Zohar, kapitel ”Shmot (Exodus)”, punkt 247: Sextio är Malchut, de mäktiga ovan, från den sida av Gvura som klamrar sig fast vid snideri, vilket betyder åt det externa av den heliga Chaya av Israel, som är Malchut. Det är därför de är uppkallade efter henne, sextio drottningar [Malchuts]. De är änglar utnämnda över nationerna. Åttio tjänsteflickor är änglarna utnämnda av skulpturerna i Malchut, under sextio drottningar. Det är därför de kallas tjänsteflickor och inte drottningar. Och det finns inga nummer på flickorna.

Allt som vi läser i Zohar framkommer inom önskan. Det finns inget annat än begär. Vi läser om dess inre företeelser, förändringar och olika relationer mellan dess delar.

Det är en stor enhet, kollektivt kallad Malchut, som måste förändras, och varje gång dra sig själv till en större likvärdighet med Ljuset. Därför finns alla namn och termer skrivna i Zohar inom Malchut, inom våra begär, i dess olika förhållanden.

Därför behöver vi bara tänka på hur man drar Ljuset till önskan som beskrivs av Zohar. Även om vi inte förstår exakt vilka kvaliteter eller förändringar som framställs, eller något annat som händer där, inväntar vi fortfarande frälsning: att Ljuset ska påverka denna önskan, att vi ska förstå och känna denna önskan och Ljuset som fyller det, och att känna dem tillsammans. I själva verket är det omöjligt att känna den ena utan det andra, utan bara om det finns kontakt mellan dem. Även det allra första, i minimal kvantitet.

Det är det vi väntar på. Och alla ord och bokstäver som vi läser i Boken finns endast i denna önskan – i vår själ.