Fråga: Behöver vi en kvinnogrupp? Vilken är kvinnogruppens roll?

Svar: I princip finns ingen sådan koppling mellan kvinnor som det finns mellan män. En man bör förenas i en enda riktning med sina vänner, så mycket så att det inte finns någon skillnad kvar mellan dem. Det vill säga, att på den jordiska nivån måste de försöka uppnå en absolut sammansmältning med varandra i känslor och tankar.

Denna egenskap, denna förmåga att förbindas är inneboende i män; de behöver bara jobba på det. Enbart egoism separerar dem, och de måste förenas över den. Om det finns två vänner och det mellan dem finns en ömsesidig egoism som stöter dem bort från varandra, måste de ändå etablera kontakt.

Detta är männens uppgift. Den kvinnliga delen kan inte göra det.

Männens del inkluderar de objekt som i sig själva bär den potentiella egenskapen av att vara förmögna att koppla samman med varandra. Potentiell! De måste skapa detta nätverk av förbindelser mellan varandra. De kan göra detta. Det är deras korrigering.

Den kvinnliga delen är skapad på ett sådant vis att varje kvinna är en drottning för sig. Hon kan inte förbindas med andra kvinnor genom band, som männen. Hon kan däremot tillsammans med andra kvinnor skapa en gemensam vilja att nå målet.

Detta är kvinnornas uppgift. Denna vilja måste riktas, som om förmedlas till den manliga delen, och genom dem till Skaparen.

Från den andra lektionen under moskvakongressen 2011.06.10

WMV | MP3

Fråga: Vad är skänkande?

Svar: Skänkande kallas det tillstånd då jag accepterar dina begär som mina och börjar uppfylla dem. Med andra ord finns mitt begär enbart till för att generera tillfredsställelse för ditt begär. Det innebär att i relation till dig utför jag skänkandehandlingen, jag älskar dig.

I den kabbalistiska visdomen lär vi oss att hela världen bara består av två komponenter: begär och tillfredsställelse. Så skapas de stilla, vegetativa och animaliska nivåerna. Våra celler, molekyler, atomer, tankar och kraftfält agerar utifrån begäret efter (behovet av) tillfredsställelse.

Detta manifesteras på olika nivåer: biologiska, fysiska, i tankar och begär. Det finns ingenting i naturen förutom brist och uppfyllelse. Om jag alltså förvandlar mig själv till ett medel för din tillfredsställelse betyder det att jag skänker till dig.

Därmed förenas vi: Jag förbinder mig till dig, och du kan göra detsamma i relation till mig. Vi bygger den plats mellan varandra på vilken vi kan uppenbara det övre Ljuset, den ultimata tillfredsställelsen: du från mig och jag från dig. Detta kallas förnimmelsen av andligt liv.

Från den första lektionen under kongressen i Spanien, 2011.06.03

WMV |  MP3

Fråga: Hur kan man få reda på sin roll här i livet?

Svar: Detta kommer efter frågan om meningen med livet: ”Vad lever jag för?” Denna fråga pockar på mer och mer, och stiger över hjärtats övriga frågor.

Det finns många frågor (begär) i mitt hjärta, och jag måste handskas med dem, rangordna dem, och ta itu med det högsta så att det inte skyms. Jag måste ha denna specifika fråga med mig, resten stödjer mig bara i att nå svaret på denna den viktigaste frågan.

Varje människa väljer sitt mål för denna innersta fråga, må det vara pengar, ära, makt eller kunskap. En skulle vilja bli en vetenskapsman, en annan sitta med i regeringen, en tredje drömmer bara om att nå framgång och njuta av livet. Och så  finns det människor som frågar om meningen med livet.

Men för att få reda på dess mening är det nödvändigt att ansluta till den rot detta liv kommer från. Det visar sig att detta sökande är högre än det vanliga jordiska livet. Det är inte inuti samhället, utan över det, därifrån detta liv kommer ner. Det är omöjligt att nå ett svar på denna fråga inom det mänskliga samhället.

För länge sedan trodde jag naivt att det är möjligt att närma sig lösningen på denna fråga genom vetenskapen, att förstå hur livet uppkom, att på konstgjord väg skapa växter, djur och människor från naturens stilla nivå, att lösa livets mysterium: Var kommer det ifrån, och varför finns det? Till slut insåg jag att vår vetenskap inte besvarar sådana frågor, och mitt intresse för den försvann med en gång som om det var någonting obetydligt.

Man bör försöka att klargöra sin viktigaste fråga, sin högsta önskan, och följa den. Då kommer man gradvis att dras mot högre och högre frågor. Till slut kommer man att komma till frågan: “Vem är Skaparen som skapat mig? Var kommer jag från? Vem är jag? Vad är mitt syfte?”

Detta är frågan på nivån Bina, skänkande, som ställs inom Malchut. Det förklaras i Zohar i artikeln “Vem skapade dessa.” MI (vem) är Bina, och ELEH (dessa) är  Malchut. Man måste komma till denna fråga: “Vem skapade dessa,” det vill säga  “Vem skapade mig?” När man uppnår “Vem” (MI) kommer man att känna sig själv. Detta är ELEH eftersom ELEH klargörs först i enigheten med MI.

Då når man namnet Elohim (Gud, namnet på Skaparen som består av ELEH och MI) som kläs i Honom, som det står skrivet: “Må Skaparens namn vara på dig.” Därmed uppnår man allt.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.05.31, Rabashs skrifter

WMV |  MP3

Jag började lära ut kabbala för länge sedan. Tillsammans med gruppen studerade vi den kabbalistiska visdomen under många år. Men, även om vi läste kabbalisternas artiklar, förverkligade vi dem inte helt förrän den globala krisen slog till för ett antal år sedan.

Med början ungefär år 2005 började vi fokusera på hur man korrekt ska strukturera gruppen. Det var här vi kände trycket, och vi insåg att det var precis det vi behövde göra för att aktualisera metoden och komma in i den andliga världen.

Faktum är att världen inte hade upplevt någon kris förrän dess. Vi kände inte vad eller vem våra handlingar bör riktas mot. Men tillsammans med krisen kände vår grupp ett akut, till och med dramatiskt, behov av att omedelbart omsätta metoden i praktiken så att vi skulle kunna vara ett exempel för världen.

Med varje dag måste vi arbeta för att stärka vår inre enighet och yttre spridningsverksamhet. Droppe för droppe måste vi föra nyheten till folket att det finns en metod för korrigering. Trots allt är krisen som omsluter världen en inbjudan från Naturen att stiga till nästa nivå.

Vi bör inte vara som envisa barn som inte vill lyssna på sina mödrar. I allt det som sker bör vi se en tidigare aldrig skådad möjlighet: Dörrarna öppnas för oss så att vi kan lämna denna begränsade lilla värld, som är helt och hållet genomsyrad av lidande och slutar med döden, för att istället komma in i en evig existens, en värld upplyst av det övre Ljuset. Detta måste vi förklara, genom att illustrera att det kan göras i en grupp, tillsammans.

Gruppens lagar kan till och med iakttas i den här världen. Världen uppenbarar sig som ett holistiskt system i vilket alla delar är sammankopplade. När vi iakttar det kan vi själva se vad som krävs av oss.

Från den andra lektionen under kongressen i Rom, 2011.05.21

WMV |  MP3

Fråga: Kommer vi att lida till slutet av korrigeringen?

Svar: Lidande är att förnimma okorrigerade områden inombords. Så fort jag börjar se på dem på rätt vis kommer jag inte att ta det som lidande längre; istället kommer jag att känna en väldig tacksamhet till Ljuset för att det visar mig någonting som jag kan rätta till i mig själv.

Smärta kallar på handling. Om jag har ett sår som inte gör ont är det rätt så farligt eftersom det då kan bli infekterat utan att jag gör någonting. Men om det gör ont, tvingar denna sjukdom (inte såret själv) mig att börja leta efter en behandling.

Så är smärta bra eller dåligt? Det är möjligt att stänga av ett visst nervcenter i din hjärna så att du inte längre kommer att känna någon smärta alls. Om dina ben börjar brinna kommer du inte ens att känns att du brinner. Om din arm fastnar i en maskin kommer du inte att märka det. Smärtan är hjälpen som pekar ut felet för oss! Därmed måste vi se på den som medlet för korrigering.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.05.06, Rabashs skrifter

WMV |  MP3

Shamati #59,”Om staven och ormen”: ”Och Moses svarade och sade: ’Men, skåda, de kommer inte att tro mig'” etc. ”Och Herren sade till honom: ’Vad är det i din hand?’ Och han sade: ’En stav.’ Och Han sade: ’Kasta den på marken…’ och det blev en orm; och Moses flydde från den” (Andra Moseboken, Exodus, 4).

Vi måste förstå att det inte finns mer än två grader, antingen Kedusha (Helighet) eller sitra achra (andra sidan). Det finns inget mellanläge, utan samma stav blir en orm om den kastas i marken.

…Detta är betydelsen av frågan ”Vad är det i din hand?”. En hand innebär begripande, från orden, ”och om en hand begriper”. En stav (mateh på hebreiska) innebär att alla ens begripanden bygger på urskiljandet av lägre vikt (mata på hebreiska), som är tro över förnuftet. Det är så för att tro anses ha lägre betydelse, och som låghet…

Det finns en mycket subtil analys som görs hela tiden, och som man måste göra för att gå vidare mot själens korrigering. Den kallas ”staven och ormen”. Du kan kontrollera dig själv så här: Om jag har en stark vilja att göra någonting och det står klart för mig att det är för min egen skull, och jag inser att det är så här den egoism som brinner inom mig uttrycks, samma ögonblick jag förstår detta måste jag försöka stiga över detta.

Även om jag har en stor inre vilja att döma min vän för att bestämma om jag ska närma mig honom eller avlägsna mig från honom, över allt detta måste jag anstränga mig och höja allt mitt hat, all min avsky, besvikelse och alla förväntningar på andra – vännerna, läraren, Skaparen – och gå framåt med tro över förnuftet.

Jag måste istället förstå att precis de villkor jag har fått är ”staven” som jag måste ta upp i mina händer. Då kommer den att bli en symbol för min tro och hjälpa mig att gå framåt.

Men om jag kastar staven i marken enligt mitt begär (“jord” – eretz, är “begär” – ratzon), då förvandlas den till en orm.

Jag måste göra denna analys för att känna dessa två punkter, som hela tiden är närvarande men som motsäger varandra, inom mig. Mitt ego flammar och vill döma alla – vännerna, läraren och Skaparen. Och dess klagomål och ilska är helt försvarbar. Det är verkligen upprört inombords mot dem alla. Men över detta jobbar jag på att älska dem, rättfärdiga dem, och ge till dem av hela mitt hjärta genom tro över förnuftet.

När jag känner dessa två punkter tillsammans betyder det att jag balanserar mig själv korrekt i mitt nuvarande tillstånd. Dessa punkter är vad som utgör min väg mot skapelsens mål.

På denna väg kommer jag att se att jag hela tiden tas över av nya beräkningar och ny kritik, nya oenigheter mellan mig själv och omgivningen, och detta händer för att få mig att ännu en gång tänka att jag har rätt och de har fel. Detta arbete börjar med en gång, så fort gruppen blir organiserad.

Antingen kommer folk att avancera genom tro över förnuftet, eller så kommer de att drunkna i dessa oenigheter och vandra tillsammans med ormen, kasta sin stav på marken, vilket innebär att istället för att gå med tro över kunskap längs vägen kommer de att gå med tron inom eller under kunskapen. Då kommer det enda som är kvar att göra vara att vänta på att de ska vakna, och det kan ta en mycket lång tid – ingen vet när det kan hända.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.04.13, Shamati

WMV |  MP3