen som vi upplever genom våra sinnen och utvärderar det i vår hjärna (”hjärta och hjärna”). Denna typ av perception kallas ”förnuft.” ”Förnuft” betyder att vi igenkänner och känner något som ”går in” genom våra sinnen (syn, hörsel, smak, lukt och rörelse) och utgör ”vår värld.” Vi uppfattar det hela genom våra fem sinnesorgan.
Skaparen förvirrar hela tiden människan genom att hela tiden placera ut hinder framför honom längsmed hans andliga väg. Och det råkar vara så att det som gläder oss förvirrar oss ännu mer än bekymren. Vi upptäcker plötsligt extraordinära möjligheter, lyckas i näringslivet, får en chans att åka på en spännande resa, och många andra små frestelser som kommer till oss i varje ögonblick.
”Dagen” är inte ”solsken”, utan det är uppenbarelsen av det andliga ljuset inom en människa. Uppenbarelsen kan ske flera gånger per månad, en gång i livet eller vid varje given sekund.
Vi vill bygga ett globalt system som kommer att fungera som en ny sorts relationer för mänskligheten. Det kommer att föra människor in i situationer där de kommer att uppfatta att på grund av naturens lagar, lönar det sig mer att skänka och att vara nära andra. Så småningom kommer människor att uppleva alla som en organism.
En fråga jag fick: Jag har alltid trott att Bnei Baruch är en icke-religiös organisation och att den aldrig tvingat sekulära människor att följa religiösa traditioner, men nyligen har jag hört att ni följer Kashrut (judiska dietlagar) under pesach. Var snäll och förklara, och ge oss din åsikt om huruvida du rekommenderar att alla bör följa traditionen.
Prenumeration via RSS
Prenumeration via e-post