Fråga: Vad kan man göra om man inte kan övervinna sig själv när det skvallras och insinueras i gruppen?

Svar: Det här är ett problem. Om vi är anslutna till åtminstone en bokstav av den kabbalistiska visdomen, då är allt som händer med oss från och med nu enbart kopplat till vännerna och att uppnå Skaparen i gruppen. Det finns inga andra skäl för händelserna i våra liv. Det spelar ingen roll vad som händer dig, allt det goda och det dåliga är i linje med målet. Du har gett dig in på en andlig motorväg.

Människor världen runt befinner sig fortfarande på det tillstånd där deras egoistiska begär växer. Det här kommer att fortsätta tills de når en punkt där problemet kommer att visa sig för dem: antingen en global kris i den ömsesidiga integrerade förbindelsen, eller punkten i hjärtat.

Men våra misslyckanden kommer enbart från obetänksamt arbete i omgivningen. Och, återigen, alla problem kan endast korrigeras i omgivningen, enbart i en ömsesidig förbindelse med vännerna. Varför är det så? För att på detta vis väcker man Ljuset som gör allt arbete. Det är Ljuset som organiserar och avgör allt i ditt liv, från fysisk hälsa till andligt välbefinnande. Allt beror på dess närvaro eller bristen därpå.

På så vis är gruppen en universell metod som låter dig nå framgång i allt.

Fråga: Hur kan vi säkerställa att gruppen är det enda fält där vi arbetar? Hur håller vi oss på rätt spår?

Svar: För att varje människa ska komma ihåg det och känna dess vikt behöver vi en gemensam åsikt och ömsesidig garanti. Jag måste säkerställa att jag inte kommer att glömma att mitt liv, på alla dess nivåer och i alla dess detaljer, enbart beror på gruppens välbefinnande, dess perfektion.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.10, “Matan Torah (Givandet av Toran)”

WMV | MP3

Det sägs: “Jag skapade den onda böjelsen, och Jag skapade Toran som en krydda eftersom Ljuset i den omformar.” Därför måste vi först av allt blottlägga den onda böjelsen, och sedan, till den grad vi kan känna den, kommer vi att vilja hitta en ”krydda”, ett ”botmedel”, som kan förvandla den till den goda böjelsen.

Hur kan vi blottlägga den onda böjelsen? För att göra det måste man hitta rätt miljö. Om man vill inkluderas i omgivningen så att alla blir som en människa med ett hjärta; om man vill ha ömsesidig garanti och integrerad enighet med alla, utan några skillnader, när alla ansvarar för alla andra, likt celler i en levande kropp; om man inte dömer andra utan bryr sig om dem så att de kan väcka en; om det viktigaste för en är det personliga inre arbetet; om man försöker vara bland vännerna och böja sitt huvud inför dem bara för att från dem få insikten om målets vikt och återigen upphäva sig så att vännernas betydelse laddar en med ännu större erkännande av målet och omgivningen; om man hela tiden befinner sig i denna cirkel och jobbar i den kommer man att från sina vänner erhålla deras kollektiva integrerade medvetande om målets vikt.

Detta är inte längre ens eget kärl, egna begär, utan kollektivets begär. Det här är redan Malchut. En ensam människa som strävar efter att höja sin förfrågan till gruppen, till Malchut av världen Atzilut, befinner sig nu i den så fort han kopplar an till sina vänner, väcker dem, och arbetar tillsammans med dem. Som gengäld väcker de honom, och tillsammans blir de ett helt, ett begär. Deras personliga förfrågningar förenas och förvandlas till Malchut av världen Atzilut, som är nära oss.

Om det finns enighet mellan dem, åtminstone i någonting, påverkar det de högre graderna, till vilka vi inte vänder oss. Vår känsla, perception, och vår verklighet finns bara i Malchut.

Vårt arbete bör därmed enbart vara inriktat på Malchut av världen Atzilut, på förbindelsen med alla andra, och tillsammans på enigheten med Ljusets källa: Skaparen. Detta arbete delas upp i två komponenter som, i själva verket, måste inkluderas i varandra:

• Ens relation med gruppen;
• Ens relation med Skaparen.

Om vi gör rätt når vi den första uppenbarelsen. Det beror helt och hållet på den grad till vilken vi förenar våra förfrågningar till en enda bön. Därefter kommer alla med sina personliga begär få reda på att man själv är inkluderad i Malchut. I och för sig är Malchut en punkt, men vi “utökar”, bygger den med våra begär. De nio lägre sefirot finns i världarna BYA (Bria, Yetzira, Assiya), i ett söndrigt tillstånd.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.07.06, “Matan Torah (Givandet av Toran)”

WMV |  MP3

Fråga: Hur kan man komma ihåg Skaparen hela dagen? Hur kan man föra in Honom i varje ögonblick?

Svar: Vi befinner oss i Malchut av oändlighetens värld, som är helt fylld med Ljus. Men istället för detta eviga, perfekta tillstånd, ser och känner vi våra egna egenskaper vilka målar upp den materiella världen för oss. Om vi vill sikta in oss på målet, att känna världen av oändlighet, behöver vi därför ömsesidig garanti från vår omgivning. Vännerna måste ge oss kraft, vilja, envishet, flit, och förverkligandet av målets vikt.

Jag har trots allt bara ett mål — att uppnå rätt begär, och ingenting annat. Låt mig hela tiden känna att jag inte bryr mig tillräckligt om eller gör tillräckligt mycket för Skaparen, på samma sätt Han gör för mig.

Kanske invänder du, “Men jag vet inte vad Han ger mig. Om jag dömer av mitt liv skulle jag ibland kunna säga att det hade varit bättre om Han inte hade gett mig någonting”. Det är sant. Det är uppenbart att varje person avfärdar saker i enlighet med sina egna brister. Min attityd till Skaparen kan därför definieras så här: Jag vill nå ett tillstånd där jag kommer att vilja skänka till Honom.

Och det faktiska resultatet kommer att komma tack vare Ljusets inflytande, tack vare de ansträngningar vi gör gång på gång. Ljuset öser över oss gång efter annan, och plötsligt skapar dessa sken en vilja i människan.

Vi vet inte vad Lishma, ett uppväckande från Ovan, är. Men när det kommer kan man säga, “Nu vet jag, nu förstår jag”. Man måste anstränga sig, som ett litet barn, och från dessa ansträngningar kommer känslan att uppstå. Men inte dessförinnan.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.05, Shamati

Naturen stödjer instinktivt, fast och automatiskt systemet av ömsesidighet, sammankoppling, hjälp, harmoni, globalisering och integrering, och upprätthåller därmed livet. Därmed säger vi att den övre kraften är kärlekens kraft. Men de stilla, vegetativa och rörliga nivåerna av naturen har ett ”litet” ytterligare element: människan, det mänskliga samhället, som inte vill följa denna lag. Det är med mening skapat så för att det ska utvecklas slumpmässigt, driven av sin egoism.

Föreställ dig ett gigantiskt system där en del, som är den mest utvecklade, effektiva och ömtåliga, inte jobbar i harmoni med resten av det. På grund av den når hela systemet gradvis ett tillstånd av fullständig obalans. Det här börjar vi äntligen inse. Mänskligheten har blivit en cancertumör som konsumerar allt utanför sig själv, bryter jämvikten och orsakar på så vis en naturlig och motsvarande reaktion.

Hur ska vi uppnå harmoni? Om vi inte gör det kommer vi trots allt förstöra hela organismen. Detta börjar bli uppenbart. Det krävs ingen profet för att se vart saker och ting är på väg.

Det är just detta den kabbalistiska visdomen beskriver: hur vi måste omforma oss själva genom att studera naturens integrala lagar. Börja inte med mysticism och studera astrala fenomen; allt vi måste göra är att lära oss de lagar som gäller för slutna, globala och integrerade system, som även kallas analoga nätverk och som är bekanta för oss genom ingenjörskonst. Det finns en väldig mängd vetenskapligt, matematiskt korrekt material som informerar oss om hur slutna system upprätthåller sin inre balans.

Vi måste studera oss själva som de element som är otillräckliga för detta system i våra handlingar, begär och tankar. Och om vi ärligt vill uppnå någon form av normal existens, även på den materiella världens nivå (för att inte nämna vad mer vi uppenbarar när vi uppnår homeostas med naturen), då kommer vi alla att komma till en generell harmoni.

Idag kan det verka aningen onödigt och otrevligt, men naturen driver, tvingar och kräver av oss icke desto mindre redan den inre ansträngning  och de inre handlingar som är riktade mot att förvandla oss själva. Att vara i linje med den omgivande naturen innebär trots allt att ta hänsyn till den, inte att bara konsumera och utblotta den. Hur och på vilket sätt kan vi förändra oss själva? Den avdelning där kabbala diskuterar detta kallas ”ömsesidig garanti”.

Garanti är vår ömsesidiga överenskommelse (som inte enbart gäller oss själva utan hela naturen) att nå absolut och fullständig ömsesidig förståelse och total balans. I kabbalistiska termer är det Malchut av världen av oändlighet, eller med andra ord, en gemensam och ömsesidig egenskap av kärlek och givande.

Att uppnå ”kärlekens egenskap” innebär att ta hänsyn till andras behov som om de vore mina egna. Det är just så alla delar av vår organism interagerar på den biologiska nivån. Och naturen driver oss till att uppnå samma grad i vår sociala interaktion genom social förening med varandra. Den kan tvinga oss att göra det genom att orsaka lidande. Men om vi börjar röra oss i den riktningen kommer vi snabbt, bekvämt och lätt att förvandlas. Och det är det den kabbalistiska visdomen erbjuder att lära oss.

Från den femte lektionen under kongressen i Moskva, 2011.06.11

WMV | MP3

Vi har just avslutat ett väldigt lyckat konvent, och det var lyckat i ordets sanna bemärkelse. En del konvent förflyter på ett mycket värmande och behagligt sätt och lämnar en varm fläck efter sig, som ett hett spår. Men på detta konvent åstadkom vi någonting större. Det var en samling människor som kände Ljus och värme i sin gemensamma handling. Givetvis anordnar vi många sådana konvent och vi kommer att fortsätta arbeta från det ena till det andra, och vi kommer att se hur mycket vi kommer att förändras genom det.

Men om vi verkligen vill gå framåt måste vi ständigt söka efter det nästkommande och bättre tillståndet istället för att bara försöka behålla den värme, den nivå, den förnimmelse eller insikt vi har nu. Vi ska inte se oss om. Det skulle vara som Lots hustru som förvandlades till en staty av salt. Vi kan inte ta ett föredöme från det förflutna. Vi måste blicka framåt, och jag hoppas att både du och jag kommer att göra just det.

Jag är säker på att detta andliga kli eller kärl växer inom var och en av oss. Jag kände det. Men dessa kärl måste fortfarande förenas och uppnå den nödvändiga kontakten mellan varandra för att befinna sig på den lägsta, 125:e nivån och vara ett, det vill säga komma till den 125:e graden av förening med varandra. Vi saknar det fortfarande, men vi närmar oss och vi kommer utan tvivel uppnå det.

Så trots att vi skiljs åt måste vi förstå att allt det som existerar i vår värld – inom koordinaterna för tid, rymd och handling – finns där enbart för att leda oss mot målet. Därför måste vi förstå hur alla dessa förutsättningar är nödvändiga för att vi ska komma närmare varandra. Och om vi bara lägger till vårt enande och vår ömsesidiga garanti till dessa förutsättningar, kommer det vara tillräckligt. Det är vad jag önskar er.

Från den 7:e lektionen på Moskva Konventet 2011.06.12

WMV | MP3

Nuförtiden håller världen på att bli global, och alla är sammankopplade med varandra som ett system. Därför är glädje bara möjlig om jag är säker på att andra är tillfredsställda.

Om alla mår bra kommer jag också att må bra. Annars kan någonting oväntat hända när som helst, och ingen har en känsla av tillförsikt oeller trygghet.

Världen har blivit väldigt tätt sammanbunden, hotfull, och fientlig, och det är bara möjligt att bli lycklig under förutsättning att vi förenas; detta kallas glädje från goda handlingar eller handlingar av givande. Om jag är säker på att jag tillfredsställer andra människor, då har de ett egoistiskt intresse av mig. Jag är källan till deras tillfredsställelse, och detta ger mig en känsla av tillförsikt att jag kommer att må bra; jag kommer själv att vara nöjd, och jag kommer att tillfredsställa andra.

Från TV-programmet Kabbala för nybörjare, 2010.10.28, ”Lycka”