Fråga: Vi är alla representanter från olika länder och olika kulturer. Vad är relationen mellan vårt inre arbete och allas kultur och vanor?

Svar: Jag känner många studenter i världen och ser inga olikheter mellan dem. Deras mentala komponenter, psykologi och utbildningsnivå spelar ingen roll. Studenter från England , Turkiet, Sydamerika och Tyskland verkar vara väldigt olika, men, när vi börjar studera kabbala finns bara mer eller mindre externa känsligheter.

Plötsligt ser jag tyskar gråta på en kongress i Tyskland. Så ser man vanligtvis inte tyskar i vardagsmiljön; allt ändras.

Vi förstår inte varandra i vår normala mentalitet, men när vi börjar engagera oss i förening, i kabbala, så försvinner allt det. Trots det involverar vi oss  inte i det jordiska egot, utan stiger, och bygger egenskapen att ge ovan det.

Självklart manifesteras känslors yttre uttryck olika i alla. Den ena gråter och den andra visar sina känslor på ett mera uttryckligt sätt. Men sen jämnar allt ut sig för den andliga superstrukturen som vi skapar i oss själva är densamma för allihop.

Folk är dock olika, och alla bygger egenskapen av givande över sin individuella egoism, men jag ser inte att mentaliteten, utbildningen, uppfostran, eller yrke spelar någon större roll här. Allting är raderat. Genom att börja korrigera sig själva blir människor väldigt lika, men inte externt: Alla har kvar sina egna olika karaktärer, men den jordiska essensen försvinner; vi känner alla varandra som lika; vi representerar vad vi upplever.

Anta att olika människor har samlats på en kongress, men alla upplever samma interna fenomen.

Tänk alltså inte på detta. Allt av detta kommer att försvinna utan ett spår. Vi behöver gradvis känna att vi stigit upp till nästa nivå, till nästa dimension, nästa närliggande till vårat universum kallat världen Assiya. Där kommer vi fortsätta att existera enbart som krafter som projicerar sig på vårt nuvarande medvetande, den materialistiska världen, som en stråle av ljus från en projektor på en duk som avbildar en icke-existerande värld på sig.

Från kongressen i Novosibirsk, 2012.09.12, lektion 6

 WMV |  MP3

Kategori: Frågor & svar, Grupp, Kongresser, Världen - Kommentarer inaktiverade för Barn från olika nationer – en värld en själ

Vi måste konstant fokusera på faktumet att ”Det finns ingen annan än han” – bara på det ämnet för det finns inget annat. Alla andra ämnen behövs för att stödja det och identifiera olika individuella tillstånd.

Dessutom tränger jag in i detta ämne för att Skaparen producerar alla känslor inom mig. Nu talar han till mig genom min lärare, som är hans kanal, och inget mer. Allting omkring mig är en manifestation av Skaparen inom mig; jag själv är hans avbild och måste reagera på det som händer i enlighet med detta.

Ju mer man förstår och vet det unika med detta, och inte tappar kontakten med vännerna, från världen, eller från något, desto mer kommer man att känna det i verkligheten.

Detta är naturens enda kraft som manifesterar sig så för oss. Varje dag ökar avslöjandet av dess integralitet, dess inre förening. Naturen är integral, och vi ska inte störa detta. Tvärtom måste vi anpassa oss själva till den. Detta är varför kabbala säger att vi måste agera i den externa världen: att förse alla med en normalt och sund konsumtion, och att i allmänhet bry sig om detta. Allt annat är bara att söka enighet, och genom enighet till den enda.

Så, alla ändringar som du vill se, kan du bara komma till genom detta ämne Skaparens unikhet. Det bestämmer allt: varför vi ska vara förenade, varför vi ska reagera på detta sätt och inte ett annat etc. Man kommer alltid till korrekt svar genom det.

Från kongressen i Novosibirsk, 2012.12.08, Lektion 3

 WMV |  MP3

Kategori: Enighet, Grupp, Kongresser, Min likhet med Skaparen - Kommentarer inaktiverade för Principen som svarar på alla frågor

Jag kan inte korrigera ondskan som visar sig i mig utan en grupp. Anta att jag hatar en viss vän, och även om jag förstår att det är dåligt, kan jag inte göra något åt det på egen hand. Bara Skaparen kan hjälpa mig, och tills Han gör det, trots alla mina ansträngningar, fortsätter jag att hata honom.

Jag besväras av det från morgon till kväll och förstår att det hindrar mitt andliga utveckling, och viktigast av allt är att det inte låter mig bringa belåtenhet till Skaparen. Det visar sig att om jag hatar en vän, då hatar jag Skaparen i samma utsträckning. Så vad kan jag göra?

Då kommer jag ihåg att jag kan förändra mig själv med hjälp av omgivningen.

Fråga: Och om det inte fungerar?

Svar: Det kommer garanterat att fungera, om jag bara vill att det ska det. I själva verket är allt mycket enkelt och allt finns i gruppen, inkusive världen Ein sof (Oändligheten).

Fråga: Så vad hindrar en om detta ens livsmål?

Svar: Brist på respekt, och lathet, det hindrar en. Man har allt, in i minsta detalj: stöd, en kris, vänner, böcker, disseminering — detta är alla villkoren och den högre kraften står redo. Vi är de som hindrar oss själva.

Vi måste kopplas samman, stabiliserar, och skapa det ömsesidiga stödets kraft, för att använda den för att erhålla Skaparens påverkan. Det må vara så att vi glömmer den här delen av arbetet, även om den för tillfället är artificiell, har den stor påverkan på den första delen av arbetet i gruppen.

Vi gör det inte; vi anstränger oss inte tillräckligt, som i nödens stund. Var är våra ansträngningar? Var är kravet?

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.12.06, Kabbalans visdom och filosofi

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp - Kommentarer inaktiverade för Vad stoppar oss?

Vår andliga väg är delad i två delar.

Den första delen är ganska svår eftersom vi inte ser exakt vad vi gör. Men det är precis det som hjälper oss att avstå från vår egoism. Om vi kunde se vad vi gör skulle egoismen delta i processen och bara växa och vi skulle aldrig kunna bryta oss loss från den. På det sättet kan vi endast gå framåt när vi inte ser vad vi gör. Det är så vi separeras från vår egoism. Gradvis avlägsnas den från oss och vi övergår till att  förenas med vännerna, genom att vi erhåller egenskapen att ge. Men självklart är detta svårt för oss.

Vår väg är baserad på det faktum att vi drar till oss ljuset. Med andra ord jag är oförmögen att korrigera mig själv. Jag kan inte resa mig ovanför min egoism. Jag kan inte göra något över huvudtaget. Men jag kan dra till mig det övre ljuset.

Därför är ansträngningar i visdomen kabbala väldigt intressanta och annorlunda ansträngningar i vår värld, där jag direkt påverkar ett objekt, en plats eller de egenskaper jag vill ändra.  Här är det skillnad. Om jag vill ändra någonting måste jag dra till mig ljuset för objektet, den dimensionen och de kvaliteterna, så att ljuset ändrar dem. Därför söker jag konstant ljuset så det förändrar egenskaperna.

Hur vet ljuset vilka egenskaper som ska ändras? Det är väldigt enkelt. Om jag avancerar mot egenskapen att älska, ömsesidigt givande, mot egenskapen av förening av vännerna, om jag försöker att förenas med dem upptäcker jag att jag är en stor egoist som försöker utnyttja dem. Att jag bara försöker utnyttja dem för min egen vinning och att jag inte bry mig om dem över huvud taget.

När jag upptäcker det i mig själv, väcker det stort lidande i mig. Då börjar jag be ljuset att korrigera mig. När jag upptäcker min egoism börjar jag be ljuset  förändra mig. Det vill säga att jag förbereder ett enormt okorrigerat begär som jag upptäcker i mig och jag känner hur frånstötande det är. Jag känner att det är avskräckande och hur mycket jag vill att det inte ska existera. Det är som cancer som jag vill ta bort och då vänder jag mig till ljuset så det kan utföra  operationen.

Då har vi gjort ett klart framsteg på vår väg. Jag rör mig hela tiden mot förening med vännerna. Mot målet med skapelsen, egenskapen av kärlek och givande. Hela tiden rör jag mig mot att förhärliga de egenskaperna, parametrarna och definitionen av mig själv, för att göra det till det viktigaste för mig.

I slutändan upptäcker jag hur motsatt jag är, hur mycket jag inte vill ha det, hur onaturligt det är. Och då i bitterhet visar jag vilket stort behov av ljuset jag har. Därför är det ett stor problem. Människor som inte är kapabla att upptäcka det och inte är kapabla att lida, kan inte gå den här vägen. Dessutom är lidandet kvalitativt. En människa känner det i det normala livet också, även om allting går bra. Det är lidande och avsaknad av kärlek, för jag vill förenas med vänner.

Då förstår jag att det är nödvändigt men jag ser att det är omöjligt. Bara den här sortens lidande är det som menas, inget annat!  Det handlar inte om jag förstår ämnet eller inte, eller om jag är klok eller otålig. Nej! Det enda som jag behöver är att uppenbara mitt avvisande av förening med andra. Bara det! Att ge!

När jag är avvisande av förening med andra och jag plötsligt börjar att förakta egoismen, inte vill ha det, är det precis den egenskapen jag måste hålla fast vid och då fråga efter korrektion.  Det är hela kabbalas hemlighet. Det är inget annat!

Därför är första delen av vägen att gradvis öka uppenbarelsen av ondskan i oss och sedan vid  ett enda tillfälle bli korrigerad.  Det är därför det är två faser i vårat avancerande.  Den första fasen är att vi samlar flera år av enormt, tungt och omständigt lidande. Sedan blir det vid ett enda tillfälle korrigerat och vi öppnar våra ögon så vi ser en hel ny bild omkring oss.

Det visar sig att hela skapelsen fungerar i egenskapen  av givande och kärlek.  Hela världen fungerar så, medan det för mig i mina egoistiska egenskaper visar sig att jag är uppbyggd av egenskaper av egoism. Det är samma arbetsamma sak som när en raket går in i en omloppsbana med viktlöshet i rymden, och ett lugn plötsligt infaller. Allting är tyst, motorerna stannar, och du är ute i rymden .

Från den virtuella lektionen 2012.11.18, Introduktion till TES

 WMV |  MP3

Kategori: Egoism, Enighet, Grupp, Kärlek, Lidande, Ömsesidig garanti - Kommentarer inaktiverade för En enorm gåva för lidandet i avsaknad av kärlek

Israel är en hög grad. Varje person som har separerat sig själv från materiella intressen och bara inriktar sig mot anslutning till Skaparen med kraften av givande, enligt lagen om likhet i form, och ägnar varje ögonblick till detta, kallas Yashar-El (rakt mot Skaparen), Israel [exakt samma bokstäver på hebreiska].

Ett av stadiumen på vägen är att inträda en pakt, när man integrerar de andra, de som också kallas Israel, inuti sig själv. Förut var de redan förenade, men begäret att glädjas, den onda böjelsen, trädde in mellan dem och separerade dem. Och nu, trots det faktum att de avslöjat det, arbetar de ändå på deras kontakt hela tiden för att uppnå kontakt, och att förse Skaparen med kärl för mottagande av njutning.

Målet med Skapelsen är glädjandet av de skapade varelserna. Detta är Skaparens del  av handlingen, så varför ges det som uppgift till skapelsen? På grund av att skapelsen måste föra sig själva till ett tillstånd så att Skaparen får möjlighet att ge den njutning. Vårt arbete är att avslöja detta kärl för att ta emot njutning. Och njutningen är att ge Skaparen en möjlighet att ge.

Som det sägs om miraklet som inträffade vid Sinaiberget: ”Idag har vi alla samlats här”, det vill säga att vi från denna stund och framåt skaffar förmågan att nå kontakt och bli värdiga att kläs av den högre kraften. Och nu kallas vi det utvalda folket; detta allmänna kärl kallas för Israels folk. Och Han som fyller detta kärl enligt lagen om likhet i form skall kallas vår Skapare.

Därför finns det ett villkor: ”Idag har vi alla samlats här”, det vill säga att vi skall alla samlas för att bli en – ett gemensamt kärl för förverkligandet av målet med Skapelsen, att tjäna de skapade varelserna.

Det sägs: ”Och folket stod under berget”, det vill säga efter att ha undanröjt alla tvivel (har-berg, hirhurim-tvivel) och uppnått förening. Vi måste ta hand om vår gemensamma samhörighet så att ingen av oss glömmer av det.

Riktig gemensam garanti krävs för detta. Det är vad vi saknar, och detta är anledningen till att vi inte lyckats med att bygga det gemensamma kärlet. Detta beror på bristen av gemensamt deltagande, omtanken om att varje vän sörjer om att förena allihop till en, så att vi ”Alla har samlats här”

Från förberedelsen till den dagliga kabbalalektionen, 2012.12.03

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Israel, Kollektiv själ, Ömsesidig garanti - Kommentarer inaktiverade för Vi har ALLA samlats här idag

Boken Zohar handlar, precis som hela Toran, enbart om förening mellan oss. När vi förenas skapar den en helt ny kraft. Varje gång vi anstränger oss själva för att nå kontakt mellan oss, som om vi penetrerar centrum av vår ömsesidiga förening med en kraft av åtskilliga ”kilon”. När vi skaffat oss tillräckligt med kraft för att förenas, avslöjas en speciell typ av förening kallad ”världen Assiya”. När vi skapar större spänning, avslöjas föreningen kallad ”världen Yetzira”  för oss. Och så stiger vi upp för de andliga nivåerna. Det finns inget mer än det.

Så medan vi läser Zohar försöker vi konstant hitta hur man förenas starkare med varandra, och förstå vad vår förening är. Genom föreningen som vi upptäcker, uppnår vi nivån av ömsesidigt givande, och enligt den nivån av ömsesidigt givande börjar vi upptäcka en speciell kraft, Skaparen. Detta kallas för ”från kärlek till de skapade varelserna till kärlek till Skaparen”.

Detta är det enda tillstånd vi bör tänka på, för det finns inget utom detta tillstånd. På varje nivå finns bara döljandet av detta tillstånd, och avslöjandet. Till den utsträckning du måste förenas, men inte redan förenats, känner du lidande: missiler, ekonomiska problem, i allt, utan undantag. Allt på grund av endast en anledning: du är inte tillräckligt starkt förenad med andra.

Från den dagliga kabbalalektionen 2012.11.22, Zohar

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Grupp - Kommentarer inaktiverade för Många problem, en orsak

Baal Hasulam,”Matan Tora (Givandet av Toran), ”Del 8: Detta är som  en rik man som tog en man från marknaden, matade honom och gav honom guld och silver och allt åtråvärt varje dag. Och varje dag överöste han honom med mer gåvor än dagen innan. Till slut frågade den rike mannen, ’Säg mig, har alla dina önskningar blivit uppfyllda?’ Och han svarade, ’Alla mina önskningar har inte uppfyllts, för hur gott och behagligt hade det inte varit om alla dessa ägodelar och värdefulla saker hade kommit till mig genom mitt egna arbete, så som de kommit till dig, och inte genom att ta emot dem genom välgörenhet från din hand.’ Då svarade den rike mannen honom: ’I så fall har det aldrig fötts en människa som kan uppfylla dina önskningar.'” 

Det är omöjligt att skaka av sig känslan av skam genom några externa handlingar. Det enda sättet att göra det på är att ta emot för att ge.

Fråga: Neutraliserar inte tillståndet chafetz chesed skammen? Vad har jag trots allt att skämmas för om jag bara vill ge?

Svar: Anta att du kom med en present och jag sa:

– ”Du vet att jag inte behöver detta egentligen, jag gillar det inte. Och varför gav du mig detta till att börja med om jag inte behöver något – Jag vill inte ha dina presenter.”

– ”Men jag har försökt så mycket, jag har sökt så länge, jag ville göra dig glad och uttrycka min kärlek så mycket…”

– ”Men jag behöver ingenting, du hade inte behövt komma.”

Antingen stöter jag bort personen, hatar honom, eller så är det ingen kontakt mellan oss och jag känner inget behov av att korrigera någonting. Detta innebär att det inte alls är tillståndet chafetz chesed.

Egentligen handlar det om mitt begär och inte om tecken på kärlek som människor omkring mig visar mig. När jag är i tillståndet av chafetz chesed innebär det att allt jag vill är att ge; Jag är redo att ta emot hela världen från dig. Ge mig det; jag har de rätta kärlen. Jag kommer gladeligen ta emot allt med kärlek och oändlig glädje och samtidigt kommer jag vara i chafetz chesed.

Det handlar om mina kärl och inte om uppenbarelsen av samhörighet med andra. Jag kanske inte behöver dina presenter eller så kanske jag verkligen vill det, men jag höjer mig och tar inte emot det för att jag vill det. Jag höjer mig till nivån chafetz chesed och till och med högre och tar emot det i kärl av mottagande för att följaktligen skänka glädje tillbaka till dig.

Vi är alltid i begäret att ta emot; antingen gläds eller lider vi. Därför är tillståndet chafetz chesed inte en livlös vägg som motstår givande. Det är  tillståndet av korrigerandet av mina begär att ta emot och det förbjuder mig inte från att ta emot vad jag vill ha alls.

Fråga: Men jag ägnar mig åt målet med skapelsen…

Svar: Ja, i detta tillstånd behöver du inget, ändå tar du emot en present och vill fortfarande bara ha Chassadim. Det är samma tillstånd, med förutom det arbetar du med ytterligare begär och lägger hela tiden till nya former.

Detta är andligt arbete, det är varierat och med många lager.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.10.24, Matan Tora (Givandet av Toran)

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Frågor & svar, Grupp - Kommentarer inaktiverade för Av någon anledning känner jag inte för någonting

Fråga: När egoismen fortsätter att växa i varje integrerad utbildningsgrupp, kommer ledarna att behöva förklara oundvikligheten av denna process: bråk, sluta fred, sen igen tjafs?

Svar: Självklart! Allt av gruppens arbete och dess avancemang från ena dagen till den andra är omöjlig utan att stiga över egot. Den stigande egoismen är materialet ovan vilket vi bygger oss själva. Sådan är detta arbetes natur.

Tacka Gud att vi bråkar idag; det är fantastiskt! Nu ska vi försöka resa oss över det. Vi kommer att fortsätta att stiga fallandes och klargörandes på vägen.

Strävan skall alltid vara att stiga, bara att stiga! Och vi skall utforska alla fall och plågor och konflikter, för annars kan vi fastna i dem förevigt, och vi fortsätter att attackera varandra.

Tvärtom behöver vi verkligen undersöka dem, analysera dem utifrån perspektivet om de får oss att avancera – bara i detta ljus, i denna riktning. Hela vår egoism stegrar sig i oss så att vi kan överkomma det till målet ovan det.

Från KabTVs ”Samtal med Michael Laitman” 2012.10.03

Kategori: Egoism, Frågor & svar, Grupp, Integral uppfostran - Kommentarer inaktiverade för Material för avancemang

Fråga: Hur kan vi fastställa stadiet som gruppen befinner sig i, och är det värt att göra det?

Svar: När en person är ledsen, arg eller upplever starka känslor, säger vi till honom; ”Slappna av, stig över dig själv” och så vidare. Alltså, vi intalar honom alltid att stiga över sina känslor.

Vårt arbete i gruppen bör hela tiden vara baserat på att alltid stiga över våra egon. Vi förstår och uppskattar det, för det är  precis det som för oss framåt och gör allting som är möjligt för oss, så att vi stiger ovan det. Därför kallas egot ”hjälp emot”. Det vill säga att alla tankar, begär och intentioner som uppträder inom oss, allt som vi har inom oss, allt som flyter  i en oändlig ström, enbart krävs för att vi ska kunna stiga över det och ”simma över” det.

När man inser och förstår detta och börjar arbeta med det, uppnår man målet väldigt snabbt. Detta är i gruppen och även personligen i var och en av oss. Alltså, i gruppen måste vi behandla varandra på detta sätt, även mot gruppens  generella tillstånd, som innefattar alla sorters urskiljningar och allt som kan tänkas möjligt.

Vilka urskiljningar kan det vara i en grupp om vi inte höjer oss över oss själva? Är vi som skandalösa grannar i ett hyreshus som börjar ställa frågor om  relationen, eller slarviga förare som bråkar sinsemellan?!

Vi behöver stiga över, förenas, och efteråt klargöra vad problemet är. Och det kan vara så att detta inte är ett problem alls, utan egentligen ett speciellt hjälpmedel som hjälpte oss förenas. Men utan förening är det ingen grupp, inget kabbalistiskt urskiljande, utan bara ett bråk, ett vanligt ordinärt tillstånd.

Därför måste vi först och främst förenas. För detta krävs kanske en tredje person, eller någon sorts ytterligare tillstånd, men utan förening kommer vi aldrig att klargöra någonting. Det kommer alltid finnas någon som har rätt och någon som har fel.

Jag avser här vår grupprelation, och inte dissemineringsarbete. Som i varje affärsverksamhet finns det de som förstår mer, ledare, och anställda som är underordnade dem. I en grupp kan vi lösa alla problem enbart från synsättet av kontakt och förening. När vi tar kontakt tillsammans huvudsakligen för att förenas och håller fast vid det (eftersom detta är vårt mål, och Skaparen medvetet arrangerade allting för oss så att vi kommer att uppnå denna kontakt och hålla fast den), då kommer vi se vad som är dåligt, vad problemet är, och försöka förstå dess essens.

Detta krävs enbart för att inse att kontakt löser alla problem. ”Kärlek kommer täcka alla synder”, med innebörden att i princip behöver inget korrigeras, eftersom allt tjafs och alla motsättningar enbart är till för att stiga över dem och förenas. Det finns inget annat i dem. Det finns ingen anledning att vända sig till dem; man kommer ändå inte hitta sanningen i dem.

Förresten är det samma sak i en familj. Stig över problemen och förenas! Och vad händer med det som var dessförinnan? Det var ingenting, i vilket fall kommer du inte kunna hjälpa. Var och en av oss är motsatt den andra och viktigast av allt, alltid olika.

Vad är poängen med att du börjar forska i någonting? Skaparen arrangerade avsiktligen sådana motstridiga nya karaktärsdrag för dig att de inte ens kan föreställas. Hela våra liv är ordnade av dem. Allting som vi nu ser omkring oss är som en film där enbart våra ofullkomligheter visas för oss, och som utgör denna bild av världen. När du börjar stiga över, då börjar du ”simma” på en helt annan nivå: i förening.

Från kongressen i Georgien, Lektion 2

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Frågor & svar, Grupp - Kommentarer inaktiverade för Käbbel eller förening

För närvarande befinner jag mig i en fragmenterad verklighet som är delad i två delar, mitt ”jag”och den externa världen. Denna separation förklarar precis vad kabbalisterna ville berätta för oss: ”Du har en chans att sammanföra dessa två delar, interna och externa, till en enhet. Du måste göra det; detta är planen med skapelsen. Om du deltar i sammankopplandet av dem, då kommer du att förnimma den interna verkligheten som du befann dig i innan splittrandet inträffade.”

Kabbalisterna berättar för oss om gruppen, disseminering, och betydelsen av att böja våra huvuden inför våra vänner. Gruppen är inget annat än ”externalitet” för oss, men är redan på den mänskliga (Adam) nivån. De som har punkten i hjärtat, driften att  vara i likhet med Skaparen, tillhör denna nivå. Så, kabbalisterna berättar för oss: ”I er verklighet finns det människor som är lika dig och som också strävar efter att förenas. De är speciellt valda delar av din själ. På det ena eller andra sättet, så är allt en del av din själ. Så, du bör använda dessa delar, eftersom de är gjorda för att hjälpa dig; de kommer för att möta dig.

Därifrån börjar jag förstå vad som står skrivet i artiklarna som handlar om gruppen, enighet, behovet att böja sitt huvud inför gruppen, och om relationerna mellan vännerna. Allt som skrivits beskriver den hjälpande kraften, som sticker ut ur denna värld, den som är frånkopplad från våra andra delar som är spridda igenom universum. Hela universum är bara jag; det är min nuvarande förnimmelse. Även saker som jag inte kan känna just nu är fortfarande jag. Det beror helt enkelt på att jag ännu inte samlat ihop hela vidden av förnimmelser inom mig själv, och att min uppfattning av verkligheten inte är djup nog.

Så, vid den högsta (talande) nivån, finns det vissa delar som verkligen hjälper mig, eftersom de innefattar samma aspiration som jag gör. Om jag nu beslutar mig för att förenas med de, så korrigerar jag till följd av detta alla andra delar av min själ.

Var börjar jag? Jag börjar med den mest känsliga och utvecklade delen som är bredvid mig, mänskligheten. Det är fortfarande angående ens integrerade själ, som vi leds mot korrektion. Om man ser allt från denna synvinkel, ser djupare, och inser vad kabbalisterna skriver om, då börjar man att bättre förstå deras texter, deras syn på världen, och sättet de uppfattar verkligheten och hela processen.

Det viktigaste är att ”bryta isen” och ”lösa upp” den vanliga rutinen i ens självuppfattning och även sättet vi betraktar världen. Vi bör ha i åtanke att allt som existerar enbart är vårt ”jag”, och att all externalitet faktiskt fortfarande är inom oss. Allt är en bild som vi fantiserar som ett särskilt tillfälle i tiden. Vi har också fått en chans att känna en annan vinkel till detta ämne som en möjlighet. I sitt Förord till boken Zohar (del 34), skriver Baal hasulam: ”…Även om vi ser allt som att det faktiskt är framför oss, så vet varje förståndig person med säkerhet att allt vi ser bara är inne i våra egna huvuden. Så är själarna: fastän de ser alla bilderna i givaren, har de inga tvivel om att allt detta enbart är i deras inre, och inte alls i givaren.

En annan fråga är vilken nivå av ”sunt förnuft” vi behöver för det? Självklart är det inte enkelt och inte tillgängligt för alla. Men, om vi gör oss  bekanta med psykologers och kvantfysikers åsikter, så upptäcker vi att deras förståelse av verkligheten är väldigt lik den kabbalistiska. Baal haSulam respekterade materialistisk psykologi eftersom det bygger på vanligt empiriskt förnuft: ”Man kan bara styras av vad man ser”. Psykologer är fortfarande delvis förvirrade med deras hypoteser, medan fysiker mycket seriöst talar om dessa saker: allt är inombords.

Vi måste alltså överkomma en glipa i vår perception.  Om vi konstant tillför ansträngningar, inte fysiska utan inombords, för att sammanföra dessa två delar, det interna och det externa, så lockar vi det omformande ljuset och korrigerar våra korrupta kärl. Våra kärl är enbart skadade inuti vår uppfattning, ingen annanstans. Det delar hela bilden och visar den som om vissa av mina kärl är på utsidan, och de andra delarna är inuti. Allt detta är enbart i vår uppfattning.

För att kunna få en korrekt förståelse för det som skrivits, läser vi artiklarna och breven skrivna av kabbalisterna. Om vi försöker förstå dem från detta synsätt, är det inte som det verkar vara sett ur det vanliga psykologiska synsättet. De öppnar upp mycket större djup och klarhet, och vi känner vad kabbalisterna menade. För de ser världen som en komplett enhet, förenad, för dem är det koncentrerat på förening som man måste uppnå. De har inga frågor angående behovet av att förenas i en grupp, eller varför ”droppen av enhet” måste vara allas mål.

Så, tillsammans med oss finns i utvalda delar av mänskligheten de som strävar efter att förenas. Om vi alla tänker på det och önskar att uppenbara förening, så händer det. I princip är det tillräckligt med 10 människor, och vi är många fler.

Återigen, vår enhet måste vara byggd på jämlikhet. Det sägs: ”Älska din nästa som dig själv.” Jämlikheten kommer få oss att skapa ett center av enhet, den centrala punkten av Malchut.

Från Enighetskongressen i norr, 2012.09.20

Kategori: Enighet, Grupp, Kärlek, Kongresser, Perception - Kommentarer inaktiverade för Att samla skärvor av perception