Fråga: Vad är skillnaden mellan Ljuset som vi försöker få ut ur Zohar och Ljuset som annullerar oss och hänvisar oss till den animala nivån?

Svar: Det finns bara ett Ljus, men sättet på vilket det uttrycks beror på oss. Det är som elektricitet, som antingen kyler eller värmer någonting beroende på vad man kopplar den till.

Hur Ljuset uttrycks beror på en persons förberedelse, men Ljuset självt förändras inte – inte heller dess intensitet förändras, inte heller dess natur. Det står skrivet att Skaparen förblir i vila, Han är ”God, som gör gott”, Oändlighetens värld.

Systemet av sammankopplingen mellan själarna som skapades av Skaparen i Oändlighetens värld avtäcks gradvis, steg för steg. Avtäckningens natur beror av min förberedelse, min attityd till denna process – huruvida jag åtrår den eller inte.

När jag ser processen som åtråvärd, eftersom den för mig närmare Skaparen och det är det viktigaste som finns för mig, då känner jag att ”jag är min käras och min kära är min”. Det betyder att jag alltid är i ett tillstånd av uppgång; jag är rättfärdig för jag berättigar Skaparens alla handlingar. Jag är i Oändlighetens värld, i fred.

Men, om jag önskar vara närmre Honom bara när det gynnar mig, då beror min kärlek av vad jag tar emot. Det betyder att jag går från uppgångar till nedgångar beroende av hur jag känner mig, och därför är jag en syndare. Jag beror av förhållanden, inte av kärlek. Allting förändras – ibland till det bättre och ibland till det sämre. Alltså, det som förändras är inte ljuset, utan jag själv – min attityd till min Kära.

Vi kan betrakta detta genom ett känt exempel: en ung kvinna (själen, Shechina, Malchut) strävar efter att få vara med sin nödlidande kära (Zeir Anpin, Skaparen) för den oberäknande kärlekens skull, medan hennes familj (egoistiska släktingar, Klipot) är emot deras sammangjutelse och erbjuder henne en annan friare – en som är rik och endast bryr sig om uppfyllelse, och allt beräknas så.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-09-15. Zohar.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Kärlek - Inga kommentarer →

Kategori: Avsikt, Bön, Dagliga kabbalalektioner, Tora - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Malchut vill bli lik Bina och uppnår detta genom Zeir Anpin (ZA). ZA är en modell för henne. Hennes lämplighet att bli lika ZA visar hennes förmåga att bli lika Bina.

Detsamma gäller för oss. Om jag vill bli som Skaparen, måste jag gå in i gruppen, bli en integrerad del och delta tillsammans med alla, påverka alla, och ta emot deras inflytande i gengäld. I en sådan sammanblandning, i anslutningen mellan oss, anskaffar jag en ny form av förening med andra. Då kommer den form som kläder mig att likna Skaparen.

Med andra ord, om jag klär gruppen på mig som om det vore ett plagg, kommer jag, alltså, bli lik Skaparen.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Syftet med allt vi känner i vår värld, såväl positivt som negativt, är att forma oss längs den andliga stegen. Det finns ingenting som skapats för något annat syfte eller existerat för sig själv. Allting i denna värld – tusentals omgivande objekt, händelser eller krafter – existerar för ett enda syfte: min andliga utveckling. Jag inkorporerar, medvetet eller omedvetet, allt som omger mig i mig själv och stiger därmed.

Om allt kom från världen av oändlighet ner till vår världs nivå, där det tycks existera utan att vara sammanbundet i ett helt, hur kan då objekt och händelser i vår värld inte vara sammanbundna genom ett enda syfte från vilket de stigit ned till oss? Hur kan det finnas någonting i vår värld som inte har kommit från världen av oändlighet? Och om det stigit ner från världen av oändlighet innebär det att det har sitt ursprung i enigheten som fanns där, och att det efteråt, genom nedstigandet, tog formen av sönderfall, distansering och isolation.

Därmed måste människan genom att klättra upp för den andliga stegen höja hela verkligheten, hela ”denna värld”, med sig själv. Det sägs att genom att stiga andligt höjer (korrigerar) människan naturens stilla, vegetativa och djuriska nivåer samtidigt som sig själv.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010.09.06, ”Och Jakob gick ut”

Video |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Evolution - Inga kommentarer →

Samma fråga dyker upp om och om igen: Varför kunde inte Ljuset skapa en perfekt varelse som liknar Skaparen från början? Men det kan inte göras! Det är omöjligt att föra över skänkande egenskaper från Skaparen till varelsen direkt.

Det är därför vi måste uppleva brytningen av världarna (i världen Nekudim) och den kollektiva själen (falla i synd vid Kunskapens Träd). Det finns inget annat sätt att anslutas och föra kvaliteterna av skänkande och mottagning (Bina och Malchut) till varandra utom genom Adams synd (sönderfallet) och förstörelsen av Templet .

Men tvingades man att smaka på frukten (äpple) av Kunskapens Träd? Det är som med en besvärlig situation när du ser ett nöje och tydligt erkänner att det medför skada, du känner skam, men du är villig att åsidosätta det eftersom frestelsen är för stark. Du kan inte motstå den, även om det är dödligt. Förnöjelsen upphäver heller inte skammen, utan tvingar dig att fortsätta!

Det är här det är nödvändigt att komma fram till slutsatser och lära, eftersom vi vid exakt samma punkt upplever att Adams synd bygger på kollektiv egoism (kunskapens träd), som beskrivs som: ”Jag åt och äter igen!” Han kan inte motstå det, för att njutningen är större än honom trots att han vet att det är förbjudet.

Detta är den punkt där skillnaden mellan Ljus och begär är avslöjad. Och om du kan känna det och önska att korrigera den, kommer du att inse att du behöver det «Reformerande Ljuset» . Det finns inget alternativ, det är det enda sättet att känna att du är dömd och enbart kan räddas av ett mirakel från Ovan. Det är då man ber om Ljuset och tar emot frälsning.

Frälsning kommer endast från denna punkt i en människa. Medan ”djur” inte uppmanas av Skaparen att komma ut ur Egypten. Det är ”människan” som går ut ur Egypten och även leder ”boskapen” ut.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Fråga: Om andliga kelim (kärl) har formen av skänkande, hur kan ”onda krafter” klamra sig fast vid dem?

Svar: Det kan inte finnas någon form utan klipot (onda makter). Hur kan en form existera om det inte finns någon begränsning? Det är omöjligt att rita en figur om den inte begränsas. Den måste sträcka sig ut till en viss punkt men inte längre.

Men vem eller vad är det som begränsar oss? Det är vårt begär efter njutning. Om jag går lite över gränsen, anses det att vara ”av hänsyn till egen tillfredsställelse”, och det är där jag slutar. Men vid denna punkt är jag fortfarande kapabel att ge, så jag fortsätter leta efter ”riktningen” och formen av skänkande. Detta är hur formen på bokstäverna bildas.

Du börjar med en punkt: ”Jag har en önskan att skänka”. Vad händer nu? Du kan flytta upp lite till höger eller vänster och genom att använda begränsningar ritar du en bokstav (ett andligt kärl), ett kli där två av Ljusets krafter ansluts – Ljusen Chassadim och Chochma. Endast två komponenter finns: ett begär efter njutning och avsikten ”av hänsyn till skänkande”. Kli är gjort av ett begär efter njutning, men det finns en ”skärm” ovanför den med reflekterat Ljus – kraften av skänkande. Det är så en bokstav framkommer ur en punkt.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Fråga: Varför är det en sådan på flera nivåer komplicerad process  att nå skapelsens mål, med uppstigningar, fall och sönderfallet?

Svar: Det är för att den består av två motsatta element: Ljuset och begäret (kli), och de båda bygger en förbindelse baserad på deras motsatta naturer. Utvecklingsprocessen härleds ur två villkor och dikterar en evolutionslag: Två krafter som från början är motsatta varandra måste i slutändan nå fullständig formlikhet. Hela processen är ett oundvikligt resultat av dessa initiala och finala villkor. Vi kan inte förändra någonting med processen eller agera enligt någon annan logik.

Det finns två strikta villkor, ett vid början och det andra vid slutet:
Villkor 1: Avståndet mellan dem är oändligt.
Villkor 2: Föreningen mellan dem är total.

Före detta ger den ena enbart, medan den andra bara tar emot. Å ena sidan är de separerade av en oändlig avgrund, å andra sidan finns det en finit punkt där de smälter samman och blir en.

Försök nu komma på en formel där vi kan gå från det första villkoret, total motsättning, till det andra, fullständig formlikhet. I ”världen av oändlighet” finns redan såväl dessa komponenters sönderfall som deras förening. Även om både Ljuset och begäret är närvarande där, är de ett och de kompletterar varandra. Denna enighet upprätthålls av Ljusets övre kraft.

Med andra ord stödjs slutvillkoret till en början av Ljusets, Skaparens, makt. Detta gör det möjligt för oss att utveckla formeln för hur man kan göra denna övergång från det ena tillståndet till det andra. Villkoren för vad som är möjligt är satta; nu behöver vi bara implementera dem. Nu rullar hela verkligheten upp steg för steg, scen för scen, framför våra ögon, där vi är de skapade som lever i ”världen av oändlighet”. Vi lämnar den aldrig.

I denna enda plats (begär), som skapats av Skaparen, finns det Ljus, begär, och villkoret för deras förening, och allt detta sker just nu. Vi anses därmed vara Skaparens handlingar, produkterna av Hans arbete: skapelserna, de skapade, eller mästerverk.

Inget av detta kan förändras. De initiala och finala villkoren bestämmer allt som kommer att ske, inklusive sönderfallet, enligt versen ”den slutgiltiga handlingen är innesluten i den ursprungliga planen.”

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-08-18, Introduktion till boken ”Panim Meirot uMasbirot”

Video |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Vetenskap - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Lidande - Inga kommentarer →

Människan har att välja mellan sanning och lögn, men när det kommer till ”sött kontra bittert” har hon inget val för det är uppenbart att hon alltid kommer att välja det som är bra och sött över det onda och bittra. Jag är oförmögen att föredra ett dåligt tillstånd över ett bra tillstånd. Men om jag ser ”sant vs falskt” mot ”sött vs bittert”, så kan jag möjligtvis välja den bittra sanningen, en dålig känsla, eftersom sanningen är viktigare för mig.

Det finns två olika dimensioner: Den djuriska nivån gör en analys av ”sött vs bittert”, medan det på det mänskliga planet görs en analys av ”sanning kontra lögn” eftersom människan arbetar med ”tro ovan förnuftet”. Om du uppstiger till det enda övervägandet av ”sannhet”, som omfattar alla övriga krafter och möjligheter innebär det att du uppnår enighet med Skaparen.

Men om du bara överväger ”söt eller bitter” utför du en analys och ett val på det djuriska planet. Ett djur kommer aldrig att göra misstag på sin nivå. Det väljer alltid vad som är bra för det. Men, det gör inte några framsteg på det ”mänskliga planet”. Naturen kommer inte att tillåta oss att stanna kvar på den djuriska nivån och tvingar oss att utvecklas.

På de livlösa, vegetativa och djuriska nivåerna i naturen, kommer den djuriska analysen av beteendet ned endast till en analys av ”söt eller bitter”, där man föredrar det som är sött. Å andra sidan, en människa gör en åtskillnad mellan två nivåer: djuret i henne som gör en analys av ”söt eller bitter” och människan i henne som gör en analys av ”sant kontra falskt”. Därför är människan i ständig bävan och förvirring, mellan djuret och människan i henne, letandes efter vad man bör välja. Hon söker efter en kompromiss eftersom hon vill ha det som är sött, men ser att det mest användbara är sanningen.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Lidande - Inga kommentarer →