Fråga: Varför förverkligar vi inte den ömsesidiga garantin mellan oss, för att därefter påverka hela världen? Vad vill vi ha från andra?

Svar: Det är riktigt; vi måste uppleva detta först. Till exempel står det i artikeln ”Kärlek till Skaparen och kärlek till de skapade”: Till den grad Israels söner förenas genom att hålla Toran, till den graden skänker de vidare sin kraft till resten av nationerna.

Vi har därför lagt ner många år, hela våra liv, på att organisera grupper och supporters världen runt. Vi måste fortsätta det vi har påbörjat. Å ena sidan för detta oss till den ömsesidiga garantin, men å andra sidan bör disseminering inte bara vara intern utan även extern. Det ena utesluter inte det andra.

Och naturligtvis är vårt huvudsakliga fokus på inre arbete.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen, ”The Arvut (Den ömsesidiga garantin)”

WMV |  MP3

Givandet av Toran, metoden för korrigering, är omöjligt utan ömsesidig garanti, vilket representerar en modell, förverkligandet av denna metod. Du uppenbarar Toran, arbetar med den, och förverkligar denna lära, allt detta enbart i den ömsesidiga garantin.

När vi idag läser Baal HaSulams artikel ”Den ömsesidiga garantin” försöker vi hitta fler och fler sätt att realisera målet med skapelsen. Vi befinner oss i det egoistiska begäret och måste förvandla det till en form av givande. Istället för att förbli i en egoism som antar en form av en utökad vilja att ta emot, måste vi inse ondskan hos denna form.

Insikten om ondskan kan komma genom problem eller genom medvetandet. En kombinerad variant är också möjlig. Detta beror på hur mycket vi kan engagera vårt medvetande för att öka medvetandet om ondskan utan att vänta på problem. Problem förlänger helt enkelt tiden och för oss till krig och förluster via lidandets väg, via sant tragiska förhållanden.

På ett eller annat sätt måste vi till fullo nå insikt om ondskan, det viss säga bli medvetna om att vi befinner oss i egoism, det mottagande begäret, och att alla enbart söker sin egen fördel på sina medmänniskors bekostnad. Föreställ dig, om vi inte inser detta nu, hur mycket mer vi kommer att behöva arbeta enbart för insikten om ondskan.

Hur många ytterligare motgångar måste jag uppleva för att se och inse att alla mina begär är egoistiska? De är egoistiska till en sådan grad att jag inte bryr mig om någon, inklusive mina släktingar, nära och kära, inte ens mina barn.

Detta är ett fruktansvärt tillstånd. Det står skrivet i Skrifterna: ”Medkännande kvinnors händer har kokat sina egna barn”. Det är vad igenkännandet av ondskan kommer till. Vi vet inte vad det är.

För att inte gå för långt, för att spara tid, och för att skonas från mycket lidande, kan vi använda vetenskapen kabbala, Ljuset som omformar, och arbetet i gruppen. Det är anledningen till att detta verktyg har givits till oss. Och då, i en kombination av lidande och det omformande Ljuset, kommer vi att inse ondskan tidigare.

Vi behöver ingenting utom denna medvetenhet. Baal HaSulam skriver om detta i sin artikel ”Kabbalans essens och dess syfte”. Varför fick vi ta emot den? Vi tog emot den för att påskynda vår insikt om ondskan. Om jag använder dess kraft korrekt vid varje given möjlighet kommer jag kunna genomföra denna analys och dra slutsatser, även om jag måste gå igenom lidande för att nå tillståndet av analys.

Baal HaSulam skriver att vi lever i Messias tid, och därför, med tanke på de möjligheter som står till vårt förfogande, måste vi gå framåt, börja agera. Allt beror på oss, på den grad vi drar det omformande Ljuset.

Men först måste det föra oss till igenkännandet av ondskan. Och att bekanta sig med sitt ego är otrevligt. Vi behöver omgivningens och studiernas stöd; vi måste bli starkare internt för att klara av uppenbarandet av detta ego för oss. Nyckeln är att det uppenbaras, och genom detta kommer jag utan tvekan att komma närmare målet. Om jag avfärdar uppenbarandet av egot för att det är otrevligt för mig kommer det att komma tillbaka till mig genom ”bakdörren”, och föra mig till riktigt sorgliga förhållanden.

Mänsklighetens utveckling kan gå längs en mycket vacker väg, där vi upplever mycket lite ondska. Från en droppe gift, från en liten bit ondska, kan jag bygga en väldig analysstruktur. Jag ser hur denna ondska förhindrar mig från att förbindas med vännerna i gruppen. Om jag fullt ut använder en liten portion av ondskan behöver jag ingenting annat. En svart punkt är tillräcklig, och jag förstår redan vad den innebär.

Vi uppnår allt detta enbart genom den ömsesidiga garantins kraft, när vi vill bygga ett system av ömsesidigt givande tillsammans, för att förenas som en människa med ett hjärta, och därmed hjälpa varandra. I detta fall når vi insikt om ondskan.

Föreställ dig nu att hela världen idag känner igen en liten bit ondska. Se på utvecklingen: revolutioner, demonstrationer, och upplopp. Dag för dag blir situationen värre, och det kommer närmare Israel. Ingen annat land befinner sig under ett sådant yttre tryck. Men det inre trycket kommer även det snart att visa sig.

Därför måste vi förstå att ömsesidig garanti, enighet och analys, som tillsammans leder oss till insikten om ondskan, är en fråga om liv och död för oss. Vi behöver ingenting annat förutom igenkännandet av ondskan eftersom du, till den grad du är medveten om den, vill få bort den från dig själv och inte längre glömma det omformande Ljuset. Du är som en allvarligt sjuk person som tänker på ett botemedel som kan rädda honom. Insikten om ondskan hindrar dig från att använda den och trycker på för att du ska hitta rätt användning.

Om länder och olika sorters organisationer idag insåg ondskan, då skulle de förvandla världen till Edens lustgård med en gång. Varför skulle de göra de löjliga saker de gör idag? Händelserna i världen idag gör det klart att vi närmar oss kritiska tillstånd.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.13, ”Arvut (Ömsesidig garanti)”

WMV |  MP3

Den som börjar studera kabbala och använder alla dess verktyg kommer till slut till en avgörande punkt där han eller hon måste börja utvecklas frivilligt, medvetet. Det första steget är avsett att göra en bekant med sitt tillstånd, och detta steg är nödvändigt.

Men sedan når man ett vägskäl, en plötslig förändring av ett tidigare stabilt tillstånd, en vändpunkt där man måste utvärdera och omvärdera hela sin attityd till utveckling, livet, sin vilja, Ljuset, och alla verktyg man har till sitt förfogande. Man förändrar då fullständigt sitt tidigare paradigm, hela sin livsfilosofi och uppfattning av det system i vilket man existerar.

Tidigare kontrollerade detta system en eftersom man helt opererade inom naturen, och man bara föreställde sig vara över den på grund av sin brist på förståelse. Nu förstår man sitt fulla beroende av naturen, dess krafter och lagar, och man måste ta dess styre i egna händer, som det står skrivet: ”Mina söner har besegrat mig.” Då förstår man den speciella vändpunkt vid vilken man befinner sig.

Tidigare trodde man att man hade förändrat någonting i sitt liv, medan man i själva verket bara lydigt hade följd naturens påbud utan någon fri vilja. Nu får man fri vilja. Man börjar se världen som någonting kaotiskt, utan ordning. Denna känsla ges till en med mening, så att man själv ska vilja bringa allt till ordning, förbinda allt, och kontrollera världen.

Här får man en möjlighet att be Skaparen om styrka, förståelse, och utveckling genom tro över förnuftet eftersom man vill vara förbunden med högre tillstånd. Man vill ta emot ett nytt medvetande och nya egenskaper därifrån, och därmed föra världen till balans. Så är det för att världen är en avbild av den inre ordningen inom människan, enligt ens inre verklighetsuppfattning, inte den yttre förnimmelsen.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.13, Shamati #21

WMV |  MP3

Allt beror på den skapades vilja. Allt runt omkring oss förblir i ett oförändrat tillstånd: Vi är omgivna av Oändlighetens Ljus, Skaparen, naturen. Det är inte viktigt vad vi kallar det; det är den perfekta egenskapen av givande och absolut kärlek som härskar i världen och som fyller allt med sig själv.

Men vi kommer inte att kunna uppenbara detta övre Ljus, Skaparen, och Hans relation med oss utan att ha rätt verktyg, rätt begär, kelim (kärl). Därför består hela den kabbalistiska vetenskapliga metoden av hur man ska göra sig själv värdig att känna Skaparen.

Skaparen är alltid vänlig och uttrycker godhet, skänkande och kärlek. Den största njutningen av alla är att känna Hans kärlek till oss. Det enda problemet är att den bara kan kännas inuti kärlen av skänkande, eftersom denna förnimmelse omedelbart försvinner när den kommer i kontakt med de egoistiska begären.

Det visar sig att från mitt håll är det enda kärl som är värdigt att uppenbara Skaparens relation med mig rädslan att jag kanske inte kommer att kunna ta emot Hans kärlek till mig och korrekt besvara den. Om Hans relation till mig ska uppenbaras — och det är den enda njutning som verkligen existerar i naturen — då måste jag vara redo att ta emot den i kärlet som kallas ”skälvning”. Jag är rätt att använda denna kärlek för min egen njutning, njuta av den egoistiskt. Istället vill jag besvara Honom med samma sorts attityd.

Det kallas skälvning eftersom jag vid varje givet ögonblick måste vara rädd för det faktum att min relation kan gå i kras. Den kan vändas runt, och istället för att tänka på Honom skulle jag kunna börja tänka på mig själv.

Men min förmåga att alltid vara lika kärleksfull mot Honom som Han uppenbarar Sig Själv mot mig beror på Hans påverkan på mig, vilket innebär att om jag känner denna rädsla eller inte beror på Skaparen. Jag ber Honom ge mig detta; denna rädsla har min högsta prioritet. Så fort jag uppnår rätt rädsla i rätt form och styrka kommer jag omedelbart att börja känna Hans relation till mig.

Det är som om jag ökar spänningen till en lampa tills den plötsligt börjar lysa! Från och med det ögonblicket kan vi se att den lyser. På samma sätt befinner vi oss i ett hav av kärlek och skänkande som kommer från Skaparens sida, och samma ögonblick som det villkor inom mig som kallas ”rädsla” implementeras på rätt nivå, kommer jag att börja uppenbara Skaparens kärlek inuti min skälvan.

Följande två villkor beror helt och hållet på Honom:

1. Skapandet av det kärl som garanterar denna rädsla inom mig. Annars kan jag inte lita på mig själv. På så vis är jag fullständigt beroende av Hans hjälp som kallas ”det omformande Ljuset”;
2. Tillfredsställelsen, uppenbarelsen av Hans kärlek till mig, på ett sådant vis att jag accepterar den när den uppenbaras och rätt relaterar till den. Jag vill inte att denna kärlek ska göra att jag försummar att besvara Honom, så att jag inte plötsligt faller ner i egoism.

Det visar sig att jag i byggandet av kärlet (begäret), i dess tillfredsställande, och i resultatet av tillfredsställandet, är absolut beroende av Skaparen. För att kunna nå fasthållande vid Honom behöver jag den rädsla från vilken mitt andliga kärl byggs, mottagande av Ljuset, och resultatet av detta mottagande.

Om jag bryr mig själv om att förverkliga dessa villkor i rätt form i relation till min nivå kommer jag att nå fasthållande. Jag kommer att skapa det andliga kärlet och ta emot tillfredsställelse i det. På så vis når vi målet: fasthållande vid Skaparen.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.06, Shamati #38

WMV |  MP3

Fråga: Vad kan man göra om man inte kan övervinna sig själv när det skvallras och insinueras i gruppen?

Svar: Det här är ett problem. Om vi är anslutna till åtminstone en bokstav av den kabbalistiska visdomen, då är allt som händer med oss från och med nu enbart kopplat till vännerna och att uppnå Skaparen i gruppen. Det finns inga andra skäl för händelserna i våra liv. Det spelar ingen roll vad som händer dig, allt det goda och det dåliga är i linje med målet. Du har gett dig in på en andlig motorväg.

Människor världen runt befinner sig fortfarande på det tillstånd där deras egoistiska begär växer. Det här kommer att fortsätta tills de når en punkt där problemet kommer att visa sig för dem: antingen en global kris i den ömsesidiga integrerade förbindelsen, eller punkten i hjärtat.

Men våra misslyckanden kommer enbart från obetänksamt arbete i omgivningen. Och, återigen, alla problem kan endast korrigeras i omgivningen, enbart i en ömsesidig förbindelse med vännerna. Varför är det så? För att på detta vis väcker man Ljuset som gör allt arbete. Det är Ljuset som organiserar och avgör allt i ditt liv, från fysisk hälsa till andligt välbefinnande. Allt beror på dess närvaro eller bristen därpå.

På så vis är gruppen en universell metod som låter dig nå framgång i allt.

Fråga: Hur kan vi säkerställa att gruppen är det enda fält där vi arbetar? Hur håller vi oss på rätt spår?

Svar: För att varje människa ska komma ihåg det och känna dess vikt behöver vi en gemensam åsikt och ömsesidig garanti. Jag måste säkerställa att jag inte kommer att glömma att mitt liv, på alla dess nivåer och i alla dess detaljer, enbart beror på gruppens välbefinnande, dess perfektion.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.10, “Matan Torah (Givandet av Toran)”

WMV | MP3

Fråga: Vad innebär det att bli ”redo för korrigering”?

Svar: Man blir redo för korrigering när man nått detta tillstånd, och enligt sina egenskaper och lagen om formlikhet kan känna nya, särskilda fenomen. Det är när man ser att det inte skulle kunna komma naturligt, utan enbart som en följd av relationen mellan de två, den övre och den lägre.

Vi måste förstå att det dels finns Skaparen, dels de skapade, och en avgrund som skiljer dem åt! Det finns ingen förbindelse dem emellan. Enbart till den grad vilken den skapade visar sig vara redo att bli lika Skaparen kommer den inom sig att känna Skaparen.

Denna beredskap ges som en särskilt god lycka, tur, till den grad man är villig att upphäva sig själv och buga, om man är redo att följa vägen oavsett vad som kan komma att hända. Man kan kontrollera om man fortfarande är på rätt väg, om man passar gruppen (även om det hur bra gruppen passar en också beror på en själv), och om man inte upphör med sina ansträngningar och fortsätter, då kommer man att uppnå andlig uppenbarelse.

Men man vet inte varifrån den kommer att uppenbaras. Vårt jordiska medvetande och hjärta kan aldrig känna till de följande tillstånden. De uppenbaras alltid plötsligt och på ett så oförutsägbart sätt att det är omöjligt att vänta sig dem i förväg. Vi erhåller trots allt en ny natur. Därför, om man troget och med ihärdighet fortsätter, om man går och böjer sitt huvud och värderar andlighetens vikt, då kommer man att nå målet.

Nu har du varken känslan eller förnuftet för att förstå vad som sades, men du kommer att erhålla känslan och medvetandet genom att fortsätta som ”en oxe under oket och en åsna under lasten”. Ingenting mer krävs av oss! Vi kommer att få allt annat, hela kärlet, från Ovan.

Det svåra med vårt arbete är att det är som att vi måste arbeta på en plats, medan uppenbarelsen tas emot på en annan plats. Jag kommer inte att få nästa steg i mina nuvarande egoistiska begär, eller mina jordiska känslor eller medvetande, eller ens i den andliga insikt med vilken jag redan befinner mig på något steg på den andliga stegen.

Jag når den enbart för att jag håller mig fast vid den och upphäver mig själv så att jag, stor och stark som jag är, blir en liten droppe säd och inkluderas i den övre graden. Det är anledningen till att svaret, om du frågar hur man kan uppnå andlig uppenbarelse, är: ”Genom att förvandla dig till en punkt…”.

“God tur” betyder inte att vinna som ett lotteri, utan det som kallas: ”Jag har arbetat och funnit!”. Det händer varje ögonblick; jag anstränger mig, och ”hittar” någonting någon helt annanstans. Det faller verkligen på mig från Ovan som en gåva. Detta kallas “god tur”, som du inte förväntar dig i förväg. Du må vänta på någonting, men inte i den form du kommer att få det.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.07.06, “Matan Torah (Givandet av Toran)”

WMV |  MP3

Det sägs: “Jag skapade den onda böjelsen, och Jag skapade Toran som en krydda eftersom Ljuset i den omformar.” Därför måste vi först av allt blottlägga den onda böjelsen, och sedan, till den grad vi kan känna den, kommer vi att vilja hitta en ”krydda”, ett ”botmedel”, som kan förvandla den till den goda böjelsen.

Hur kan vi blottlägga den onda böjelsen? För att göra det måste man hitta rätt miljö. Om man vill inkluderas i omgivningen så att alla blir som en människa med ett hjärta; om man vill ha ömsesidig garanti och integrerad enighet med alla, utan några skillnader, när alla ansvarar för alla andra, likt celler i en levande kropp; om man inte dömer andra utan bryr sig om dem så att de kan väcka en; om det viktigaste för en är det personliga inre arbetet; om man försöker vara bland vännerna och böja sitt huvud inför dem bara för att från dem få insikten om målets vikt och återigen upphäva sig så att vännernas betydelse laddar en med ännu större erkännande av målet och omgivningen; om man hela tiden befinner sig i denna cirkel och jobbar i den kommer man att från sina vänner erhålla deras kollektiva integrerade medvetande om målets vikt.

Detta är inte längre ens eget kärl, egna begär, utan kollektivets begär. Det här är redan Malchut. En ensam människa som strävar efter att höja sin förfrågan till gruppen, till Malchut av världen Atzilut, befinner sig nu i den så fort han kopplar an till sina vänner, väcker dem, och arbetar tillsammans med dem. Som gengäld väcker de honom, och tillsammans blir de ett helt, ett begär. Deras personliga förfrågningar förenas och förvandlas till Malchut av världen Atzilut, som är nära oss.

Om det finns enighet mellan dem, åtminstone i någonting, påverkar det de högre graderna, till vilka vi inte vänder oss. Vår känsla, perception, och vår verklighet finns bara i Malchut.

Vårt arbete bör därmed enbart vara inriktat på Malchut av världen Atzilut, på förbindelsen med alla andra, och tillsammans på enigheten med Ljusets källa: Skaparen. Detta arbete delas upp i två komponenter som, i själva verket, måste inkluderas i varandra:

• Ens relation med gruppen;
• Ens relation med Skaparen.

Om vi gör rätt når vi den första uppenbarelsen. Det beror helt och hållet på den grad till vilken vi förenar våra förfrågningar till en enda bön. Därefter kommer alla med sina personliga begär få reda på att man själv är inkluderad i Malchut. I och för sig är Malchut en punkt, men vi “utökar”, bygger den med våra begär. De nio lägre sefirot finns i världarna BYA (Bria, Yetzira, Assiya), i ett söndrigt tillstånd.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.07.06, “Matan Torah (Givandet av Toran)”

WMV |  MP3

Fråga: Vad ska vi tänka på allihopa, i hela världsgruppen, när vi anordnar en Enighetsdag? Hur kan vi förenas?

Svar: Varje person måste göra en djupdykning i sig själv och där känna den kedja som förbinder honom med de andra, det inre nätet som existerar mellan oss. För övrigt kan personen finnas i den här världen eller också finns han inte längre kvar i den, det spelar ingen roll eftersom detta nätverk existerar mellan begären, mellan själarna, och inte mellan de fysiska kropparna.

Baal HaSulam och alla de andra stora kabbalisterna från de senaste årtusendena finns där, i den förbindelsen. De är alla tillsammans med oss, inneslutna i vårt gemensamma nät. Det finns miljontals av oss idag, men i själva verket finns det många fler eftersom alla dessa själar genom mänsklighetens historia är med oss, och tillsammans utgör de en andlig kraft av ofantliga proportioner.

Om vi vill förenas i detta nät, då kommer vi givetvis inte bara påverka varandra och bli en del av detta nätverk så att varje person uppnår den i sitt eget andliga uppstigande, utan vi kommer samtidigt att påverka alla människor i hela världen, som står i samklang med detta nät ofrivilligt, utan att känna det.  Vi kommer att börja väcka dem.

Så låt oss därför börja med att komma överens om att vi alla vill känna vår gemensam förbindelse tydligt.

Från lektionen på Unity Day (Enighetsdagen), 2011.06.26