Från ”ljuset och solen” av Rabbi Kalonymus Halevi (en av Noam Elimelechs studenter). Och vad mer är, när Israel förenas och ägnar sig åt Toran för dess skull, urskiljer de den heliga Gudomlighetens namn genom deras tal och underkastar därmed all de som reser sig emot dem, och vilka begär de än uttrycker, uppfyller Skaparen dem.

Vi vet att det finns en ytterligare kraft i enighet, utöver den vanliga summan av de individuella krafterna, både onda och goda. Om vi kopplar oss samman och förenas för att uppväcka och erhålla det högre Ljus som bör uppenbaras, för att ta emot kraften av skänkande, attributet av givande, börjar den högre kraften verka bland oss och ge oss den andliga nivåns kraft.

Så om människor som ännu inte har uppnått andligheten förenas för att uppnå den, genom att vilja att Heligheten och rent givande ska vistas bland dem, drar de detta attribut närmare sig. Då växer de, genom att annullera hela det onda påbudet, genom att röra sig från lidandets väg till Ljusets väg.

Från förberedelsen till den dagliga kabbalalektionen 2012.08.05,

 WMV |  MP3 (på svenska)

 

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Grupp - Kommentarer inaktiverade för Kraften från den andliga nivån

Tänk dig att du kommer till lektionen och att din arm gör mycket ont; du kommer att tänka på smärtan hela tiden, så klart. Det kommer att påverka dina studier och kommer orsaka stort obehag; du kommer veta hur du ska bli av med smärtan och du kommer inte att kunna glömma den.

Frågan är hur vi skall känna samma smärta för att vi inte nått slutet av korrigeringen än, för att vi inte nått vårt ultimata mål? Jag vill inte vänta en enda dag! Om det är så viktigt för mig, så brinner jag av otålighet, likt ett barn – jag vill ha det nu på en gång!

Problemet är att jag inte vill ha vad jag ska vilja ha. Var kan jag få rätt begär från? Detta är ett skäl för bön.

Jag ser ingen brådska att ha kontakt med vännerna och att nå kärlek åt andra för att nå det andliga målet. Detta är problem ovanpå andra problem som ger mig hinder, det ena efter det andra. Om jag verkligen ville nå målet, så skulle jag älska vännerna; när allt kommer omkring så är det ouppnåeligt utan dem. Men poängen är att jag inte behöver detta mål: Vill någon verkligen ge? Alltså behöver jag inte vännerna och vill inte betala för målet genom kärlek till andra. Allt verkar väldigt långt, dimmigt och orealistiskt. Jag sitter framför boken under lektionen och tänker ”Vad gör jag här överhuvudtaget?”.

Så vi har fått ett verktyg kallat Tora där det finns en kraft som tar oss till målet. För oss är detta den högre nivån där kraften kallat Ljuset kommer och drar oss framåt. Detta är vad vi måste tänka på under lektionen, likt hur du tänker på armen som gör ont och som du vill läka.

Det spelar ingen roll vad du vid tidpunkten läser, du måste tänka på din ”sjukdom” och drömma om läkningen. Om du inte har en brist för detta, be om att detta ska ges till dig, ta kontakt med vännerna, se efter vilka begär de har.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.09.24, Studie av de tio sfirot

 WMV |  MP3

Kategori: Avsikt, Bön, Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Det är nu eller aldrig

Vännerna bör försäkra att jag inte faller och de bör konstant tänka på mig. Jag måste återbetala dem för detta eftersom dem också behöver denna sorts stöd. Bara om vi ömsesidigt bryr oss om varandra, kommer vi inte att falla och glömma målet. Vi håller i varandra.

Vi har inte en chans att uppnå någonting om vi inte stödjer varandra. Om vi inte gör det, kommer vi inte lämna egot. Detta är ömsesidig garanti.

Om jag inte kan tänka på andra, så innebär det att de inte tänker på mig. Det är både orsaken och resultatet som existerar samtidigt under villkoren för vårt kollektiva muntliga avtal. Då tillkommer Skaparen i det och fullföljer vårt avtal. Utan detta kommer vi utan tvivel glömma honom och börja få främmande beräkningar genom att anta att vi  gjort framsteg och år kan passera som inte leder någonstans.

Man kan inte vara på rätt spår av sig själv. Vet du hur många sekunder vi kan räkna på en hel dag som vi verkligen avancerar: 3-5 som mest! De är så få för att var och en av oss saknar det externa stödet.

Mina begärs kärl är externa för mig och jag måste anstränga mig för att fästa dem vid mig. Om vi inte för oss på detta vis angående andra, så beter vi oss inte korrekt och därför drar vi inte ljuset som reformerar, eftersom Ljuset enbart opererar  i våra förenade arbeten. Det kommer i respons till vårt begär.

Om det inte finns något sådant begär, väntar ljuset passivt omkring oss. ”Hans ära fyller världen”, men vi måste aktivera det. Vi måste hålla detta villkor: ömsesidig garanti som är gjord av vårt gemensamma beroende av varandra och till åtagandet av allihop. Utan det kan ingen lyckas, även om vi tar oss an det från en egoistisk vinkel och än mer om det är angående höga intentioner.

Från ett samtal om inre arbete, 2012.09.30

Kategori: Bön, Grupp, Inre arbete, Kärlek - Kommentarer inaktiverade för Fem sekunder av liv per dag

Gruppen är min Skapare. Om vi befinner oss i en korrigerad kontakt, och jag plötsligt faller från denna kontakt, och jag befinner mig utanför den och är ensam, då skapas en skillnad, ett mellanrum mellan mig och den allmänna gemenskapen. Då är denna kontakt med den övre nivån, Skaparen, för mig min räddare. Då vänder jag mig mot honom, ber, och frågar om Han tar mig tillbaka. Jag vill vara integrerad i honom, vara tillgiven honom.

Kabbalisterna berättar för oss att världarna steg nedåt från världen Ein Sof (oändlighet) till denna världs nivå, och nu måste jag gradvis återvända genom att stiga genom nivåerna. Men jag vet inte någonting om det. Jag vet bara en sak, att det finns jag och min övre. Vad är det övre? Det vet jag inte heller. För mig är det gränslöst. Jag förstår det inte och jag känner det inte. Jag vet bara att det finns något högre ovanför mig.

Jag har ett unikt sätt att föreställa mig det övre, och det är i form av gruppen. Detta är så på grund av att det är ett komplett system där alla är i kontakt med varandra. Det visar sig att detta är min högre nivå enligt dess egenskaper och definitioner.

Så du frågar, ”Och var är skaparen, den övre kraften, Ljuset?” Det är sannerligen så att Skaparen, den övre kraften, uppenbaras inom detta system. Jag känner Honom där. Detta Ljus upptäcks i våra kelim (begär) som intryck i de attribut de erhållit.

När våra begär börjar bindas samman i alla sorters förbindelser, kommer intryck som vi kallar Ljus att framträda i dem, men det är inte Ljuset i sig, utan någon form av vibration i själen som Den bjuder in. Man mäter dessa vibrationer och bestämmer dem som Ljuset Ruach. Andra vibrationer kommer redan att vara Ljuset Neshama eller Ljuset Chaya.

Jag känner bara mig själv, men från Skaparens handlingar inom mig kommer jag att lära känna Honom. Det jag känner inom förbindelsen namnger jag som ”Ljuset” och den ”högre världen”. Det jag känner utanför förbindelsen kallas ”den lägre världen” och mitt ”jag”.

Gruppen är inte de ansikten jag se framför mig, utan dess inre modell, vår förbindelse, som existerar osynlig för min syn. Det finns en grupp som befinner sig i enighet och i tillståndet gmar tikkun (slutet av korrigeringen), och bilden jag ser, människor som sådana, finns också.

Vad jag ser beror på mig. Men gruppen existerar faktiskt i en korrigerad form; Jag behöver tro det med tro över förståndet. Skaparen säger: ‘’Jag förde dig till en god plats. Du måste anpassa dig till den, ansluta dig till den, böja ditt huvud inför den. Jag förde dig till en sådan plats, i vilken jag kan uppenbaras, om du köper den!”

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.09.16, Studiet av de tio sfirot

MP4 video |  MP3

Kategori: Avsikt, Bön, Dagliga kabbalalektioner, Grupp - Kommentarer inaktiverade för Ett bra ställe en våning upp

Enda sättet att överleva en nedgång är att förbereda sig i förväg. Om nedgången redan har börjat finns det inget som kan begäras av oss, för vad kan man kräva av de döda? Som det står skrivet, ”de döda är fria”.

Du får enbart frågan varför du inte har förberett dig för denna situation. Du måste fylla alla reservoarer och ladda alla batterier. När en nedgång kommer, finns det inget vi kan göra.

Det är som faser i omväxlande strömmar som ändrar sig som vågor, en gång upp och en gång ner, och en part är fylld på bekostnad av den andra parten. Ena stunden är kärlen uppenbarade, och andra stunden är ljuset uppenbarat.

Det är en utmärkt situation eftersom Skaparen har tagit vårt ego och hjälpt oss. Det står skrivet att Skaparen skapade den onda böjelsen, men du måste beklaga dig att den är ond, så att Han tar den ifrån dig.

Så, kom igen; agera nu! Trots allt kan du inte ta det minsta steg utan det, inte ens lyfta ett finger. Om ditt ego skulle tas ifrån dig, skulle du ligga som ett lik okapabel att röra dig.

Så, var kan du hitta kraften? Varför frågar du inte efter den, och varför kommer den inte? Det är för att du inte förberett dig för såna dagar i förväg.

Om tidningarna skriver att det kan bli brist på mat, så lagrar alla upp med tre månaders tillgång till mat hemma. Så, varför tänker vi inte på att fylla energi i förväg ifall det blir en nedgång? Det är precis så här vi måste agera i enighet med förnuftig, sund logik, men det är svårt för oss att göra detta för det följer vägen för korrektion.

Det finns folk som gläds åt det faktum att de fallit så lågt och tänker att de genom sitt lidande kommer uppnå något, men det är fullständig lögn. Vi avancerar enbart genom ansträngning, arbete, och inte när vi har blivit kastade ner i ett träsk och förnöjsamt sjunker ner i det.

Så, varje ögonblick någon försenar sitt uppstigande är en synd. Hur kan man stiga? Anta att du börjar sjunga en munter låt framför allihop. Medan du sjunger, vaknar alla upp, och sedan måste de konstant försöka lagra energin, allas styrka, kraften av enighet, men inte från det faktum att jag vaknar upp av mig själv.

Om du tänker ”Vad bra det är att jag vaknade upp nu och vad bra jag mår” kommer du falla omedelbart. Men om du tänker ”Vad bra det är att vi alla har vaknat upp mot givandet, mot Skaparen” kommer det kvarstå. Då kommer du påbörja nästa nivån, nästa tillstånd.

Kraften som kan leda oss till frälsning är växande, och lagras i det allmänna begäret. Ingen av oss har kärl att lagra energi.

Nu när du klarat av att känna ett uppvaknande, åtminstone ett fysiskt, tänk på att bry dig om vännerna och låt dem inte få ett fall. Allihop bör bry sig om de andra. På så vis behöver ingen tänka på sig själv.

Skammen måste brinna i mig för att jag inte bryr mig om gruppen. Detta innebär att jag sviker dem. Det är härifrån känslan av ansvar kommer och den ömsesidiga garantin härstammar från. Jag behöver bara tänka på hur jag ska förse gruppen med allt den behöver, som om den var min bebis och jag enbart sörjer för dess välmående, så att den fortsätter att stiga och växa.

Från den dagliga kabbalalektionen 2012.09.24, Studiet av de tio sfirot

MP4 |   MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Lagra bränsle för en regnig dag

Fråga: Varför är den första fasen efter rotfasen den stilla naturen? Varför började inte allt från en annan fas?

Svar: Eftersom den lägsta fasen inkluderar allting i sig. Det finns inga interna olikheter i den, därför kan den inte skilja på saker på utsidan. Vi talar om det högre ljuset enbart gällande de skapades kärl. Därför är den stilla naturen den som tar emot kraften av restriktionen, som inte låter den upptäcka mer än den nu gör.

Kraften av restriktionen opererar på kärlen och på ljusen som kan avslöjas i dem. Den opererar på allting. Frågan är: Vad influerar denna  kraft? Influerar den den skapade skapelsens centrum eller dess ytterkanter? Med andra ord, vad styr jag med denna restriktion – mitt begär att ta emot eller ljuset?

Självklart influerar den mitt begär. Jag kan aldrig styra ljuset.

Jag gör en restriktion på mitt begär att ta emot och behåller det. Tack vare det ”hoppar” det inte på något. Så begränsar jag mig i syfte att enbart ta emot ljuset på detta vis. Det är för att jag vet att jag inte har kraften att ta emot mer än så, på så vis håller jag konstant ”denna begränsning”, och håller mitt ego i ett neutralt tillstånd.

Detta är den stilla fasen: Egot är under konstant utveckling, och jag håller det konstant på den stilla nivån. Egentligen är det  ett stort och positivt arbete som tar plats i olika former. Men av dess natur, tillhör det den stilla nivån: Av mig själv lägger jag mitt begär i den stilla nivåns regim, där mina begär förblir desamma.

Inom denna nivå arbetar jag i relation med Skaparen.Vad kan jag göra? Jag annullerar mig själv i honom. Alltså, jag kan vara i Skaparen och hålla fast vid honom. Jag kan vara en del i honom, som är den stilla nivåns attribut. Jag tillåter inte mig själv någonting förutom självförnekande. Föreställ dig att du är inom en stor kraft och att du inte har något val och detta är det enda sättet du kan hålla dig kvar.

Å ena sidan förbereder det mig för nästa nivå, den vegetativa. Det beror på att det sker en ständig förändring inom mig, som växer enligt den stilla nivåns fem faser. Vi kanske tänker att istället för att vara en liten sten blir jag en stor ädelsten? Men det är inte allt ännu: Förändringarna jag varit med om har lärt mig vad det innebär att växa. Uppgången i den stilla nivåns fas har fött ett sinne inom mig, eftersom jag hade möjligheten att jämföra saker och vänja mig vid det faktum gällande instabiliteten.

Jag har gjort en restriktion på den växande glädjen om och om igen, men samtidigt följde jag förändringarna, tills jag förstod att jag verkligen kan förändras, och sen flyttade jag över till den vegetativa nivån.

Alltså pratar vi om en kvalitativ utveckling och inte en kvantitativ utveckling: Vid slutet av den stilla nivån, i dess sista fyra faser, förstår jag redan från upplevelsen jag haft att jag kan förändra mig själv, medvetet och meningsfullt. Då uppstår möjligheten att flytta från den sista delen av den stilla nivån till födseln av den vegetativa nivån. Det är där det initiala stället skapas genom ändringar i begären.

Varje sådan förändring kommer från Skaparen i formen av mottagandets kraft. Jag skulle aldrig hitta det preliminära villkoret för att växa inom mig. Därför utvecklar inte Skaparen enbart mig; han sätter in skapelsens kraft inom mig så att jag liknar Honom. Som ett resultat av denna utveckling, blir jag och Skaparen partners i skapelsen. Hans mål är inte att öka begäret att ta emot, genom att utsätta det för en rad händelser, utan snarare att lära mig hans konst. Men även på så vis lär han mig på ett kvalitativt sätt.

Så uppnår vi, tack vare allt vi går igenom, hans handlingar, från regeln:” Från dina handlingar känner vi dig.”

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.07.17, från Introduktion till boken Zohar Daily Kabbalah Lesson 7/17/12,

 WMV |  MP3 (på svenska)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Evolution, Frågor & svar, Grupp - Kommentarer inaktiverade för Att lära sig Skaparens konst

Under workshopen måste alla konstant kontrollera sig själva, och vännerna bör stödja varandra och påminna varandra om denna punkt så att alla under workshopen känner rädsla för att lämna föreningen. Under hela vårt liv måste vi hålla fast vid gruppens centrum, inte enbart under lektioner och workshops.

Men dock, en lektion eller en workshop är den huvudsakliga tiden för vårt arbete med vår kollektiva tanke, som avgör allt. Här behöver vi varandras stöd utan ord, och samtidigt måste vi känna den inre glöden. Vi måste upptäcka ett kollektivt fält som konstant stimulerar oss och håller ”oss i luften”. Allt är upp till oss.

Det är som om du skriver ett kontrakt med vännerna så att de konstant ser efter dig och ser till att du inte lämnar detta fält med dina tankar. Betala dem så att de ser efter dig, detta kallas för ”köp dig en vän”. Du måste ge till din vän så att han alltid kommer vara motiverad att konstant sporra dig.

Men hur kan han sporra dig om vi alla är på samma nivå, och även han behöver någon som sporrar honom? Här,kommer Guds försyn att agera, om vilket det står skrivet, ”Skaparen är bland sina skapelser”.

Om vi bestämmer att sporra varandra, så sporrar Skaparen oss. Han ger sin kraft så att åtminstone en i gruppen kommer att vara i kontakt med andligheten och vara medveten. Detta betyder att ”Skaparen rör sig bland sitt folk”.

Om det finns kontakt, så kallas det för ett hus för församling av bön (beit-knesset) där Skaparen är närvarande. Som det står skrivet, ”Jag kom till ett hus för bön och fann inte en enda person”. Men om det finns kontakt mellan oss, då kommer Skaparen att hitta en ”människa” i det!

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.07.17/, Studiet av de tio sefirot

WMV|  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Ömsesidig garanti - Kommentarer inaktiverade för Att hitta en ”människa”

Fråga: Vad är en individs brister och det allmännas brister?

Svar: En brist i en individ existerar inte i andlighet eftersom det inte handlar om vanliga kroppsliga begär där. I andliga begär har en människa bara en punkt i hjärtat, som hon ännu inte har förverkligat.

En allmän brist är förmågan att frigöra sig från sig själv och binda sig till det allmänna. Detta betyder att en människa redan förstår och känner utifrån studierna, från att vara en del av gruppen, och från att disseminera, att den andliga världen uppenbaras bara i en hel brist.

En hel brist betyder att den har kontakt, åtminstone minimalt, vilket låter en person göra  flera andliga urskiljanden. Innan dess ser man ingenting, som på kvällen i skymningen då allt blir vagt.

Det finns ett talesätt som säger att det är kvällstid när man inte kan känna igen sin väns ansikte från ett visst avstånd (fyra Amot) eftersom allt flyter samman. Men, om jag kan känna igen min väns ansikte, då är det inte kväll ännu.

Kvällen symboliserar det faktum att jag kan se någonting, men att jag inte förstår exakt vad det är. På så sätt börjar vi gradvis förstå att det istället för en uppenbarelse finns flera urskiljanden vi kan identifiera, på samma sätt som vi kan känna igen en väns ansikte från ett avstånd på fyra Amot, det vill säga i de fyra minimala faserna av begäret att ta emot.

För att kunna göra det måste jag koppla mitt begär samman med flera vänners begär så att det finns en kontakt mellan oss, och från det kommer jag att kunna urskilja gott och ont, ljus och mörker. Jag behöver klargöra vad mottagande och givande betyder för mig själv och för andra, eller för alla tillsammans, mellan oss.

I kontakten mellan oss börjar jag redan se detta urskiljas: vad betyder ”i avsikt att ta emot” och vad betyder ”i avsikt att ge”. På detta ställe byggt av mig, i bristen från min sammanblandning med andra, börjar jag redan förstå till ett visst mått vad i avsikt att ta emot och vad i avsikt att ge betyder. Detta är en begynnande, minimal förståelse, men jag kan redan se skillnaden mellan de båda.

En brist formas i mig, ett uppfattande kärl genom vilket jag kan se den andliga världen, känna den, och göra olika insikter. Så öppnar sig min andliga introspektion (självbegrundan), som är annorlunda mot det yttre perspektivet som jag har i den här världen nu, där vi bara inbillar oss att vi ser något.

Från den 4e delen av den Dagliga kabbalalektionen 2012-06-13, ”Arvut (Ömsesidig Garanti)”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete, Ömsesidig garanti, Perception - Kommentarer inaktiverade för Introspektion

Fråga: Negativa känslor, irritation och även hat framträder när vi försöker förena oss. Vilket är rätt sätt att arbeta med det?

Svar: Vi behöver dela världen i två delar: sättet den visar sig för mig, min egoism, och vad den egentligen är. Vad är världen egentligen?

När vi väl avslöjar det i våra gemensamma begär, kommer vi se att den är full av ljus och är absolut perfekt. Det finns inget att korrigera i den. Med andra ord behöver vi bara korrigera oss själva, enbart vår personliga attityd mot världen, vår personliga uppfattning.

Detta är anledningen till att vi behöver dela upp världen i det sätt den uppfattas av oss genom egoismens prisma, och världen som faktiskt existerar utanför oss. Det är helt enkelt det övre ljuset som är i ett tillstånd av absolut vila och enbart har egenskapen av fullständigt givande och kärlek.

Det är därför vi måste separera dessa två förnimmelser inom oss. En förnimmelse är den riktiga känslan av irritation och motstridigheter som verkar vara meningsfulla så att vi stiger över dem och uppfattar gruppen som något absolut och perfekt, där alla vännerna är de största i sin generation och som är absolut korrigerade. Jag, själv, måste inkludera mig i dem och vara som ett embryo inuti en livmoder. De  saker de faktiskt säger och dess påverkan på mig spelar ingen roll. Jag har fått de hindren med mening, så att jag skall klara av att träda in i dessa hinder genom dem, och vara inuti mina vänner där jag föreställer mig dem som absolut perfekta i ett läge av vila med mig inuti dem.

Från den andra lektionen under kongressen i Vilnius, 2012.03.23

 WMV |  MP3

Kategori: Egoism, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Irritation och hat är mina hjälpredor

Kategori: Disseminering, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Den andliga gruppen och hela mänskligheten