Kabbala och förtjänster

Dr. Michael LaitmanFråga: Vi ställer en fråga på begäran av en vän; denna fråga besvärar honom mycket. Kan han ta betalt av folk för välsignelser med anledning att hjälpa dem i svåra livssituationer? Han har också föreslagit att göra detta som en del av vår lokala grupps arbete, han tror att detta är dissemination och ett sätt att göra fler uppmärksamma på kabbala.

Han har finansiella problem och står inför valet att ta ett riskfyllt jobb eller att tjäna pengar på att välsigna folk. Denna frågan förvirrar oss, så vi vänder oss till dig för att undvika att begå ett misstag.

Svar: Det är absolut förbjudet att använda kabbala för att tjäna pengar, speciellt genom att lura folk, om en medlem i gruppen blir påkommen med detta så måste ni utvisa honom från gruppen omedelbart. Använd aldrig kabbala för att tjäna pengar. Det kommer att helt utesluta personen från den andliga vägen.  Ägna er inte åt välsignelser av någon sort; de är en lögn!

Bara gruppens begär och osjälviska tankar om en vän kan hjälpa honom. Det är förbjudet att använda kabbala för att tjäna pengar! Samma sak gäller med förbannelser typ Pulsa DeNura, som om någon faktiskt skulle kunna skada någon annan genom en sådan sak. Sådana mirakel existerar inte!

Vi kan bara sträva efter Ljuset, kärlekens och skänkandets kraft, som är den enda positiva kraften i världen. Denna kraft är vår enda möjlighet att faktiskt utföra någonting i världen. Det är den enda fria viljan som existerar.

Ett uppriktigt samtal med Skaparen

Fråga: Vad betyder det att ”tala med Skaparen”?

 Svar: Att ”tala med Skaparen” betyder i första hand att göra allt man kan för att försöka upptäcka bilden av Honom inom sig. Försök att föreställa dig: Han är orsaken till allt jag känner. Mina tankar, begär och känslor är Han, Han som utgör min stomme och formar mig.

 När jag bestämmer att min nuvarande verklighet är etablerad av Honom, hur ska jag då förhålla mig till allting som händer mig? Det finns två möjligheter:

 1. Direkt strukturera min attityd gentemot min inre verklighet som min attityd gentemot Honom. Men detta förhållningssätt är oprecist, felaktigt, och ostabilt. Det finns ingen möjlighet att testa eller kontrollera det för jag kommer med all säkerhet utgå från mitt ego och fela.

 2. Först stärker jag mig själv genom min förbindelse med andra som är som jag, sedan strukturerar jag min attityd till den inre verkligheten genom att låta bilden av den passera genom denna förbindelse. I det här fallet är jag definitivt redan något i kvaliteten av givande och mina kvaliteter anpasssas till bilden av Skaparen. I stället för att ändra bilden, ändrar jag alltså min attityd gentemot den. Det är detta som är att ”tala med Skaparen”.

 Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-09-20. “The Greatness of a Person Depends on His Faith in the Future”

En accelerator på den andliga banan

De som kallas “Isra-El” (strävar efter Skaparen) går framåt genom deras eget individuella arbete, separat från resten av mänskligheten. Detta på grund av de reshimot som har vaknat inom dem, och Skaparen som vill föra dem närmare Sig Själv.

De kommer in i en speciell process som kallas uppenbarelsen av själen (Skaparen eller andligheten som är ett och detsamma). Steg för steg måste de gradvis avtäcka den kontinuerliga process som varje människa måste gå genom i enlighet med hastigheten i vilken deras reshimot materialiserar.

Vi kan bara snabba upp denna process, inte förändra den. Vi kan påskynda vår utveckling om vi, genom att använda alla tillgängliga medel, bearbetar våra tillstånd snabbare och mer korrekt. Vi förändrar inte tillstånden själva eller ordningen i vilken de kommer. Vår enda frihet ligget i att använda studierna och förbindelsen mellan oss för att förbättra vårt medvetande och vår känslighet för att fortare kunna förstå dessa tillstånd och rättfärdiga dem.

Genom att vara förberedd på dessa tillstånd får vi dem att passera i en högre takt, och skapar därigenom en annan attityd till dem. Då upplever vi varje tillstånd som positivt och med förståelse. Förutom vår attityd till det som händer med oss, är vi helt maktlösa att förändra eller påverka någonting.

Vår attityd till alla tillstånd vi upplever och går igenom (vilka naturligtvis kommer från Skaparen) utgör vår intention eller avsikt. Intentionen är min attityd till mina förnimmelser och till deras Källa, för ”det finns ingen annan än Han”.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010.09.16, ”Vad är lidandet i arbetet”

Video | ljudikon MP3videoikon

Världarna mellan oss

Dr Michael LaitmanIbland kan språket i boken Zohar verka mycket märkligt, men faktum är att historien bakom det är oerhört enkel. Det är min ”granne” och ”mig själv”. Det finns ett avstånd mellan oss som är uppdelat i fem delar. Den yttersta delen upplevs som ”den här världen”. Om jag ansluter mig med min granne helt och uppnår total enighet med honom kommer jag att uppleva ”Världen av Oändlighet”.

Min dragning mot min granne sker i fem steg: jag gå upp genom världarna Assiya, sedan Yetzira, Brija, Atzilut, och Adam Kadmon. Fem världar med 25 steg i varje utgör 125 steg som drar oss närmare varandra. Innan jag påbörjar denna process, medan jag fortfarande är i denna världen, måste jag till fullo inse att jag är skild från min granne (insikten av det onda).

The Worlds Between Us

Jag uppfattar mig själv och världen omkring mig i anslutningen mellan mig och min ”granne”. Zohar talar enbart om vad som händer mellan oss: De livlösa, vegetativa, levande och talande nivåerna i naturen som beskrivs i Zohar, representerar faktiskt mina önskningar på de livlösa, vegetativa, levande och talande nivåerna i förhållande till min granne (andra själar).

Hela Toran talar bara om hur man ska bygga sambandet mellan mig och min ”granne”. Det är det som kallas ”metoden för korrigering”.

Toran är Ljuset, dold i texten, och jag kan härleda det till den grad som jag önskar förenas med de andra. I det ögonblick jag uppnår kontakt med de andra, avslöjar jag den Övre Världen i denna anslutning och befinner mig i andligheten i denna anslutnings utsträckning.

Jag är min käras och min kära är min

Dr. Michael Laitman

Fråga: Vad är skillnaden mellan Ljuset som vi försöker få ut ur Zohar och Ljuset som annullerar oss och hänvisar oss till den animala nivån?

Svar: Det finns bara ett Ljus, men sättet på vilket det uttrycks beror på oss. Det är som elektricitet, som antingen kyler eller värmer någonting beroende på vad man kopplar den till.

Hur Ljuset uttrycks beror på en persons förberedelse, men Ljuset självt förändras inte – inte heller dess intensitet förändras, inte heller dess natur. Det står skrivet att Skaparen förblir i vila, Han är ”God, som gör gott”, Oändlighetens värld.

Systemet av sammankopplingen mellan själarna som skapades av Skaparen i Oändlighetens värld avtäcks gradvis, steg för steg. Avtäckningens natur beror av min förberedelse, min attityd till denna process – huruvida jag åtrår den eller inte.

När jag ser processen som åtråvärd, eftersom den för mig närmare Skaparen och det är det viktigaste som finns för mig, då känner jag att ”jag är min käras och min kära är min”. Det betyder att jag alltid är i ett tillstånd av uppgång; jag är rättfärdig för jag berättigar Skaparens alla handlingar. Jag är i Oändlighetens värld, i fred.

Men, om jag önskar vara närmre Honom bara när det gynnar mig, då beror min kärlek av vad jag tar emot. Det betyder att jag går från uppgångar till nedgångar beroende av hur jag känner mig, och därför är jag en syndare. Jag beror av förhållanden, inte av kärlek. Allting förändras – ibland till det bättre och ibland till det sämre. Alltså, det som förändras är inte ljuset, utan jag själv – min attityd till min Kära.

Vi kan betrakta detta genom ett känt exempel: en ung kvinna (själen, Shechina, Malchut) strävar efter att få vara med sin nödlidande kära (Zeir Anpin, Skaparen) för den oberäknande kärlekens skull, medan hennes familj (egoistiska släktingar, Klipot) är emot deras sammangjutelse och erbjuder henne en annan friare – en som är rik och endast bryr sig om uppfyllelse, och allt beräknas så.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-09-15. Zohar.

Genom Zohar till Skaparen

Dr. Michael LaitmanHär är en enkel avsikt att ha när man läser boken Zohar:

1. Jag kopplar an till varje bokstav och ord, och de kommer in i mig som en medicininfusion som administreras droppe för droppe, och som jag uppfattar som “livselixir”.

Jag rör mig från ord till ord, utan att veta vad som döljer sig där bakom. Men jag är övertygad om att detta ”livselixir” efter varje ord, som droppe efter droppe, gradvis rinner in i mig.

2. Om jag vid alla tillfällen kan hålla kvar vid denna tanke, då kan jag tillåta mig själv att, inte dyka in i texten, utan genom texten eller inuti den urskilja Skaparen och min attityd till Honom.

Texten är vad som händer människan, och avsikten eller intentionen är människans förbindelse med Skaparen. Först håller vi fast vid avsikten, sedan försöker vi genom den nå Skaparen, Den från vem vi hör och från vem vi tar emot. Texten är det tillstånd på mina begär som jag vill uppnå.

Om människan även kan föreställa sig att hon nu verkligen hör texten i Zohar från Skaparens mun, att Skaparen förmedlar denna kunskap till henne, berättar för henne om hennes egna högre tillstånd, då är detta ett av de bästa sätten att koppla an till Skaparen. Detta kallas “att höra eller studera Tora från Skaparens mun”.

3. Om vi tillsammans försöker förena våra avsikter när vi läser Zohar, då kommer vi djupt inuti, i våra gemensamma ansträngningar, känna att Zohar talar om just detta.

Toran beskriver bara hur vi tillsammans bör förenas, till vilken grad, i vilken form och på vilket sätt. Därför är texten i boken Zohar inte avskild från avsikten. Den existerar inte för sig själv, utan talar enbart om förverkligandet av avsikten.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2010.09.12, om Zohar
videoikon Video | ljudikon MP3

God Ny Början, Gott Nytt År!

Dr. Michael Laitman

Alla våra kroppsliga egenskaper är relaterade till den animala nivån av existensen, men vi måste bygga en människa inom oss, vilket betyder att bli ”lik Skaparen” (Adam) och existera i givande. Givande kan dock bara realiseras i gruppen, i kärlek till vänner, med syfte att nå Skaparen. Genom våra förhållanden med varandra skapar vi ett begär som liknar Skaparen: platsen där Skaparen upptäcks.

 Våra personliga kvaliteter och egenskaper som är inbegripna i vår kroppsliga form har alltså ingen koppling till andlighet. När det gäller andlighet arbetar jag endast med punkten i mitt hjärta och jag bör bortse från resten av mina ”jordliga” egenskaper. Genom dem kan jag inte lyckas i mitt sökande efter Skaparen för de kommer i andra hand och jag strävar efter att arbeta ovan dem och alltid föredra givande framför mottagande, ”tillförsikt över förnuft”.

 Essensen är punkten i hjärtat. Jag måste förmedla den med andra, med vännerna. Jag måste göra det rätta beslutet och bestämma att jag vill nå framgång, inte i den materiella världen, utan i enigheten mellan punkterna i hjärtana. Detta platsen där Skaparen upptäcks, så snart den börjar likna Skaparen till någon liten grad.

 Jag måste stjändigt begrunda denna fråga. Endast detta avgör hur framgångsrikt mitt andliga avancemang är.

 Denna punkt är därför ansedd som Början på Förändring (Rosh Hashanah). Den är beslutet som alltid bör markera en ny början.

 Banan vi rör oss i består i själva verket av ett flertal punkter. En andlig väg är en serie av punkter och var och en av dem gör ett ryck, har ett glapp i rörelsen med den föregående och den följande punkten. De bildar således en enda andlig linje i form av en bana.

 För att kunna fortsätta röra mig framåt med de andra, i samma riktning, i varje punkt i banan, måste jag vara totalt motsatt det tidigare och det framtida existensiella tillståndet. Bara då kan vi ansluta till denna linje, i banan.

 Därför måste jag i varje punkt, i varje ögonblick i mitt liv, ta beslutet om Början på Förändring inom mig.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-09-08, artikeln ”Rosh Hashanah”.

Min likhet med Skaparen

Dr Michael LaitmanMalchut vill bli lik Bina och uppnår detta genom Zeir Anpin (ZA). ZA är en modell för henne. Hennes lämplighet att bli lika ZA visar hennes förmåga att bli lika Bina.

Detsamma gäller för oss. Om jag vill bli som Skaparen, måste jag gå in i gruppen, bli en integrerad del och delta tillsammans med alla, påverka alla, och ta emot deras inflytande i gengäld. I en sådan sammanblandning, i anslutningen mellan oss, anskaffar jag en ny form av förening med andra. Då kommer den form som kläder mig att likna Skaparen.

Med andra ord, om jag klär gruppen på mig som om det vore ett plagg, kommer jag, alltså, bli lik Skaparen.

Att höja hela världen

Syftet med allt vi känner i vår värld, såväl positivt som negativt, är att forma oss längs den andliga stegen. Det finns ingenting som skapats för något annat syfte eller existerat för sig själv. Allting i denna värld – tusentals omgivande objekt, händelser eller krafter – existerar för ett enda syfte: min andliga utveckling. Jag inkorporerar, medvetet eller omedvetet, allt som omger mig i mig själv och stiger därmed.

Om allt kom från världen av oändlighet ner till vår världs nivå, där det tycks existera utan att vara sammanbundet i ett helt, hur kan då objekt och händelser i vår värld inte vara sammanbundna genom ett enda syfte från vilket de stigit ned till oss? Hur kan det finnas någonting i vår värld som inte har kommit från världen av oändlighet? Och om det stigit ner från världen av oändlighet innebär det att det har sitt ursprung i enigheten som fanns där, och att det efteråt, genom nedstigandet, tog formen av sönderfall, distansering och isolation.

Därmed måste människan genom att klättra upp för den andliga stegen höja hela verkligheten, hela ”denna värld”, med sig själv. Det sägs att genom att stiga andligt höjer (korrigerar) människan naturens stilla, vegetativa och djuriska nivåer samtidigt som sig själv.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010.09.06, ”Och Jakob gick ut”

videoikon Videoljudikon MP3

Frälsningens punkt

Dr Michael LaitmanSamma fråga dyker upp om och om igen: Varför kunde inte Ljuset skapa en perfekt varelse som liknar Skaparen från början? Men det kan inte göras! Det är omöjligt att föra över skänkande egenskaper från Skaparen till varelsen direkt.

Det är därför vi måste uppleva brytningen av världarna (i världen Nekudim) och den kollektiva själen (falla i synd vid Kunskapens Träd). Det finns inget annat sätt att anslutas och föra kvaliteterna av skänkande och mottagning (Bina och Malchut) till varandra utom genom Adams synd (sönderfallet) och förstörelsen av Templet .

Men tvingades man att smaka på frukten (äpple) av Kunskapens Träd? Det är som med en besvärlig situation när du ser ett nöje och tydligt erkänner att det medför skada, du känner skam, men du är villig att åsidosätta det eftersom frestelsen är för stark. Du kan inte motstå den, även om det är dödligt. Förnöjelsen upphäver heller inte skammen, utan tvingar dig att fortsätta!

Det är här det är nödvändigt att komma fram till slutsatser och lära, eftersom vi vid exakt samma punkt upplever att Adams synd bygger på kollektiv egoism (kunskapens träd), som beskrivs som: ”Jag åt och äter igen!” Han kan inte motstå det, för att njutningen är större än honom trots att han vet att det är förbjudet.

Detta är den punkt där skillnaden mellan Ljus och begär är avslöjad. Och om du kan känna det och önska att korrigera den, kommer du att inse att du behöver det «Reformerande Ljuset» . Det finns inget alternativ, det är det enda sättet att känna att du är dömd och enbart kan räddas av ett mirakel från Ovan. Det är då man ber om Ljuset och tar emot frälsning.

Frälsning kommer endast från denna punkt i en människa. Medan ”djur” inte uppmanas av Skaparen att komma ut ur Egypten. Det är ”människan” som går ut ur Egypten och även leder ”boskapen” ut.