Frihet börjar vid den punkt där jag bestämmer mig för huruvida jag är styrd av Skaparen eller inte, huruvida Skaparen existerar eller inte, och är jag 100 procent beroende av Honom? Om inte, vad betyder då frihet? Om det inte finns någon frihet alls, och vi inte kan ändra någonting, då finns det inget att fundera över. Men om vi nu är kapabla till självständiga handlingar, vad är då dessa?

 Här finns en punkt där jag börjar klargöra varför jag lever, vad mitt livs essens är, vad som ytterliggare kommer att hända mig, och vad som är nyttan med mitt liv. Med andra ord, jag vill veta om jag själv styr mitt liv och huruvida jag kan förändra någonting i det. Dessa frågor uppstår på ”tal-nivån” i en människa.

 Hela klargörelsen handlar om huruvida jag kan handla på egen hand och tävla med Skaparen (naturen) som styr allting som finns. Finns det en ”fri” punkt utanför mig som inte hör till naturen?

 På den vanliga, levande nivån i detta materiella livet, kan vi inte förändra något, och därför är det så förutsägbart. Dock, inte en enda spåman vet vad som kommer att hända i det Övre livet, på ”tal-nivån”, i vår kontakt med Skaparen, vår frihet. En spåman kan gissa endast vad som kanske kommer att ske på nivån av den här världen, med vår fysiska kropp.

 Nedanför Machsom (barriären som separerar oss från andlighet) existerar ingen fri vilja över huvud taget; den överlever bara i andlighet. Ett djur har ingen fri vilja alls, så varför skulle vår fysiska kropp vara annorlunda? Men, själen existerar bortom den här nivån och lyder under andra krafter som finns i en annan värld, en annan dimension. Vi kan bara tala om frihet i relation till själen.

 Vad för sorts frihet kan existera i den här världen om våra biologiska kroppar är strikt styrda av behag och lidande? Valfrihet existerar bara i andlighet i ”mittlinjen”. Slösa inte din energi på materiella ting som överstiger dina nödvändigaste behov. Du kommer inte få något värdigt ur detta kroppsliga liv, och om du fortsätter begära mer än du verkligen behöver, gör du endast ditt liv mer komplicerat.

 Om du dock använder din vigör till att nå andlighet, då kommer du att vinna. Detta är naturens lag: Du måste uppehålla normal materiell existens, men resten av din energi och ditt intellekt måste ägnas åt att uppnå andlighet. Det är där du kommer finna verkligt uppfyllande.

 Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-10-15. ”The Freedom”

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Fri vilja, Inre arbete - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Disseminering, Inre arbete - Inga kommentarer →

Det finns inga händelser i Toran som redan hänt eller kommer att hända i framtiden. De måste bara bli uppenbarade för oss, medan själva tillstånden existerar vardera på sin egna andliga nivå.

Vi mår bra när vi strävar efter att uppenbara dem, men när livet knuffar oss, lider vi. Det är därför vi vill uppenbara dessa tillstånd nu, och vi lockar Ljuset som avslöjar dem.

Av denna anledning bör vi inte bry oss om hur Zohar beskriver händelserna, oavsett om det använder kabbalistisk terminologi eller vanliga ord som berättar om de israeliska stammarna och resor. Jag bör alltid urskilja endast en aspekt i berättelsen: förbindelsen mellan själar, inte kropparna, förbindelsen mellan vänner, dvs mellan våra andliga gnistor, våra begär att enas.

Och alla andra begär ”försvinner”; de blir som irrelevanta för oss av att vi har säkrat den ömsesidiga garantin, och de stör inte vår enighet. Vi enar över kroppsliga begär och uppenbarar det som står skrivet i Zohar i vår förbindelse.

Zohar berättar för oss hur förbindelsen mellan oss kommer att uppenbaras i den mån av det gradvisa uppnåendet i den ömsesidiga garantin. Denna förbindelse visar sig steg för steg genom bilder som beskrivs i Zohar. Boken talar om verkligheten som existerar inom oss. Vi behöver bara gradvis uppenbara det, som att öppna en fönsterbåge i taget.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-10-11, Zohar

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Zohar - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Ömsesidig garanti - Inga kommentarer →

7. Om i gruppen alla tänker på alla de andra, blir gruppen ett perfekt system som existerar i tillståndet Arvut (ömsesidig garanti) eller en själ. Alla vänner höjer sig över sina begär och inträder en enhetlig sammankoppling mellan dem och blir därmed garanter i skänkande till varandra.

Varje person lossade sin ”punkt i hjärtat” från sin egoism och förbinder den med ”punkterna i hjärtan” av de andra. Således förblir begären ”nedan”, och förbindelsen sker mellan ”punkterna i hjärtat”. I sådana förbindelser av ömsesidigt skänkande verkar väsentligt annorlunda, altruistiska lagar. En ny värld öppnar sina dörrar för en person.

8. När en person har stigit över sin egoism, börjar korrigeringen av hans förbindelse med de andra med hjälp av det tidigare avvisade begäret. Först sker det i ”skänkande för skänkandets skull” och sedan i ”mottagande för skänkandets skull”. Alla förhållanden utförs uteslutande för att glädja Skaparen. Denna kollektiva anda som finns bland vännerna manifesteras i alla; de är nu förmögna att upptäcka och rikta sin avsikt enbart på det.

Det uppstår en sensation av interaktion varken med sig själv eller med de andra, utan med den enade helheten. Förhållandet med Skaparen som uppenbaras i den enade helheten framgår från denna enighet.

Från den dagliga kabbalalektionen 2010-10-08, “Arvut”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Ömsesidig garanti - Inga kommentarer →

Hela Israel är ansvariga för varandra (Sanhedrin, 27b, Shavuot 39).

1. Det viktiga är att hålla i minnet att mellan oss (själarna) finns det ett evigt förbindelsesystem. Vi är usprungligen enade, och vi alla är skuldsatta till den andra. Det finns ingen frihet i detta, eftersom vi är ursprungligen sammankopplade och beroende av varandra. Dessutom gäller detta inte bara för Israel, utan för hela världen.

2. Om vi vill gå upp till den andliga graden av Skaparens uppenbarelse, måste vi lära oss förbindelselagen som fungerar i detta nätverk och genomföra den.

3. ”Israel” är en liten grupp som bestämde sig för att lära sig förbindelselagen genom att vara riktade rakt till Skaparen. Namnet ”Yisrael” betyder ”Yashar-El” eller direkt till Skaparen. På Abrahams tid var det en grupp babylonier som lämnade den allmänna utvecklingsuppfattningen genom att separera och ta avstånd från dess ideologiska åsikter.

I dag är det inte nationen Israel, utan en del av mänskligheten (det moderna Babylon) som når samma beslut. I slutändan kommer hela mänskligheten anknyta till detta mål.

4. Huvudregeln i att uppnå Skaparen är villkoret om ömsesidig gruppgaranti (Arvut). Vi måste sannerligen vara överens att möta det genom processen som kallas ”Vi skall göra, och vi skall höra”. Vi kommer att göra allt i vår makt för att göra, och följaktligen kommer vi att ”höra” eller nå garantins tillstånd.

Efter att ha nått detta villkor, avtäcker vi rätt förbindelse mellan oss alla och blir ”som en man med ett hjärta”. Slutligen blir Toran, korrigeringsmetoden för den mänskliga naturen (egoism), uppenbarad för oss.

5. I grunden är Arvut (ömsesidig garanti) en mycket enkel sak: Jag får från gruppens påverkan en så stark känsla av säkerhet och trygghet att jag slutar tänka på mig själv helt. Om jag vore kung, skulle jag ha pengar, helare, och en armé till mitt förfogande, men inget av det skulle ge mig sådan försäkran. Men, tack vare den totala sammankoppling av själar, är en persons begär försäkrad att bli uppfylld och i vila om alla tänker på dess fullbordan.

6. Rikedom och makt är värdelösa här; dessutom har mina kamrater som garanter ingenting att fylla mig med. Och ändå, med den kollektiva tanke och omsorg, öppnar vännerna kanalerna för Ljuset, och det kommer att flöda till mig genom dem.

Min själs begär kommer att känna sig mätt; det kommer att sluta frukta tomhet och kräva uppfyllning, ge mig en möjlighet att höja mig över den och börja skänka till de andra utan att tänka på mig själv. Därför är strävandet efter Skaparen ett nödvändigt villkor, och strävandet efter vänner behövs som ett förhandsvillkor för att uppnå Skaparen.

Från den dagliga kabbalalektionen 2010-10-08, ”Arvut”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Ömsesidig garanti - Inga kommentarer →

Fråga: Hur använder vi avund i gruppen på rätt sätt?

Svar: Avund och ambition är mycket kraftfulla verktyg. Avund förstorar nedstigning och uppstigning. Ju större det är, desto bättre eller sämre ser vännerna ut i mina ögon. Som resultat hjälper denna ”förstärkare” mig att avancera, eftersom utan avund kommer jag inte se något bra i vännerna.

I så fall, på vilken sida spelar avund? Är det för egoism eller emot? Det beror på hur jag använder den. Det är i min makt att tilldela den en vektor som söker de nödvändiga kvaliteterna. Om jag upphöjer vännerna i mina ögon till samma nivå som den slutliga korrigeringen, då avundas jag dem i samma grad. I detta fall driver avund mig framåt, efter dem.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-10-10, “The Matter of Above Reason”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Fråga: Vad betyder det att känna förbindelsen mellan oss? Hur gör jag det?

Svar: Att känna förbindelsen mellan oss är att komma till att känna att vi alla existerar i ett system och är beroende av varandra, så mycket att jag inte kan göra ens en liten rörelse självständigt. Detta är ett fast system skapat Ovan, som gradvis uppenbaras som en obeveklig lag. Vi måste känna livet som finns inom, där förbindelsen mellan oss kommer att uppenbara sig och bli mer synlig. Och livet som flödar genom denna förbindelse kallas för ”den andliga världen”.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-10-14, Zohar

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete, Zohar - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Zohar - Inga kommentarer →

Skaparen döljer sig. Men istället för att rycka bort ”skyddet” och uppenbara Honom bygger jag Hans bild i mig själv. Skärmen Han placerat mellan oss blir kvar, men jag gör förändringar inom mig som i mig skapar Skaparens egenskaper, Hans bild. Enbart på detta vis, genom att bygga Hans bild inom mig, kan jag se Honom eftersom Han av sig själv är bortom varje bild.

I min egoisms mörker bygger jag en lysande bild av egenskaperna skänkande och kärlek, en bild av Ljuset. Skaparen förblir lika dold av skärmen, men under skärmen skapar jag Hans bild som om Han stod framför mig. Jag formar skänkandets Ljus (tro, chassadim) och existerar inom det, utan att upptäcka Skaparen på den andra sidan av skärmen.

Jag ber Skaparen att inte ta bort den döljande skärmen, utan istället att låta mig existera i skuggan, i mörker, så att mörkret ska bli som Ljuset för mig och att jag ska uppskatta dess vikt. I själva verket är det just på grund av det som jag ur mig själv kan skapa likhet med Skaparen, bli oberoende. Genom att dölja Sig själv, har Han berett en plats för min likhet med Honom. Och till graden av denna likhet blir skärmen som delar oss genomskinlig, och våra bilder överensstämmer.

Mörkret hjälper mig, för annars skulle Ljuset fylla mig, och därigenom skulle all min strävan kvävas i sin linda. Jag skulle inte känna ett behov av någonting och skulle inte kunna röra mig. Till skillnad från detta gör mörkret det nödvändigt att söka.

Om mörkret helt enkelt skingrades skulle jag återgå till mitt vanliga, materialistiska liv. På grund av detta ber jag att mörkret ska förbli. Det hjälper min egoism mycket: Ingenting fyller eller lugnar det så att jag kommer att begära Ljus ur mörkret. Jag vill uppnå Ljusets kvaliteter inte enbart genom att upptäcka Skaparen, utan genom att skapa Hans bild inom mig.

Jag stödjer själv den skärm som finns mellan oss: Skaparen tar gradvis bort den, men jag ökar med en gång döljandet till 100%. Därmed bygger jag ett tak, ”tältets tak”, och vill inte acceptera det Övre Ljuset direkt. Genom att avfärda det uppnår jag skänkandets egenskap och existerar i mörkret som om det vore Ljus. För min egoism är det mörker, men för de givande avsikterna är det Ljus.

Från  Nattlektionen under Hoshana Rabbah 2010.09.29, Shamati #8

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Helger, Inre arbete - Inga kommentarer →