Skaparen, naturen, är allt, och vi existerar inom den. Men på grund av fördoldheten som gjordes för oss har vi förmågan att se oss själva och naturen på ett mycket märkligt sätt, som om vi existerar oberoende av den och kan fatta beslut och agera på egen hand.

Det är en fullständig illusion. Både vi och världen, alla våra handlingar, tankar, och åsikter, allt det är total fantasi, en hägring i luften. Allt detta gjordes för att ge en person en startpunkt från vilken han skulle kunna avancera självständigt på riktigt. Annars skulle det inte vara möjligt att bygga grunden för att vara ”mänsklig”, Adam, som betyder ”liknande” naturen, Skaparen, i all sin höjd.

Men om vi vill växa på rätt sätt måste vi konstant komma ihåg att vi existerar inom naturen som bestämmer allt för oss: tankarna, begären, avsikterna, relationer mellan oss, allt som händer – alla våra liv. Naturen kontrollerar oss fullständigt, och vi styrs inte bara av det, vi existerar inte ens.

Vi lever i denna lögn, i illusionen att vi till synes existerar, som i en dröm eller någon form av legend. Men, om vi försöker att fokusera vår uppmärksamhet, våra tankar, och uppfattning i syfte för att gå över vårt ego, över vår nuvarande natur, där hela denna dröm och fantasi är, då kommer vi sannerligen att kunna bryta igenom denna dröm och nå sanningen.

Det är därför vi agerar: vi samlas i gruppen, studerar, och genomför kabbalisternas alla rekommendationer. De vill faktiskt dra oss ut ur denna illusoriska existens, från livet i en dröm, som att utträda ur dimman, från det djupa hål vi fastnat i, och för att rädda oss. Därför ger de oss olika råd om hur vi måste koncentrera oss på verklighetsuppfattning för att skingra molnet och se sanningen. Detta är vad hela vårt arbete handlar om.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 11 mars 2012, Shamati #9

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Perception - Kommentarer inaktiverade för Det sovande folkets planet

Fråga: Under konventet i öknen ville vi ta emot en energi som skulle få oss att nå kontakt. Jag tror faktiskt att vi lyckades?

Svar: Jag tror att konventet var speciellt eftersom vi uppnådde en viss nivå av förening , och reshimo (ihågkommande) från den kvarstår i oss, i hela gruppen och i var och en av oss individuellt.

Vad som sker i det andliga försvinner inte, och denna reshimo symboliserar det andliga kärlet mellan oss. Alla känner det till någon utsträckning, mer eller mindre, men detta kärl existerar redan. Det är redan fött! Men på sådant vis att vi måste göra lite mer ansträngningar, och till följd av det att klargöra det, att avslöja det, och att känna det klarare och klarare.

Vi bör relatera till detta kärl som till Shechina (Gudomligheten), till platsen för uppenbarelsen av Skaparen. Ju starkare vi når kontakt, desto mer behagar vi Skaparen, och på så vis börjar vi känna ljuset i våra begär, och följdaktligen känner vi vår andliga uppgång och uppenbarelsen av Skaparen mot de skapade varelserna.

Vi bör vara mer känsliga, vara mer uppmärksamma, och behandla den sublima generella känslan som föddes inom oss.

Ingen av oss bör stanna kvar på ett ställe för ett ögonblick. Det handlar om att ändra intentionen och inte antalet handlingar. Detta innebär att det beror på vår attityd till kontakten och enigheten som vi uppnått.

Vi har uppnått förening och skapat ett kärl, och nu är frågan: ”Vad gör vi med detta?” Detta är den absolut viktigaste saken: en kvalitativ förändring i vårt arbete med det. Detta är klargörandet, sökandet efter en permanent lösning.

Du måste tänka på det själv. Om jag berättar det för dig nu, kommer jag att stjäla din ansträngning. Det skulle vara som att ta en låda med lego och ge till ett barn för att sedan putta iväg honom och själv börja leka med legot.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.03.02,   Daily Kabbalah Lesson 3/2/12, Shamati #35

 WMV |  MP3

Kategori: Enighet, Frågor & svar, Inre arbete, Kongresser, Ömsesidig garanti - Kommentarer inaktiverade för Att förstå gåvan vi tagit emot

Fråga: Varför uppskattar vi inte vägen vi följer? Varför får vi inte ta emot njutning varje ögonblick? Även om det inte är lätt så är vi i en grupp, vi är tillsammans, och detta i sig är glädje.

Svar: Egentligen är det två sidor av samma mynt. Om du kommer hit för måltiderna och den vänliga atmosfären, då kommer det sluta här. Ditt ego kommer inte låta dig bli attraherad till någonting annat. Å andra sidan, om du mår dåligt här, kommer ditt ego inte låta dig komma hit och istället för att gå på lektionerna stannar du i sängen.

Så vi behöver bägge delarna, både glädjen och frustrationen. Trots allt så är det många människor som har den vänstra sidan, det vill säga att de är kritiska. De frågar sig själva: Vad kan jag verkligen få ut av livet? Jag vill inte bara vara chassid. Jag vill avancera. Chassider på vilken nivå som helst är glada för det de har och vill inte ha någonting mer. Men om jag inte vill ha någonting mer, hur ska jag utvecklas? Hur skall jag skaffa mig ett större tomrum?

Just detta frågade Abraham Skaparen: ”Hur skall jag ärva det”, med andra ord: Hur kommer jag vilja stiga andligt? Abrahams attribut är Chassidim, sfira Chessed, så han oroade sig över att känna bristen av att stiga till höjder som verkade ouppnåeliga.

Skaparen svarade honom: ”Vet med säkerhet att din säd kommer att vara en främling i ett land som inte är deras, och det kommer drabba dem i fyra hundra år…” Men vilket lidande pratar vi om här? Om lidandet du går igenom med hjälp av ”Torah och Mitzvot”, genom Ljuset. Detta är inte bara dåliga känslor som du har. ”Den egyptiska exilen” är inte synonymt med arbetslöshet, brist på pengar, eller hälsoproblem. Den Egyptiska exilen är en känsla av bristfällighet som kommer från framsidan av Ljuset, när du känner att du har brist på andlighet, kärlek, och samstämmighet. Det är dessa slags lidanden vi måste nå, och hårt arbete krävs här.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.01.20, Baal haSulam ”The Inheritance of the Land”

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Ingen pärs men inte heller en picknick

Vi har ett begär och en tanke. Om vi bara hade ett begär, så skulle vi utföra allt i blindo utan självkontroll, precis som de olika livlösa, vegetativa, och djuriska nivåerna av naturen, där den enda tanken är hur man uppfyller sitt begär.

En person som har utvecklats till det livlösa, vegetativa, eller det djuriska planet tänker enbart på hur man ska uppfylla det man vill ha. Det finns olika typer av människor; smarta, energiska, våldsamma, blyga, modiga, osv.— men var och en vill uppfylla sitt begär, från en liten bebis till en äldre person som döljer sitt begär. I var och en finns en tanke om hur det begäret ska uppfyllas till varje pris.

Så utvecklas vi i känsla och sinne, som ett djur, tills punkten i hjärtat avslöjar sig i oss och börjar fråga: Vad är allt det här till för? Varför? Från den stunden börjar den riktiga vetenskapen; när jag börjar att fråga om essensen av mina begär: Vad behöver jag det för?

Detta är inte enkelt. Människor kommer för att studera, de blir en grupp, men år kan gå innan de börjar ställa denna fråga, som är att de vill veta begären de känner: var kommer de ifrån? De börjar leta efter anledningen, roten, källan.

Sedan förstår de att tanken gavs till dem för att de skulle upptäcka Skaparen genom att studera sina begär. Om jag, genom tanken, korrekt uppfattar begären, kan jag nå källan från där de kom, börja förstå vem som sänder dem och varför, vad han vill ha av mig, och hur min inställning till honom bör vara.

Genom gruppen och även direkt börjar jag av honom begära att ändra mina begär:”Du gav mig ett sådant begär, men jag frågar efter ett annat begär!” Då kommer jag verkligen att kunna börja ändra det. Tanken är given till oss så att vi tack vare den kommer att känna våra begär och be om nya.

Tanken existerar så att jag kan se efter och bevisa för mig själv att jag inte kan göra någonting med mina begär! Även när det ser ut som att jag överkommer dem,så är det inte bara att byta ett mot ett annat, vilket också är egoistiskt: mot respekt, mot kontroll och stolthet. Jag hittar helt enkelt ett nytt begär som slår det första och ändrar värderingar.

Som ett resultat av mina tankar, eller påverkan från miljön, börjar jag föreställa mig att ett begär är viktigare än det jag just hade. Och så beslutar jag mig för att byta till ett annat. Det är egots spel. På detta sätt kan jag byta det begär jag hade.

Men jag kan på riktigt ändra mina begär enbart under påverkan av en miljö som ger mig andra värderingar. Då, som ett resultat av dess påverkan, kräver jag av Skaparen att ändra mina begär. Dessa begär kan redan vara övernaturliga för mig, det vill säga vara mot mitt ego.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.12.30, Rabashs skrifter

  WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Allt klargörs i tanken

Ingen kommer till en grupp kabbalister för att han eller hon själv letar efter det och behöver vänner. Om en person behöver sällskap kommer han eller hon att leta efter det på en pub eller i någon klubb, inte i en grupp där människor studerar visdomen kabbala.

Man når denna grupp enligt det inre begäret. Detta begär väcks i ens hjärta och gör att man intuitivt känner att man här kan finna svaret på det inre kallet. Man känner att det finns någonting här, och även om man inte precis vet vad det är, så känner man det undermedvetet.

Så man kommer till denna plats, när man känner att den på något vis är förbunden med ens inre begär. Man vet inte varför man kommer; man förs dit från ovan. Som det sägs lägger Skaparen ens hand på det goda ödet och säger, ”Ta det!”

Men efter att man studerat ett tag och går igenom olika tillstånd (som kan ta månader och till och med år), förstår man slutligen att man själv inte har någon makt att röra sig framåt med alls, och att det bara är möjligt om man ansluter sig till samma begär som finns i andra.

Från och med då letar man efter en grupp, det vill säga att man bättre förstår att man inte kommer att uppnå det eftertraktade målet själv, och därmed behöver man alla andra. Man känner att man behöver gruppen, kärleken till vänner. Därmed börjar man bygga en särskild förbindelse med andra människor som studerar tillsammans med en, så att det blir möjligt att kalla dem en grupp.

Tills dess är det inte en grupp, utan bara ett antal människor som sitter tillsammans… om du inte känner till förbindelsen med de som studerar med dig, och förstår att du utan den inte kan uppnå målet, då har du inga vänner och ingen grupp. Du måste bygga dessa relationer om du vill lyckas.

Allt detta måste klargöras och det tar tid. Det finns människor som kan studera och lyssna i 20 år och till och med tala om det, utan att ännu ha det inre begäret, hjärtats förståelse, att det måste finnas en förbindelse med andra, för annars kommer man inte kunna uppfylla sig själv. De har inte detta inre beslut. Målet och gruppen ansluter sig därmed inte till varandra.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.12.20, Rabashs skrifter

WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för När du börjar leta efter en grupp

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Om du bara lyssnade

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för Insvept i ett moln av enighet

Kategori: Andlighet, Enighet, Grupp, Inre arbete, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för Orubbligt förtroende är ”en för alla”

Kategori: Frågor & svar, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Frågor vad man gör för sig själv och fysiska frågor

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Evolution, Inre arbete, Kris, Lidande - Kommentarer inaktiverade för Ondskans manifestation i yttervärlden