I vår värld är vi i kontakt med fysiska kroppar,och det verkar som om vi har fritt val, oberoende, och att vi tar emot svar och respons. Men efteråt upptäcker vi helt enkelt att vi stod framför en spegel och att inga andra fanns där. Mina attribut synes vara som mänskligheten, som en fantastisk värld omkring mig som jag, till synes, arbetar i.

Därför måste vi förstå att det vi gör mot andra gör vi mot oss själva. Det kommer inte bara tillbaka på ett omständligt sätt, utan du arbetar direkt mot dig själv. Allting som du ser omkring dig är dina egna inre egenskaper vända utanför dig.

Och detta är den enda möjligheten att gradvis upptäcka dig själv. Eftersom vi om vi inom oss skulle upptäcka samma begär som Skaparen skapade oss med, så skulle vi konstant vara fast inom det, då skulle vi inte försöka utforska det, utan vi skulle greppa det som en bra sak och vi skulle enbart fundera på hur vi skulle fylla det. Vi skulle ta hand om det som en älskande moder som inte är orolig för något, enbart att barnet ska vara matat och ha bra hälsa. Hon kritiserar inte hans personliga attribut.

Därför är vi i denna speciella verkligheten. Det är sagt att ”en människa är en liten värld” och allting som är på insidan, ser man på utsidan. Hela världen som omger dig är du, dig själv, omkastat som om utspillt. Och nu, eftersom du ser allt som existerandes på utsidan av dig och relaterar till det genom egoism, kan du med alla dina egoistiska attribut försöka uppnå kärlek.

Resultatet är att allting skapades enbart för dess uppgift att korrigeras. Om alla dessa attribut skulle stanna inom dig, skulle det inte vara möjligt att upptäcka dem och korrigera dem. Och då skulle du inte kunna mottaga kli (kärlet) för att kunna avslöja skaparen. Men på grund av att allt detta verkar vara utanför dig, så kan du se det och kan klargöra relationen till det, att avslöja det 613 gånger bättre, och på så sett avslöja Skaparen. Alltså kan inom dig bara punkten i hjärtat upptäckas.

Från den dagliga kabbalalektionen 2012.07.09, Rabashs skrifter, artikel 25
 WMV |   MP3 (på svenska)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Kärlek, Perception - Kommentarer inaktiverade för Studerandes mig själv i världens spegel

Till slut avslöjar vi kärlek på vår andliga väg. Ett uttryck av kärlek är givande.

Om jag upptäcker kärlek till mig själv, då upplever jag hat mot de andra. Jag letar efter ett tillfälle att tillgodose mig själv överallt, det spelar ingen roll till vilket pris. Jag tar andra i beräkning bara när det är nödvändigt. Så, vi börjar med att älska oss själva och att hata andra.

Sedan börjar jag arbeta i gruppen, studera, bli involverad i disseminering, och därav attrahera det omformande ljuset. Enbart det ändrar och förbättrar mig. Gång på gång förändras jag tills jag plötsligt börjar känna respekt för givandets egenskap.

Då måste jag relatera denna egenskap till gruppen med vänner för den realiseras mellan dem. Detta är redan nästa steg: Här behöver jag arbeta mot min egoism. Nu är det inte tillräckligt att bli inspirerad av det övre ljuset. Ja, jag skulle vilja ge, och detta är underbart, det ger bränsle och höjer upp, men om du verkligen vill ha det, försök att visa det i gruppen, i dina relationer med vännerna.

”Ja, jag är redo! Jag ha redan en god attityd mot dem!”

”Verkligen? Låt oss se. Först av allt, hur ofta glömmer du av dem?”

I själva verket, i det vardagliga livet, om jag älskar någon, så tänker jag på honom eller henne hela tiden. En mor glömmer inte av sin bebis: Den befinner sig hela tiden i hennes tankar och känslor. Så här kan du kontrollera dig: Hur många gånger per dag bryr du dig om gruppen och deras enighet? Hur ofta vill du känna kontakt med dem till följd av att avslöja det omformande ljuset och begäret att älska?

Kom ihåg, du behöver sätta ihop alla dessa delar: begäret efter kärlek och gruppen.

Från den 4 delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.02.09, “Introduktion till studiet av de tio sfirot”

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Kärlek - Kommentarer inaktiverade för Är du redo att ge

I media: (Michail Barbolin, Institutet för vuxenutbildning vid Ryska akademin för utbildning): ”Det är väl känt att gott och ont är relativt. Var går gränsen för att inte skada oss själva, eller de andra, eller naturen? Var är mekanismen som skulle kunna reglera och guida det mänskliga beteendet? Hur kan vi arrangera en värld, där vi inte bara skadar, utan där vi också skulle veta hur man organiserar livet? För att kunna genomföra detta måste vi förstå meningen med livet, meningen med en modern civilisation, och därifrån komma fram till de nödvändiga förändringarna i samhället.”

”I och med människan är hennes öde i livet medärvt i hennes essens, som hon först måste realisera genom manifestation av moral, i interaktion med omgivningen, och realisera kärlek och plikt.”

”Meningen med livet är resultatet av en systematisk aktivitet hos den mänskliga  kroppen. Dess uttrycksform är en mental representation, som reflekteras i levnadssättet.”

”Innebörden av mening binder den psysiska aktiviteten med den objektiva verkligheten, och på samma gång tillhör det  subjektet och objektet, och för den mentala och fysiska världen samman. Tillförandes en kvalitativ förändring, agerar meningen med livet som en lag som för samman människor och handlingar.”

“Personlighet är ett sammanhang av sociala relationer.”

”Lagen om meningen med livet integrerar människans inre världs moraliska kvaliteter och deras manifestationer. Genom tanken och meningen anpassas människans natur, jaget, som inte överensstämmer med naturen, och materiella handlingar.”

”Den djupa meningen med livet återfinns i en ändlös fortsättning genom sättet att leva”

Kategori: Kärlek, Samhälle, Utbildning, Världen, Vetenskap - Kommentarer inaktiverade för Meningen med livet som bas för byggandet av en person

Åsikt: (Mikhail Muntyan, Professor, Vice direktör för Center for Strategic Studies, medlem Academy of Information på FN, från perspektivy.info): ”Den förvånansvärt snabba förändringen har skapat en känsla av ”komprimering” av världen och en tro på det sanna beroendeförhållande som råder mellan nationer och folk, samt ett växande kollektivt ansvar för ödet för mänskligheten som är mitt uppe i den mest akuta miljökris vår jord har upplevt.

Världen rör sig mot ökad integrering. Frågan är om vi först ska genomgå ett slags utjämnande för att sedan nå enighet, eller vice versa. Ryska forskare utvecklar egna koncept rörande hållbar utveckling och anknyter till Vernadskys idé om en medvetandesfär (noosfären, en biosfär som påverkas av mänskligt medvetande). Kommer mänskligheten att kunna komma över sin egoism och sin aggressivitet och därmed skapa ett nytt samhälle?

Kategori: Kärlek - Kommentarer inaktiverade för Komprimering av mänskligheten

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Kärlek - Kommentarer inaktiverade för Rädslan att förråda Hans kärlek

Vi måste uppnå vår natur, inklusive alla övertramp och misstag, för annars kommer vi inte kunna stiga över dem och uppnå Farao inom oss, för att förstå hur mycket han står i vår väg. Det är genom honom vi kommer till att vilja tjäna Skaparen.

Vad betyder “Släpp mitt folk”? Vem är det som släpper mig? Det står att Farao till och med följer med den Israeliska nationen under dess uttåg ur Egypten. Det vill säga, att vi måste gå igenom olika urskiljningar för att bli redo för uttåget, och då kommer vi ut! Farao håller tillbaka oss tills vi blir tillräckligt starka och redo.

När vi bryter igenom barriären till den andliga världen och passerar machsom, betyder det att vi har ett begär efter och en kraft för det, men om vi ännu inte har begäret kan vi inte passera det. Farao hjälper oss alltså enbart genom sitt motstånd!

Så stiger vi över alla hinder, och tack vare det erhåller vi skänkandets kraft, motsatsen till egoismen, skärmens stabilitet. Vi ökar vårt begär och vår längtan efter andligheten. Alla “antikrafter”, alla störningar och allt lidande uppenbaras enbart för att stärka och lära oss.

Så bör vi se på alla våra tillstånd, varje tanke eller känsla som kommer till oss naturligt, och veta att precis det är platsen för vårt arbete. Vi innehåller ingenting alls som okorrigerat kan lämnas åt sidan.

Först uppenbarar vi graden Chafetz Chesed (att bara vilja skänka), och stiger över våra egoistiska tankar och begär, samtidigt som vi erkänner att de är övertramp och misstag; vi uppenbarar att allt kommer från den enda övre kraften, skänkandet. Då uppnår vi kärlekens band, och utför mottagandehandlingar för att ge, och genom dem börjar vi uppnå det som kallas kärlek.

I slutändan stiger vi till ett tillstånd som kallas Keter, som inte hör till det materiella eller någonting som har sitt ursprung under det. Det innehåller enbart den ursprungliga orsaken till allt som sker under det. Allt som sker under Keter till Malchut själv är nödvändigt, bara för att ge Malchut möjligheten att själv stiga upp tillbaka och bli lik Keter.

I slutändan etablerar vi därför samma attityd till Skaparen som Han har till oss, över vår materia och som sker i oss. Då håller vi inte kvar någon koppling till någonting vi gått igenom, erfarit, beslutat, gjort, eller uppenbarat, varken från Hans sida eller från vår.

Allt detta blir fullständigt  upphävt, och enbart Hans initiala, fundamentala attityd till oss och vår attityd till Honom uppenbaras. Det innebär att vi uppenbarar allt enbart inom Keter, i kärlekens Ljus, när vi över huvud taget inte bryr oss om någon handling eller gåva, oavsett om vi tar emot den för skänkandets skull eller skänker för skänkandets skull. Alla skillnader försvinner och allting smälter samman i uppnåendet av enighet.

Materia och mottagandets form upphör att existera eftersom de ursprungligen skapades av Skaparen enbart för att göra det möjligt för oss att uppnå den första, ursprungliga punkt med vilken Skaparen påbörjade skapelsen.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.01.03, ”Den kabbalistiska visdomen och filosofi”, del 6

WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Kärlek - Inga kommentarer →

Kategori: Bön, Dagliga kabbalalektioner, Kärlek, Zohar - Inga kommentarer →

Kärlek är inte bara skänkande men också mottagande. Alla utför trots allt skänkande i förhållande till mig, och jag måste ta emot. Annars, i stället för kärlek kommer hat att brista ut. Om jag avvisar gåvan av någon som älskar mig, då är det inte längre kärlek.

Fråga: Vad tar jag emot och vad ger jag?

Svar: Din vilja och inget mer. Vi måste trots allt skapa en förbindelse lik Skaparen mellan oss. Om vi existerar i kärlek, då enligt lagen om likvärdighet av form uppenbaras det övre ljuset mellan oss.

Du måste förbereda kliet, som är en typ av förbindelse, inget mer. Då går lagen om likhet in och inom denna förbindelse uppenbaras Skaparen. Det räcker med att börja begära det, eftersom du är ett begär. Genom att göra så, förbereder du nätverket, en rätt förbindelse mellan delarna i systemet, och som ett resultat blåser Skaparen liv i det.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-10-29, The Writings of Rabash

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Frågor & svar, Kärlek - Inga kommentarer →

Principen älska din nästa som dig själv sammanfattar alla principer. Vi verkställer principen rädsla och principen kärlek genom enhet, genom att annullera oss själva inför gruppen, och genom ömsesidig garanti, genom att ta emot Ljuset som Förändrar. Ljuset ger oss ett tillstånd av rädsla och sedan kärlek.

 Allt detta sammantaget kallas ”att utföra de 613 buden”. Detta handlar om korrigering av begär. Varje begär neutraliserar dess egoism och erhåller en skärm, avsikten att ge.

 Jag ser inte stegens steg i förväg. Jag bygger dem själv genom självförsakande, som får mig att hålla fast vid gruppen mer, och fastare. Det är så ett enskilt Kli formas i mig, riktad mot den enskilda Skaparen. Detta kräver principen som kallas ”enskildhet motsvarar enskildhet”.

 Alla våra ansträngningar och korrigeringar är ämnade denna enhet. En människa urskiljer det genom att arbeta i dess riktning och undertrycka allt annat. Vem bildar hon en enhet med? Med gruppen, som hon utvärderar genom att använda endast ett kriterium: målet. Hon ansluter till endast denna punkt i målet, som finns i gruppen, och ingenting annat inuti eller runt omkring henne. Hon knäböjer inför enhet, och fokuserar på det.

 Då är hon i enskildhet och hon bildar en enhet med den enskilda gruppen, och avfärdar allt annat i sina begär för att uppenbara den enda Skaparen som är God och Gör Gott: kvaliteten givande. Så, genom kärlek till andra upptäcker en människa kärlek till Skaparen.

 Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-10-28 “According to What is Explained Concerning Love Thy Friend as Thyself”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Kärlek, Ömsesidig garanti - Inga kommentarer →

Varje person vill leva i en värld byggd på kärlek, ändå tror ingen att detta är möjligt. Kärlek finns bara i barnens sagor eftersom varje person förstår att detta är bra för ett barn, att det gör livet säkrare än fientlighet.

Men tänk om det vore möjligt att göra världen så? Vi lever i en värld som är fientligt inställd till oss, där alla slåss och konkurrerar med varandra, och där livet blir värre och värre.

”En person är en liten värld”; människans vrede och grymhet mot världen börjar vända sig mot honom när han förverkligar sina egoistiska begär och hatar sig själv. Denna delade personlighet blir mer och mer framträdande.

Föreställ dig nu att du kunde skifta din syn och alla dina förhållanden till vägen om omsorg och kärlek. Tänk om vi plötsligt kunda höja och korrigera hela världen så att ingen skulle stjäla, ingen skulle skada en annan person, och ingen skulle använda andra på deras bekostnad? Vi skulle se en omvänd värld och ingen skulle vara rädd att deras liv i morgon skulle vara förstört. Folk skulle inte vara rädda att vi i morgon kommer att förstöra jorden och begrava oss under avfallet från vår egen produktion.

Kärlek skulle tvinga oss att agera på det bästa och mest korrekta sätt. Vi skulle inte behöva leta efter miljarder yrken bara för att hålla befolkningen sysselsatt, producera saker ingen behöver. Även om de inte arbetar, skulle varje person få det som han behöver därför att då skulle folk inte heller behöva något överskott eftersom de skulle leva i en snäll, älskvärd värld.

Då skulle vi inte förorena jorden med onödiga produkter, som är 90% av alla de saker som produceras. Om vi ser på naturen går inget till spillo. Titta på hur livet är organiserat i djurriket, från början av skapelsen till dess slut, i alla de former som ingår i naturens kretslopp där allt används upprepade gånger till 100% kapacitet.

Alla cykler är helt stängda, med undantag för sakerna människan gör. När människan producerar någonting, ger han det inte tillbaka till naturen i naturlig form, men bara i form av toxiner som förgiftar naturen.

Men, om vi behandlade varandra med kärlek, skulle vi göra världen absolut ren! Kärlek skulle se till att vi inte kräver något överskott för oss själva och då skulle allt normaliseras. Hur annorlunda skulle saker vara från i dag där alla hav är fulla av sopor och radioaktivt avfall.

Det enda vi saknar i vår värld är uppmärksamhet mot varandra och ömsesidigt deltagande i det integrerade systemet, och vi kommer att komma dit ur förtvivlan.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-10-24, “Matan Torah”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Kärlek, Kris, Världen - Inga kommentarer →