Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Zohar, kapitel ”VeYechi (Och Jakob levde)”, punkt 442: I slutet av korrigeringen, då hela Malchut korrigeras, kommer Zivug av GAR de GAR att återkomma, vilket innebär att [Skaparen träder in i] Jerusalem ovan, och detta förklarar ”Jag har svurit att min tjänare David”, eden att Skaparen inte kommer in i Jerusalem ovan tills Israel träder in i Jerusalem nedan.

Detta talar om korrigeringen i tre linjer. Vi får två linjer eller krafter från ovan. Men möjligheten att stänga av den vänstra linjen och attrahera den högra linjen, och sedan att kombinera höger och vänster linje på rätt sätt i den mittersta linjen – allt detta sker endast genom den modell eller metod som vi uppenbarar mellan oss.

Jag vet inte vad mittlinjen är. Ingen tar den till mig färdig och den kommer inte till mig från Ovan, eftersom jag annars inte skulle ha en plats att återskapa mig själv, att göra min sökning, att göra ansträngningar och att göra avslöjanden på vägen.

Den mellersta linjen är mycket oklar. Du har fått två krafter och de är till ditt förfogande. Men du kan förstöra världen med hjälp av var och en av dem. Hur når vi då tillståndet där vi hittar rätt kombination av de två linjerna – i skärmen de Hirik, nedifrån och uppåt? Hur börjar vi även att koppla ihop dessa två motsatta rader?

Detta är det arbete som utförs mellan själarna eftersom det kan aktualiseras endast i samband mellan dem. Höger och vänster linje finns i form av naturliga krafter, medan mittlinjen kan bara skapas i anslutning mellan själar.

Detta kan kallas ”gruppsykologi”. Här, genom att söka mellan oss, måste vi hitta hur man skapar det eviga tillståndet, rätt kombination av dessa två linjer genom en förbindelse mellan oss.

Sättet att kontrollera vårt arbete är genom att avslöja den rätta avsikten mellan oss, ”av hänsyn till Skaparen”. Då sker uppenbarelsen, vi uppnår mittlinjen, och förvärvar möjligheten att använda dessa två linjer på rätt sätt.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Zohar - Inga kommentarer →

I var och en av oss finns en gnista, en vilja att uppenbara Skaparen. Vi förenar våra gnistor, men det är inte tillräckligt för att uppenbara Honom eftersom gnistorna är egoistiska. De kommer från vår tidigare enighets sönderfall. När vi anstränger oss avslöjar vi att vi vill ha Skaparen ”för vår egen skull”, för vårt egenintresse.

Det är redan en insikt eftersom vi har upptäckt det brutna begäret som Skaparen beskrev med versen “jag skapade den onda böjelsen.” Detta är en viktig upptäckt. Vi avslöjar den onda böjelsen när våra ”gnistor” vill nå Honom och vi förenar dem i gruppen.

När vi anstränger oss för att förenas under studierna upptäcker vi hur motsatta vi är den korrigerade Shechina och Skaparen. Ljuset visar oss detta. I vår gemensamma vilja att uppenbara Skaparen, avslöjar vi den trasiga platsen eller det brustna begäret, och detta skänker oss stor glädje eftersom vi uppenbarar förstörelsens kärna.

Från och med då kan vi göra ett språng mot korrigering: att begära Skaparen, inte för vår egen skull, utan för att bereda Honom njutning. Då kommer den altruistiska intentionen förvandla vår plats till den korrigerade Shechina. Vi kommer att återföra den ur exilen och därmed uppenbara Skaparen inom den.

Hela vårt arbete ligger i att korrigera begäret. Till en början behöver vi ett stort begär, därefter ett korrigerat begär. Det är det här den kabbalistiska vetenskapen är ämnad för.

Från den första delen av den dagligen kabbalalektionen 2010.09.27,  “What in the Work, is Israel Who Exiled Divinity, is with Them ”.

Video |  MP3

Kategori: Avsikt, Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Fråga: Vad betyder det att ”tala med Skaparen”?

 Svar: Att ”tala med Skaparen” betyder i första hand att göra allt man kan för att försöka upptäcka bilden av Honom inom sig. Försök att föreställa dig: Han är orsaken till allt jag känner. Mina tankar, begär och känslor är Han, Han som utgör min stomme och formar mig.

 När jag bestämmer att min nuvarande verklighet är etablerad av Honom, hur ska jag då förhålla mig till allting som händer mig? Det finns två möjligheter:

 1. Direkt strukturera min attityd gentemot min inre verklighet som min attityd gentemot Honom. Men detta förhållningssätt är oprecist, felaktigt, och ostabilt. Det finns ingen möjlighet att testa eller kontrollera det för jag kommer med all säkerhet utgå från mitt ego och fela.

 2. Först stärker jag mig själv genom min förbindelse med andra som är som jag, sedan strukturerar jag min attityd till den inre verkligheten genom att låta bilden av den passera genom denna förbindelse. I det här fallet är jag definitivt redan något i kvaliteten av givande och mina kvaliteter anpasssas till bilden av Skaparen. I stället för att ändra bilden, ändrar jag alltså min attityd gentemot den. Det är detta som är att ”tala med Skaparen”.

 Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-09-20. “The Greatness of a Person Depends on His Faith in the Future”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Religion - Inga kommentarer →

De som kallas “Isra-El” (strävar efter Skaparen) går framåt genom deras eget individuella arbete, separat från resten av mänskligheten. Detta på grund av de reshimot som har vaknat inom dem, och Skaparen som vill föra dem närmare Sig Själv.

De kommer in i en speciell process som kallas uppenbarelsen av själen (Skaparen eller andligheten som är ett och detsamma). Steg för steg måste de gradvis avtäcka den kontinuerliga process som varje människa måste gå genom i enlighet med hastigheten i vilken deras reshimot materialiserar.

Vi kan bara snabba upp denna process, inte förändra den. Vi kan påskynda vår utveckling om vi, genom att använda alla tillgängliga medel, bearbetar våra tillstånd snabbare och mer korrekt. Vi förändrar inte tillstånden själva eller ordningen i vilken de kommer. Vår enda frihet ligget i att använda studierna och förbindelsen mellan oss för att förbättra vårt medvetande och vår känslighet för att fortare kunna förstå dessa tillstånd och rättfärdiga dem.

Genom att vara förberedd på dessa tillstånd får vi dem att passera i en högre takt, och skapar därigenom en annan attityd till dem. Då upplever vi varje tillstånd som positivt och med förståelse. Förutom vår attityd till det som händer med oss, är vi helt maktlösa att förändra eller påverka någonting.

Vår attityd till alla tillstånd vi upplever och går igenom (vilka naturligtvis kommer från Skaparen) utgör vår intention eller avsikt. Intentionen är min attityd till mina förnimmelser och till deras Källa, för ”det finns ingen annan än Han”.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010.09.16, ”Vad är lidandet i arbetet”

Video | MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Fri vilja, Grupp, Inre arbete, Lidande - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Det finns handlingar under våra möten där vi måste ge upp all vår kritik och helt enkelt gå samman med alla. Hur kan jag göra det? Jag kan göra det just genom att hoppa och sjunga tillsammans med alla som ett barn, upphäva mig själv.

Denna inställning ansluter mig till det allmänna tillståndet, ger mig möjlighet att komma ut ur mina begränsningar och känna en andlig ”vind”! Det kan verka som om detta beteende är hänsynslöst, men det bara verkar så för oss eftersom vi inte erkänner andligheten i den, och det är eftersom det är oändlighetens Ljus ! Vi kan inte urskilja något i det med våra sinnen. Därför förefaller det för oss vara livlöst (nefesh). Men om vi kommer att kunna se hela det andliga ljuset NaRaNCHY eller inte beror helt på vårt kli.

Allt som kommer från enigheten, även det minsta, är perfektion. Därför är det just på detta sätt, genom ömsesidig dans, när vi hoppar tillsammans med andra, som vi har möjligheten att uppfatta en andlig känsla.

Dessa danser kom till oss från de stora Kabbalisterna, särskilt Baal Shem Tov. Rabash fick oss, hans studenter, att dansa på detta sätt. Det innebär inte bara att roa sig, inne i dansen råder allvarlig tanke och ett enormt arbete. Plötsligt vill du det inte och tankar ”för” och ”emot” avlöser sig i dig med stor frekvens, framkallar tvivel. Under tiden fortsätter ni att hoppa ….

Det är inte heller meditation eftersom du inte kopplar bort dig från verkligheten. Du står alltid inför frågan: Vad gör jag och varför? Vad ger detta mig, vem får mig att göra detta, och vem är det som jag hoppar tillsammans med, vad förenar oss? Du går igenom hela det inre arbetet från början till slut medan du dansar.

Dansen tvingar dig att gå igenom alla de olika tankar som finns emot det! De är emot enighet, som du inte vill. Ditt sinne stiger alltid upp i kampen mot detta och du är tvungen att göra urskiljning.

Det är därför som dansen blir till ansträngande inre arbete. Du kommer ut ur den helt enkelt avtappad, saknar energi. Och det är inte på grund av att du hoppat, utan eftersom du gått igenom så många urskiljningar inuti. Du dansar inuti dig själv, i dina inre uppstigningar och utförsbackar. Och det faktum att ni externt hoppar på samma gång, det är bara där för att väcka dessa inre tillstånd i dig.

Du hoppar externt, stigande och fallande, samtidigt finns det inom dig ett överflöd av andra stigningar och nedstigningar som pågår samtidigt – och det är det viktigaste! Utan externa åtgärder kommer du inte att kunna göra inre sådana. Det ena kommer inte att ske utan det andra. Därför förvandlas dansen till en unik möjlighet att arbeta. Det är därför som Baal Shem Tov och de första chassiderna, som var kabbalister, undervisade i dessa traditioner.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Kongresser - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Zohar - Inga kommentarer →

Från boken Zohar, kapitel Lech Lecha (gå ut), punkt 4: De två fuktiga linjerna som blandade sig med varandra har inte blivit frysta av mittlinjen, som är Tifferet, och kommer inte längre att blanda sig med varandra.

Endast två linjer stiger ner till oss från ovan. Vårt jobb är att förverkliga de reshimot (informativa poster) som manifesterar sig inom oss och konstruera mittlinjen för dem. De två linjerna – vänster och höger, egenskapen av barmhärtighet (rachamim) och av dom (DIN), givande och mottagande – påverkar dessa reshimot.

Båda inverkar på mig och min reshimo. Min uppgift är att förverkliga både krafter på ett optimalt sätt med hjälp av reshimo. Detta är vad som kallas den mellersta eller tredje linjen. Mitt jobb är att använda båda krafterna, som jag får från Skaparen, på rätt sätt i mig själv.

Hur känner jag igen dessa krafter? Hur hittar jag sätt att koppla ihop dem? I vilket som helst tillstånd, längs hela stigningen tills man uppnår fullständig korrigering, har jag reshimot som måste förverkligas. Mitt nästa tillstånd är redan givet till mig, jag behöver inte söka efter det. Allt jag behöver göra är att lära mig att koppla samman båda krafterna och att organisera mitt nästa tillstånd på det mest optimala sättet för att bli lik den Övre vid varje given tidpunkt.

Skaparen har format båda krafter som kommer till mig från Ovan. Mitt jobb är att bygga en form utav mig själv som liknar Honom med hjälp av dessa två krafter och reshimot. Jag har alla instrument för handen: motorn (reshimot) och ”plus” och ”minus” (de två linjerna). Jag behöver bara veta för vilket ändamål jag vill ”tända” systemet.

Alla verktyg är redan tillgängliga för mig. Jag behöver bara lägga till min egen insats. Men mitt arbete måste tillämpas, inte till uppbyggandet av mitt nya tillstånd, utan snarare till förverkligandet av vad jag gör och varför jag gör det. Genom att agera på detta sätt, blir jag lika Skaparen.

Ofta tror vi att vi måste korrigera eller bygga hela världen. Men i själva verket är allt vi behöver göra att koncentrera oss på en mycket enkel uppgift. Även om vårt arbete är mycket enkelt, ändrar det faktisk hela verkligheten.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Zohar - Inga kommentarer →