Zohar, Kapitel ”VeYechi (Och Jakob Levde)”, Avsnitt 696: ”Dan skall döma sitt folk, så som en av Israels stammar.” Dan, så som det står skrivet, är det sista av alla läger, det vänstra låret, Hod. Han går sist därför att Juda och Ruben vandrade, Leviterna och arken sätter upp fanor, och Efraims fana vandrar västerut. Det högra låret vandrar i ordningen att det högra låret kommer före det vänstra låret, Dan. Därför vandrar Dan sist.

På detta sättet berättar Zohar för oss om formationen av ”Israels läger i öknen”, alltså själens formation i dess utveckling på nivå 0-1-2 av begär (Galgalta Eynaim), förnimmelse av egenskaperna i Bina, och hur alla 12 delar som utgör systemet av den kollektiva själen (kallad ”Israels 12 stammar”) behöver avancera inom graderna i ”tre linjer”.

I själen finns inga sådana uppfattningar såsom ”fanor”, olika grupper eller ”läger”, ”åldringar” och ”barn”, som går i täten eller bakom. Dessa är alla olika begär inom en människa, alltså organiserade och sammanlänkade och så förverkligas deras korrigering: flyttar från ett ”läger” till ett annat, från en grad av andlighet till nästa. Varje gång är där en särskild ordning varje flyttande ”läger” måste följa (”händer”, ”fötter”, ”huvud”, ”bål”, ”lemmar”, eller linjer och Sefirot) och hur de måste länka mellan sig för att avancera.

Det är därför Toran talar om vad som händer i lägren, alla de olika problemen och händelserna där, det handlar om avslöjandet av nya bottenläge i egot av den gemensamma själen och hur de korrigerar egot och genom detta avancerar. Det är detta hela historien handlar om.

Från den andra delen av den Dagliga Kabbala Lektionen 10/11/10, Zohar

Video MP3

Fråga: Varför begränsar den kabbalistiska vetenskapen sitt fokus till en enda handling: enighet?

Svar: Kabbalan begränsar inte sig. Tvärtom, den har utvidgat sig till att omsluta hela universum, de Övre Världarna och de lägre för att berätta för oss att det inte finns något förutom enighet.

Den fokuserar inte på exklusiva funktioner, utan gör en sammanställning av allt som existerar. Det för oss till en enda princip som omfattar allt.

Denna vetenskapen säger: Se inte på varje problem för sig närhelst de inträffar, eftersom det vore trångsynt. Där är bara en orsak och förklaring till alla problem: brist på enighet. Ifall du vill överkomma problemet, då ska du sträva efter större enighet. Om du går i denna riktning betyder det att du förflyttar dig korrekt.

Varje vetenskap baseras på en fundamental princip. Inom fysiken uppfattas allt med materien som utgångspunkt, genom flera elementarpartiklar som allt är uppbyggt av. Tidigare lät detta väldigt förnuftigt: du har en elektron, en proton och en neutron, alltså en plus, en minus och en neutral partikel i mellan dem, det är allt.

Men så plötsligt upptäckte man att det finns hundratals elementarpartiklar och som följd var hela teorin omkullkastad. Det är därför att forskarna håller fast vid en princip i enlighet med sanningen som existerar i naturen. Vetenskapen strävar alltid efter en enhetlig bild.

En “enkel tolkning” (Pshat) är den sista, högsta nivån av undersökning och förnimmelse. När vi uppnår Världen av Oändlighet blir allting väldigt enkelt därför att det enkla Övre Ljuset fyller hela universum, det korrigerade begäret. Detta kallas för att förverkliga den enda principen.

Om det å andra sidan verkar som om alla våra problem är osammanhängande, då är det detta vi måste korrigera genom att dra till oss det Övre Ljuset som förenar allting.

Under tiden är det väldigt rörigt i våra tankar, hjärtan och i alla våra handlingar. Det är oklart vad som händer med mig, denna världen, min familj och mina vänner, mitt liv och min död. Varje människa skulle helst vilja stänga sina ögon och slippa se eller tänka på det.

Hursomhelst så är den kabbalistiska vägen det motsatta: att acceptera allt detta som en uppenbarelse av sönderfallet och föra oss mot enighet. Detta är anledning till att den kabbalistiska vetenskapen inte avslöjas för en människa förrän en andlig gnista vaknar i henne, ett rop på enighet som Skaparen sänder oss.

Denna andliga gen måste börja tala i oss, vara en gnista från skärmen vi en gång hade. Detta är början på en människas födsel.

Från den fjärde delen av Den Dagliga Kabbalalektionen 10/5/10, “The Love for the Creator and Love for the Created Beings”

Video MP3

Fråga: Vad betyder det att vi är engagerade i privata angelägenheter men inte i saker som tillhör det generella?

 Svar: Vi kan genomföra alla de saker som åtföljer rättelserna, så som att anordna sammankomster för vänner, studera, och hjälpa gruppen och vännerna; vi kan irra runt som myror i en myrstack, men det viktigaste är: Vad vill vi uppnå med det? Önskar vi nå enighet, ömsesidig garanti, kärlek, och en förbindelse mellan oss där vi kan uppenbara Skaparen?

 Vi glömmer dessa saker. En människa arbetar hårt och frågar sedan, ”Var är belöningen? Var är andligheten? Var är den givande kraften?” Hon förstår inte att hon inte har gjort någonting för att uppnå den. Hon lade ned mycket energi och gjorde många handlingar i disseminering, och genom detta förde hon verkligen världen närmare rättelse och avancerade på det generella planet. Hon flydde inte vägen och hon bygger gradvis upp den rätta inre önskan. Åren går och hon kommer att nå sanningen, insikten om att hon saknar endast den rätta avsikten.

 Men, hon glömmer att denna avsikt måste åtfölja varje handling! Och det är därför hon fortfarande inte uppnått andlighet.

 På detta viset drar hon ut tiden. Det står skrivet att för att kunna gå in i den andliga världen måste man förbereda avsikten i mellan tre till fem år, och i vår tid tar det kortare tid ändå. Men, allt beror på att enas tillsammans i rätt avsikt.

 Idag har vi förhållanden som andra före oss inte ens kunde drömma om. Aldrig förut har det funnits så många fördelaktiga förhållanden för att uppenbara Skaparen, såsom böcker, kummunikationsvägar, och vänner som tänker lika över hela världen.

 Men, vad vi fortfarande saknar är det allra viktigaste: avsikten till givande. Detta är den svåraste saken att uppnå och det är orsaken till varför världen fortfarande inte känner att vi är källan till ljuset. Allting beror på vår avsikt i varje handling, även den minsta. Det kan inte finnas några kompromisser i det avseendet.

 Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-10-06. ”The Love for the Creator and Love for the Created Beings” 

Fråga: Hur kommer jag till tillståndet där jag frågar mig själv en enda fråga och bara intresserar mig för en enda sak? Hur kan jag oroa mig endast för att hitta platsen för Skaparens uppenbarelse för att på så sätt glädja Honom och att längta efter detta, både i hjärta och sinne?

Svar: Ett sådant tillstånd är övermänskligt; det är över min natur. Jag är oförmögen att uppnå det och jag vill inte veta av det. Jag får ingen försmak av någonting jag skulle känna ifall att jag avslöjade Skaparen. När jag talar om att förbereda en plats åt Honom, att skänka till Honom, är det som om jag motar bort alla möjliga njutningar och lämnar efter endast en avslagen eftersmak.

Så hur ändrar jag min inställning? Trots allt så måste platsen för Skaparens uppenbarelse existera i mitt begär. Jag behöver önska det ända in i benmärgen; jag måste vilja känna Skaparens glädje.

För att göra föremålet för min oro något motsatt till mig själv måste jag ändra på mig själv, och kabbalisterna säger att där finns en kraft i världen som kan göra detta. Men först måste jag förbereda och ställa begäran; jag måste utföra arbetet som verkligen beror på mig, inte något övermänskligt, utan arbete som är inom räckhåll för mig.

Så här börjar jag förberedelsen tillsammans med andra som mig, genom korrekta studier och korrekt miljö. Här är varje handling inom min makt. Känslorna kanske inte är helt och hållet behagliga och jag kanske är i ett konstant sökande men ändå finner jag bränslet för att avancera.

Jag tankar mig själv med falska tillstånd, arbetar huvudsakligen med avund. När jag ser på mina vänner blir jag avundsjuk. Dom är bättre och smartare än mig. Kanske några av dem redan känner den andliga verkligheten. Vem vet, jag kanske sitter jämte någon som redan är där, medan jag fortfarande är försjunken i okunskap.

Om vi samlar medlen kabbalisterna talar om, försöker tillämpa dem i vår miljö, och reser oss ovan förståndet med hjälp av avund, då börjar vi sannerligen korrigera Shechina, det verkliga stället i vilket vi mottager Skaparens uppenbarelse till Hans fördel.

Denna bedrift är möjlig. Jag måste bara utföra så många mekaniska, smaklösa handlingar som jag kan genom att sänka mitt huvud inför omgivningen. I denna “underkastelse” till vännerna ligger nyckeln till framgång.

Från den första delen av den Dagliga Kabbalah Lektionen 9/27/10 , “What in the Work, is Israel Who Exiled Divinity, is with Them”

Video MP3

Fråga: Hur kan jag beveka mitt hjärta?

Svar: Du kan göra det genom att arbeta i gruppen, genom exemplen vi visar varandra och genom Ljuset som vi vill attrahera under studierna. Det finns inga andra tillvägagånssätt. Leta inte efter andligt framsteg där de inte går att finna: i psykologi, andra metoder eller vetenskaper. Hela arbetet uförs i gruppen.

 Det finns vänner, och det finns studier. Ju mer vi iakttar kabbalisternas råd, desto fler tillångar samlar vi på oss. Det finns inget sätt att fly undan platsen för splittringen, platsen för vår förening. Genom att lokalisera den avslöjar vi till fullo djupet av det andliga systemets splittring som existerar endast mellan oss. Det är också här, mellan oss, som vi måste upptäcka enighet, livets ande, glädje, och strävan efter målet.

 Det finns inga andra platser att leta på. Nyckeln finns i vårt ömsesidiga stöd. Jag måste lära mig av de andras exempel och visa dem exempel i utbyte. Vi måste läsa om det tillsammans. Genom att distrahera oss själva och leta efter andra recept än de som kabbalisterna har lämnat åt oss, kommer vi bara förvirra oss själva mer. Det finns inga andra tillvägagångssätt än böckerna, läraren, och vännerna.

 Tillsammans måste vi leta efter tillfället att uppdaga vår samhörighet eller avsaknaden därav, för att avslöja den ömsesidiga garantin, energin, det ömsesidiga stödet, och Skaparen ibland oss. Om vi fokuserar allt vårt arbete och fixerar oss själva endast till denna plats, kommer vi att uppnå resultatet mycket snabbt. Antingen kapitulerar vi och retirerar, eller så tar vi oss äntligen igenom denna trånga passage och når målet.

 Från första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-09-26. ”They Helped Everyone His Friend”