Eftersom vetenskapen Kabbala enbart talar om vad som existerar inom oss, kallas den för den inre Toran, en inre visdom. I själva verket existerar våra kroppar inte, och inte materia heller. Därför kallas denna värld för en fantasivärld. Så snart vi börjar uppfatta verkligheten korrekt, börjar vi inse att detta bara existerar i våra begär. Vårt begär ger oss olika nivåer av förnimmelser som existerar som den stilla naturen, växter, djur och människor. Men allt detta är olika fenomen inom begäret.

Vi måste inse att vi lever inom en matris av känslor där allting uteslutande existerar i våra känslor. Detta innebär att det är begäret att ta emot njutning som uppfattar fenomenen som sker i det. Det är viktigt för oss att inte glömma detta eftersom detta sätt att se på verkligheten, att allt ”beror på mig”, snarare än på det som finns på utsidan, för oss mot vår inre korrektion.

Vi uppfattar oss i våra begär på bakgrunden av det vita högre ljuset. Allt är på bakgrunden av det vita högre ljuset. Världen av oändlighet (”Ein sof”) är enbart det vita högre ljuset. Vi ser oss inte där förrän vi når samma tillstånd, uppfattning, verklighet och kvalitet som ljuset.

De 125 nivåerna genom vilka vi steg ner från det tillståndet är grader av längre och längre avstånd från det vita ljuset, på vars bakgrund vi ser oss själva. Därför är allt vi ser omkring oss vårt begär som inkluderar stilla, vegetativa, animaliska och mänskliga nivåer. Detta är de 4 nivåerna av Aviut (begärets grovhet) i alla dess varierande inre former, och det är så vi mäter skillnaden från det vita ljuset.

Dessa bilder är faktiskt vår verklighet som presenterar sig själv för oss i  form av denna värld. Så våra konstanta ansträngningar att avslöja den sanna verkligheten, att förenas med den sanna bilden av verkligheten, tvingar oss att korrigeras och göra oss än mer perfekta, och när vi gör det visar det sig att vi alla är ihopkopplade.

Ju mer vi förenas med varandra och korrigerar oss med det vita ljuset, avancerar vi mot det vita ljuset, vi avancerar mot vårt eviga och perfekta liv i världen av oändlighet. Och alla dessa fenomen som vi ser och förnimmer som om de är utanför oss passerar som en dröm. I själva verket lever vi bara i vitt ljus.

Denna grundläggande poäng i den kabbalistiska vetenskapen är extremt viktig, eftersom den särskiljer den kabbalistiska vetenskapen från alla filosofiska läror, religioner, trossystem och olika metoder. Den kabbalistiska vetenskapen säger till en att man bara måste korrigera sitt begär, att göra det likt det vita Ljuset. Ingen yttre fysisk handling har någonting med saken att göra.

Kategori: Perception - Kommentarer inaktiverade för Vår verklighets matrix

Fråga: Vad innebär det att ”Ta allt genom gruppen”? Är det att berätta för gruppen om alla sina problem?

Svar: Att ta allt genom gruppen betyder inte att du behöver tala om allt, även om denna princip, naturligtvis, delvis realiseras på detta sätt. Dock är det viktigaste att känna att du förenar dig med vännerna.

Detta är en intern rörelse. Du hör dem, pratar med dem, och sitter med dem, hela tiden försöker ”gå in” i dem, för att vara med dem som en helhet, fram till den punkt då du börjar känna hur du börjar komma in i övre världen genom dem.

En känsla av gruppen börjar med en enkel fysisk känsla av vänners närvaro. Nästa steg är en slags känsla av gemenskap.

Då kan det hända att det framträder en känsla av beroende. Därefter kommer en känsla av sammanhang och kärlek.

Således börjar vi gradvis, inuti denna nya enhet, som vi är, att visa, känna Skaparen. Men detta ”vi” är inte relaterat till någon. Det är inte summan av oss, utan en kollektiv helhet.

På liknande vis är en stor droppe vatten  inte summan av alla andra droppar från vilka den har bildats, eftersom det är en droppe i sig själv. Om, till exempel, tjugo droppar slås samman till en droppe, då finns det inga divisioner i den. Den är inte summan av de föregående dropparna, utan en gemensam helhet, med dem alla. Vi måste komma till detta.

Så fort vi samlar oss i den första droppen i vilka det inte finns några uppdelningar, kommer Skaparen genast att visa sig i den. Och om vi på något sätt är uppdelade in i den, kan vi inte gå samman i en enda droppe, vilket innebär att det finns rester av vår separation, och Skaparen kan inte uppenbaras. Det är så det fungerar.

[120438]

Från samtalet om grupp och spridningsarbete, 2013.10.21

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Disseminering, Evolution, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete, Kollektiv själ, Min likhet med Skaparen, Okategoriserad, Perception - Kommentarer inaktiverade för Att förenas i en enda droppe

Vi måste sträva efter att verkligen se vännen som den största i vår generation, att faktiskt känna det ”inom förståndet” som om det vore sanningen och inte som det verkar för en persons begär att ta emot. Begäret att ta emot vill alltid må bra och ha det bekvämt och därför förminskar den allting omkring den så att den är på toppen. Det allra viktigaste för den är att härska.

Så att acceptera tanken angående behovet att ta kontakt med vännerna som ett medel för att nå kontakt med Skaparen är enbart möjligt i ”tro ovan förståndet” eftersom vi verkligen inte ser saker som de verkligen är. Det är enbart enligt dessa mindre externa villkor – att personen längtar efter samma mål och är redo att acceptera alla nödvändiga förhållanden för att avancera mot det – som vi börjar relatera till den andra som till en vän, som sättet att nå kontakt med Skaparen.

Enligt dessa externa tecken bestämmer vi oss för att börja arbeta på vår attityd gentemot den personen. Om han är redo att arbeta tillsammans så förbiser vi alla andra krav från våra egon och vi kommer närmare den personen och får kontakt med honom för att verkligen upptäcka kontakten mellan oss, inte bara i ”tro ovan förståndet”.

Till den grad som vi verkligen kommunicerar, närmar vi oss byggandet av det andliga kärl där Skaparen uppenbaras. Kontakten kan vara ”ovan förståndet” då jag inte ser att vännen ”är värd det”, men jag håller fortfarande kontakt med honom. Jag använder det som ett medel, som kallas tiden för förberedelse då jag respekterar vännen, inte för att jag ser honom som stor. Enligt mina sinnen känner jag att jag är större än han, men jag arbetar ovan mina sinnen och håller inte med dem och föreställer mig att vännen är större.

För att förvandlas från ett tillstånd av ”tro ovan förståndet” till ett tillstånd av ”inom förståndet”, vilket innebär att verkligen respektera vännerna, måste jag korrigera mina kärl, min uppfattning. Korrigeringen av kärlen är när vi börjar med att arbeta på kontakterna mellan oss, trots att vi vet motsatsen. Vi etablerar ett samhälle där alla ger varandra intryck av känslan av storheten i gruppen och målet.

Genom att arbeta tillsammans drar vi ljuset som reformerar, och till slut rör vi oss från ”tro ovan förståndet” till ”inom förståndet”, och på så vis fortsätter vi att stiga. De följande nivåerna är givetvis svårare. Först verkade vännerna ganska vanliga, de hade både goda sidor och dåliga sidor. När jag behövde arbeta ovan ”förståndet” kunde jag göra det och acceptera dem som likvärdiga, som partners på den andliga vägen, och även som de största i generationen. Deras mål verkade viktigt, och de verkade fantastiska.

Men sen kom hårdheten av hjärtat och jag började se olika fel i dem, det började bli svårt att acceptera dem som stora och att se Skaparen bakom dem, att värma mig själv åt det faktum att jag inte ägnar någon uppmärksamhet åt någon förutom de vänner som blivit de mest betydelsefulla av alla för mig. Och varje gång blir svårare tills jag klarar av att komma över dessa avbrott och fullfölja min del.

Då blir alla mina ansträngningar att arbeta ”ovan förståndet” och förvandla det till ”inom förståndet”, och bli det rätta kärlet där det första uppenbarandet av attributet av givande tar plats, som innebär att man blir fylld av Skaparens känsla inom sig. Alltså är ”tro ovan förståndet” en gradvis process, när vi stiger från en nivå till nästa, men när vi bygger vårt kärl måste vi sträva efter att ha det inom förståndet så mycket vi kan.

[109091]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.06.03, Rabashs skrfiter

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Perception - Kommentarer inaktiverade för Från tro till sanningen

Fråga: Världen framställs för oss nu genom våra sinnen. Men när vi avancerar andligt löses det gradvis upp. Hur händer det?

Svar: Det är väldigt enkelt. Nuförtiden har många vetenskapliga artiklar blivit skrivna angående ämnet.

Vi känner allt inom oss. Det högre ljuset konstruerar dessa känslor inom oss. De fysiska eller andliga vågorna (det spelar ingen roll vad de kallas eftersom de alla är av samma natur) utför vissa handlingar på oss, och vi känner dem. Det innebär att allt beror på våra kelim (kärl), våra sinnen.

Om våra sinnen är på den absolut minimala nivån, känner vi i dem olika avstånd, objekt, och händelser, som vi kallar vår värld. Men om dessa sinnen blir expanderade, så börjar vi istället för dessa volymer känna utökade områden som sväljer det nuvarande tillståndet. Slutligen  löses allt upp, allting försvinner in i vågorna.

Baal HaSulam presenterar ett väldigt enkelt exempel. Om vi kyler vatten, så transformeras det till is, vilket innebär att det från flytande blir solitt. Om vi värmer vatten förångas det; det förvandlas till ånga, till en dimma. Men detta är samma enhet som en gång var i en flytande eller solitt tillstånd och nu har antagit ett tillstånd av gas. Det vill säga att allt förändras relativt oss.

Om vi hade haft andra sinnen, skulle vi till exempel känt luften som om den vore betong, ett oöverkomligt hinder. Det leder till att det är våra sinnen som framställer världen som den är för oss.

Läs vad forskarna har skrivit om verklighetsuppfattning. Efter Einstein skrev Everett och andra stora fysiker att allting uppfattas relativt betraktaren, och detta har bevisats i experiment.

Därav, om våra sinnen ändras, blir till och med materia något annat. Det finns enbart en våg av ljus. Där vi behöver involvera oss med strävan efter Skaparen, efter denna kraft, eftersom dess upptäckt är vad som orsakar alla förändringarna inom oss.

[103811]

Från den Europeiska kongressen i Tyskland, 2013.03.23, lektion 3

 WMV |  MP3

Kategori: Frågor & svar, Inre arbete, Kongresser, Perception - Kommentarer inaktiverade för En värld vävd av ljuset

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Min likhet med Skaparen, Perception - Kommentarer inaktiverade för Från total restriktion till total uppenbarelse

Det viktigaste är att korrigera vår attityd till verkligheten och att inse att hela verkligheten är Shechina, uppenbarelsen av Skaparen. Nu uppenbarar den sig emellertid för mig som den stilla naturen, den vegetativa och den animaliska nivån, som mänskliga varelser, och hela världen som omger mig, som jag uppfattar som utanför mig. Faktum är att allt detta är uppenbarelsen av Skaparen som under tiden gömmer sig i den motsatta formen av vad vi ska se.

Hela denna motsatta bild förklaras enbart genom olikheten av våra attribut. Det är möjligt att korrigera den enbart genom att vi anstränger oss att se denna verklighet genom läraren, gruppen, böckerna och disseminering, genom att se det som hela verkligheten, att se efter vad vi saknar till följd av att vi uppnår en sådan attityd och att bli stärkt av miljön. Då kommer vi gradvis, genom ansträngningarna vi gör – som det sägs ”många kronor adderas upp till ett stort konto” – börjar vi känna att vi bara behöver korrigera oss själva och att allt externt för oss är den Heliga Shechina eller själen.

Varje ögonblick har vi möjlighet att arbeta med våra onda tankar och vår kritik av verkligheten, av den högre Gudomligheten, och även av mig själv, mina attribut, av det inre ofullbordandet eller det yttre ofullbordandet. Till följd av att klargöra den, att överkomma kritiken, och att döma till förtjänstens vågskål, då kommer den sanna, hela bilden att träda fram.

Då kommer vi se att alla avarter från helheten, alla brister vi konstant känner nu, självkorruptionen och korruptionen av den externa världen bara var krafter som enbart kom för att stärka och öka individens personliga kontakt med Skaparen.Verkligheten avslöjas nu för oss  som ett illuminerande fält skinandes i ett Ljus av många strålar, i olika aspekter av helheten. På så vis möter man målet av skapelsen.

[102091]

Från förberedelsen till den dagliga kabbalalektionen, 2013.03.06

 WMV |  MP3 (på engelska)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Min likhet med Skaparen, Perception - Kommentarer inaktiverade för Ett fält som glöder i ljuset

Fråga: Det finns människor vi tycker om mer än andra; det finns vänner och fiender. Är det möjligt att upprätthålla bra relationer med alla i gruppen?

Svar: Först och främst bör ni upptäcka de korrupta relationerna mellan er. Låt oss säga att jag inte gillar någon. Jag kan inte tåla honom utan någon aning om varför jag inte tycker om honom. Det finns någonting i honom som stöter bort mig och jag kan inte göra någonting åt det. Mitt hat rinner över kanterna och jag bokstavligen ”sprider gift”.

Så de runt omkring mig bör ”avsiktligt” säga bra saker om denna person till mig. Plötsligt hör jag: “Vet du, jag såg honom nyligen och han berättade för mig om någonting underbart han gjort! Det är fantastiskt!”

Först kommer jag att bli chockerad, men senare, under den allmänna opinionens tryck, kommer mina utvärderingskriterier att förändras. Det är oundvikligt eftersom de människor jag beundrar och respekterar relaterar till honom på ett gott sätt. Gradvis börjar jag uppskatta den här personen och vara mycket trevlig utan några spår av hat.

Låt oss lägga märker till hur vår relation utvecklas. Även om vi inte omedelbart kommer att bli bästa vänner, är det möjligt att mina fördomar mot den här människan kommer att förändras till en försiktig och avlägsen respekt. Min tidigare attityd mot honom ”manifesterar sig” i mig. Den förändras till en positiv attityd, och hjälper mig därmed att handskas med mina tidigare negativa känslor. Det sker naturligt. Min attityd till den här människan förändras mot min vilja.

[101386]

Från KabTV’s Staffing Secrets, 2013.02.08

Kategori: Frågor & svar, Grupp, Perception - Kommentarer inaktiverade för Respekt mot ens vilja

Fråga: Kongressen ”En flamma i öknen” verkar sluta cirkeln som den första kongressen i öknen påbörjade för ungefär ett år sedan. Vi känner att den tidigare fasen håller på att ta slut och att vi står inför nya möjligheter vad gäller den emotionella förbindelsen mellan oss. Hur kommer vår globala grupp se ut efter sin andliga födelse, när vi lyckas erhålla denna förbindelse?

Svar: Jag tror inte att vår externa form kommer att förändras mycket, och den inre förbindelsen kan inte beskrivas med ord. Det kommer att finnas en sådan förbindelse mellan oss att du hela tiden kommer att uppleva det som om ditt barn är borta från dig, det fysiska avståndet skiljer er, men du vet och känner till honom så väl att hans form har blivit en del av dig och lever i dig; så här kommer vi alla att känna varandra.

Vi kommer inte behöva tala mycket eftersom vi kommer att förstå varandras känslor internt genom vidhäftese. Det kommer att vara få ord, och förtydligandena kommer att vara korta och enklare. Det är som om vi äter en sallad, och jag säger att den inte är tillräckligt salt, men du förstår det bara jag säger ett halft ord. Trots allt smakar du på samma rätt, och känner samma verklighet.

Vi kommer inte att behöva oändligt med ord och kraftfull media för att skapa förbindelsen mellan oss, som vi gör idag när vi inte känner oss sammankopplade. Vi kommer att kommunicera, men på ett mycket kort och rakt på sak sätt, eftersom vi kommer förstå vad var och en känner ändå. Vi kommer att bli ”en människa med ett hjärta”.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.01.08, Introduktion till studiet av de tio sfirot

 WMV |  MP3 (båda på svenska)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Frågor & svar, Kongresser, Perception - Kommentarer inaktiverade för Vi kommer inte behöva många ord

För närvarande befinner jag mig i en fragmenterad verklighet som är delad i två delar, mitt ”jag”och den externa världen. Denna separation förklarar precis vad kabbalisterna ville berätta för oss: ”Du har en chans att sammanföra dessa två delar, interna och externa, till en enhet. Du måste göra det; detta är planen med skapelsen. Om du deltar i sammankopplandet av dem, då kommer du att förnimma den interna verkligheten som du befann dig i innan splittrandet inträffade.”

Kabbalisterna berättar för oss om gruppen, disseminering, och betydelsen av att böja våra huvuden inför våra vänner. Gruppen är inget annat än ”externalitet” för oss, men är redan på den mänskliga (Adam) nivån. De som har punkten i hjärtat, driften att  vara i likhet med Skaparen, tillhör denna nivå. Så, kabbalisterna berättar för oss: ”I er verklighet finns det människor som är lika dig och som också strävar efter att förenas. De är speciellt valda delar av din själ. På det ena eller andra sättet, så är allt en del av din själ. Så, du bör använda dessa delar, eftersom de är gjorda för att hjälpa dig; de kommer för att möta dig.

Därifrån börjar jag förstå vad som står skrivet i artiklarna som handlar om gruppen, enighet, behovet att böja sitt huvud inför gruppen, och om relationerna mellan vännerna. Allt som skrivits beskriver den hjälpande kraften, som sticker ut ur denna värld, den som är frånkopplad från våra andra delar som är spridda igenom universum. Hela universum är bara jag; det är min nuvarande förnimmelse. Även saker som jag inte kan känna just nu är fortfarande jag. Det beror helt enkelt på att jag ännu inte samlat ihop hela vidden av förnimmelser inom mig själv, och att min uppfattning av verkligheten inte är djup nog.

Så, vid den högsta (talande) nivån, finns det vissa delar som verkligen hjälper mig, eftersom de innefattar samma aspiration som jag gör. Om jag nu beslutar mig för att förenas med de, så korrigerar jag till följd av detta alla andra delar av min själ.

Var börjar jag? Jag börjar med den mest känsliga och utvecklade delen som är bredvid mig, mänskligheten. Det är fortfarande angående ens integrerade själ, som vi leds mot korrektion. Om man ser allt från denna synvinkel, ser djupare, och inser vad kabbalisterna skriver om, då börjar man att bättre förstå deras texter, deras syn på världen, och sättet de uppfattar verkligheten och hela processen.

Det viktigaste är att ”bryta isen” och ”lösa upp” den vanliga rutinen i ens självuppfattning och även sättet vi betraktar världen. Vi bör ha i åtanke att allt som existerar enbart är vårt ”jag”, och att all externalitet faktiskt fortfarande är inom oss. Allt är en bild som vi fantiserar som ett särskilt tillfälle i tiden. Vi har också fått en chans att känna en annan vinkel till detta ämne som en möjlighet. I sitt Förord till boken Zohar (del 34), skriver Baal hasulam: ”…Även om vi ser allt som att det faktiskt är framför oss, så vet varje förståndig person med säkerhet att allt vi ser bara är inne i våra egna huvuden. Så är själarna: fastän de ser alla bilderna i givaren, har de inga tvivel om att allt detta enbart är i deras inre, och inte alls i givaren.

En annan fråga är vilken nivå av ”sunt förnuft” vi behöver för det? Självklart är det inte enkelt och inte tillgängligt för alla. Men, om vi gör oss  bekanta med psykologers och kvantfysikers åsikter, så upptäcker vi att deras förståelse av verkligheten är väldigt lik den kabbalistiska. Baal haSulam respekterade materialistisk psykologi eftersom det bygger på vanligt empiriskt förnuft: ”Man kan bara styras av vad man ser”. Psykologer är fortfarande delvis förvirrade med deras hypoteser, medan fysiker mycket seriöst talar om dessa saker: allt är inombords.

Vi måste alltså överkomma en glipa i vår perception.  Om vi konstant tillför ansträngningar, inte fysiska utan inombords, för att sammanföra dessa två delar, det interna och det externa, så lockar vi det omformande ljuset och korrigerar våra korrupta kärl. Våra kärl är enbart skadade inuti vår uppfattning, ingen annanstans. Det delar hela bilden och visar den som om vissa av mina kärl är på utsidan, och de andra delarna är inuti. Allt detta är enbart i vår uppfattning.

För att kunna få en korrekt förståelse för det som skrivits, läser vi artiklarna och breven skrivna av kabbalisterna. Om vi försöker förstå dem från detta synsätt, är det inte som det verkar vara sett ur det vanliga psykologiska synsättet. De öppnar upp mycket större djup och klarhet, och vi känner vad kabbalisterna menade. För de ser världen som en komplett enhet, förenad, för dem är det koncentrerat på förening som man måste uppnå. De har inga frågor angående behovet av att förenas i en grupp, eller varför ”droppen av enhet” måste vara allas mål.

Så, tillsammans med oss finns i utvalda delar av mänskligheten de som strävar efter att förenas. Om vi alla tänker på det och önskar att uppenbara förening, så händer det. I princip är det tillräckligt med 10 människor, och vi är många fler.

Återigen, vår enhet måste vara byggd på jämlikhet. Det sägs: ”Älska din nästa som dig själv.” Jämlikheten kommer få oss att skapa ett center av enhet, den centrala punkten av Malchut.

Från Enighetskongressen i norr, 2012.09.20

Kategori: Enighet, Grupp, Kärlek, Kongresser, Perception - Kommentarer inaktiverade för Att samla skärvor av perception

Varje gång vi börjar studera från kabbalistiska böcker, speciellt boken Zohar, måste vi först vara tacksamma för nivån vi blivit belönade med. Vi är tursamma som får studera attributen av givande, om världen av givande, och få kontakt med källan av kraften som kan höja oss ovan den animaliska nivån till nivån av talande. Då kommer vi vara i givande och älskande av andra och Skaparen.

Detta innebär att vi måste värdera ”verktyget”, sätten som vi har nu – den speciella boken, som när den läses bestämmer min  kontakt med den övre världen. Om jag värderar den, om jag attraheras uppåt och känner respekt, då kan jag när jag läser den utföra olika handlingar på mig själv. Det är inte enbart för att förändras, utan också att bli kompatibel med vad som är utanför mig.

Det verkar som att det är en stor värld omkring mig och för närvarande är det sant, men sedan lär jag mig att allt det är byggt av kärl, av mina begär. Jag kommer uppfatta dem som delar av min kropp och på så vis etablera min attityd till den övre kraften som skapade mig och jag kommer hålla fast vid den.

Boken bör förse mig med allt detta. Så jag måste värdera det gigantiska system som är omkring mig. En kabbalistisk bok hjälper mig, precis som en guide, att bli bekant med verkligheten jag befinner mig i, och den berättar hur jag ska använda den för att känna den övre kraften och hålla fast vid den.

Först måste vi värdera det nya perspektivet som avslöjas för oss. Därefter kan vi vända oss till den övre kraften med en förfrågan, eftersom målet är så sublimt, stort och underbart, att jag verkligen vill uppnå det.

Då börjar jag sköta mina begär, att ta emot eller att ge, enligt hur mycket jag kan klargöra det. För att klargöra begäret korrekt måste flera villkor följas:

1. Jag erkänner källans storhet.
2. När jag ser att den är stor, vill jag att den påverkar mig korrekt. Trots allt kan denna kraft bli ”Livets elixir” eller ”dödens gift” – allt beror på min attityd och vad jag vill ha av det. För att etablera den rätta attityden mot den, gavs jag en grupp. Om jag försöker nå ”en bön från många” tillsammans med vännerna, kommer vår begäran att vara rätt och vi blir belönade med”livets elixir”. Man kan inte veta om man frågar efter rätt saker för sig själv, så jag gavs ett verktyg kallat ”vännerna”, tack vare det kan jag utan tvivel vända mig till den övre kraften och fråga efter de rätta sakerna.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.10.03, Zohar

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Perception, Zohar - Kommentarer inaktiverade för En guide till den högre verkligheten