Oändligheten är obegränsad enighet
Detta avstånd mellan begär, mellan egot är imaginärt. Men det resulterar i att världen börjar sprida sig neråt från oändligheten, vilket innebär att en känsla av avstånd mellan delar dyker upp i samma plats. Detta kallas för en nedgång av världarna eller en intensifiering av fördoldheten mellan oss.
Detta avstånd är trots allt inte fysiskt utan det är i våra känslor. Vi behöver gå över till en mer intern perception. Vi bör inse att jag kan vara fysiskt nära eller avlägsen från en viss människa, oberoende av om jag känner mig nära eller avlägsen från honom eller henne; den ena faktorn är helt oberoende av den andra. I andligheten existerar inte denna fantasivärld av avstånd, det gör bara känslor. Vi mäter känsloperceptionen i sefirot, partzufim, och världarna enligt likvärdigheten av egenskaper mellan andliga objekt eller begär.
Det finns förvisso skillnader mellan begär eftersom de alla är olika. Men å andra sidan är de lika varandra eftersom de strävar efter att vara tillsammans oavsett deras oföränderliga naturliga skillnader. Enbart detta ”avstånd” mäts i det andliga, och det är bara denna ”närhet” vad gäller avsikten som vi försöker uppnå.
Trots skillnaderna mellan våra ursprungliga begär som har ett så oändligt avstånd mellan varandra, kommer vi med hjälp av skärmen och det reflekterade Ljuset (ömsesidigt skänkande) att uppnå en gemensam strävan efter att komma nära. Vi kommer att nå känslomässig förening vilken kommer att vara oändlig och utan alla gränser. I våra begär kommer vi att känna ett oändligt så att säga fysiskt avstånd, medan vi i vår sensoriska strävan att vara tillsammans kommer att kliva över denna gräns och känna vår oändliga, obegränsade förening där vi alla existerar i en punkt.
Dessa två former av mätande bör samexistera och ge intensitet till vårt förenande och vårt fasthållande. Den ena formen är det oändliga avstånd som separerar våra begär som är motsatta varandra, medan den andra är oändlig och obegränsad förening av alla i en punkt, i en gemensam avsikt och strävan.
Skaparens mål är att höja människan till Sin nivå. Vad betyder det här? Vi förnimmer våra liv inuti viljan att njuta, som skapats av Skaparen. Denna kvalitet är det enda som finns utanför Honom, vilket är anledningen till att vi alltid upplever en brist på tillfredsställelse. Det är alltid någonting vi saknar, och försöker alltid nå någon form av njutning. Men Ljuset som kommer till viljan att njuta försvinner omedelbart. Det upphäver begäret, och begäret känner inte tillfredsställelsen.
Vår egoistiska vilja filtrerar verkligheten så att den passar dess syften. Till följd av det ser vi världen genom ett filter. Med andra ord ser vi inte världen, naturen, samhället, och människor objektivt, som de verkligen är. I stället ser vi bara det som är fördelaktigt eller skadligt för den. Därmed känner vi av en oändlig verklighet bara den pyttelilla del som kallas ”denna värld”, eftersom vårt ego inte kan uppleva någonting mer än det.
Världen är resultatet av våra inre kvaliteter, våra sinnen.
Den bild av verkligheten som kabbala förklarar för oss, verkar mycket märkligt och speciell för oss. Men en nyfödd baby finner också världen han ser omkring sig mycket speciell. Han är inte van vid att någonting händer och börjar studera denna världen från allra första början. Vi är exakt likadana med hänsyn till den andliga världen.
När vi läser boken Zohar måste vi komma ihåg att ”det finns ingen annan än Han” och Han är god och gör gott. Detta är det enda sättet vi bör närma oss våra liv och allt som händer i världen. Vi måste förstå att det bara finns en kraft bakom allt.
Närhelst vi börjar att läsa boken Zohar, måste vi anpassa oss så att vi flyter med materialet som har förberetts för oss av de stora författarna till denna bok. De berättar att det enda som skapades, är begäret att njuta. Denna önskan har två möjligheter att uppleva verkligheten (eller förnimma dess Skapare). Den ena är en direkt upplevelse inom begäret, som de kallar ”uppifrån och nedåt”. I den formen kan begäret bara uppfatta vad vi känner just nu, ”inom oss.” En sådan uppfattning kallas ”denna världen”. Den andra formen av uppfattning tar plats ovanför begäret, ”utanför” det. Det är när vi inte uppfyller våra begär, men andras (eller, det som verkar vara andras).
Prenumeration via RSS
Prenumeration via e-post