Nu fick Egypten en ny kung
Zohar, kapitel ”Shemot (Exodus),” Punkt 250: Av rädsla för att de skulle blanda stammarna med resten av nationerna … förde han dem i exil till Egypten, som var stolt och föraktade och avskydde Israel. Och de var där fram till amoréernas missgärningar hade kommit till ända och de kom till sitt eget land, för där fanns det inte länge rädsla för att de skulle blanda sig med resten av nationerna.
Hur kan vi dra oss närmare det önskade tillståndet medan vi bygger mittlinjen inom oss själva? Den mellersta linjen, vilken är vår likhet med Ljuset, till Den som utgiver sig eller till Skaparen uppkommer just på grund av det stadium som kallas ”den egyptiska exilen” som blir uppenbarat inom oss.
Min egoistiska önskan blir så stor att jag känner att jag är inlåst i den och att den kontrollerar mig. Då börjar jag urskilja mellan mig och min natur, mellan mig och min egoism, eller mellan mig själv och mina egenskaper.
Jag vill ändra min egenskaper, men jag är inte förmögen till att klara av det. Jag ser att de skadar mig, jag inser att jag förstör mig själv, mitt liv, livet för dem som står mig nära, och hela världen. Jag sätter mig själv och alla andra i fara eftersom jag existerar i denna oändligt växande egoism som jag inte kan tämja. Ändå kan jag inte göra någonting med den.
Då kommer det ett tillstånd där en person börjar inse att den kraft som agerar i honom är en främmande kraft. Han identifierar inte sig med den längre. Han börjar uppfatta det som sin bittra fiende. Detta kallas ”Nu fick Egypten en ny kung” (Andra Moseboken, 1:8). En person börjar känna att en nytt välde har uppenbarats, och att detta inte är han men att någon annan sätter upp allt detta för honom. Det kan vara naturen eller Skaparen, men det är inte han. Han vet inte hur man kan frigöra sig från det.
Som från sidan, ser en person nu sin önskan att ta emot njutning som något främmande för honom. Han börjar urskilja Skaparen som den som organiserar allt detta för honom. Han har redan samma attityd både till Farao och Skaparen.
Han upplever då en inre splittring, insikten att det finns Övre kraft som bestämmer allt som händer med honom. Men denna uppenbarelse sker inte på egen hand, men först efter flera timmars studier, förening med vänner i gruppen och arbete för spridning i vilket person är praktiskt engagerad i kabbalas visdom.