Vi är skapade av materia som inte kan ta emot ljus. Därför är enda sättet för oss att existera att göra entré i Bina, Skaparen. Bina arbetar med oss och lyfter oss upp till henne. Hennes nedre del (AHP) sänker sig ned till oss och verkar som mörker, vilket inte känns önskvärt för oss. Hon lyser på oss med givandets Ljus och barmhärtighet (Hassadim), men eftersom vi inte vill ge, uppfattar vi det som mörker.

Vi förbereder oss för att se på givandet som önskvärt med hjälp av det Omgivande ljuset när vi arbetar tillsammans. Gradvis börjar vi erkänna att Den Övre finns inom oss. Vi inser att Han verkligen är Den övre och vi börjar värdera givandets kvalitet som andligt. Då är vi beredda att förena oss med honom och upphäva oss själva. Vi är villiga att glömma våra egoistiska begär och fästa oss vid Den Övre som en droppe sperma i livmodern.

Därefter kan Den Övre föra oss upp, upphöja våra önskningar som är redo att fästa sig vid Honom. Uppe där? Finns det i den andliga världen någon annan plats, högre eller lägre? Nej det är här inom oss, som Han alltmer börjar kultivera givandets kvalitet.

Det innebär att han höjer oss upp eftersom vi ser givandets kvalitet som uppstigning. Varje steg vi fullbordar resulteras av att vi alltmer närmar oss varandra i förening och bygger ett system med oss själva som vi kan presentera för korrigering inför Den Övre. På så sätt stiger vi upp till Bina och Ljuset i henne expanderar nedåt till den här världen.

Således kan de begär som fäster vid Den övre nu inte bara upphävas, men kan också ta emot och inse givandets kvalitet, att ta den till sig och använda den. Självklart är viljan som mottagande kvar, men dess avsikt är förändrad. Så gör vår värld, som skapas från viljan att ta emot njutning, den börjar också successivt ta emot skimret från Ovan – eftersom önskan att ge visar sig i den.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner |