Fråga: Hur hjälper denna värld till att etablera intentionen att ge? Hur kan vi binda våra dagliga bekymmer, vårt arbete och vår familj till det andliga arbetet?

Svar: Först och främst bör man stabilisera den korrekta relationen i gruppen och i familjen för att säkerställa någonting att falla tillbaka på, och först därefter ge sig ut i världen.

Här måste man tänka vilken cirkel av världen man ska vända sig till, med vilket budskap, när, och vilket tillstånd samhället befinner sig i. Idag förändras saker drastiskt från dag till dag, och man måste fatta beslut i enlighet med det och inte handla tanklöst.

Men först måste vi bry oss om gruppsolidariteten. Ibland är det för att skapa gruppsolidaritet bättre att ge sig ut i världen och förenas genom externa kollektiva handlingar, som kommer att förena vännerna. Men först måste vi bry oss om de interna handlingarna som är de viktigaste.

Det sägs att Israel (de som strävar Yashar-Kel rakt mot Skaparen) är de minsta i antal av alla nationer. Vi bör förstå att Israel  är en sorts bubbla. Om man är inkluderad i denna bubbla kallas man för jude eller Israel – alla dessa namn som bär det andliga budskapet. Om man inte tillhör det andliga budskapet  kallas man inte Israel, man kallas helt enkelt en person från Babel.

Det är mycket viktigt att vi förstår detta, om man tar detta uppdrag på sig själv blir man Israel, om inte, då är man inte Israel.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.10.09, Rabashs skrifter

 WMV (engelska) |  MP3 (svenska)

 

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Israel, Samhälle | Kommentarer inaktiverade för Skaparens cirkel av frivilliga

Korrektionen kan inte ske på en gång; den görs gradvis, steg för steg. Eftersom det handlar om reshimot som stannade kvar efter splittringen är det korrektionen av splittrade kärl som måste klargöras först. Innan dess, måste det ske ett klargörande av det första kärlet för att sedan kunna bygga nästa stora kärl på det och därefter nästa, som är ännu större.

Det är för att allting är splittrat, och splittrandet bara kan korrigeras i små delar, varje del individuellt enligt dess nivå av splittrande. Hela det andliga systemet är gjort av diskreta kärl som är bundna med så många sammankopplingar att de bildar ett integrerat analogt system.

Det är som vatten som är gjort av separata droppar, var och en är kopplad inte enbart till droppen bredvid, utan även till alla andra droppar, och inte genom andra droppar utan direkt. Om du befinner dig i världen Atzilut är du direkt sammankopplad med Moses och Rabbi Shimon.

Så det finns en skillnad vad gäller hur kärlen korrigeras efter splittringen. Det verkar som att vi är slumpvis sammankopplade med ett antal vänner, och därigenom ansluter vi oss till något andligt system och någon form av Ljus. Men därigenom aktiverar vi ett oändligt antal band. Så korrigeringen sker gradvis eftersom den kräver våra klargöranden.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.10.05, Studiet av de tio sfirot

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Inre arbete, Kollektiv själ | Kommentarer inaktiverade för En ocean av vattendroppar

I nyheterna (från The Economic Commission for Latin America): ”Den svaga globala ekonomin har, i huvudsak på grund av svårigheterna i Europa och USA och Kina, påverkat tillväxten i Latinamerika och Karibien. Under 2012 kommer regionens tillväxt vara långsammare än tidigare år, enligt uppskattningar presenterade idag av ECLAC.

”I den Ekonomiska undersökningen av Latinamerika och Karibien 2012, startad i Santiago, Chile, hävdar Förenta Nationerna att den nedbromsning som ekonomierna upplevde 2011 flyttades över till det första halvåret 2012, och detta har pressat ned tillväxtprognosen för hela året från 3.7%, som meddelades i juni, till 3.2%.

”Enligt dokumentet, har privatkonsumtionen varit den huvudsakliga drivkraften för regional tillväxt, tack vare tillväxten på arbetsmarknader, ökad kredit och – i vissa fall – remitteringar. Dock har den dramatiska nedsaktningen i extern efterfrågan och den nedåtgående pristrenden för de flesta handelsvaror gjort utrikeshandeln till det huvudsakliga sättet på vilket den internationella krisen har spridit sig till regionens ekonomier.”

Min kommentar: Tills nyligen har Ryssland, Kina, Brasilien och andra länder gottat sig åt ”kapitalisternas” kris, men världen är global och integrerad och det är därför vi är tillsammans i samma sjunkande båt, och vi måste räddas tillsammans. Vår frälsning hänger på vår ömsesidiga hjälp. Naturen tvingar oss därför att förenas innan det är för sent, för annars står vi inför ett världskrig.

 

Kategori: Ekonomi, Integral uppfostran, Kris, Nyheter | Kommentarer inaktiverade för Krisen sprids till Latinamerika

Baal HaSulam, “Fred i världen”: För vi har i sanning redan nått ett tillstånd där hela världen betraktas som ett kollektiv och ett samhälle. Det vill säga, på grund av att varje person i världen drar sitt livs märg och sitt uppehälle från alla människor i världen, är han tvingad att tjäna och sörja för hela världens välbefinnande.

Det som var tydligt för Baal HaSulam för nästan ett sekel sedan är fortfarande oklart för människor idag. Vi har nått ett sådant tillstånd i vår utveckling att vi alla är beroende av varandra på ett direkt och nära sätt.

Fråga: Varför är detta fortfarande oklart?

Svar: Titta efter själv: Alla ”drar täcket” till sin sida och förstår inte att man därigenom till slut orsakar sig själv större skada än på något annat sätt.

Hela poängen är att om jag investerar i allmänhetens välbefinnande ser jag inte någon egennytta i det. Om jag tar någonting från allmänheten ser jag verklig nytta i det.

Men Baal HaSulam säger motsatsen: Systemet är redan ”slutet”. Det är uppbundet i ett perfekt, helt sätt inom sig själv. Så, om du arbetar för allmänheten får du tillbaka tio gånger så mycket, och om du tar från allmänheten är din förlust tio gånger större. Men vi bara fortsätter, och förstår inte vad som händer.

Fråga: Vad döljer sanningen för mig?

Svar: Mitt ego. Det finns ett integralt system som uppenbaras idag. I själva verket är det systemet Ein Sof (oändligheten) som uppenbaras för oss, av Shechina, kärlet för den allmänna själen i vilken vi alla är sammankopplade.

Fram till nu, låt oss säga till 1995, har alla vuxit upp i sina privata begär, i rotfasen och i faserna ett, två, tre och fyra. Nu upptäcker vi att vi inte har något val, man för förbunden med alla, och alla är förbundna med en själv.

Banden av ömsesidig förbindelse utgör ett stort, komplicerat integralt system, ochdet finns till och med ett visst vetenskapligt fält som studerar detta. Tidigare var inte varje del så tätt förbunden med de andra . De utvecklades individuellt, och det var den allmänna trenden. Men, sedan 1950-talet har vi börjat känna en global trend, och idag har alla nått sin personliga gräns och behöver bara utvecklas i ömsesidig förbindelse med andra. Det finns ingenting kvar förutom det. Detta är trenden fram till slutet av korrigeringen.

Vi är fortfarande låsta inom vårt egoistiska begär och vill fylla det som tidigare, men detta system är inte längre aktivt. Tidigare brukade jag fylla mig själv i takt med att mitt ego växte, och det tog mig från en nivå till nästa nivå, från rotfasen till fas fyra.

Idag fortsätter jag att verka som tidigare, men jag kan inte göra det eftersom jag inte kan fylla mig — mina begär utvecklas inte i den tidigare riktningen längre. Från och med nu kan de enbart utvecklas i riktning mot att vara tillsammans (∑), mot enighet. Detta innebär att även den egoistiska nyttan, vid en första anblick, bara är möjlig genom förbindelse, genom att använda förbindelse. Det är det här som uppenbaras för oss nuförtiden.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.09.11, Fred i världen

 MP4 video |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete, Kollektiv själ, Kris | Kommentarer inaktiverade för Fördelarna med enighet

Fråga: I det integrerade samhället finns det en sorts ”abstrakt” mål som är underbart och perfekt och som alla älskar. Kommer vi inte trampa i samma fällor som utopierna en gång trampade i?

Svar: Om det är möjligt, så kommer det integrerade samhället ändras från en utopi till verklighet. Om det är omöjligt, då kommer det fortsätta vara en utopi och det är bäst att hålla sig från ett sådant samhälle.

Först måste vi ta reda på om vi kan väcka en särskild kraft över oss, ett speciellt attribut som kommer att skapa särskilda förutsättningar så att människors natur förändras från en egoistisk till en altruistisk natur. Detta kan fullföljas genom konstant, gradvis förändring i små grupper och därefter växa till större grupper. Men i stort bör denna process inkludera hela mänskligheten.

Kan en person som skapades som en total egoist, som bara tänker på sig själv och inget annat (detta är sättet vi är programmerade) ändra sitt program? Och mer därtill, kan han förändra det så att objektet som tar emot njutningen inte är mig tack vare allt som omger mig, utan snarare att min njutning blir välbehag åt alla omkring mig, framförd av mig.

Njutningen kvarblir. Så måste det vara eftersom det är del av vår natur, bara karaktären av fyllandet förändras. På bekostnad av vad? En moder, till exempel, är fylld tack vare det faktum att hon ger sitt barn allt — detta är naturlig kärlek. Kan vi uppnå det tillståndet där vi känner naturlig kärlek för människor som är totala främlingar, som är motsatta oss och långt från oss, när jag känner att de är en oskiljaktig del av mig precis som ett barn är för sin moder? Kan vi hitta en sådan kraft?

Om vi hittar det, kommer vi kunna  genomföra ett sådant experiment och se att det är så.

Från programmet på kab.tv, ”Den integrala världen. Formeln för det integrala samhället”,  2012.07.01

Kategori: Frågor & svar, Integral uppfostran, Kärlek, Okategoriserad, Samhälle | Kommentarer inaktiverade för Hitta kraften som väcker kärlek

Gruppen är min Skapare. Om vi befinner oss i en korrigerad kontakt, och jag plötsligt faller från denna kontakt, och jag befinner mig utanför den och är ensam, då skapas en skillnad, ett mellanrum mellan mig och den allmänna gemenskapen. Då är denna kontakt med den övre nivån, Skaparen, för mig min räddare. Då vänder jag mig mot honom, ber, och frågar om Han tar mig tillbaka. Jag vill vara integrerad i honom, vara tillgiven honom.

Kabbalisterna berättar för oss att världarna steg nedåt från världen Ein Sof (oändlighet) till denna världs nivå, och nu måste jag gradvis återvända genom att stiga genom nivåerna. Men jag vet inte någonting om det. Jag vet bara en sak, att det finns jag och min övre. Vad är det övre? Det vet jag inte heller. För mig är det gränslöst. Jag förstår det inte och jag känner det inte. Jag vet bara att det finns något högre ovanför mig.

Jag har ett unikt sätt att föreställa mig det övre, och det är i form av gruppen. Detta är så på grund av att det är ett komplett system där alla är i kontakt med varandra. Det visar sig att detta är min högre nivå enligt dess egenskaper och definitioner.

Så du frågar, ”Och var är skaparen, den övre kraften, Ljuset?” Det är sannerligen så att Skaparen, den övre kraften, uppenbaras inom detta system. Jag känner Honom där. Detta Ljus upptäcks i våra kelim (begär) som intryck i de attribut de erhållit.

När våra begär börjar bindas samman i alla sorters förbindelser, kommer intryck som vi kallar Ljus att framträda i dem, men det är inte Ljuset i sig, utan någon form av vibration i själen som Den bjuder in. Man mäter dessa vibrationer och bestämmer dem som Ljuset Ruach. Andra vibrationer kommer redan att vara Ljuset Neshama eller Ljuset Chaya.

Jag känner bara mig själv, men från Skaparens handlingar inom mig kommer jag att lära känna Honom. Det jag känner inom förbindelsen namnger jag som ”Ljuset” och den ”högre världen”. Det jag känner utanför förbindelsen kallas ”den lägre världen” och mitt ”jag”.

Gruppen är inte de ansikten jag se framför mig, utan dess inre modell, vår förbindelse, som existerar osynlig för min syn. Det finns en grupp som befinner sig i enighet och i tillståndet gmar tikkun (slutet av korrigeringen), och bilden jag ser, människor som sådana, finns också.

Vad jag ser beror på mig. Men gruppen existerar faktiskt i en korrigerad form; Jag behöver tro det med tro över förståndet. Skaparen säger: ‘’Jag förde dig till en god plats. Du måste anpassa dig till den, ansluta dig till den, böja ditt huvud inför den. Jag förde dig till en sådan plats, i vilken jag kan uppenbaras, om du köper den!”

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.09.16, Studiet av de tio sfirot

MP4 video |  MP3

Kategori: Avsikt, Bön, Dagliga kabbalalektioner, Grupp | Kommentarer inaktiverade för Ett bra ställe en våning upp

Enda sättet att överleva en nedgång är att förbereda sig i förväg. Om nedgången redan har börjat finns det inget som kan begäras av oss, för vad kan man kräva av de döda? Som det står skrivet, ”de döda är fria”.

Du får enbart frågan varför du inte har förberett dig för denna situation. Du måste fylla alla reservoarer och ladda alla batterier. När en nedgång kommer, finns det inget vi kan göra.

Det är som faser i omväxlande strömmar som ändrar sig som vågor, en gång upp och en gång ner, och en part är fylld på bekostnad av den andra parten. Ena stunden är kärlen uppenbarade, och andra stunden är ljuset uppenbarat.

Det är en utmärkt situation eftersom Skaparen har tagit vårt ego och hjälpt oss. Det står skrivet att Skaparen skapade den onda böjelsen, men du måste beklaga dig att den är ond, så att Han tar den ifrån dig.

Så, kom igen; agera nu! Trots allt kan du inte ta det minsta steg utan det, inte ens lyfta ett finger. Om ditt ego skulle tas ifrån dig, skulle du ligga som ett lik okapabel att röra dig.

Så, var kan du hitta kraften? Varför frågar du inte efter den, och varför kommer den inte? Det är för att du inte förberett dig för såna dagar i förväg.

Om tidningarna skriver att det kan bli brist på mat, så lagrar alla upp med tre månaders tillgång till mat hemma. Så, varför tänker vi inte på att fylla energi i förväg ifall det blir en nedgång? Det är precis så här vi måste agera i enighet med förnuftig, sund logik, men det är svårt för oss att göra detta för det följer vägen för korrektion.

Det finns folk som gläds åt det faktum att de fallit så lågt och tänker att de genom sitt lidande kommer uppnå något, men det är fullständig lögn. Vi avancerar enbart genom ansträngning, arbete, och inte när vi har blivit kastade ner i ett träsk och förnöjsamt sjunker ner i det.

Så, varje ögonblick någon försenar sitt uppstigande är en synd. Hur kan man stiga? Anta att du börjar sjunga en munter låt framför allihop. Medan du sjunger, vaknar alla upp, och sedan måste de konstant försöka lagra energin, allas styrka, kraften av enighet, men inte från det faktum att jag vaknar upp av mig själv.

Om du tänker ”Vad bra det är att jag vaknade upp nu och vad bra jag mår” kommer du falla omedelbart. Men om du tänker ”Vad bra det är att vi alla har vaknat upp mot givandet, mot Skaparen” kommer det kvarstå. Då kommer du påbörja nästa nivån, nästa tillstånd.

Kraften som kan leda oss till frälsning är växande, och lagras i det allmänna begäret. Ingen av oss har kärl att lagra energi.

Nu när du klarat av att känna ett uppvaknande, åtminstone ett fysiskt, tänk på att bry dig om vännerna och låt dem inte få ett fall. Allihop bör bry sig om de andra. På så vis behöver ingen tänka på sig själv.

Skammen måste brinna i mig för att jag inte bryr mig om gruppen. Detta innebär att jag sviker dem. Det är härifrån känslan av ansvar kommer och den ömsesidiga garantin härstammar från. Jag behöver bara tänka på hur jag ska förse gruppen med allt den behöver, som om den var min bebis och jag enbart sörjer för dess välmående, så att den fortsätter att stiga och växa.

Från den dagliga kabbalalektionen 2012.09.24, Studiet av de tio sfirot

MP4 |   MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete | Kommentarer inaktiverade för Lagra bränsle för en regnig dag

Baal haSulam, Shamati, artikel 209: ”Tre villkor för en bön” Det finns tre villkor i en bön:

1. Tron på att Han kan rädda en fastän man har de värsta förutsättningarna av alla ens samtida. Men ”Är herrens händer för korta” för att rädda en? Om inte, då kan ”markägaren inte rädda ens kärl”.
2. Man har inget annat råd, man har redan gjort allt man kan, men inte sett någon lösning på problemen.
3. Om Han inte hjälper en, skulle man vara bättre död än levande. 

Dessa tre villkor innefattar många andra villkor, som man måste samla inom sig för att nå en sann bön, en vädjan. Vädjan är begäret i hjärtat. Det föds i det ögonblick vi når ett begär som är anpassat till avslöjandet av den andliga världen, uppenbarelsen av attributen av givande, ögonblicket vi är redo för det, även om vi är på denna sida machsom (barriären), vilket innebär att vi förväntar oss att få något genom denna upptäckt.

Det är inte en ren begäran än och kan inte vara ren eftersom det existerar splittring mellan nivåerna.

Vi ber alltid i lo lishma (ej för hennes namn), för oss, och därifrån når vi lishma (för hennes namn), givande. Det sägs: ”jag har arbetat och funnit.” Men ändå måste våra begär vara anpassade för nivån vi ska nå. Det är omöjligt att stiga dit utan att hålla de tre villkoren.

Anta att jag hållit två villkor och förstått att jag gjort allt i min makt, men det kommer ingen frälsning. Hur kan jag avgöra att jag gjort allt i min makt? Även om jag plötsligt bestämmer att det är så, så är det bara för en kort stund och i nästa ögonblick börjar jag redan leta efter något annat som jag kan göra. För hur kan jag vara säker på att jag har provat allt?

Så kommer det tredje villkoret ”bättre död än levande”. En person når total förtvivlan och kan inte fortsätta på detta vis. Då verkar det tredje villkoret öka det andra villkoret genom att föra en person till en sån extrem nivå att han inte kan vänta längre med att se vad han mer kan göra, utan han utbrister i en bön.

Om jag inte får vad jag vill ha så är jag bättre död än levande. Då hjälper det andra villkoret mig, eftersom vi opererar i två system: sinnet och hjärtat. Så jag kan alltid säga i sinnet att jag inte gjort nog i hjärtat. Emotionellt kan jag alltid erkänna att jag i sinnet inte uppnått den nödvändiga utredningen och det nödvändiga klargörandet av mina känslor.

Så till slut, leder alla dessa villkor till dessa tre villkor, som leder fram till ett villkor: en bön, höja MAN.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.09.23, Shamati #209

 WMV |  MP3

Kategori: Avsikt, Bön, Dagliga kabbalalektioner | Kommentarer inaktiverade för Tre villkor för en bön

Jag vill göra alla mina läsare uppmärksam på att mina erfarna studenter i Sverige erbjuder en ny termin av grundkursen i kabbala med början 7 oktober 2012.

Online, live, helt gratis. Reservera din redan plats nu!

Kategori: Andlighet, Kabbalistiska källor, Utbildning | Kommentarer inaktiverade för Kurs på svenska

Baal Hasulam, Introduktion till boken Zohar, punkt 53: Efter att ha renat den animaliska delen av sin vilja att ta emot, och sen förvandlat den till en vilja att ge,”Tills han som som vet alla mysterier kan försäkra att han inte återvänder till dårskap”…

Vad hjälper inte en person om inte ljuset som andas in liv åt honom? Utan ljuset, skulle inte den motsatta formen ”existens från frånvaro” existera heller.

Bina, som är närvarande mellan alla sefirot, är den vändande punkten, delen av transformering. Vid Binas nivå renar en person sig från det mottagande begäret och börjar sedan återigen använda detta begär, men redan med intentionen för givandets skull. Om personen fram till nu konstant stridit för begäret att ta emot, ber han det nu om hjälp.

Vid Binas nivå skaffar sig personen emellertid stöd från det övre ljuset, som låter honom vända sitt begär till en partner.

Nivån Bina är en fas från barndom till vuxen. Fram till nu var personen korrigerad åt vad som var mer viktigt för honom. Han steg över sin egoism igen och igen, han valde Skaparen framför egot. Men nu har han skaffat sig nivån Bina, ljuset håller honom stadigt på den nivån och att han inte ska återvända till sin dårskap, och inte falla in i sitt slaveri av begäret att ta emot. Detta ”löfte”är givet honom från ovan, som är ”Ett bevis från han som vet alla mysterier.”

Det är då personen får tillåtelse och kapacitet att arbeta med sina begär på ett nytt sätt – genom att ta emot med syfte att ge. Tidigare kunde jag inte ens titta på detta ”bete”,  jag bara vände mig om, och försökte att hålla mig så långt borta som möjligt, tills jag steg upp mot nivån Bina. Här får jag Skaparens stöd och garanti – han lovar att inget dåligt kommer hända mig, sedan tittar jag  tillbaka åt Malchut, tittandes efter en chans att få henne att vända henne till att ge, med skaparens hjälp, som konstant håller mig från att falla.

Denna vändpunkt från altruistiskt givande till altruistiskt mottagande är väldigt viktig. Här behöver en person en överenskommelse med Skaparen, stadigare support från honom. Trots allt kommer han att arbeta med sin egoism för givandets skull…

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.08.01, Introduktion till boken Zohar

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete | Kommentarer inaktiverade för Bina: Inträdet till det vuxna livet