Det är viktigt att under våra runda-bordet-diskussioner förklara att ömsesidigt stöd inte uppnås av sig själv, utan snarare till följd av ordentliga studier av naturens system av ömsesidigt beroende, för att för in människan i det som en integrerad del. Bara en förbindelse mellan naturen och alla människor, när alla är i perfekt balans, det viss säga, när en person ger och tar i det mänskliga samhället i perfekt harmoni, så som det görs bland kroppens celler, bara en sådan förbindelse kallas ömsesidigt stöd.

Men först måste vi studera beståndsdelarna: ömsesidigt stöd, ömsesidigt givande av sig och förbindelse, över alla skillnader som separerar oss, och som egot avsiktligt visar oss. Vi bör se på skillnaderna mellan oss som övningar över vilka vi måste stiga och därmed växa just på detta sätt, precis som barn växer till följd av lekarna de leker. Det här är kärnan i vår utveckling mot tillståndet av ömsesidigt stöd — den fulla ömsesidiga förbindelsen, precis som i en sund kropp.

Det här är meningen med hela skapelsen, och därför, till den grad vi når denna förbindelse, känner vi ömsesidigt givande, kärlek, delaktighet, och föreningen av våra viljor, förenandet av vad helst det var som brukade stå i vår väg. Ingenting försvinner. Alla skillnader kvarstår, och det är över dem vi bygger våra relationer.

Vi måste tålamodigt förklara denna förbindelsemetod trots alla motsättningar. Då kommer människors medvetande gradvis att utvecklas, till den grad de behärskar den generella ömsesidiga förbindelsen över de motsättningar som manifesterar sig.

Det är en lång väg av att återställa de trasiga banden mellan oss. Vi går framåt på detta sätt och når mänsklighetens korrigerings slut och dess förbindelse med naturen som en.

På detta vis når vi Malchut av världen av oändlighet, där alla skillnader och motsättningar kommer samman: den yttersta egoismen och över den den yttersta altruismen — och erkännandet av Skapelsetanken uppenbaras inom oss.

Fråga: Finns det någon skillnad mellan det personliga inre arbetet och arbetet i gruppen?

Svar: I andligheten finns det inget uppdelning mellan personligt arbete och arete i gupp – allt är ett enda arbete. Om jag existerar under en auktoritet, helt kontrollerad av min egoism, finns det inget jag kan göra. En sådan verklighet kallas ”vår värld”, och i ett sådant tillstånd har jag inga möjligheter att förändra mitt ego.

Att förändra mitt tillstånd innebär att ändra ”en plats”. Det vill säga att jag måste skapa en ny plats, nya andliga känslor och tankar. Och detta är bara möjligt med hjälp av kontakt med andra.Mitt personliga arbete är att göra en ansträngning för att ansluta mig till andra. Av den anledningen väljer jag ut människor som kan hjälpa mig – de kallas ”gruppen”. Därigenom gör jag både mitt personliga arbete och mitt arbete i gruppen, men i grund och botten är det ett enda övergripande arbete. Det är för att jag inte kan finnas utan guppen, och gruppen kan inte existera utan mig: Det är så vi fungerade från första början.

Det finns inget annat arbete än att ansluta sig till och känna nya andliga fenomen i den förbindelsen. Jag korrigerar mitt begär i den utsträckning jag vill koppla deras inre begär till mig. Faktum är att mitt andliga kärl existerar bortom mitt ”Jag”, i alla andra.

I mitt medvetande måste jag sammankoppla allt som verkar avlägset och separerat från mig, det som grumlas av min egoism, avund, hat och ambition, det vill säga min önskan om att få dominera de andra, ringakta dem, bestämma och styra.

Mitt ego visar mig avsiktligen de olika formerna av min avlägsenhet och mitt försummande av min nästa för att jag ska bygga en bro av kärlek gentemot honom. Och ju längre jag kommer, desto starkare känner jag att jag avskyr andra, stöter bort dem och vill utnyttja dem för min egen vinnings skull.

Jag gör det med glädje, eller bara för att jag ser att jag måste, och att jag kommer att lida om jag inte utnyttjar andra. Vi placeras i sådana tillstånd och inför behovet av att utnyttja de andra och åsidosätta dem för att komma undan egna problem. Och samtidigt måste jag inse att allt detta bara är en övning eller ett skämt som jag måste höja mig över för att övervinna det och ansluta mig till de andra, det vill säga ovanför det.

Den egoistiska kraften för mig till en tillstånd av fullkomlig hopplöshet och förtvivlan: ”Lyssna här, och du inte skadar andra kommer du inte kunna leva!” Hela vårt arbete ligger i att höja oss över det. Det är därför denna princip uttrycks i en sådan allomfattande mening: ”Älska de andra som dig själv” – över avund och hat, över begäret att utnyttja andra.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.08.29, Shamati #121

Fråga: Utan att nämna kabbala i vår disseminering säger vi helt enkelt till folk att ömsesidig garanti kommer att ge dem ett gott liv. I så fall, hur skiljer vi oss från andra organisationer som kommer med liknande löften?

Answer: Det är synd om du inte känner skillnaden.

Den moderna människan upplever en global, integrerad kris. På detta sätt visar Skaparen henne att hon är förbunden med andra på fel sätt och att hon måste nå ömsesidig garanti. Det finns en metod som kommer att hjälpa henne förenas med andra på rätt sätt och att börja leva ett gott liv. Denna metod fungerar genom att skapa rätt atmosfär, ett ”skal” av omgivningen, som ger människan förklaringen på hur man lever tillsammans och för ett gott, hälsosamt och säkert liv.

Människan hör detta och förstår att det inte finns någon annan lösning. Andra hör samma sak, så det är lättare att göra detta tillsammans med dem. Människan lär sig att förenas med andra på rätt sätt, och i denna process drar hon till sig det omformande Ljuset. Det är samma sak som barn gör när de leker, blir äldre och klokare i processen.

När en människa finner att hon är i en svår situation använder hon därmed andra för att dra till sig Ljuset, och börjar gradvis uppskatta givandets kraft. Hon uppskattar det högt och det blir det högsta värdet för henne. Plötsligt börjar hon respektera det så mycket att till och med när allt i hennes liv fungerar som det ska, överger hon inte givandet, utan vill genomföra det oavsett sina förnimmelser. Det är för att hon tillskriver detta den högsta vikten.

Så blir en människa andlig, från en egoistisk intention, lo lishma, till en altruistisk intention, lishma. Det finns ingen chans att 99% av befolkningen kommer att nå korrigeringen på något annat vis. Kan du rekommendera någonting annat bortsett från Tora?

Jag menar att problemet är ett grundläggande missförstånd av hur man för fram AHP. Vi har vetat hur man korrigerar Galgalta Eynaim sedan Babylons tid, men för att korrigera AHP är detta det enda sätt vi har.

Från den andra lektionen i New York, 2011.09.12

WMV |  MP3

Fråga: När vi läser Zohar, ska vi försöka leta efter förbindelsen mellan oss i intellektet eller i känslorna?

Svar: Vi ska leta i våra känslor. Om vi inte kan hitta det där bör vi ta hjälp av intellektet. Men först och främst ska vi försöka hitta en emotionell kontakt.

Zohar beskriver den redan nu existerande förbindelsen mellan oss. Denna förbindelse kommer att uppenbaras som Malchut i den oändliga världen, fylld med oändlighetens Ljus, närvaron och uppenbarelsen av Skaparen. Detta är vad vi måste sträva efter.

Så när vi läser Zohar försöker vi föreställa oss den korrekta förbindelsen mellan oss. Idag blir behovet av denna typ av förbindelse mellan oss allt mer tydlig. Därför uppenbaras Kabbala för alla. Detta kräver att de av oss som har väckts upp och börjat studera lite föra än alla andra måste sprida det till resten av världen så att alla ska inse att vi befinner oss i en kris. Det vill säga att vår nuvarande förbindelse inte fungerar, och att vi måste upptäcka en ny förbindelse mellan oss.

Denna nya förbindelse kan inte urskiljas på det naturliga, egoistiska sättet som vi har gjort tidigare, eftersom denna förbindelse redan existerar i det globala och sammankopplade systemet som genomsyras av den ömsesidiga garantin, vilket till en viss del uppenbaras i världen. Därför uppstår ett problem: En bättre typ av förbindelse gör sig gällande, men vi relaterar till den egoistiskt. Krisen är klyftan mellan det eftertraktade tillståndet  som uppenbaras i världen och det tillstånd vi faktiskt befinner oss i. Det är en kris.

När vi läser Zohar, gör alla möjliga ansträngningar och överhuvudtaget studerar Kabbala bör detta leda oss till ett tillstånd där vi blir lik nätverket av förbindelser som uppenbaras mellan oss. Det uppenbaras ju trots allt som långt mycket mer korrigerat än vad vi är i vårt trasiga tillstånd. Och när vi analyserar situationen säger vi ju själva att världen har blivit mer global och sammankopplad, medan vi inte har blivit det.

Från 2:a delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.09.05, The Zohar

Vi måste blottlägga en plats för sann omsorg i vårt hjärta och i våra tankar. Alla andra angelägenheter måste bli som tvångsmässiga rutiner för mig. Jag lever i denna värld och sköter alla sådana saker därför att de är nödvändiga, men mitt allra största och heligaste engagemang gäller det som verkligen är viktigt. Jag är ju trots allt människa och vill uppnå någonting. Förutom vardagliga bekymmer och pengar har jag något värdefullt i mitt liv. Detta måste vi betrakta som mycket viktigare än livets alla andra bestyr och nyckfulla vändningar.

Jag kan jobba, handla, delta i behagliga eller obehagliga händelser. Det spelar ingen roll vad jag gör, så länge det finns en plats kavar i mitt hjärta och medvetande där jag vill stiga uppåt. Och om det finns en sådan plats måste jag ansluta mina vänner till denna ofrånkomliga omtanke. När vi tänker på och stödjer varandra – då är det en grupp. Alla är angelägna om att de andra ska tänka på samma sak, bry sig om samma sak. Jag vill att de ska bry sig om det som är viktigare än allt annat, och då kommer även jag att bry mig om det.

Vår ömsesidiga omsorg går ut på att bygga ett andligt kärl, det rätta begäret, och åstadkomma en bön om korrigering. När begäret når en tillräckligt kvalitativ och kvantitativ intensitet, kommer det vi vill upptäcka – den högre verkligheten – att uppenbaras i nätverket som har brett ut sig mellan oss, och då vi kommer att få styrka, god hälsa, säkerhet och välstånd…

I nuläget är det visserligen sant att den Judiska nationens framtid hänger på ett mirakel snarare än en stadig grund. Och allt medan detta har vi ett särskilt kärl, och tack vara detta kan vi driva bort alla besvär och problem, och alla som hatar oss. Det är bara vi som har nyckeln till framgång och ett bra liv för alla. Det är just därför hela världen och våra grannar aldrig kommer att lämna oss ifred.

Vi har fått ett gyllene tillfälle, och det är bara om vi uppnår ömsesidig garanti som vår enighet kommer att förvandlas till en mittpunkt för allt som är gott. Så låt oss göra detta möjligt tillsammans, genom att villigt och glädjefullt bry oss om varandra.

Från Lektion 1, Konventet i Achziv 2011.09.01

Fråga: Vad ska jag göra om jag känner att jag inte ger tillräckligt till gruppen, och det är som om jag har gjort slut på alla mina krafter?

Svar: Ja visst tar krafterna slut, för varje ögonblick minskar de. Och det är bra om du känner att energin håller på att ta slut. Vanligtvis märker vi inte ens att det händer, utan bara slappnar av, somnar och förlorar därmed vårt begär. Och den enda orsaken är att vi inte bryr oss om uppvaknandet. Vi måste hjälpa varandra eftersom det är enda sättet att vakna igen!

Om du inte investerar i andra så att de bryr sig om dig, kommer du heller inte få någon ny styrka. Och det spelar ingen roll vilken nivå omgivningen befinner sig på eller vad de gör. Nyckeln till framgång är att du börjar agera och investera i dem, och då kommer du se resultatet. Du kommer inte kunna tro hur mycket gruppen och vännerna kan ge dig. Allt hänger på individens egna satsningar och lyhördhet.

Och om du investerar i gruppen kommer du plötsligt upptäcka att de också har vaknat upp och handlar gentemot dig. Även om du aldrig lade märke till det tidigare kommer du att göra det nu, tack vara dina investerade ansträngningar. Och detta kallas ömsesidig garanti.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.09.04, Shamati #17

Fråga: Vi har grunden för korrigering: frågan om meningen med livet. Vilken grund har folkmassorna?

Svar: Vi tillskriver vår fråga om meningen med livet direkt till bristen på enighet. Ljuset manifesteras i enighet, och därför måste vi sörja just för vår enighet. Det visar sig att meningen med livet för oss är att vara förbundna med varandra.

Vad gäller andra ligger meningen med livet för dem fortfarande i olika egoistiska mål. Som ett första steg bör de förstå att enighet är ett medel för att uppnå dessa mål. Genom att förenas kommer de att få det de vill ha.

Och sedan, på väg mot detta, kommer de gradvis att börja förstå, att inse: ”Bostäder man har råd med är viktigt, men enighet är viktigare”. Därefter kommer de att komma till korrigering.

Våra förklaringar börjar från punkten att enighet bör användas som ett korrekt medel för att lyckas i livet. I och med det blir det tydligt att det vi talas om är det viktigaste, det bästa verktyg vi kan få. I kabbalans språk kallas denna avsikt ”lo lishma”: Vi vill använda vår enighets kraft för egoistiska syften.

Sedan, när vi börjar uppskatta enighet, finner vi i förbindelsen mellan oss ett ”mervärde”, som i sig medför en speciell, ojämförlig status, en tidigare aldrig upplevd känsla. På så vis uppenbarar vi ”mervärdet” i enighet: Vi börjar plötsligt bry oss om varandra; vi hittar en unik charm i ömsesidigt skänkande, i ömsesidig garanti.

Denna njutning från ömsesidigt skänkande är just den njutning Skaparen från början ville ge oss i Skapelsetanken. Baal HaSulam skriver om detta i sin bok Ohr Bahir (Starkt skinande Ljuset), att syftet med skapelsen är att bringa njutning till Sina skapelser genom det Ljus som finns i det ömsesidiga skänkandet mellan dem och Skaparen.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.28, “Freden”

WMV |  MP3

Fråga: Varför förverkligar vi inte den ömsesidiga garantin mellan oss, för att därefter påverka hela världen? Vad vill vi ha från andra?

Svar: Det är riktigt; vi måste uppleva detta först. Till exempel står det i artikeln ”Kärlek till Skaparen och kärlek till de skapade”: Till den grad Israels söner förenas genom att hålla Toran, till den graden skänker de vidare sin kraft till resten av nationerna.

Vi har därför lagt ner många år, hela våra liv, på att organisera grupper och supporters världen runt. Vi måste fortsätta det vi har påbörjat. Å ena sidan för detta oss till den ömsesidiga garantin, men å andra sidan bör disseminering inte bara vara intern utan även extern. Det ena utesluter inte det andra.

Och naturligtvis är vårt huvudsakliga fokus på inre arbete.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen, ”The Arvut (Den ömsesidiga garantin)”

WMV |  MP3

Givandet av Toran, metoden för korrigering, är omöjligt utan ömsesidig garanti, vilket representerar en modell, förverkligandet av denna metod. Du uppenbarar Toran, arbetar med den, och förverkligar denna lära, allt detta enbart i den ömsesidiga garantin.

När vi idag läser Baal HaSulams artikel ”Den ömsesidiga garantin” försöker vi hitta fler och fler sätt att realisera målet med skapelsen. Vi befinner oss i det egoistiska begäret och måste förvandla det till en form av givande. Istället för att förbli i en egoism som antar en form av en utökad vilja att ta emot, måste vi inse ondskan hos denna form.

Insikten om ondskan kan komma genom problem eller genom medvetandet. En kombinerad variant är också möjlig. Detta beror på hur mycket vi kan engagera vårt medvetande för att öka medvetandet om ondskan utan att vänta på problem. Problem förlänger helt enkelt tiden och för oss till krig och förluster via lidandets väg, via sant tragiska förhållanden.

På ett eller annat sätt måste vi till fullo nå insikt om ondskan, det viss säga bli medvetna om att vi befinner oss i egoism, det mottagande begäret, och att alla enbart söker sin egen fördel på sina medmänniskors bekostnad. Föreställ dig, om vi inte inser detta nu, hur mycket mer vi kommer att behöva arbeta enbart för insikten om ondskan.

Hur många ytterligare motgångar måste jag uppleva för att se och inse att alla mina begär är egoistiska? De är egoistiska till en sådan grad att jag inte bryr mig om någon, inklusive mina släktingar, nära och kära, inte ens mina barn.

Detta är ett fruktansvärt tillstånd. Det står skrivet i Skrifterna: ”Medkännande kvinnors händer har kokat sina egna barn”. Det är vad igenkännandet av ondskan kommer till. Vi vet inte vad det är.

För att inte gå för långt, för att spara tid, och för att skonas från mycket lidande, kan vi använda vetenskapen kabbala, Ljuset som omformar, och arbetet i gruppen. Det är anledningen till att detta verktyg har givits till oss. Och då, i en kombination av lidande och det omformande Ljuset, kommer vi att inse ondskan tidigare.

Vi behöver ingenting utom denna medvetenhet. Baal HaSulam skriver om detta i sin artikel ”Kabbalans essens och dess syfte”. Varför fick vi ta emot den? Vi tog emot den för att påskynda vår insikt om ondskan. Om jag använder dess kraft korrekt vid varje given möjlighet kommer jag kunna genomföra denna analys och dra slutsatser, även om jag måste gå igenom lidande för att nå tillståndet av analys.

Baal HaSulam skriver att vi lever i Messias tid, och därför, med tanke på de möjligheter som står till vårt förfogande, måste vi gå framåt, börja agera. Allt beror på oss, på den grad vi drar det omformande Ljuset.

Men först måste det föra oss till igenkännandet av ondskan. Och att bekanta sig med sitt ego är otrevligt. Vi behöver omgivningens och studiernas stöd; vi måste bli starkare internt för att klara av uppenbarandet av detta ego för oss. Nyckeln är att det uppenbaras, och genom detta kommer jag utan tvekan att komma närmare målet. Om jag avfärdar uppenbarandet av egot för att det är otrevligt för mig kommer det att komma tillbaka till mig genom ”bakdörren”, och föra mig till riktigt sorgliga förhållanden.

Mänsklighetens utveckling kan gå längs en mycket vacker väg, där vi upplever mycket lite ondska. Från en droppe gift, från en liten bit ondska, kan jag bygga en väldig analysstruktur. Jag ser hur denna ondska förhindrar mig från att förbindas med vännerna i gruppen. Om jag fullt ut använder en liten portion av ondskan behöver jag ingenting annat. En svart punkt är tillräcklig, och jag förstår redan vad den innebär.

Vi uppnår allt detta enbart genom den ömsesidiga garantins kraft, när vi vill bygga ett system av ömsesidigt givande tillsammans, för att förenas som en människa med ett hjärta, och därmed hjälpa varandra. I detta fall når vi insikt om ondskan.

Föreställ dig nu att hela världen idag känner igen en liten bit ondska. Se på utvecklingen: revolutioner, demonstrationer, och upplopp. Dag för dag blir situationen värre, och det kommer närmare Israel. Ingen annat land befinner sig under ett sådant yttre tryck. Men det inre trycket kommer även det snart att visa sig.

Därför måste vi förstå att ömsesidig garanti, enighet och analys, som tillsammans leder oss till insikten om ondskan, är en fråga om liv och död för oss. Vi behöver ingenting annat förutom igenkännandet av ondskan eftersom du, till den grad du är medveten om den, vill få bort den från dig själv och inte längre glömma det omformande Ljuset. Du är som en allvarligt sjuk person som tänker på ett botemedel som kan rädda honom. Insikten om ondskan hindrar dig från att använda den och trycker på för att du ska hitta rätt användning.

Om länder och olika sorters organisationer idag insåg ondskan, då skulle de förvandla världen till Edens lustgård med en gång. Varför skulle de göra de löjliga saker de gör idag? Händelserna i världen idag gör det klart att vi närmar oss kritiska tillstånd.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.13, ”Arvut (Ömsesidig garanti)”

WMV |  MP3