Vi kan stiga till den andliga nivån först efter att  vi accepterat villkoret att vi inte förväntar oss någon belöning. Men hur kan jag nå ett sådant beslut? Hur kan jag fråga efter kraften från ovan? Hur kan jag göra det om allt jag har är ett materiellt medvetande, materiella känslor, och bara kan agera egoistiskt eftersom jag inte känner till någonting annat? Var kan jag hitta de rätta verktygen och den rätta urskiljningen så att jag kan forma den rätta bönen: att enbart ta emot kraften att ge och inte fråga efter belöning? Detta kallas Binas nivå, chafetz chesed, Noahs ark.

Om man avancerar ihärdigt och är aktsam med att uppfylla villkoren, krävs det inte av en att ha några speciella attribut, annat än de man föddes med, inte heller tillhöra några speciella människor. Alla är givna de rätta förutsättningarna för sitt arbete genom att ta emot tvivel: ”Vad är detta för arbete” och ”vem är herren som jag måste lyssna till?” Detta händer när man kastas i ”flodvattnet”, en annan gång i ”rena vatten”, och sedan i ”vattnet av oenighet”och sedan ”det fridfulla vattnet”, och i olika förnimmelser av Bina som avslöjas för oss.

Man bör klargöra om man accepterar dem i den högra linjen, den vänstra linjen, eller mittlinjen,och i var och en av dessa linjer finns ens egna linjer: i den högra linjen finns det tre linjer, och i den vänstra linjen finns det tre linjer, och det är likadant i mittlinjen, och de är alla inkorporerade i varandra.

Den huvudsakliga poängen här är inte att stanna och envist avancera på det enklaste sättet, att inte vara smart och försöka lösa dessa problem med vårt jordiska/materiella medvetande. Hela denna filosofi är värdelös och endast hjärtats renhet kan hjälpa. En person som lyckas är inte nödvändigtsvis smart och kan till och med vara lite dumdristig, men är hängiven målet och avancerar envist rakt mot det, genom att försöka göra sitt jobb. Självklart växer den onda böjelsen konstant i honom genom att väcka tankar om kritik och tvivel, men denna attityd leder till slut personen till att lyckas.

Alla dessa klargöranden startar från Faraos välkända fråga: ”Vem?” och ”Vad?”, sedan avslöjas olika typer av vatten. ”Vem”och”vad” är frågor om skaparens storhet, angående om jag behöver honom eller inte och om vilken typ av belöning jag förväntar mig. Under tiden är dessa enkla klargöranden om vem som är i kontroll och hur.

Senare möter jag olika sorters vatten och tvingas att klargöra: Vem är det jag vill gömma mig från? Vad gömmer jag mig för? Vilka sorters vatten är floderna för mig? Man dras till hela denna bild, men det finns ingen flod i den! Floden är för mig; det är ett resultat av mina ondsinta tankar, dåligt inflytande, osv.

Det avgörs av var jag känner mig och inte av fysiska katastrofer som stormarna och floderna vi möter nu.Vi skapar faktiskt floderna inom oss. Även om det finns naturliga stormar och floder likt de i Nord Amerika, så är de också skapade av människor, av deras attityd till livet, som skapar en sådan respons från naturen.

Efter att ha ställt frågan ”Vem” eller ”Vad?” flera gånger, börjar jag klargöra de olika sorterna vatten, och jag närmar mig rätt bön. Detta innebär att jag måste klargöra den brist jag måste nå, som ger mig kraften och som får mig att resa mig ovan begäret att ta emot och ger mig möjlighet att verkligen kunna ge. Efter att floden dragit sig tillbaka kommer jag ut ur Noahs ark och börjar arbeta med mina begär att ta emot för att ge. Det sägs att Noah förstod att floden var över när duvan hämtade honom en gren från ett olivträd, som är ett tecken på  inte bara Chassadim (vatten) utan också Chochma inom Chassadim. [91805]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.10.30

 WMV |  MP3 (Båda på svenska)

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete | Kommentarer inaktiverade för Hur man överlever stormen av tvivel

Vi talar ganska mycket om betydelsen av målet och Skaparens storhet, som vi inte kan arbeta utan eftersom vi behöver den kraften. Men frågan är varför jag behöver Skaparens? Är ett villkor för att jag ska kunna gå med på att ge, eller vill jag uppnå givande och för att kunna det behöver jag Skaparens storhet? Detta är den stora skillnaden: Arbetar jag inom förståndet och under det, eller arbetar jag i tro ovan förståndet?

Jag har villkoret att jag vill kunna känna Skaparens storhet, eftersom jag utan den inte skulle kunna arbeta, så det är handling inom förståndet. Men om jag säger att jag måste nå givande eftersom det är det viktigaste för mig, och jag ber om kraften som jag inte har nu så att den får mig att kunna ge, och för mig är det endast ett verktyg, det innebär att jag vill ha denna storhet enbart för att arbeta i tro ovan förståndet.

Detta är en väldigt subtil skillnad, som jag måste klargöra inom mig. Detta är omöjligt att uttrycka i ord eftersom de bara förvirrar mig.

Rabash säger: ”Så när man inte känner Skaparens storhet, kan inte kroppen upphäva sig själv inför Honom i hela ens hjärta och själ”. Det är en lag: begäret att ta emot kapitulerar enbart inför Skaparens storhet.

”Men om man ställer villkoret att man går med på att arbeta för Skaparen enbart om man ser vikten och storheten, så innebär det genast att man vill ha något av Skaparen. Detta innebär att man vill att bördan som man ska bära ska vara lätt. Om du vet att en väska du ska bära tillhör en viktig person, då är det inte svårt för dig att bära den. Annars vill man inte arbeta med hela sitt hjärta, eftersom man är begränsad och befinner sig under fördoldhetens dominans, och är inte fri att säga att man inte vill något annat än att ge.”

Om man sätter Skaparens storhet som ett förhandsvillkor för sitt arbete, då kan  detta tillstånd inte vara ett av Bina, och det kan inte tjänstgöra som ”ark” för en som räddar en från alla tvivel och problem sända till en från den vänstra linjen.

Så Binas attribut är Chafetz Chesed, som inte behöver ta emot någonting; därför är det gratis. Enbart de som behöver ta emot någonting är begränsade och behöver andras åsikter. Om någon arbetar med slutna ögon och inte behöver storheten eller något annat kallas det frihet.

Från första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.10.31, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3 (båda på svenska)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Inre arbete | Kommentarer inaktiverade för Frihet från alla egots villkor

För närvarande befinner jag mig i en fragmenterad verklighet som är delad i två delar, mitt ”jag”och den externa världen. Denna separation förklarar precis vad kabbalisterna ville berätta för oss: ”Du har en chans att sammanföra dessa två delar, interna och externa, till en enhet. Du måste göra det; detta är planen med skapelsen. Om du deltar i sammankopplandet av dem, då kommer du att förnimma den interna verkligheten som du befann dig i innan splittrandet inträffade.”

Kabbalisterna berättar för oss om gruppen, disseminering, och betydelsen av att böja våra huvuden inför våra vänner. Gruppen är inget annat än ”externalitet” för oss, men är redan på den mänskliga (Adam) nivån. De som har punkten i hjärtat, driften att  vara i likhet med Skaparen, tillhör denna nivå. Så, kabbalisterna berättar för oss: ”I er verklighet finns det människor som är lika dig och som också strävar efter att förenas. De är speciellt valda delar av din själ. På det ena eller andra sättet, så är allt en del av din själ. Så, du bör använda dessa delar, eftersom de är gjorda för att hjälpa dig; de kommer för att möta dig.

Därifrån börjar jag förstå vad som står skrivet i artiklarna som handlar om gruppen, enighet, behovet att böja sitt huvud inför gruppen, och om relationerna mellan vännerna. Allt som skrivits beskriver den hjälpande kraften, som sticker ut ur denna värld, den som är frånkopplad från våra andra delar som är spridda igenom universum. Hela universum är bara jag; det är min nuvarande förnimmelse. Även saker som jag inte kan känna just nu är fortfarande jag. Det beror helt enkelt på att jag ännu inte samlat ihop hela vidden av förnimmelser inom mig själv, och att min uppfattning av verkligheten inte är djup nog.

Så, vid den högsta (talande) nivån, finns det vissa delar som verkligen hjälper mig, eftersom de innefattar samma aspiration som jag gör. Om jag nu beslutar mig för att förenas med de, så korrigerar jag till följd av detta alla andra delar av min själ.

Var börjar jag? Jag börjar med den mest känsliga och utvecklade delen som är bredvid mig, mänskligheten. Det är fortfarande angående ens integrerade själ, som vi leds mot korrektion. Om man ser allt från denna synvinkel, ser djupare, och inser vad kabbalisterna skriver om, då börjar man att bättre förstå deras texter, deras syn på världen, och sättet de uppfattar verkligheten och hela processen.

Det viktigaste är att ”bryta isen” och ”lösa upp” den vanliga rutinen i ens självuppfattning och även sättet vi betraktar världen. Vi bör ha i åtanke att allt som existerar enbart är vårt ”jag”, och att all externalitet faktiskt fortfarande är inom oss. Allt är en bild som vi fantiserar som ett särskilt tillfälle i tiden. Vi har också fått en chans att känna en annan vinkel till detta ämne som en möjlighet. I sitt Förord till boken Zohar (del 34), skriver Baal hasulam: ”…Även om vi ser allt som att det faktiskt är framför oss, så vet varje förståndig person med säkerhet att allt vi ser bara är inne i våra egna huvuden. Så är själarna: fastän de ser alla bilderna i givaren, har de inga tvivel om att allt detta enbart är i deras inre, och inte alls i givaren.

En annan fråga är vilken nivå av ”sunt förnuft” vi behöver för det? Självklart är det inte enkelt och inte tillgängligt för alla. Men, om vi gör oss  bekanta med psykologers och kvantfysikers åsikter, så upptäcker vi att deras förståelse av verkligheten är väldigt lik den kabbalistiska. Baal haSulam respekterade materialistisk psykologi eftersom det bygger på vanligt empiriskt förnuft: ”Man kan bara styras av vad man ser”. Psykologer är fortfarande delvis förvirrade med deras hypoteser, medan fysiker mycket seriöst talar om dessa saker: allt är inombords.

Vi måste alltså överkomma en glipa i vår perception.  Om vi konstant tillför ansträngningar, inte fysiska utan inombords, för att sammanföra dessa två delar, det interna och det externa, så lockar vi det omformande ljuset och korrigerar våra korrupta kärl. Våra kärl är enbart skadade inuti vår uppfattning, ingen annanstans. Det delar hela bilden och visar den som om vissa av mina kärl är på utsidan, och de andra delarna är inuti. Allt detta är enbart i vår uppfattning.

För att kunna få en korrekt förståelse för det som skrivits, läser vi artiklarna och breven skrivna av kabbalisterna. Om vi försöker förstå dem från detta synsätt, är det inte som det verkar vara sett ur det vanliga psykologiska synsättet. De öppnar upp mycket större djup och klarhet, och vi känner vad kabbalisterna menade. För de ser världen som en komplett enhet, förenad, för dem är det koncentrerat på förening som man måste uppnå. De har inga frågor angående behovet av att förenas i en grupp, eller varför ”droppen av enhet” måste vara allas mål.

Så, tillsammans med oss finns i utvalda delar av mänskligheten de som strävar efter att förenas. Om vi alla tänker på det och önskar att uppenbara förening, så händer det. I princip är det tillräckligt med 10 människor, och vi är många fler.

Återigen, vår enhet måste vara byggd på jämlikhet. Det sägs: ”Älska din nästa som dig själv.” Jämlikheten kommer få oss att skapa ett center av enhet, den centrala punkten av Malchut.

Från Enighetskongressen i norr, 2012.09.20

Kategori: Enighet, Grupp, Kärlek, Kongresser, Perception | Kommentarer inaktiverade för Att samla skärvor av perception

Från ”ljuset och solen” av Rabbi Kalonymus Halevi (en av Noam Elimelechs studenter). Och vad mer är, när Israel förenas och ägnar sig åt Toran för dess skull, urskiljer de den heliga Gudomlighetens namn genom deras tal och underkastar därmed all de som reser sig emot dem, och vilka begär de än uttrycker, uppfyller Skaparen dem.

Vi vet att det finns en ytterligare kraft i enighet, utöver den vanliga summan av de individuella krafterna, både onda och goda. Om vi kopplar oss samman och förenas för att uppväcka och erhålla det högre Ljus som bör uppenbaras, för att ta emot kraften av skänkande, attributet av givande, börjar den högre kraften verka bland oss och ge oss den andliga nivåns kraft.

Så om människor som ännu inte har uppnått andligheten förenas för att uppnå den, genom att vilja att Heligheten och rent givande ska vistas bland dem, drar de detta attribut närmare sig. Då växer de, genom att annullera hela det onda påbudet, genom att röra sig från lidandets väg till Ljusets väg.

Från förberedelsen till den dagliga kabbalalektionen 2012.08.05,

 WMV |  MP3 (på svenska)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Grupp | Kommentarer inaktiverade för Kraften från den andliga nivån

Det enda som påverkar oss är Ljuset. Det ger oss energi  och kan, å ena sidan, vara en ”evighetsmaskin” för oss. Å andra sidan kan det röra sig bort från oss, då faller vi och blir svagare, till och med till ett tillstånd där vår animala, biologiska existens upphör. Allt detta är Ljuset. Allt som sker inom oss, både positivt och negativt, är Ljusets påverkan.

Därför kan vi inte tala oss ur någonting oavsett om det är fysiologiskt eller någon annan sorts problem. Sikta allt enbart på Ljuset. Om det är närmare kommer det att vara bra, och om det är längre bort – kommer det att vara sämre. Och så är det avseende absolut allt. Allting som sker inom oss, likt i ett kärl, sker enbart tack vare Ljusets påverkan.

Ljuset är ett; det är helt enkelt viljan att skänka, viljan att tillfredsställa, viljan att älska. Och ju mer vi urskiljer och analyserar var ”en” betyder och hur man blir lik det, desto snabbare kommer vi att nå målet.

Visst, jag kommer ihåg att det är Ljuset som gör detta mot mig, att det lägger olika hinder framför mig. Vad härnäst? Härnäst måste vi analysera den enigheten: Hur kan vi uppnå den när vi förenas trots alla våra ”vassa kanter”?

Jag studerar hur Skaparen leker med mig, ger mig tankar, begär, möjligheter, och slumpmässiga händelser. Och när jag försöker hitta Honom bakom allt detta, börjar jag se hur Han påverkar mig. Det här är redan en själens analys snarare än en personlighetens. När allt kommer omkring formar allt som relaterar till Skaparens påverkan på mig och min påverkan på Honom min själ inom mig, och för den till ytan. Och vice versa, allt som helt enkelt är kopplat till andra men som inte inkluderar Skaparens Ljus relaterar till kroppen på den andligt stilla eller den animala nivån.

Från den andra lektionen under kongressen i Kharkov, 2012.08.17

Kategori: Enighet, Inre arbete, Kongresser | Kommentarer inaktiverade för Att uppnå enighet

Tänk dig att du kommer till lektionen och att din arm gör mycket ont; du kommer att tänka på smärtan hela tiden, så klart. Det kommer att påverka dina studier och kommer orsaka stort obehag; du kommer veta hur du ska bli av med smärtan och du kommer inte att kunna glömma den.

Frågan är hur vi skall känna samma smärta för att vi inte nått slutet av korrigeringen än, för att vi inte nått vårt ultimata mål? Jag vill inte vänta en enda dag! Om det är så viktigt för mig, så brinner jag av otålighet, likt ett barn – jag vill ha det nu på en gång!

Problemet är att jag inte vill ha vad jag ska vilja ha. Var kan jag få rätt begär från? Detta är ett skäl för bön.

Jag ser ingen brådska att ha kontakt med vännerna och att nå kärlek åt andra för att nå det andliga målet. Detta är problem ovanpå andra problem som ger mig hinder, det ena efter det andra. Om jag verkligen ville nå målet, så skulle jag älska vännerna; när allt kommer omkring så är det ouppnåeligt utan dem. Men poängen är att jag inte behöver detta mål: Vill någon verkligen ge? Alltså behöver jag inte vännerna och vill inte betala för målet genom kärlek till andra. Allt verkar väldigt långt, dimmigt och orealistiskt. Jag sitter framför boken under lektionen och tänker ”Vad gör jag här överhuvudtaget?”.

Så vi har fått ett verktyg kallat Tora där det finns en kraft som tar oss till målet. För oss är detta den högre nivån där kraften kallat Ljuset kommer och drar oss framåt. Detta är vad vi måste tänka på under lektionen, likt hur du tänker på armen som gör ont och som du vill läka.

Det spelar ingen roll vad du vid tidpunkten läser, du måste tänka på din ”sjukdom” och drömma om läkningen. Om du inte har en brist för detta, be om att detta ska ges till dig, ta kontakt med vännerna, se efter vilka begär de har.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.09.24, Studie av de tio sfirot

 WMV |  MP3

Kategori: Avsikt, Bön, Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete | Kommentarer inaktiverade för Det är nu eller aldrig

Varje gång vi börjar studera från kabbalistiska böcker, speciellt boken Zohar, måste vi först vara tacksamma för nivån vi blivit belönade med. Vi är tursamma som får studera attributen av givande, om världen av givande, och få kontakt med källan av kraften som kan höja oss ovan den animaliska nivån till nivån av talande. Då kommer vi vara i givande och älskande av andra och Skaparen.

Detta innebär att vi måste värdera ”verktyget”, sätten som vi har nu – den speciella boken, som när den läses bestämmer min  kontakt med den övre världen. Om jag värderar den, om jag attraheras uppåt och känner respekt, då kan jag när jag läser den utföra olika handlingar på mig själv. Det är inte enbart för att förändras, utan också att bli kompatibel med vad som är utanför mig.

Det verkar som att det är en stor värld omkring mig och för närvarande är det sant, men sedan lär jag mig att allt det är byggt av kärl, av mina begär. Jag kommer uppfatta dem som delar av min kropp och på så vis etablera min attityd till den övre kraften som skapade mig och jag kommer hålla fast vid den.

Boken bör förse mig med allt detta. Så jag måste värdera det gigantiska system som är omkring mig. En kabbalistisk bok hjälper mig, precis som en guide, att bli bekant med verkligheten jag befinner mig i, och den berättar hur jag ska använda den för att känna den övre kraften och hålla fast vid den.

Först måste vi värdera det nya perspektivet som avslöjas för oss. Därefter kan vi vända oss till den övre kraften med en förfrågan, eftersom målet är så sublimt, stort och underbart, att jag verkligen vill uppnå det.

Då börjar jag sköta mina begär, att ta emot eller att ge, enligt hur mycket jag kan klargöra det. För att klargöra begäret korrekt måste flera villkor följas:

1. Jag erkänner källans storhet.
2. När jag ser att den är stor, vill jag att den påverkar mig korrekt. Trots allt kan denna kraft bli ”Livets elixir” eller ”dödens gift” – allt beror på min attityd och vad jag vill ha av det. För att etablera den rätta attityden mot den, gavs jag en grupp. Om jag försöker nå ”en bön från många” tillsammans med vännerna, kommer vår begäran att vara rätt och vi blir belönade med”livets elixir”. Man kan inte veta om man frågar efter rätt saker för sig själv, så jag gavs ett verktyg kallat ”vännerna”, tack vare det kan jag utan tvivel vända mig till den övre kraften och fråga efter de rätta sakerna.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.10.03, Zohar

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Perception, Zohar | Kommentarer inaktiverade för En guide till den högre verkligheten

Vännerna bör försäkra att jag inte faller och de bör konstant tänka på mig. Jag måste återbetala dem för detta eftersom dem också behöver denna sorts stöd. Bara om vi ömsesidigt bryr oss om varandra, kommer vi inte att falla och glömma målet. Vi håller i varandra.

Vi har inte en chans att uppnå någonting om vi inte stödjer varandra. Om vi inte gör det, kommer vi inte lämna egot. Detta är ömsesidig garanti.

Om jag inte kan tänka på andra, så innebär det att de inte tänker på mig. Det är både orsaken och resultatet som existerar samtidigt under villkoren för vårt kollektiva muntliga avtal. Då tillkommer Skaparen i det och fullföljer vårt avtal. Utan detta kommer vi utan tvivel glömma honom och börja få främmande beräkningar genom att anta att vi  gjort framsteg och år kan passera som inte leder någonstans.

Man kan inte vara på rätt spår av sig själv. Vet du hur många sekunder vi kan räkna på en hel dag som vi verkligen avancerar: 3-5 som mest! De är så få för att var och en av oss saknar det externa stödet.

Mina begärs kärl är externa för mig och jag måste anstränga mig för att fästa dem vid mig. Om vi inte för oss på detta vis angående andra, så beter vi oss inte korrekt och därför drar vi inte ljuset som reformerar, eftersom Ljuset enbart opererar  i våra förenade arbeten. Det kommer i respons till vårt begär.

Om det inte finns något sådant begär, väntar ljuset passivt omkring oss. ”Hans ära fyller världen”, men vi måste aktivera det. Vi måste hålla detta villkor: ömsesidig garanti som är gjord av vårt gemensamma beroende av varandra och till åtagandet av allihop. Utan det kan ingen lyckas, även om vi tar oss an det från en egoistisk vinkel och än mer om det är angående höga intentioner.

Från ett samtal om inre arbete, 2012.09.30

Kategori: Bön, Grupp, Inre arbete, Kärlek | Kommentarer inaktiverade för Fem sekunder av liv per dag

“Förord till boken Zohar”: Innan vi belönas med att, genom Torah och mitzvot, vända begäret att ta emot inom oss till att ta emot  för att ge, så är det starka lås på grindarna mot Skaparen, eftersom de då har en motsatt roll, att hålla oss borta från Skaparen. Krafterna av separation kallas lås, eftersom de blockerar grindarna av närhet till Skaparen. Men om vi övervinner dem, så att de inte påverkar oss och kyler ner kärleken i våra hjärtan, så blir låsen öppningar och mörkret blir ljus och bitterheten blir sötma, eftersom för alla lås så tar vi emot en speciell nivå under Guds försyn och de blir öppningar, nivåer av att förvärva Skaparen.

Detta händer även innan vi går igenom machsom (barriären) till den andliga världen och innan vi skaffar oss givandets attribut som man börjar arbeta med. Även innan dess börjar låsen gradvis ändras till en inbjudan till ens känslor och uppfattning.

Först börjar man förstå att låsen sattes dit för ens eget bästa. Sedan börjar man se vilken fördel varje nedgång ger en, varje problem i livet och dess förvirring, både de närmaste och de mest distanserade. Man börjar förvänta sig ett positivt resultat i allt som händer, och detta fokuserar en korrekt och för en rakare mot målet.

Till slut börjar man rättfärdiga allt och blir tacksam, även under en period av nedgång och förvirring, när fiender och motståndare attackerar en. Man vet att de alla är krafter som förts från Ovan för att korrigera en.

Man ser den goda ängeln istället för flodens stormiga vatten. Man ser Guds hand i allt som sker. Man får denna känsla tack vare sin erfarenhet och det gradvisa erhållandet av kraften av skänkande, tills man slutliten belönas med uppenbarandet av kraften av givande och börjar använda den till nytta för sin utveckling.

Från förberedelsen till den dagliga kabbalalektionen, 2012.10.10

 MP4 video | MP3 (på svenska)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Zohar | Kommentarer inaktiverade för Låset som visar att det finns en dörr bakom det

Machsom är en psykologisk punkt, fram till vilken  jag enbart arbetar för mig själv och mina njutningar, och efter den arbetar jag för att glädja Skaparen eller min nästa, någon utanför mig. Detta är vad jag måste uppnå.

Denna gräns, denna nivå, kallas för machsom. Denna gräns mellan vår värld och den andliga är helt enkelt psykologisk. Om jag tar hand om mig själv, även om jag samtidigt strävar mot Skaparen, mot det andliga, men ändå agerar för mig själv, är denna min nivå för närvarande nedanför machsom, och kallas ”lo lishma”. Och om jag uppnår att jag bara tänker på Skaparen glädje, så att all njutning går till honom, så att all glädje inte är för mig själv, då är jag, mina begär och intentioner, redan bortom machsom, och detta kallas att jag uppnått lishma.

Machsom är en psykologisk punkt som jag måste ta mig förbi, och då kommer jag befinna mig i det andliga, i intentionen att ge. Efteråt, när jag är bortom machsom, måste jag höja mina begär och mina intentioner över machsom.

Man kan även säga på detta vis: Samtidigt som mitt ego växer i mig, i takt med de växande njutningarna, höjer jag punkten för min machsom högre. Och samtidigt som mitt ego på basis av begäret att känna glädje avslöjas som den onda böjelsen, så höjer jag steg för steg machsoms punkt högre och högre ända upp till Ein sof tills alla mina begär verkligen kommer att vara för att ge.

Det är inte viktigt hur man uttrycker det: att höja intentionen över machsom eller att höja villkoren för machsom till Ein sof; det som räknas är att jag jobbar på att korrigera intentionen att använda det växande begäret, inte för mig själv, utan för andra/Skaparen.

Kategori: Inre arbete | Kommentarer inaktiverade för Machsom är en psykologisk barriär