Fråga: Hur kan man komma ihåg Skaparen hela dagen? Hur kan man föra in Honom i varje ögonblick?

Svar: Vi befinner oss i Malchut av oändlighetens värld, som är helt fylld med Ljus. Men istället för detta eviga, perfekta tillstånd, ser och känner vi våra egna egenskaper vilka målar upp den materiella världen för oss. Om vi vill sikta in oss på målet, att känna världen av oändlighet, behöver vi därför ömsesidig garanti från vår omgivning. Vännerna måste ge oss kraft, vilja, envishet, flit, och förverkligandet av målets vikt.

Jag har trots allt bara ett mål — att uppnå rätt begär, och ingenting annat. Låt mig hela tiden känna att jag inte bryr mig tillräckligt om eller gör tillräckligt mycket för Skaparen, på samma sätt Han gör för mig.

Kanske invänder du, “Men jag vet inte vad Han ger mig. Om jag dömer av mitt liv skulle jag ibland kunna säga att det hade varit bättre om Han inte hade gett mig någonting”. Det är sant. Det är uppenbart att varje person avfärdar saker i enlighet med sina egna brister. Min attityd till Skaparen kan därför definieras så här: Jag vill nå ett tillstånd där jag kommer att vilja skänka till Honom.

Och det faktiska resultatet kommer att komma tack vare Ljusets inflytande, tack vare de ansträngningar vi gör gång på gång. Ljuset öser över oss gång efter annan, och plötsligt skapar dessa sken en vilja i människan.

Vi vet inte vad Lishma, ett uppväckande från Ovan, är. Men när det kommer kan man säga, “Nu vet jag, nu förstår jag”. Man måste anstränga sig, som ett litet barn, och från dessa ansträngningar kommer känslan att uppstå. Men inte dessförinnan.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.05, Shamati

Det finns många olika tillstånd, men i den utsträckning personen mår dåligt döljs Skaparen från honom, och då måste vi skaffa oss ömsesidig garanti och stöd från omgivningen. Om vi gör det kommer vår omgivning hjälpa med att höja oss över den dåliga känslan till dess orsak, till och med när vi drabbas av större problem.

Då kommer jag förstå att känslan av ondska inte kommer från Skaparen, inte från den högre makten, utan från min egen egoism. Jag kommer att börja dela upp mina känslor i två delar: 1) mina begär som ännu inte har korrigerats, och 2) Skaparen, det Högre Ljuset, som skiner på mig med sin godhet.

Från den 1:a delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.06.24, Shamati #241

Fråga: Var är det som krävs för att vi ska inse att alla problem och plågor som drabbar oss i livet i själva verket är Skaparens budbärare?

Svar: Vi behöver ta åt oss omgivningens uppfattning, allmänhetens påtryckningar. Det är en nödvändighet att sammanlänka de två motsatserna: å ena sidan att känna stark fruktan, å andra sidan att vara en hjälte, att samtidigt vara väldigt naiv och väldigt smart, beroende på vad som diskuteras.

Vanligtvis blandar vi ihop dessa. När vi borde vara naiva, böja ner huvudet och bara lita, beter vi oss som en viktigpetter och stoltserar med det. När vi borde vara smarta, beter vi oss som dårar.

En hel del tid och energi går åt innan personen får rätsida på saker och ting.  Ibland kan ett enda litet misstag, som bara sker under ett ögonblick eller några dagar, kosta oss tio eller tjugo år av hårt arbete.

Från den 1:a delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.06.26

Fråga: Det yttre samhället driver alltid på mig med hot om förödmjukelse och skada till mitt själv. När jag känner denna ”kniv” mot min strupe kan jag inte sluta jaga efter materiella saker. Varför känner jag inte likadant i gruppen?

Svar: Visst är det så att man under vissa förutsättningar vill ”stickas” av någon form av yttre stimuli, då man är oförmögen att vakna på egen hand. Men en sådan attityd är felaktig. Det är först när man är oförmögen att arrangera en nödvändig ”störning” genom att använda gruppen och böckerna, först då kommer man att känna ”kniven mot sin strupe”. Men om man vet hur man ska anordna det ges man lite tid, sedan lite till, och ytterligare lite. Gruppen bör dessutom även ta hand om en och ansvara för att väcka en.

I det stora hela finns det två sätt för oss att utvecklas: genom lidande eller genom Torans kraft. Det beror på min förbindelse med gruppen: hur mycket jag lägger ner och får tillbaka.

Jag behöver fortsätta ta emot garanti och försäkran från vännerna. I grund och botten är det meningen att jag ska känna mig som en nyfödd i sin moders armar. Det finns ingen säkrare plats i världen än så, inte sant? En bebis lugnar ner sig i sin moders armar; han eller hon vill inte läggas i vaggan eller någon annanstans, utan vill bara stanna på den plats där det per definition inte finns några problem.

Detta är ömsesidig hängivelse; den finns naturligt både i bebisen och i modern. De är programmerade av naturen, emedan vi måste uppnå detta över vår natur. Föreställ dig: Gruppen, likt en bebis, befinner sig i dina armar, medan du, likt en bebis, är i gruppens armar.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.06.24, ”Friheten”

WMV |  MP3

Fråga: Under den första expansionen av Ljuset (Keter) finns kärlet ännu inte. Så vad är det Ljuset klär sig själv i?

Svar: Detta kallas naturligtvis ännu inte för kärl. Det är därför man kallar det för det direkta Ljusets expansionsfaser, och inte kärlets faser. Du kan även kalla det för stegen i kärlets utveckling, men tills det fjärde steget finns det otvivelaktigt inget kärl som skulle kunna kallas för en självständig varelse.

Det är först efter den fjärde fasen, under expansion ovanifrån och ner, som det utför restriktionen och når denna värld, som det kan sägas att kärlet fullbordar sin utveckling. Det är först här, i denna värld, som varelsen kommer att återvända till sin rot, och därmed kan anses vara självständig och äga punkten av fri vilja, vilken den kan förstora från en punkt till hela världen av oändlighets skala.

Enligt känslan hos denna punkt av fri vilja, och till den grad den är utvecklad, kallas den varelsen, medan ett enkelt begär att njuta inte kallas varelsen. Det är den skapade varelsen enbart från Skaparens sida, Värden. Den riktiga varelsen står mittemot Skaparen och äger sin egen fria vilja.

Det är därför naturens stilla, vegetativa och rörliga nivåer inte anses vara varelsen. De existerar instinktivt under full kontroll av Ljuset, utan någon självständighet. Många människor existerar fortfarande i denna form, osjälvständigt, och lyder sin naturs påbud.

Fri vilja börjar där varelsen känner skam på grund av sin blir på likhet med Skaparen, vilket driver den till att utveckla sig. Detta tillstånd kallas varelsen.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.06.19, Talmud Eser Sefirot

WMV |  MP3

Fråga: Var är gruppen? Är det en sorts idé, människor, eller någonting annat? Varför är det så svårt att förenas med människor som inte är som jag?

Svar: Varje människa i världen är genom sin själ ansluten till de andra själarna. Du måste komma in i detta inre system av sammankopplade själar som om du dyker till havets botten. Och där kommer du att hitta det nätverk av förbindelser som binder samman alla.

Alla finns med i detta nätverk: Hitler, Stalin, Ahmadinejad, Moses, Abraham, och du. Alla de människor du bara känner till genom deras yttre form, såväl som de du känner på en djupare nivå, alla är sammankopplade på bästa möjliga sätt.

I den externa världen uppfyller var och en av dem en specifik roll för att väcka de andra så att de kommer att dras närmare detta nätverk, dyka in i det, och där hitta sig själva, förenade med var och en i själ och hjärta. Du måste hitta den inre kontakten med dem. Gruppen är den inre föreningen av själar. Och du måste inkludera dig själv tillsammans med alla andra.

Med gruppen menar jag här självklart främst de som studerar med oss. Men om du kommer in i denna anslutning, kommer du att se att detta närverk förenar alla, även våra värsta fiender.

Vi måste förstå att det yttre skal inom vilket vi existerar i vår värld är givet till oss så att vi ska kunna övertyga varandra att utföra inre arbete. Hela detta spel är nödvändigt för din skull, så att Skaparen, den kraft som kopplar oss samman internt, ska uppenbaras även i sin externa manifestation.

Internt upprätthålls denna förbindelse av Honom, men externt är det upp till dig att genomföra det! Och om du lyckas sudda ut klyftan mellan det inre och det yttre,  kommer detta att innebära din fullständiga korrigering.

Från den dagliga kabbalalektionen 2011.03.25, Rabashs skrifter

Naturen stödjer instinktivt, fast och automatiskt systemet av ömsesidighet, sammankoppling, hjälp, harmoni, globalisering och integrering, och upprätthåller därmed livet. Därmed säger vi att den övre kraften är kärlekens kraft. Men de stilla, vegetativa och rörliga nivåerna av naturen har ett ”litet” ytterligare element: människan, det mänskliga samhället, som inte vill följa denna lag. Det är med mening skapat så för att det ska utvecklas slumpmässigt, driven av sin egoism.

Föreställ dig ett gigantiskt system där en del, som är den mest utvecklade, effektiva och ömtåliga, inte jobbar i harmoni med resten av det. På grund av den når hela systemet gradvis ett tillstånd av fullständig obalans. Det här börjar vi äntligen inse. Mänskligheten har blivit en cancertumör som konsumerar allt utanför sig själv, bryter jämvikten och orsakar på så vis en naturlig och motsvarande reaktion.

Hur ska vi uppnå harmoni? Om vi inte gör det kommer vi trots allt förstöra hela organismen. Detta börjar bli uppenbart. Det krävs ingen profet för att se vart saker och ting är på väg.

Det är just detta den kabbalistiska visdomen beskriver: hur vi måste omforma oss själva genom att studera naturens integrala lagar. Börja inte med mysticism och studera astrala fenomen; allt vi måste göra är att lära oss de lagar som gäller för slutna, globala och integrerade system, som även kallas analoga nätverk och som är bekanta för oss genom ingenjörskonst. Det finns en väldig mängd vetenskapligt, matematiskt korrekt material som informerar oss om hur slutna system upprätthåller sin inre balans.

Vi måste studera oss själva som de element som är otillräckliga för detta system i våra handlingar, begär och tankar. Och om vi ärligt vill uppnå någon form av normal existens, även på den materiella världens nivå (för att inte nämna vad mer vi uppenbarar när vi uppnår homeostas med naturen), då kommer vi alla att komma till en generell harmoni.

Idag kan det verka aningen onödigt och otrevligt, men naturen driver, tvingar och kräver av oss icke desto mindre redan den inre ansträngning  och de inre handlingar som är riktade mot att förvandla oss själva. Att vara i linje med den omgivande naturen innebär trots allt att ta hänsyn till den, inte att bara konsumera och utblotta den. Hur och på vilket sätt kan vi förändra oss själva? Den avdelning där kabbala diskuterar detta kallas ”ömsesidig garanti”.

Garanti är vår ömsesidiga överenskommelse (som inte enbart gäller oss själva utan hela naturen) att nå absolut och fullständig ömsesidig förståelse och total balans. I kabbalistiska termer är det Malchut av världen av oändlighet, eller med andra ord, en gemensam och ömsesidig egenskap av kärlek och givande.

Att uppnå ”kärlekens egenskap” innebär att ta hänsyn till andras behov som om de vore mina egna. Det är just så alla delar av vår organism interagerar på den biologiska nivån. Och naturen driver oss till att uppnå samma grad i vår sociala interaktion genom social förening med varandra. Den kan tvinga oss att göra det genom att orsaka lidande. Men om vi börjar röra oss i den riktningen kommer vi snabbt, bekvämt och lätt att förvandlas. Och det är det den kabbalistiska visdomen erbjuder att lära oss.

Från den femte lektionen under kongressen i Moskva, 2011.06.11

WMV | MP3