Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Vetenskap - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Skaparen döljer sig. Men istället för att rycka bort ”skyddet” och uppenbara Honom bygger jag Hans bild i mig själv. Skärmen Han placerat mellan oss blir kvar, men jag gör förändringar inom mig som i mig skapar Skaparens egenskaper, Hans bild. Enbart på detta vis, genom att bygga Hans bild inom mig, kan jag se Honom eftersom Han av sig själv är bortom varje bild.

I min egoisms mörker bygger jag en lysande bild av egenskaperna skänkande och kärlek, en bild av Ljuset. Skaparen förblir lika dold av skärmen, men under skärmen skapar jag Hans bild som om Han stod framför mig. Jag formar skänkandets Ljus (tro, chassadim) och existerar inom det, utan att upptäcka Skaparen på den andra sidan av skärmen.

Jag ber Skaparen att inte ta bort den döljande skärmen, utan istället att låta mig existera i skuggan, i mörker, så att mörkret ska bli som Ljuset för mig och att jag ska uppskatta dess vikt. I själva verket är det just på grund av det som jag ur mig själv kan skapa likhet med Skaparen, bli oberoende. Genom att dölja Sig själv, har Han berett en plats för min likhet med Honom. Och till graden av denna likhet blir skärmen som delar oss genomskinlig, och våra bilder överensstämmer.

Mörkret hjälper mig, för annars skulle Ljuset fylla mig, och därigenom skulle all min strävan kvävas i sin linda. Jag skulle inte känna ett behov av någonting och skulle inte kunna röra mig. Till skillnad från detta gör mörkret det nödvändigt att söka.

Om mörkret helt enkelt skingrades skulle jag återgå till mitt vanliga, materialistiska liv. På grund av detta ber jag att mörkret ska förbli. Det hjälper min egoism mycket: Ingenting fyller eller lugnar det så att jag kommer att begära Ljus ur mörkret. Jag vill uppnå Ljusets kvaliteter inte enbart genom att upptäcka Skaparen, utan genom att skapa Hans bild inom mig.

Jag stödjer själv den skärm som finns mellan oss: Skaparen tar gradvis bort den, men jag ökar med en gång döljandet till 100%. Därmed bygger jag ett tak, ”tältets tak”, och vill inte acceptera det Övre Ljuset direkt. Genom att avfärda det uppnår jag skänkandets egenskap och existerar i mörkret som om det vore Ljus. För min egoism är det mörker, men för de givande avsikterna är det Ljus.

Från  Nattlektionen under Hoshana Rabbah 2010.09.29, Shamati #8

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Helger, Inre arbete - Inga kommentarer →



Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Zohar, kapitel ”VeYechi (Och Jakob levde)”, punkt 442: I slutet av korrigeringen, då hela Malchut korrigeras, kommer Zivug av GAR de GAR att återkomma, vilket innebär att [Skaparen träder in i] Jerusalem ovan, och detta förklarar ”Jag har svurit att min tjänare David”, eden att Skaparen inte kommer in i Jerusalem ovan tills Israel träder in i Jerusalem nedan.

Detta talar om korrigeringen i tre linjer. Vi får två linjer eller krafter från ovan. Men möjligheten att stänga av den vänstra linjen och attrahera den högra linjen, och sedan att kombinera höger och vänster linje på rätt sätt i den mittersta linjen – allt detta sker endast genom den modell eller metod som vi uppenbarar mellan oss.

Jag vet inte vad mittlinjen är. Ingen tar den till mig färdig och den kommer inte till mig från Ovan, eftersom jag annars inte skulle ha en plats att återskapa mig själv, att göra min sökning, att göra ansträngningar och att göra avslöjanden på vägen.

Den mellersta linjen är mycket oklar. Du har fått två krafter och de är till ditt förfogande. Men du kan förstöra världen med hjälp av var och en av dem. Hur når vi då tillståndet där vi hittar rätt kombination av de två linjerna – i skärmen de Hirik, nedifrån och uppåt? Hur börjar vi även att koppla ihop dessa två motsatta rader?

Detta är det arbete som utförs mellan själarna eftersom det kan aktualiseras endast i samband mellan dem. Höger och vänster linje finns i form av naturliga krafter, medan mittlinjen kan bara skapas i anslutning mellan själar.

Detta kan kallas ”gruppsykologi”. Här, genom att söka mellan oss, måste vi hitta hur man skapar det eviga tillståndet, rätt kombination av dessa två linjer genom en förbindelse mellan oss.

Sättet att kontrollera vårt arbete är genom att avslöja den rätta avsikten mellan oss, ”av hänsyn till Skaparen”. Då sker uppenbarelsen, vi uppnår mittlinjen, och förvärvar möjligheten att använda dessa två linjer på rätt sätt.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Zohar - Inga kommentarer →

I var och en av oss finns en gnista, en vilja att uppenbara Skaparen. Vi förenar våra gnistor, men det är inte tillräckligt för att uppenbara Honom eftersom gnistorna är egoistiska. De kommer från vår tidigare enighets sönderfall. När vi anstränger oss avslöjar vi att vi vill ha Skaparen ”för vår egen skull”, för vårt egenintresse.

Det är redan en insikt eftersom vi har upptäckt det brutna begäret som Skaparen beskrev med versen “jag skapade den onda böjelsen.” Detta är en viktig upptäckt. Vi avslöjar den onda böjelsen när våra ”gnistor” vill nå Honom och vi förenar dem i gruppen.

När vi anstränger oss för att förenas under studierna upptäcker vi hur motsatta vi är den korrigerade Shechina och Skaparen. Ljuset visar oss detta. I vår gemensamma vilja att uppenbara Skaparen, avslöjar vi den trasiga platsen eller det brustna begäret, och detta skänker oss stor glädje eftersom vi uppenbarar förstörelsens kärna.

Från och med då kan vi göra ett språng mot korrigering: att begära Skaparen, inte för vår egen skull, utan för att bereda Honom njutning. Då kommer den altruistiska intentionen förvandla vår plats till den korrigerade Shechina. Vi kommer att återföra den ur exilen och därmed uppenbara Skaparen inom den.

Hela vårt arbete ligger i att korrigera begäret. Till en början behöver vi ett stort begär, därefter ett korrigerat begär. Det är det här den kabbalistiska vetenskapen är ämnad för.

Från den första delen av den dagligen kabbalalektionen 2010.09.27,  “What in the Work, is Israel Who Exiled Divinity, is with Them ”.

Video |  MP3

Kategori: Avsikt, Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Fråga: Vad betyder det att ”tala med Skaparen”?

 Svar: Att ”tala med Skaparen” betyder i första hand att göra allt man kan för att försöka upptäcka bilden av Honom inom sig. Försök att föreställa dig: Han är orsaken till allt jag känner. Mina tankar, begär och känslor är Han, Han som utgör min stomme och formar mig.

 När jag bestämmer att min nuvarande verklighet är etablerad av Honom, hur ska jag då förhålla mig till allting som händer mig? Det finns två möjligheter:

 1. Direkt strukturera min attityd gentemot min inre verklighet som min attityd gentemot Honom. Men detta förhållningssätt är oprecist, felaktigt, och ostabilt. Det finns ingen möjlighet att testa eller kontrollera det för jag kommer med all säkerhet utgå från mitt ego och fela.

 2. Först stärker jag mig själv genom min förbindelse med andra som är som jag, sedan strukturerar jag min attityd till den inre verkligheten genom att låta bilden av den passera genom denna förbindelse. I det här fallet är jag definitivt redan något i kvaliteten av givande och mina kvaliteter anpasssas till bilden av Skaparen. I stället för att ändra bilden, ändrar jag alltså min attityd gentemot den. Det är detta som är att ”tala med Skaparen”.

 Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-09-20. “The Greatness of a Person Depends on His Faith in the Future”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Religion - Inga kommentarer →

De som kallas “Isra-El” (strävar efter Skaparen) går framåt genom deras eget individuella arbete, separat från resten av mänskligheten. Detta på grund av de reshimot som har vaknat inom dem, och Skaparen som vill föra dem närmare Sig Själv.

De kommer in i en speciell process som kallas uppenbarelsen av själen (Skaparen eller andligheten som är ett och detsamma). Steg för steg måste de gradvis avtäcka den kontinuerliga process som varje människa måste gå genom i enlighet med hastigheten i vilken deras reshimot materialiserar.

Vi kan bara snabba upp denna process, inte förändra den. Vi kan påskynda vår utveckling om vi, genom att använda alla tillgängliga medel, bearbetar våra tillstånd snabbare och mer korrekt. Vi förändrar inte tillstånden själva eller ordningen i vilken de kommer. Vår enda frihet ligget i att använda studierna och förbindelsen mellan oss för att förbättra vårt medvetande och vår känslighet för att fortare kunna förstå dessa tillstånd och rättfärdiga dem.

Genom att vara förberedd på dessa tillstånd får vi dem att passera i en högre takt, och skapar därigenom en annan attityd till dem. Då upplever vi varje tillstånd som positivt och med förståelse. Förutom vår attityd till det som händer med oss, är vi helt maktlösa att förändra eller påverka någonting.

Vår attityd till alla tillstånd vi upplever och går igenom (vilka naturligtvis kommer från Skaparen) utgör vår intention eller avsikt. Intentionen är min attityd till mina förnimmelser och till deras Källa, för ”det finns ingen annan än Han”.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010.09.16, ”Vad är lidandet i arbetet”

Video | MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Fri vilja, Grupp, Inre arbete, Lidande - Inga kommentarer →

Ibland kan språket i boken Zohar verka mycket märkligt, men faktum är att historien bakom det är oerhört enkel. Det är min ”granne” och ”mig själv”. Det finns ett avstånd mellan oss som är uppdelat i fem delar. Den yttersta delen upplevs som ”den här världen”. Om jag ansluter mig med min granne helt och uppnår total enighet med honom kommer jag att uppleva ”Världen av Oändlighet”.

Min dragning mot min granne sker i fem steg: jag gå upp genom världarna Assiya, sedan Yetzira, Brija, Atzilut, och Adam Kadmon. Fem världar med 25 steg i varje utgör 125 steg som drar oss närmare varandra. Innan jag påbörjar denna process, medan jag fortfarande är i denna världen, måste jag till fullo inse att jag är skild från min granne (insikten av det onda).

Jag uppfattar mig själv och världen omkring mig i anslutningen mellan mig och min ”granne”. Zohar talar enbart om vad som händer mellan oss: De livlösa, vegetativa, levande och talande nivåerna i naturen som beskrivs i Zohar, representerar faktiskt mina önskningar på de livlösa, vegetativa, levande och talande nivåerna i förhållande till min granne (andra själar).

Hela Toran talar bara om hur man ska bygga sambandet mellan mig och min ”granne”. Det är det som kallas ”metoden för korrigering”.

Toran är Ljuset, dold i texten, och jag kan härleda det till den grad som jag önskar förenas med de andra. I det ögonblick jag uppnår kontakt med de andra, avslöjar jag den Övre Världen i denna anslutning och befinner mig i andligheten i denna anslutnings utsträckning.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Zohar - Inga kommentarer →