Det är omöjligt att tänka sig hur vi skulle leva om vi såg oss själva som enbart djur. Men mänskligheten har religion (tro) som hjälper den att lägga band på dess egoism en aning. Alla dessa trossystem är baserade på en idé: existensen av livet efter döden.

 Men kabbalans visdom tänker annorlunda. Den menar att det finns ett tillstånd kallat ”död”, som vi befinner oss i för närvarande, och att det finns ett annat tillstånd som kallas ”liv”.

 Detta borde då betyda att jag existerar i den här världen endast en gång, och att ingenting blir kvar efter att jag dör? Men vad kan komma åter? Kroppen dör och förlorar kraften som fick den att röra sig, som en motor som tidigare gick men som plötsligt stannade. Vart tog den kraften vägen? Tror du att den återvände någonstans Ovan, till ”dess ursprungliga plats”? Nej, molekylerna slutade bara fungera. Fanns det något andligt i dem?

 Hur kommer det sig att vi plötsligt får sådana fantasier? Hela världen lever ändå med denna föreställning. Det finns åtminstone någon tröst i att det kommer att finnas något efter döden också.

 Varför hävdar då kabbalistiska böcker att vi, om vi inte rättar oss under vår livstid, kommer att återvända till denna världen igen och fortsätta reinkarnera på det här sättet? Det är verkligen så; vi behöver bara lista ut vad detta betyder.

 I kabbala är tro insikt. Det betyder att se och känna den andliga världen, som det står skrivet: ”Smaka och se att Herren är god.” Jag ”smakar” på honom med alla mina sinnen på ett sådant sätt att jag känner Honom i ”alla fibrer i min kropp”. Detta är inte tro, det är den mest verkliga känsla som någonsin kan finnas.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-11-25, ”Body and Soul”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Perception - Inga kommentarer →

Andlig uppfyllelse kan inte erhållas direkt, som ett litet barn som greppar tag i en leksak. I denna form erhåller vi bara liv i vår värld.

I exakt detta ögonblick är vi alla närvarande i den oändliga världen (en gränslös verklighet), men eftersom vår metod för existens bygger på att ”greppa”, det vill säga, att ta emot och uppfylla oss själva egoistiskt, är allt vi kan ta emot från den oändliga värlen en liten gnista av ljuset som kallas ”ett tunt stearinljus” (ner dakik), som är begränsad till förnimmelser av denna värld. Vi är oförmögna att uppfatta mer medan vi tar emot egoistiskt.

Egoistisk uppfyllelse som är tillgänglig för oss i denna värld bär formen av en svag belysning. Det ges avsiktligt till oss så att från och med nu, från denna grad och framåt, börjar vi utvecklas med hjälp av en annan metod: ta emot i kärlet utanför oss själva och därmed bli en villig deltagare, liknande, lämplig, och som Skaparen!

Endast en liten del av kärlet (begäret) som vi förnimmer som ”denna värld” fylls. Att direkt ta emot mer än detta är omöjligt! Resten av våra begär kan bara fyllas genom vår likhet med Skaparen, genom att vi har avsikten ”för att skänka”.

Det är därför Skaparen separerade våra förnimmelser i två delar: denna värld och den övre världen, och placerade en barriär mellan dem som kallas ”Machsom”. Denna barriär (Machsom) har ett psykologiskt ursprung, eftersom medan vi är under den (i denna värld) kan vi endast ta emot internt, för vår egen skull. Vi skulle få mycket mer, men det verkar för oss som om ”andra människor” är främlingar eller utomstående.

Vi skulle kunna ha allt detta under förutsättning att vi övervinner detta psykologiska uppfattningsproblem, vilket gör att allting verkar ”främmande” för oss. Vi måste börja överväga allt som finns att vara ”vårt eget”, komma närmare det, och börja förnimma att saker utanför oss är i själva verket våra egna. I gengäld kommer vi att få alla världar: Assiya, Jetzirah, Beria, Atzilut, Adam Kadmon och i slutet, den oändliga världen.

Det största problemet är att börja uppfatta dessa begär som verkar vara ”inte våra egna” som ”våra egna”. Efteråt, vad vi än tar emot in i dem kommer att omfatta vår andliga värld.

För det, är allt vi behöver göra att locka det övre ljus som kommer att visa vår samhörighet och visa att vi alla utgör en kropp. Då kommer det övre ljuset att fungera som en ögonöppnare, och så småningom kommer vi att uppfatta andlighet.

Vi kommer att komma till förtydligandet, och det kommer inte finnas något motstånd kvar i oss eftersom vi kommer att se allting omkring oss som våra egna delar som hör till oss som organ för en kropp. Vi har aldrig existerat isär! Det förefaller bara för oss att vi är delade, men, i själva verket är bara våra kroppar avskilda.

Om vi tittar djupare kommer vi att se ett system av vår sammankoppling. Allt görs av det övre ljuset!

Från lektion 7, World Kabbalah Convention 2010, 2010-11-11

Kategori: Inre arbete, Kongresser, Perception - Inga kommentarer →

Fråga: Genom att fästa andra människors begär till mig expanderar jag mig själv inuti, men känner jag inte fortfarande bara vad som händer inuti mig? Finns det någon punkt i min existens där jag verkligen känner vad som händer utanför mig?

Svar: Självklart! Och dessutom kommer du känna det mycket starkare än du nu känner dig här i denna värld. Föreställ dig att du ser vad som händer tusentals kilometer bort från dig på samma sätt som du ser något på ett avstånd av en meter. Det finns ingen skillnad och inga avstånd!

Precis som du ser ett objekts yttre form kan du se igenom det, se allt som händer inuti det såväl som alla orsaker och verkningar. Detta kalla uppnående. I andlighet begränsas ingenting av rum eller av djupet av uppnåendet. Orsakerna och resultaten av de fenomen du observerar är inte fördolda från dig; du ser dem i alla deras dimensioner och kvaliteter.

Det är därför det kallas uppnående, som är den sista och största möjliga uppfattning och förståelse. Det är omöjligt att jämföra det med någonting i vår värld eftersom i vår värld har vi inget uppnående, utan vi tittar bara inom oss själva.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-11-26, Writings of Rabash

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Perception - Inga kommentarer →

Vad innebär det att nå oändlighet? När jag träder in i oändlighet blir jag malchut av världen av oändlighet, vilket betyder att jag innehåller alla inom mig. ”Älska din nästa som dig själv” betyder trots allt att alla dem som jag nu ser och känner som utomstående blir väsentliga delar av min själ. Min själ får tillbaka alla sina delar, utspridda och distanserade från den, och det blir en hel, fulländad själ.

Allt som verkar existera utanför mig, som stilla föremål (föreställ dig att du sväljer alla stjärnor!), hänför till den stilla nivån av ditt egoistiska begär, alla växter hänför till dess vegetativa nivå, och alla djur till dess levande nivå. Alltihop är ett avtryck av ditt egoistiska begär som visar dig alla dessa saker som om de finns utanför dig.

Men, så fort du börjar odla ett organ, en egenskap av skänkande, börjar du se dem som om de existerar inom dig. De är alla dina delar, och du känner att det är sant. För närvarande är det dock svårt för dig att förstå det eftersom du lever inuti ditt ego och bara i det.

Fysiker hävdar att även när du tittar på något objekt på avstånd, påverkar handlingen att observera det som observeras. Därför ser du det inte som det egentligen är, utan som något som var utjämnat från dina egna egenskaper och sanna verklighet. Allting du ser uppfattar du trots allt i relation till dina egna kvaliteter. Allt beror på dina sinnesorgan och hur du avkodar vad du har ”sett”.

Men, en dag, efter långa betraktelser, frågor, och urskiljningar, kommer du plötsligt att känna att allt är helt annorlunda. Du kommer att se det från en annan vinkel, och då kommer du förstå att denna nya syn är sann. Det är som om du satt på dig ett nytt par glasögon.

Från lektion 6, World Kabbalah Convention 2010, 2010-11-10

Kategori: Inre arbete, Kongresser, Perception - Inga kommentarer →

Gradvis närmar vi oss den korrekta verklighetsuppfattningen som beskrivs i kabbalans visdom: Alla världar är inom människan. ”Värld” (olam) betyder ”fördoldhet” (alama). I huvudsak är hela bilden av omvärlden som jag föreställer mig ett mått på min olikhet med det övre ljuset, den sanna och perfekta verkligheten. Allt vi ser är oss själva.

Varför förklarar kabbalans visdom verklighetsuppfattning så detaljrikt? Vad spelar det för roll om jag uppfattar verklighet på rätt sätt, oavsett om jag förstår den? Jag lever i den, inte sant?

Faktum är att om genom att använda kabbalans metod (vetenskapen om hur man tar emot, hur man uppfattar en sann, korrekt verklighet) lyckas du förändra dig själv, då förändrar du verkligheten. När vi, med hjälp av kabbala, börjar att attrahera ljuset och det förändrar oss, då uppenbarar det samma ljus på vilket vi projicerar hela verkligheten från inom oss själva en annorlunda bild av världen för oss.

I själva verket bygger jag varje gång nya världar. I min uppfattning, känsla, förståelse, och förstånd, lägger jag ständigt nya, allt mer verkliga och påtagliga former till den här världen än något jag ser nu. Vår verklighet verkar liten och obetydlig jämfört med alla andra världar som uppenbaras för mig eftersom uppfattningen av den nya världen är mer verklig än den värld vi uppfattar i dag.

Således får jag också kontroll över verklighetsuppfattning. Det är som om jag skapar den film som jag vill vara i, det liv som jag lever. Verklighetsuppfattningen blir hela mitt liv, min skapelse, eftersom jag konstruerar världar i vilka jag lever i. Jag når successivt en grad där jag konstruerar den oändliga världen, en värld utan några begränsningar.

Det sägs att Skaparen har skapat världarna och förstörde dem, och människan bygger om och återskapar dem tills han når en värld av fullständig godhet, den oändliga världen. Vid uppstigningen av alla dessa grader och korrigeringen av mig själv, ser jag världen som Skaparen har gjort och en sann verklighet framstår för mig. Det är det mest storslagna och spännande äventyret!

Från Kabbalah for Beginners, “Perception of Reality,” 2010-10-20

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Perception - Inga kommentarer →

Först måste vi ta in gruppen och i den hitta det oberoende kliet (kärlet), det sjätte sinnet. På exakt samma sätt stiger den sjätte dagen av veckan över de andra fem dagarna och förbereder dem för sabbaten. Även vi måste förbereda alla våra sinnen och ovan deras egoism bygga ett nytt sinne baserat på skärmen och det reflekterande ljuset.

En person annullerar sig själv, förenar med vännerna, och därmed bygger ett kli genom vilket han kan uppfatta verkligheten. I detta kli uppenbarar han 613 begär, själens konstruktion. I detta kli, i hans förbindelse med andra, upptäcker man ett nät och i detta nät, alla olika begär och relationer.

När han samlar dem och sätter dem i ordning, ser han plötsligt hur de blir de tio sefirot, begären av hans själ. I den, i sin struktur, börjar han att uppenbara ljuset, eller Skaparen, i direkt, reflekterat, inre, och omgivande ljus i de omvända och främre sidorna. En person fortsätter att utveckla detta kli, detta sinne, för att verifiera och gå djupare in i det, uppstiga genom grader av självförkastelse och interaktion.

Hans kli blir mer och mer komplext, mer och mer perfekt, tills en person förverkligar principen om att älska sin nästa som sig själv. Denna kärlek bygger och formar kliet, förenar dess delar, på grund av att en person uppenbarar olika förbindelseformer och bygger dem enligt ömsesidigt skänkande.

Där, i detta kli, i dessa tio sefirot, ”drar” han bilden av Skaparen, den universella kraften av skänkande. Så är vårt arbete, och vi uppför det alltid i en omgivning som blir gruppen, själen, och tar formen av Skaparen.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-10-28, “According to What is Explained Concerning Love Thy Friend as Thyself”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Perception - Inga kommentarer →

Fråga: Vad är en tanke?

Svar: En tanke är medvetenheten om vad jag känner, vad skälen, syftena, och konsekvenserna av min känsla är. En tanke är det som finns inuti begäret, i sensationen inom begäret. En tanke utan ett begär är en filosofi; den är grundlös. Det finns materia och formen som materien tar. Det finns en uppfattning om formen och tanken om ”varför materien känns så här.”

Fråga: Måste vi alla vara ”som en man i en åsikt eller tanke”?

Svar: Vi måste nå ett tillstånd där våra begär blir ömsesidiga, gemensamma, och integrerade så det inte finns någon skillnad i våra tankar, begär, och Ljusen som genomsyrar genom oss som ett Ljus. Alla kommer dock samtidigt att känna sina separata liv, precis som ett organ inuti en kropp: Ett hjärta fungerar annorlunda än lungorna, men de delar ett gemensamt liv inuti en kropp, över intrycken och sensationerna av varje organ. Och detta högre liv som de alla lever kallas Elokut (ett andligt liv).

Varje organ har ett separat liv som deltar inom kroppens allmänna system, och det finns även det ömsesidiga liv av hela kroppen. Allt är sammankopplat, och ingenting tar ut den andra, ingenting försvinner, inte hat eller kärlek, eftersom ingenting försvinner i andlighet.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Perception - Inga kommentarer →

Den kabbalistiska visdomen och filosofi

Filosofi tycker om att stoltsera med sin förståelse av alla negationer  [framlägger inte vem Han är, utan snarare vem Han inte är] av Hans essens. Men de lärda i Kabbala lägger här handen för sin mun [när Skaparen själv och inte hans manifestationer gentemot oss diskuteras], och ger Honom inte ens ett simpelt namn, för vi definierar inte med namn eller ord det som vi ej kan förnimma. Detta är därför att ord avser någon grad av förnimmelse  [baserad på perceptionen av det uppenbarade objektet i våra sinnen].

Kabbalister pratar emellertid en hel del [till den grad forskaren efterliknar egenskaperna av Ljuset] om Hans illumination [Hans manifestation i förhållande till oss] i verkligheten, alltså alla de illuminationerna som de [forskarna själva] faktiskt [praktiskt, i sensationerna] har uppfattat [inuti sig själva], så giltiga som [vår] kännbara [värld, alltså verkligheten som vi känner ifrån början med våra medfödda egenskaper] förnimmelser [av objekt och egenskaper].
– Baal HaSulam “Den kabbalistiska visdomen och filosofi”

Kategori: Filosofi, Kabbalistiska källor, Perception - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Det låter konstigt för mig att vi inte kan förändra något och att endast det Övre Ljuset kan göra det. Vem annan kan jag lita på utom mig själv?

Mitt svar: Du har ett par år bakom dig och borde veta att det är svårt att ordna livet som du vill eller ändra något i det. Livet flyter i enlighet med sina egna lagar och ”lyssnar” inte på oss. Det finns en kraft som styr våra liv och transporterar oss från en fas till en annan.

Om vi bara kunde titta på livet utveckla sig som en film och se den från början till slut. En vanlig människa kan inte göra detta, men det finns människor som har särskilda förmågor och kan ”se filmen”. I allmänhet är det möjligt.

Idag är det som om ni ser en film som jag redan såg igår. För dig har filmen inte börjat ännu, för mig är den redan över och jag vet allt om den. Om vi såg den här filmen, skulle vi förstå att vår utveckling var helt förutbestämd. Idag skriver fysiker, genetiker, och andra forskare mycket om att människan agerar som en maskin, det har bevisats vetenskapligt.

Vårt liv är som en sekvens av bilder i en film, och allt vi gör är att övergå från en ram till en annan. Det finns ingenting vi kan göra åt det! Detta förklarar förekomsten av människor som kan förutse framtiden. De ljuger inte för oss, de ser helt enkelt filmen lite före oss. Denna förmåga är betydligt mer utvecklad hos djur än i människor eftersom teknologin har molntäckt våra sinnen.

För närvarande befinner jag mig i en viss ”ram” i den här filmen: Mitt förflutna är bakom mig, min framtid framför mig. Frågan är hur kan jag påverka min utveckling? Vad är min valfrihet? Hur kan jag verkligen ändra något? Jag är bara intresserad av detta för jag föredrar att inte veta om något som jag inte kan ändra. Berätta för mig vad som beror på mig!

Kabbalister hävdar att jag bara kan attrahera det Övre Ljuset som kallas det omgivande Ljuset, som reformerar. Jag kommer att leva genom filmen i alla fall, det finns ingen chans att undvika det. Början och slutet av filmen är bestämd, och det är inte i min makt att förändra dem. Jag kan dock välja att leva genom filmen med glädje och förtjusning.

Om jag redan någonstans i mitten av den kan se och förstå det slutliga goda målet, börjar jag redan att ana dess godhet. Det gläder mig redan och ger mig ett uppfyllande som kan vara ännu större än vad jag kommer att få senare vid uppnåendet av målet, eftersom det vid denna punkt inte hindras av några gränser! Den njutning jag ser fram emot verkar alltid större än dess faktiska förverkligande. Det följer alltså att jag kan attrahera godhet in i mitt liv just nu och fortsätta att avancera i Ljusets strålar.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 02.07.2010, Shamati #38

Video |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Fri vilja, Perception - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Perception, Zohar - Inga kommentarer →