Vår andliga väg är delad i två delar.

Den första delen är ganska svår eftersom vi inte ser exakt vad vi gör. Men det är precis det som hjälper oss att avstå från vår egoism. Om vi kunde se vad vi gör skulle egoismen delta i processen och bara växa och vi skulle aldrig kunna bryta oss loss från den. På det sättet kan vi endast gå framåt när vi inte ser vad vi gör. Det är så vi separeras från vår egoism. Gradvis avlägsnas den från oss och vi övergår till att  förenas med vännerna, genom att vi erhåller egenskapen att ge. Men självklart är detta svårt för oss.

Vår väg är baserad på det faktum att vi drar till oss ljuset. Med andra ord jag är oförmögen att korrigera mig själv. Jag kan inte resa mig ovanför min egoism. Jag kan inte göra något över huvudtaget. Men jag kan dra till mig det övre ljuset.

Därför är ansträngningar i visdomen kabbala väldigt intressanta och annorlunda ansträngningar i vår värld, där jag direkt påverkar ett objekt, en plats eller de egenskaper jag vill ändra.  Här är det skillnad. Om jag vill ändra någonting måste jag dra till mig ljuset för objektet, den dimensionen och de kvaliteterna, så att ljuset ändrar dem. Därför söker jag konstant ljuset så det förändrar egenskaperna.

Hur vet ljuset vilka egenskaper som ska ändras? Det är väldigt enkelt. Om jag avancerar mot egenskapen att älska, ömsesidigt givande, mot egenskapen av förening av vännerna, om jag försöker att förenas med dem upptäcker jag att jag är en stor egoist som försöker utnyttja dem. Att jag bara försöker utnyttja dem för min egen vinning och att jag inte bry mig om dem över huvud taget.

När jag upptäcker det i mig själv, väcker det stort lidande i mig. Då börjar jag be ljuset att korrigera mig. När jag upptäcker min egoism börjar jag be ljuset  förändra mig. Det vill säga att jag förbereder ett enormt okorrigerat begär som jag upptäcker i mig och jag känner hur frånstötande det är. Jag känner att det är avskräckande och hur mycket jag vill att det inte ska existera. Det är som cancer som jag vill ta bort och då vänder jag mig till ljuset så det kan utföra  operationen.

Då har vi gjort ett klart framsteg på vår väg. Jag rör mig hela tiden mot förening med vännerna. Mot målet med skapelsen, egenskapen av kärlek och givande. Hela tiden rör jag mig mot att förhärliga de egenskaperna, parametrarna och definitionen av mig själv, för att göra det till det viktigaste för mig.

I slutändan upptäcker jag hur motsatt jag är, hur mycket jag inte vill ha det, hur onaturligt det är. Och då i bitterhet visar jag vilket stort behov av ljuset jag har. Därför är det ett stor problem. Människor som inte är kapabla att upptäcka det och inte är kapabla att lida, kan inte gå den här vägen. Dessutom är lidandet kvalitativt. En människa känner det i det normala livet också, även om allting går bra. Det är lidande och avsaknad av kärlek, för jag vill förenas med vänner.

Då förstår jag att det är nödvändigt men jag ser att det är omöjligt. Bara den här sortens lidande är det som menas, inget annat!  Det handlar inte om jag förstår ämnet eller inte, eller om jag är klok eller otålig. Nej! Det enda som jag behöver är att uppenbara mitt avvisande av förening med andra. Bara det! Att ge!

När jag är avvisande av förening med andra och jag plötsligt börjar att förakta egoismen, inte vill ha det, är det precis den egenskapen jag måste hålla fast vid och då fråga efter korrektion.  Det är hela kabbalas hemlighet. Det är inget annat!

Därför är första delen av vägen att gradvis öka uppenbarelsen av ondskan i oss och sedan vid  ett enda tillfälle bli korrigerad.  Det är därför det är två faser i vårat avancerande.  Den första fasen är att vi samlar flera år av enormt, tungt och omständigt lidande. Sedan blir det vid ett enda tillfälle korrigerat och vi öppnar våra ögon så vi ser en hel ny bild omkring oss.

Det visar sig att hela skapelsen fungerar i egenskapen  av givande och kärlek.  Hela världen fungerar så, medan det för mig i mina egoistiska egenskaper visar sig att jag är uppbyggd av egenskaper av egoism. Det är samma arbetsamma sak som när en raket går in i en omloppsbana med viktlöshet i rymden, och ett lugn plötsligt infaller. Allting är tyst, motorerna stannar, och du är ute i rymden .

Från den virtuella lektionen 2012.11.18, Introduktion till TES

 WMV |  MP3

Kategori: Egoism, Enighet, Grupp, Kärlek, Lidande, Ömsesidig garanti - Kommentarer inaktiverade för En enorm gåva för lidandet i avsaknad av kärlek

Israel är en hög grad. Varje person som har separerat sig själv från materiella intressen och bara inriktar sig mot anslutning till Skaparen med kraften av givande, enligt lagen om likhet i form, och ägnar varje ögonblick till detta, kallas Yashar-El (rakt mot Skaparen), Israel [exakt samma bokstäver på hebreiska].

Ett av stadiumen på vägen är att inträda en pakt, när man integrerar de andra, de som också kallas Israel, inuti sig själv. Förut var de redan förenade, men begäret att glädjas, den onda böjelsen, trädde in mellan dem och separerade dem. Och nu, trots det faktum att de avslöjat det, arbetar de ändå på deras kontakt hela tiden för att uppnå kontakt, och att förse Skaparen med kärl för mottagande av njutning.

Målet med Skapelsen är glädjandet av de skapade varelserna. Detta är Skaparens del  av handlingen, så varför ges det som uppgift till skapelsen? På grund av att skapelsen måste föra sig själva till ett tillstånd så att Skaparen får möjlighet att ge den njutning. Vårt arbete är att avslöja detta kärl för att ta emot njutning. Och njutningen är att ge Skaparen en möjlighet att ge.

Som det sägs om miraklet som inträffade vid Sinaiberget: ”Idag har vi alla samlats här”, det vill säga att vi från denna stund och framåt skaffar förmågan att nå kontakt och bli värdiga att kläs av den högre kraften. Och nu kallas vi det utvalda folket; detta allmänna kärl kallas för Israels folk. Och Han som fyller detta kärl enligt lagen om likhet i form skall kallas vår Skapare.

Därför finns det ett villkor: ”Idag har vi alla samlats här”, det vill säga att vi skall alla samlas för att bli en – ett gemensamt kärl för förverkligandet av målet med Skapelsen, att tjäna de skapade varelserna.

Det sägs: ”Och folket stod under berget”, det vill säga efter att ha undanröjt alla tvivel (har-berg, hirhurim-tvivel) och uppnått förening. Vi måste ta hand om vår gemensamma samhörighet så att ingen av oss glömmer av det.

Riktig gemensam garanti krävs för detta. Det är vad vi saknar, och detta är anledningen till att vi inte lyckats med att bygga det gemensamma kärlet. Detta beror på bristen av gemensamt deltagande, omtanken om att varje vän sörjer om att förena allihop till en, så att vi ”Alla har samlats här”

Från förberedelsen till den dagliga kabbalalektionen, 2012.12.03

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Israel, Kollektiv själ, Ömsesidig garanti - Kommentarer inaktiverade för Vi har ALLA samlats här idag

Under workshopen måste alla konstant kontrollera sig själva, och vännerna bör stödja varandra och påminna varandra om denna punkt så att alla under workshopen känner rädsla för att lämna föreningen. Under hela vårt liv måste vi hålla fast vid gruppens centrum, inte enbart under lektioner och workshops.

Men dock, en lektion eller en workshop är den huvudsakliga tiden för vårt arbete med vår kollektiva tanke, som avgör allt. Här behöver vi varandras stöd utan ord, och samtidigt måste vi känna den inre glöden. Vi måste upptäcka ett kollektivt fält som konstant stimulerar oss och håller ”oss i luften”. Allt är upp till oss.

Det är som om du skriver ett kontrakt med vännerna så att de konstant ser efter dig och ser till att du inte lämnar detta fält med dina tankar. Betala dem så att de ser efter dig, detta kallas för ”köp dig en vän”. Du måste ge till din vän så att han alltid kommer vara motiverad att konstant sporra dig.

Men hur kan han sporra dig om vi alla är på samma nivå, och även han behöver någon som sporrar honom? Här,kommer Guds försyn att agera, om vilket det står skrivet, ”Skaparen är bland sina skapelser”.

Om vi bestämmer att sporra varandra, så sporrar Skaparen oss. Han ger sin kraft så att åtminstone en i gruppen kommer att vara i kontakt med andligheten och vara medveten. Detta betyder att ”Skaparen rör sig bland sitt folk”.

Om det finns kontakt, så kallas det för ett hus för församling av bön (beit-knesset) där Skaparen är närvarande. Som det står skrivet, ”Jag kom till ett hus för bön och fann inte en enda person”. Men om det finns kontakt mellan oss, då kommer Skaparen att hitta en ”människa” i det!

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.07.17/, Studiet av de tio sefirot

WMV|  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Ömsesidig garanti - Kommentarer inaktiverade för Att hitta en ”människa”

Fråga: Vad är en individs brister och det allmännas brister?

Svar: En brist i en individ existerar inte i andlighet eftersom det inte handlar om vanliga kroppsliga begär där. I andliga begär har en människa bara en punkt i hjärtat, som hon ännu inte har förverkligat.

En allmän brist är förmågan att frigöra sig från sig själv och binda sig till det allmänna. Detta betyder att en människa redan förstår och känner utifrån studierna, från att vara en del av gruppen, och från att disseminera, att den andliga världen uppenbaras bara i en hel brist.

En hel brist betyder att den har kontakt, åtminstone minimalt, vilket låter en person göra  flera andliga urskiljanden. Innan dess ser man ingenting, som på kvällen i skymningen då allt blir vagt.

Det finns ett talesätt som säger att det är kvällstid när man inte kan känna igen sin väns ansikte från ett visst avstånd (fyra Amot) eftersom allt flyter samman. Men, om jag kan känna igen min väns ansikte, då är det inte kväll ännu.

Kvällen symboliserar det faktum att jag kan se någonting, men att jag inte förstår exakt vad det är. På så sätt börjar vi gradvis förstå att det istället för en uppenbarelse finns flera urskiljanden vi kan identifiera, på samma sätt som vi kan känna igen en väns ansikte från ett avstånd på fyra Amot, det vill säga i de fyra minimala faserna av begäret att ta emot.

För att kunna göra det måste jag koppla mitt begär samman med flera vänners begär så att det finns en kontakt mellan oss, och från det kommer jag att kunna urskilja gott och ont, ljus och mörker. Jag behöver klargöra vad mottagande och givande betyder för mig själv och för andra, eller för alla tillsammans, mellan oss.

I kontakten mellan oss börjar jag redan se detta urskiljas: vad betyder ”i avsikt att ta emot” och vad betyder ”i avsikt att ge”. På detta ställe byggt av mig, i bristen från min sammanblandning med andra, börjar jag redan förstå till ett visst mått vad i avsikt att ta emot och vad i avsikt att ge betyder. Detta är en begynnande, minimal förståelse, men jag kan redan se skillnaden mellan de båda.

En brist formas i mig, ett uppfattande kärl genom vilket jag kan se den andliga världen, känna den, och göra olika insikter. Så öppnar sig min andliga introspektion (självbegrundan), som är annorlunda mot det yttre perspektivet som jag har i den här världen nu, där vi bara inbillar oss att vi ser något.

Från den 4e delen av den Dagliga kabbalalektionen 2012-06-13, ”Arvut (Ömsesidig Garanti)”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete, Ömsesidig garanti, Perception - Kommentarer inaktiverade för Introspektion

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Frågor & svar, Kris, Ömsesidig garanti - Kommentarer inaktiverade för Börja med gruppen

Fråga: Under konventet i öknen ville vi ta emot en energi som skulle få oss att nå kontakt. Jag tror faktiskt att vi lyckades?

Svar: Jag tror att konventet var speciellt eftersom vi uppnådde en viss nivå av förening , och reshimo (ihågkommande) från den kvarstår i oss, i hela gruppen och i var och en av oss individuellt.

Vad som sker i det andliga försvinner inte, och denna reshimo symboliserar det andliga kärlet mellan oss. Alla känner det till någon utsträckning, mer eller mindre, men detta kärl existerar redan. Det är redan fött! Men på sådant vis att vi måste göra lite mer ansträngningar, och till följd av det att klargöra det, att avslöja det, och att känna det klarare och klarare.

Vi bör relatera till detta kärl som till Shechina (Gudomligheten), till platsen för uppenbarelsen av Skaparen. Ju starkare vi når kontakt, desto mer behagar vi Skaparen, och på så vis börjar vi känna ljuset i våra begär, och följdaktligen känner vi vår andliga uppgång och uppenbarelsen av Skaparen mot de skapade varelserna.

Vi bör vara mer känsliga, vara mer uppmärksamma, och behandla den sublima generella känslan som föddes inom oss.

Ingen av oss bör stanna kvar på ett ställe för ett ögonblick. Det handlar om att ändra intentionen och inte antalet handlingar. Detta innebär att det beror på vår attityd till kontakten och enigheten som vi uppnått.

Vi har uppnått förening och skapat ett kärl, och nu är frågan: ”Vad gör vi med detta?” Detta är den absolut viktigaste saken: en kvalitativ förändring i vårt arbete med det. Detta är klargörandet, sökandet efter en permanent lösning.

Du måste tänka på det själv. Om jag berättar det för dig nu, kommer jag att stjäla din ansträngning. Det skulle vara som att ta en låda med lego och ge till ett barn för att sedan putta iväg honom och själv börja leka med legot.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.03.02,   Daily Kabbalah Lesson 3/2/12, Shamati #35

 WMV |  MP3

Kategori: Enighet, Frågor & svar, Inre arbete, Kongresser, Ömsesidig garanti - Kommentarer inaktiverade för Att förstå gåvan vi tagit emot

I tisdags mötte Seth Bogner, styrelsemedlem i ARI Institutet och VD för USA-avdelningen, FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moons personal. Detta möte var en uppföljning på mötet i september med biträdande generalsekreterare dr Asha Rose Migiro. Bogner presenterade Ari Institutets integrerade utbildningskurs för världens befolkning. Han förde även fram vårt budskap att krisen, bemött på ett konstruktivt sätt, kan vara en möjlighet till en länge eftersökt social och global förvandling.

Den 1 januari 2012 kommer generalsekreteraren att påbörja sin andra mandatperiod, under vilken han kommer att göra utbildning till ett primärt tema för sin nya administration. I sitt tacktal för sin andra mandatperiod underströk han behovet av att ”förbättra vår förmåga att leverera som en” och “göra mer för att koppla samman punkterna bland de utmaningar världen står inför”.

FN verkar vara redo att lyssna på vårt budskap. De har efterfrågat våra kommentarer angående generalsekreterarens utbildningsplan och de har bjudit in till vidare samarbete för att formulera deras utbildningsprogram. Ett uppföljande möte är redan inbokat. Även om vi inte kan vara säkra på resultatet av vårt samarbete med FN är vi hoppfulla att det faktum att FN är villiga att lyssna på oss utgör ett stort genombrott som vi kan använda för att sprida vårt budskap om enighet till världen.

Kategori: Nyheter, Ömsesidig garanti, Samhälle, Utbildning, Världen - Kommentarer inaktiverade för ARI Forskningsinstitut: Ett möte vid FN

Kategori: Kris, Ömsesidig garanti - Kommentarer inaktiverade för Hemligheten med att förhindra katastofer

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Ekonomi, Ömsesidig garanti, Samhälle, Världen - Kommentarer inaktiverade för Att ta pulsen på världen

Kategori: Finanskris, Kris, Ömsesidig garanti, Samhälle, Världen - Kommentarer inaktiverade för Eftersläpande guidning