Kategori: Perception

Har Noah verkligen funnits?

bodyNär man läser Zohar, måste man alltid tänka på sig själv. Toran säger inte ett ord om historia. Hur som helst måste varje andlig rot röra vid en material gren, vilket är anledningen till alla dessa händelser också inträffade i vår värld.

Förstod de personer som beskrivs i Toran vilka de var? Detta är verkligen en fråga värd att ställa. Baal HaSulam skriver att det fanns en tid där någon ”tillfälligtvis” bestämde sig att kalla en kulle som han sågför  ”Oljeberget”, eftersom han tyckte det var en bra plats för att plantera olivträd. I verkligheten gav han dock berget det här namnet på ett naturligt sätt, instinktivt, eftersom varje person handlar i enlighet med sin andliga rot. Denna rot är ingjuten från Ovan i varje människa, och vi utför dess befallning.

Så, har Noah verkligen funnits? Ja, han fanns. Var han den mest rättfärdige person av alla generationer? Förstod han vad han gjorde? Detta är en bra fråga som vi kommer att diskutera vid något tillfälle i framtiden. Hade han ochså söner som kallades Sem, Ham och Jafeth? Ja, det hade han. Var dom också rättfärdiga, och forstod de Skaparen och talade med honom? Allt detta kräver en förklaring.

Hur som helst jag är inte alls intresserad av allt detta som historia. Hela den andliga världen måste präglas in i en materiell form, inuti mig, på något sätt. Den är verkligen blivit präglad där, men det är inte viktigt vad angår mig. Jag måste arrangera allt detta på ett välordnat sätt för mig själv för att befrämja mitt vidare framåtskridande.

Alla dessa bibliska berättelser talar om människans inre värld. Därför bryr jag mig inte om någonting annat. Resten kan lika gärna vara obefintlig, som om det aldrig hade funnits någon historia, eller antikt Babylon, eller hela denna världen. Det finns inte förrän jag upptäcker det själv i stället för att höra någon annan prata om det.

Just nu befinner jag mig inne i ett tomrum där inget finns. Allt sker inom mig. Men vem är jag, som står mitt inne i detta tomrum? Jag är någon som förnimmer. Och vad känner jag? Jag känner vad Zohar berättar för mig – och det finns ingenting förutom detta.

Detta är hur jag, en punkt inuti en tom rymd, studerar Zohar, och bygger en hel värld av det material som jag absorberar. Det är den enda värld som finns – inte den Övre Världen eller den undre världen, utan den enda. Jag anstränger mig för att förstå hur världen är ordnad och där varje kvalitet och handling som beskrivs i Zohar finns i denna världen. Detta är vad jag alltid försöker föreställa mig. Jag är bara en punkt som försöker att hitta dessa kvaliteter.

Alla är sammankopplade

1Vi inser inte hur sammanlänkare vi är. Vi är sammanlänkade med varandra till en kropp, med tusentals olika länkar: i längtan, avsikt, tankar och ansträngning. I allt!

Ett helt system karaktäriseras av det faktum att, om du förändrar någon av dess beståndsdelar, så förändras det helt och hållet. Det kan inte vara på något annat sätt, annars skulle systemet inte vara ett helt system.

Att vara global innebär att vara förbunden åt alla håll, i alla egenskaper, i allting. På grund av denna koppling innefattar varje person alla i sig själv. Jag är jag och andra är i mig, och han är han och andra är i honom. På samma sätt är det också med alla andra.

Men vi korrigerar inte systemet självt; vi uppenbarar bara den förbindelse som redan finns i den Oändliga världen. Det kallas för korrigering av brytningen, vilken bara känns i förhållande till oss själva. Det är korrigering av vår vision och vår uppfattning. Om vi korrigerar förbindelsen och börjar att förstå systemet så uppenbarar vi att det inte finns några individuella beståndsdelar.

När vi kommer närmare Oändligheten erfar vi att det inte finns några individer, det finns bara en helhet.  Allt är så sammanflätat att det är omöjligt att separera en från en annan.

En bok som öppnar våra ögon

1Den kabbalistiska vetenskapen uppenbarar en enorm, ny värld för oss. Den andliga världen, som inkluderar vår hela värld av idag, som ett litet sandkorn i hela universum.

Men hur kan vi uppnå en upplevelse av den andliga världen?

Det kan göras på samma sätt som när ett barn föds i vår värld, utan att ha någon kunskap, och med känslor som ännu inte är utvecklade.

Gradvis ackumulerar spädbarnet den här världens intryck, hör och känner igen ljud, ser bilder, urskiljer färger och känner skillnaden mellan varmt och kallt. Han måste lära sig allt detta genom intrycken han tar emot.

Först utvecklar spädbarnet helt enkelt sina sinnen och lär sig att urskilja närvaron eller frånvaron av ljud, till exempel. Senare börjar han att urskilja olika upplevelser genom varje sinne.

Det som skiljer en utvecklad person från andra är att hans sinnen har förmågan att uppfatta subtilare ting.

För en musiker väcker ljud en hel värld av förnimmelser. En konstnär lever i en värld av färger, en författare känner skuggan av varje ord.

Men allt detta kommer till en person gradvist. Vi lever i någon slags verklighet, som bit för bit avslöjas för oss. Den påverkar oss, gör att vi utvecklas och skapar i oss en förmåga att uppleva den.

Detta är hur den materiella verkligheten, vår värld, är ordnad; och vi utvecklar och uppenbarar den andliga världen på precis samma sätt och efter samma lagar.

Det finns en speciell bok som konsekvent utvecklar känslan för den andliga världen utöver, för denna värld.

I grund och botten lever vi i en, gemensam värld, men i relation till oss delas den in i en del som vi kan uppleva, och en del som är dold för oss. För att kunna uppenbara den fördolda delen av världen måste vi börja med att känna den på ett direkt sätt, som bebisar. Detta är vad den unika boken Zohar gör för oss.

Att använda världen som ett sätt att avancera

En fråga jag fick: Hur är mångfalden i vår värld sammankopplad med det enhetliga målet att älska sin nästa som sig själv ?

Mitt svar: Delarna i vår värld utgör en gemensam Kli. Låt oss till exempel ta en myra som tillbringar sitt korta liv krypande i skogen på jakt efter mat. På vilket sätt har denna myra samband med min själ och dess slutliga korrigering?

Alla nivåer under det mänskliga planet representeras som yttre manifestationer av mänskliga egenskaper. ”Myran” finns först i dina önskemål och manifesteras sedan i en mänsklig form. Utan den yttre formen skulle du inte vara redo för den inre korrigeringen.

Varje detalj på den livlösa, vegetativa och rörliga nivån är nödvändiga eftersom de är inkluderade i människan. Genom  att leva sina naturliga liv, hjälper de våra begär att utvecklas till det mänskliga planet.

Under utvecklingen av våra begär går vi igenom de stadier som redan har ägt rum. Först gör vi det i naturen i vår värld, sen på den ”mänskliga” nivån av begär, och slutligen närmar vi oss och kan uppnå den andliga världen. Våra inre önskningar skulle inte bildas utan alla dessa yttre detaljer.

I början måste dessa önskemål utvecklas från den minsta av de mest obetydliga önskningar. Därför har ursprungligen en livlös nivå bildats, följt av en vegetativ, och sedan förflyttande, i all sin mångfald. I denna process, utdör vissa arter medan andra plötsligt uppstår. Allt förändras, men allting är en projektion av våra inre förändringar.

Hela skapelsen är inbäddad i människan och utgör en harmonisk, perfekt bild. Därför bör människor korrekt veta hur man ska använda alla delar av den verklighet som existerar framför dem.

Det finns olika lagar som spelar in här, men deras främsta syfte är att visa oss hur man befattar sig med allt i relation till skapelsens mål. Vi måste använda hela världen på ett sådant sätt att det kommer att driva oss mot målet.

En violin som spelar Skaparens melodi

Laitman_2009-06_berlin_4777_wVi känner inte att hela våra liv är underkastade ett enda händelseförlopp. Skaparen förvirrar oss medvetet, som om världen varken har Källa eller Mål, så att vi, på grund av förtvivlan av deras frånvaro, kommer att fröjdas över uppenbarandet av kabbala, som är metoden för uppenbarandet av Skaparen.

För att kunna avslöja Skaparen är det nödvändigt att tillskriva allt som sker enbart till Honom, och att korrigera våra kvaliteter för att bli lika Honom. Om vi strävar efter att se enbart honom och ingen annan bakom allt som kommer till mig – alla motgångar och allt njutande, då börjar jag från denna förvirring bygga ett system av förbindelser av begär och tankar som är lika Skaparens.

Förutom det behöver jag se enbart godhet i alla Hans olika och motsägande ageranden. Om jag tror på kabbalister i det att de förnimmer Skaparen som en enda välvillig källa, strävar jag efter att korrigera mina kvaliteter på ett sådant vis att jag förnimmer Honom på samma sätt.

Om jag stämmer mig som en violin, vilken, efter att ha stämts, börjar spela melodin rätt, då kommer jag att känna Skaparen och Han och jag kommer tillsammans att spela mig. Vi kommer att smälta samman i en melodi och ett instrument.

(Från den första lektionen under den Nordamerikanska kongressen 16.10.09)

Den gränslösa världen är här, men vi är likgiltiga inför den

Av all verklighet ser jag bara de saker som är värdefulla för mig, med utgångspunkt från vinst eller förlust.

Allt annat uppfattar jag inte. Jag kan vara omgiven av tusentals andra saker, men jag är likgiltig för dem. Och om jag är likgiltig, ser jag dem helt enkelt inte.

I det sammanhanget behöver man inte ändra sig på något sätt, eller förvandla sig till en ”bevingad ängel.” Man behöver bara att upphäva sina begränsningar och öppna sina sinnen för att se, höra och känna den värld som finns utanför en själv – och det sker genom uppfatta allt ”till förmån för andra.”

Då kommer du att verkligen känna världen utanför sig själv, och lever då redan i den Oändliga världen. Men var finns denna Gränslösa värld? Är det bakom någon stjärna eller galax? Nej, den är här och nu!

Du har aldrig sett något liknande!

Vi föddes in i en värld som kom med vissa villkor och arrangerades på ett visst sätt. Det är så vi känner det. Vi har aldrig känt något annat och vi har blivit så vana vid denna värld (där allt är så naturligt för oss) att vi inte kan föreställa oss att den är subjektiv och kan vara helt annorlunda.

Vår föreställning och våra fantasier når inte bortom gränserna för vad vi har vant oss vid i den här världen. Det är därför det är svårt för oss att förstå vad Kabbalisterna säger om en annan verklighet, som avslöjas för en person när han får en ny uppfattningsförmåga.

I dag håller vi på att vakna upp till en ny verklighet, och såsom hela världen uppenbarar denna nya verklighet, kommer denna upplevelse att göra att människor förändras. Eftersom den nya verkligheten föds inom oss, talar den kabbalistiska vetenskapen specifikt om hur vi kan utveckla den inre känslan för denna nya verklighet inom oss själva och undvika det lidande som vi kommer att uppleva om vi väljer att komma till detta ofrivilligt.

Vad påverkar egentligen jordens klimat?

I nyheterna (från arxiv.org): ”Prövandet av sambandet mellan markbundna klimatförändringar och galaktiska spiralformade strukturer” Vi konfronterar tidigare förslag om en nära koppling mellan markbundna klimatförändringar och solens transitering av spiralarmar på sin väg genom Vintergatan. Vi använder ny information om spiralstrukturer vilka bygger på CO-data och som inte gör förenklande antaganden om symmetri och cirkulär rotation.

Vid jämförandet av tiderna för dessa transiteringar med förändringarna i klimatet på jorden, inte bara försvinner de påstådda sambanden, utan vi ser också att de inte kan återuppväckas av någon rimlig modells hastighet.

Min kommentar: Alla förändringar som sker i naturen påverkas främst av människans beteende, eller snarare, av människans tankar och önskningar. Problemet är att denna påverkan är dold för oss, och därför fokuserar vi felaktigt på, och mäter den yttre påverkan, till exempel gasutsläpp och föroreningar från fast avfall.

Men även om föroreningarna på jorden verkar enorma, är dess inverkan på klimatförändringen faktiskt försumbar. Den största inverkan kommer från våra egoistiska tankar!

Världen är en lekplats

En fråga jag fick: Du har ofta nämnt att människorna måste få hela naturen i harmoni. Men var inte naturen skapad i harmoni?

Mitt svar: Naturen vilar i absolut harmoni, men denna harmoni saknar en sak – människans ”Jag.” Detta saknas i naturens harmoni på grund av människans den medfödda egoism, vilken avsiktligt skapades i henne. När Naturen betraktas genom människans ego ser det kaotiskt ut och är i avsaknad av harmoni.

Det finns en värld och en Natur som är mycket större och mer omfattande, mycket mer integrerad och global än vad vi ser. Den innefattar universums hela system där alla delar är idealiskt sammanlänkade med varandra. Och hela detta system styrs av krafter som vi inte känner eller ser.

Skälet till att de undviker vår uppfattning och förståelse är vår egen egoism. Vår egoism står i vägen och förvränger Naturens perfektion.

Alltså, vi ser detta ofantliga globala och perfekta system som imperfekt, eftersom det förvrängs genom vår egoism. Men detta ger oss en möjlighet att rätta oss själva: Genom våra ansträngningar att uppnå korrigeringen, blir vi lika Skaparen.

Föreställ dig att jag köper ett pussel i en leksaksaffär. Jag tar med det hem, blandar bitarna och ger dem till min lille son för att han skall sätta ihop det. Varför plockade jag isär pusslet? Det var för att min son skulle lära sig och förstå hur han skall montera ihop bitarna på rätt sätt.

Alltså, hela vårt samhälle, allt människan har skapat genom årtusendena, hela vår kultur och civilisation, är inget annat än ett spel som vi måste behärska för att bli lika Naturen (Skaparen). Då, kommer hela denna världen att försvinna ur vår upplevelse och sluta att existera. När vi uppnår den andliga världen, kommer hela vårt universum, allt vi upplever genom våra fem sinnen idag, inklusive oss själva och världen omkring oss, att försvinna. Den här världen kommer att försvinna som en gammal leksak.

I stället kommer vi att uppleva en annan existensnivå, en annan värld, andra sorters påverkan, och ett annat lager av verklighet – ett som är evigt och fullkomligt.

Människans optimistiska natur hjälper honom till full utveckling

Aktuellt (från Science Daily):Människor är av naturen universellt optimistiska, visar en studie”  Trots olyckor från ekonomisk recession, krig och svält till en influensaepidemi som hemsöker hela världen, visar en ny studie från Kansas Universitet och Gallup att människor av naturen är optimistiska…

Åttionio procent av människorna över hela jorden förväntar sig att de närmaste fem åren kommer att vara lika bra eller bättre än deras nuvarande liv, och 95 procent av människorna förväntar sig att deras liv om fem år ska vara lika bra eller bättre än det var för fem år sedan…

Optimismen är högst i Irland, Brazilien, Danmark och New Zealand, och lägst i Zimbabwe, Egypten, Haiti och Bulgarien. USA rankas som nummer 10 på listan över optimistiska länder.

Min kommentar: På grund av vår egoistiska natur tvingas vi ständigt att rättfärdiga vår existens. Tendensen mot optimism är nödvändig för att hjälpa oss att nå full utveckling här i livet (inte att minska den), och därefter att ändra kurs. Saker och ting kommer därför bara att bli värre tills personen inser att allt måste förändras. In i det sista kommer han att tänka att allt kommer att bli bättre.