Hur kan vi uppnå evighet och perfektion? Det uppnås enligt lagen om likvärdighet i form. Om Ljuset och begäret är motsatta varandra, då upphäver Ljuset begäret. Men om de är lika, stöder de varandra och vi känner att båda finns. Det är vad vi kallar det eviga livet. Att uppnå det är just syftet med den kabbalistiska vetenskapen.

För att föra oss till den nivå där vi är lika Skaparen, till förmågan att leva för evigt och uppfatta vår sanna verklighet, måste vi genomgå en process med korrigeringar. Alla dessa korrigeringar går ut på att få viljan att ta emot njutning att likna Ljuset och börja observera lagen om överstämmelse i form.

Häri ligger hela korrigeringen. Antingen är vi motsatta Skaparen så som vi ursprungligen skapades, eller så uppnår vi gradvis överenstämmelse med Honom. Vi korrigerar oss själva tills Ljuset och begäret går samman. I det ögonblicket föds vi in i den andliga världen.

Denna metod för korrigering kallas den kabbalistiska vetenskapen.(på hebreiska betyder ordet ”Kabbala”: att ta emot). Det är i vetenskapen om mottagande av Ljuset in i begäret så att det inte kommer att försvinna och vi kommer känna sann, evig verklighet. Onekligen är denna visdom stor och inte alls enkel. Vi förstår verkligen inte hur detta kan uppnås. Men även om vi inte inser det, så är detta vår innersta önskan och syftet med vår existens. Undermedvetet, söker vi alltid efter det.

Det finns en fas när vi först får kontakt med Ljuset och uppfattar det i vårt begär. Ljuset finns kvar inom oss, och vi börjar känna livet som evigt och vi skiljer oss inte från Ljuset inom oss. Denna fas eller andliga födelse kallas uttåget från Egypten.

Innan dess måste vi förbli i egyptisk exil, i den förberedande fasen tills den andliga födelsen eller förlösningen sker. Det är därför vi ägnar så mycket uppmärksamhet åt att studera de olika faser som vi behöver genomgå medan vi är i den egyptiska exilen. Vi vill förverkliga våra exodus så snart som möjligt i användandet av alla de medel som kabbalisterna förberett för oss genom historien.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Zohar, kapitel ”Shemot (Exodus),” Punkt 250: Av rädsla för att de skulle blanda stammarna med resten av nationerna … förde han dem i exil till Egypten, som var stolt och föraktade och avskydde Israel. Och de var där fram till amoréernas missgärningar hade kommit till ända och de kom till sitt eget land, för där fanns det inte länge rädsla för att de skulle blanda sig med resten av nationerna.

Hur kan vi dra oss närmare det önskade tillståndet medan vi bygger mittlinjen inom oss själva? Den mellersta linjen, vilken är vår likhet med Ljuset, till Den som utgiver sig eller till Skaparen uppkommer just på grund av det stadium som kallas ”den egyptiska exilen” som blir uppenbarat inom oss.

Min egoistiska önskan blir så stor att jag känner att jag är inlåst i den och att den kontrollerar mig. Då börjar jag urskilja mellan mig och min natur, mellan mig och min egoism, eller mellan mig själv och mina egenskaper.

Jag vill ändra min egenskaper, men jag är inte förmögen till att klara av det. Jag ser att de skadar mig, jag inser att jag förstör mig själv, mitt liv, livet för dem som står mig nära, och hela världen. Jag sätter mig själv och alla andra i fara eftersom jag existerar i denna oändligt växande egoism som jag inte kan tämja. Ändå kan jag inte göra någonting med den.

Då kommer det ett tillstånd där en person börjar inse att den kraft som agerar i honom är en främmande kraft. Han identifierar inte sig med den längre. Han börjar uppfatta det som sin bittra fiende. Detta kallas ”Nu fick Egypten en ny kung” (Andra Moseboken, 1:8). En person börjar känna att en nytt välde har uppenbarats, och att detta inte är han men att någon annan sätter upp allt detta för honom. Det kan vara naturen eller Skaparen, men det är inte han. Han vet inte hur man kan frigöra sig från det.

Som från sidan, ser en person nu sin önskan att ta emot njutning som något främmande för honom. Han börjar urskilja Skaparen som den som organiserar allt detta för honom. Han har redan samma attityd både till Farao och Skaparen.

Han upplever då en inre splittring, insikten att det finns Övre kraft som bestämmer allt som händer med honom. Men denna uppenbarelse sker inte på egen hand, men först efter flera timmars studier, förening med vänner i gruppen och arbete för spridning i vilket person är praktiskt engagerad i kabbalas visdom.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Helger, Zohar - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

I varje nivå finns två linjer: Skaparen och det skapade, eller utgivande och mottagande. Dessa två linjer är mitt emot varandra, det finns absolut ingen koppling mellan dem. Dessutom, ju mer vi avancerar, desto mer går dessa linjer isär. Den mellersta linjen som går mellan dem är inte precis en kontaktpunkt. Dessa två linjer löper hela vägen ner, medan mittlinjen börjar ovanför, i den övre nivån.

Jag kommer aldrig kunna förena dessa två linjer i mitt nuvarande tillstånd, utan endast om jag ansluter mig till Den Övre genom att annulera mig själv inför honom och stiga till nästa grad. När jag väl är där, kommer de två linjer som jag kände på min tidigare nivå förenas till en. De är inte längre motsatta varandra, även om de dessförinnan var motpoler.

Den mellersta raden ligger alltid ovanför de andra två och den uppnås genom att resa sig över förnuftet , det är definitionen på den ”nästa graden”. Där försvinner motsägelserna.

Dessa motsägelser är oss givna utifrån en avsikt. Eftersom vi inte kan hantera dem, tvingas vi av motsägelserna att stiga uppåt.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →