Samma fråga dyker upp om och om igen: Varför kunde inte Ljuset skapa en perfekt varelse som liknar Skaparen från början? Men det kan inte göras! Det är omöjligt att föra över skänkande egenskaper från Skaparen till varelsen direkt.

Det är därför vi måste uppleva brytningen av världarna (i världen Nekudim) och den kollektiva själen (falla i synd vid Kunskapens Träd). Det finns inget annat sätt att anslutas och föra kvaliteterna av skänkande och mottagning (Bina och Malchut) till varandra utom genom Adams synd (sönderfallet) och förstörelsen av Templet .

Men tvingades man att smaka på frukten (äpple) av Kunskapens Träd? Det är som med en besvärlig situation när du ser ett nöje och tydligt erkänner att det medför skada, du känner skam, men du är villig att åsidosätta det eftersom frestelsen är för stark. Du kan inte motstå den, även om det är dödligt. Förnöjelsen upphäver heller inte skammen, utan tvingar dig att fortsätta!

Det är här det är nödvändigt att komma fram till slutsatser och lära, eftersom vi vid exakt samma punkt upplever att Adams synd bygger på kollektiv egoism (kunskapens träd), som beskrivs som: ”Jag åt och äter igen!” Han kan inte motstå det, för att njutningen är större än honom trots att han vet att det är förbjudet.

Detta är den punkt där skillnaden mellan Ljus och begär är avslöjad. Och om du kan känna det och önska att korrigera den, kommer du att inse att du behöver det «Reformerande Ljuset» . Det finns inget alternativ, det är det enda sättet att känna att du är dömd och enbart kan räddas av ett mirakel från Ovan. Det är då man ber om Ljuset och tar emot frälsning.

Frälsning kommer endast från denna punkt i en människa. Medan ”djur” inte uppmanas av Skaparen att komma ut ur Egypten. Det är ”människan” som går ut ur Egypten och även leder ”boskapen” ut.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner |