Enda sättet att överleva en nedgång är att förbereda sig i förväg. Om nedgången redan har börjat finns det inget som kan begäras av oss, för vad kan man kräva av de döda? Som det står skrivet, ”de döda är fria”.

Du får enbart frågan varför du inte har förberett dig för denna situation. Du måste fylla alla reservoarer och ladda alla batterier. När en nedgång kommer, finns det inget vi kan göra.

Det är som faser i omväxlande strömmar som ändrar sig som vågor, en gång upp och en gång ner, och en part är fylld på bekostnad av den andra parten. Ena stunden är kärlen uppenbarade, och andra stunden är ljuset uppenbarat.

Det är en utmärkt situation eftersom Skaparen har tagit vårt ego och hjälpt oss. Det står skrivet att Skaparen skapade den onda böjelsen, men du måste beklaga dig att den är ond, så att Han tar den ifrån dig.

Så, kom igen; agera nu! Trots allt kan du inte ta det minsta steg utan det, inte ens lyfta ett finger. Om ditt ego skulle tas ifrån dig, skulle du ligga som ett lik okapabel att röra dig.

Så, var kan du hitta kraften? Varför frågar du inte efter den, och varför kommer den inte? Det är för att du inte förberett dig för såna dagar i förväg.

Om tidningarna skriver att det kan bli brist på mat, så lagrar alla upp med tre månaders tillgång till mat hemma. Så, varför tänker vi inte på att fylla energi i förväg ifall det blir en nedgång? Det är precis så här vi måste agera i enighet med förnuftig, sund logik, men det är svårt för oss att göra detta för det följer vägen för korrektion.

Det finns folk som gläds åt det faktum att de fallit så lågt och tänker att de genom sitt lidande kommer uppnå något, men det är fullständig lögn. Vi avancerar enbart genom ansträngning, arbete, och inte när vi har blivit kastade ner i ett träsk och förnöjsamt sjunker ner i det.

Så, varje ögonblick någon försenar sitt uppstigande är en synd. Hur kan man stiga? Anta att du börjar sjunga en munter låt framför allihop. Medan du sjunger, vaknar alla upp, och sedan måste de konstant försöka lagra energin, allas styrka, kraften av enighet, men inte från det faktum att jag vaknar upp av mig själv.

Om du tänker ”Vad bra det är att jag vaknade upp nu och vad bra jag mår” kommer du falla omedelbart. Men om du tänker ”Vad bra det är att vi alla har vaknat upp mot givandet, mot Skaparen” kommer det kvarstå. Då kommer du påbörja nästa nivån, nästa tillstånd.

Kraften som kan leda oss till frälsning är växande, och lagras i det allmänna begäret. Ingen av oss har kärl att lagra energi.

Nu när du klarat av att känna ett uppvaknande, åtminstone ett fysiskt, tänk på att bry dig om vännerna och låt dem inte få ett fall. Allihop bör bry sig om de andra. På så vis behöver ingen tänka på sig själv.

Skammen måste brinna i mig för att jag inte bryr mig om gruppen. Detta innebär att jag sviker dem. Det är härifrån känslan av ansvar kommer och den ömsesidiga garantin härstammar från. Jag behöver bara tänka på hur jag ska förse gruppen med allt den behöver, som om den var min bebis och jag enbart sörjer för dess välmående, så att den fortsätter att stiga och växa.

Från den dagliga kabbalalektionen 2012.09.24, Studiet av de tio sfirot

MP4 |   MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Lagra bränsle för en regnig dag

Baal Hasulam, Introduktion till boken Zohar, punkt 53: Efter att ha renat den animaliska delen av sin vilja att ta emot, och sen förvandlat den till en vilja att ge,”Tills han som som vet alla mysterier kan försäkra att han inte återvänder till dårskap”…

Vad hjälper inte en person om inte ljuset som andas in liv åt honom? Utan ljuset, skulle inte den motsatta formen ”existens från frånvaro” existera heller.

Bina, som är närvarande mellan alla sefirot, är den vändande punkten, delen av transformering. Vid Binas nivå renar en person sig från det mottagande begäret och börjar sedan återigen använda detta begär, men redan med intentionen för givandets skull. Om personen fram till nu konstant stridit för begäret att ta emot, ber han det nu om hjälp.

Vid Binas nivå skaffar sig personen emellertid stöd från det övre ljuset, som låter honom vända sitt begär till en partner.

Nivån Bina är en fas från barndom till vuxen. Fram till nu var personen korrigerad åt vad som var mer viktigt för honom. Han steg över sin egoism igen och igen, han valde Skaparen framför egot. Men nu har han skaffat sig nivån Bina, ljuset håller honom stadigt på den nivån och att han inte ska återvända till sin dårskap, och inte falla in i sitt slaveri av begäret att ta emot. Detta ”löfte”är givet honom från ovan, som är ”Ett bevis från han som vet alla mysterier.”

Det är då personen får tillåtelse och kapacitet att arbeta med sina begär på ett nytt sätt – genom att ta emot med syfte att ge. Tidigare kunde jag inte ens titta på detta ”bete”,  jag bara vände mig om, och försökte att hålla mig så långt borta som möjligt, tills jag steg upp mot nivån Bina. Här får jag Skaparens stöd och garanti – han lovar att inget dåligt kommer hända mig, sedan tittar jag  tillbaka åt Malchut, tittandes efter en chans att få henne att vända henne till att ge, med skaparens hjälp, som konstant håller mig från att falla.

Denna vändpunkt från altruistiskt givande till altruistiskt mottagande är väldigt viktig. Här behöver en person en överenskommelse med Skaparen, stadigare support från honom. Trots allt kommer han att arbeta med sin egoism för givandets skull…

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.08.01, Introduktion till boken Zohar

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Bina: Inträdet till det vuxna livet

Vi kan tala om många skäl för skapelsen: Skaparens begär att skänka glädje till de skapade varelserna, som på grund av det skapade oss, och hans önskan att bli upptäckt och få visa sin storhet. Men med tanke på alla skäl för målet med Skapelsen, så är en sak säker, man måste nå känslan och medvetandet av attributet av mottagande och attributet av givande,så  att man förstår och känner Skaparen till fullo och blir lik honom gällande tillståndet av likhet i form—att stiga till samma höjd och status.

Men hur är det möjligt att nå detta om man inte känner något behov av det? Om man fått ett sådant behov av naturen, skulle det inte vara ens eget behov. Så Skaparen var tvungen att skapa ett system som ger en möjligheten att skaffa sig begäret att avslöja Skaparen och likna honom genom att använda sina egna krafter. Då kommer begäret vara ens egen bedrift.

Detta begär är vad vi kallar ”människan”. Trots allt, allting människan hade fram till det ögonblick hon ville likna Skaparen sågs inte som en ”mänsklig” nivå, utan bara ”animalisk” nivå, början på den naturliga nivån. Därav sägs det, ”de är alla som djur”, det vill säga till den stund de får ett begär att likna Skaparen, ett begär att ge.

För att kunna göra detta, splittrades begäret som Skaparen skapat. Och i det splittrade tillståndet upptäcker man olika former av brister och korrupta begär. Samtidigt är allt detta en del av den instinktiva naturen och man utför ingen oberoende handling.

En person börjar avancera genom att bli väckt från ovan, blir förd till en grupp, och får där möjligheten att få uppleva uppgångar och nedgångar. Tack vare miljön börjar ett nytt begär att växa i honom när han klargör om han vill vara delaktig i miljön eller inte, och om han vill det, av vilket skäl: att dra nytta av den eller att ge åt sina vänner? På så vis kan en person klargöra sina begär.

Han stiger och dalar omväxlande, och därmed skapas möjligheten för honom att forma sitt nya begär att ta emot. Om han är redo att vara i den lägsta nivån för att få möjlighet att ge, då kommer han utan tvivel inte tjäna något på sina ansträngningar. Tvärtom kommer han vara glad att han befinner sig på en så låg nivå, för då kan han vara säker på att han inte använder den egoistiskt, eftersom det inte finns något att glädjas åt.

En person är redo att känna att hans begär  att mottaga glädje alltid kommer vara tomt i syfte att skaffa sig begäret att ge, möjligheten att få utföra en altruistisk handling. Hädanefter börjar han skaffa sig ett kärl, ett nytt begär, och kan därigenom avancera.

Detta innebär att han utvecklar ett nytt begär som kommer vara hans eget begär , utan att attraheras  av storheten och istället frivilligt stanna på samma nivå, på en nivå av litenhet i Galgalta ve Eynaim, i begär att ge. Det är i detta begär han upptäcker givandets kraft och börjar känna Skaparen.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2012-07-05, Rabashs skrifter.

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Behovet att vara människa

Fråga: Vad är en individs brister och det allmännas brister?

Svar: En brist i en individ existerar inte i andlighet eftersom det inte handlar om vanliga kroppsliga begär där. I andliga begär har en människa bara en punkt i hjärtat, som hon ännu inte har förverkligat.

En allmän brist är förmågan att frigöra sig från sig själv och binda sig till det allmänna. Detta betyder att en människa redan förstår och känner utifrån studierna, från att vara en del av gruppen, och från att disseminera, att den andliga världen uppenbaras bara i en hel brist.

En hel brist betyder att den har kontakt, åtminstone minimalt, vilket låter en person göra  flera andliga urskiljanden. Innan dess ser man ingenting, som på kvällen i skymningen då allt blir vagt.

Det finns ett talesätt som säger att det är kvällstid när man inte kan känna igen sin väns ansikte från ett visst avstånd (fyra Amot) eftersom allt flyter samman. Men, om jag kan känna igen min väns ansikte, då är det inte kväll ännu.

Kvällen symboliserar det faktum att jag kan se någonting, men att jag inte förstår exakt vad det är. På så sätt börjar vi gradvis förstå att det istället för en uppenbarelse finns flera urskiljanden vi kan identifiera, på samma sätt som vi kan känna igen en väns ansikte från ett avstånd på fyra Amot, det vill säga i de fyra minimala faserna av begäret att ta emot.

För att kunna göra det måste jag koppla mitt begär samman med flera vänners begär så att det finns en kontakt mellan oss, och från det kommer jag att kunna urskilja gott och ont, ljus och mörker. Jag behöver klargöra vad mottagande och givande betyder för mig själv och för andra, eller för alla tillsammans, mellan oss.

I kontakten mellan oss börjar jag redan se detta urskiljas: vad betyder ”i avsikt att ta emot” och vad betyder ”i avsikt att ge”. På detta ställe byggt av mig, i bristen från min sammanblandning med andra, börjar jag redan förstå till ett visst mått vad i avsikt att ta emot och vad i avsikt att ge betyder. Detta är en begynnande, minimal förståelse, men jag kan redan se skillnaden mellan de båda.

En brist formas i mig, ett uppfattande kärl genom vilket jag kan se den andliga världen, känna den, och göra olika insikter. Så öppnar sig min andliga introspektion (självbegrundan), som är annorlunda mot det yttre perspektivet som jag har i den här världen nu, där vi bara inbillar oss att vi ser något.

Från den 4e delen av den Dagliga kabbalalektionen 2012-06-13, ”Arvut (Ömsesidig Garanti)”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete, Ömsesidig garanti, Perception - Kommentarer inaktiverade för Introspektion

Fråga: Negativa känslor, irritation och även hat framträder när vi försöker förena oss. Vilket är rätt sätt att arbeta med det?

Svar: Vi behöver dela världen i två delar: sättet den visar sig för mig, min egoism, och vad den egentligen är. Vad är världen egentligen?

När vi väl avslöjar det i våra gemensamma begär, kommer vi se att den är full av ljus och är absolut perfekt. Det finns inget att korrigera i den. Med andra ord behöver vi bara korrigera oss själva, enbart vår personliga attityd mot världen, vår personliga uppfattning.

Detta är anledningen till att vi behöver dela upp världen i det sätt den uppfattas av oss genom egoismens prisma, och världen som faktiskt existerar utanför oss. Det är helt enkelt det övre ljuset som är i ett tillstånd av absolut vila och enbart har egenskapen av fullständigt givande och kärlek.

Det är därför vi måste separera dessa två förnimmelser inom oss. En förnimmelse är den riktiga känslan av irritation och motstridigheter som verkar vara meningsfulla så att vi stiger över dem och uppfattar gruppen som något absolut och perfekt, där alla vännerna är de största i sin generation och som är absolut korrigerade. Jag, själv, måste inkludera mig i dem och vara som ett embryo inuti en livmoder. De  saker de faktiskt säger och dess påverkan på mig spelar ingen roll. Jag har fått de hindren med mening, så att jag skall klara av att träda in i dessa hinder genom dem, och vara inuti mina vänner där jag föreställer mig dem som absolut perfekta i ett läge av vila med mig inuti dem.

Från den andra lektionen under kongressen i Vilnius, 2012.03.23

 WMV |  MP3

Kategori: Egoism, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Irritation och hat är mina hjälpredor

Kategori: Disseminering, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Den andliga gruppen och hela mänskligheten

Om man utför handlingar direkt mot målet med skapelsen, avancerar man med hjälp av två krafter: det egna begäret och ljuset. Men om man utför handlingar som inte är direkt mot målet med skapelsen, avancerar man bara med hjälp av en kraft: ens begär. Utvecklas vi normalt, uppfyller vi våra egna behov.

Hela verkligheten är i grund och botten begär och ljus. Begär existerar inuti ljuset och ändras konstant, mer och mer. Detta är sättet vår naturliga utveckling fortskrider: från en punkt av energi till materia som blir mer och mer komplex, fram till den nuvarande formen av liv. Det är basala element som skapar det cykliska systemet, och det existerar kopplingar mellan dem som producerar komplexa material och även levande celler som absorberar och urladdar all sorts substans. Cellerna består av en ny, kvalitativ koppling med miljön på basis av den stilla nivån, där upptagandet och urladdningen inte producerar förnimmelsen av liv eller smärta.

Men, om vi vill avancera framåt möter vi ett speciellt villkor: antingen att avancera under påverkan av naturens krafter, som en maskin, eller att skapa en koppling mellan vännerna i gruppen och bygga en modell som är essentiellt lik ljuset, den övre kraften, kärlek och givande. Man överkommer tyngden och problemen, och följdaktligen får man hjälp från ovan. I princip aktiverar man inget nytt, men om man vill avancera mot målet, tillför man sina ansträgningar, och som respons tar man emot extra ljus från nivån man längtar efter.

Till slut använder du samma system som motsvarar ”adderingen” från vår sida. Om du vill ha det så sätt igång, om inte så vill du inte. Förändringarna kommer inte från ljuset, utan från dig: om du investerar ansträngingar, visar mer begär, då upptäcker du en addition eller brist från din sida, och då tar du emot en större upplysning. Ovanifrån fattar ingen ett beslut om att tilldela dig ljuset. Ljuset är i absolut vila, och allt beror enbart på ditt behov av det. Ta fördel av riktlinjerna som ges dig – och du kommer att ta emot det.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.04.04 Daily Kabbalah Lesson 4/4/2012, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3

Kategori: Evolution, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Beslutet görs nedan

Fråga: Nuförtiden börjar forskare upptäcka att vi alla är sammanbundna, att ett oändligt antal trådar, som vi tidigare inte känt till, sträcker sig mellan oss. Hur ser en kabbalist på detta? Kan det vara så att denna enorma mängd trådar rör sig konstant framför hans ögon?

Svar: I själva verket är allt väldigt enkelt. Och ju mer vi utvecklas, desto enklare är det. Människan är enkel, och ljuset är enkelt, medan de många beräkningarna framträder på grund av att egoismen flätar samman med begäret att ge.

Ju mer en människa gör framsteg, desto naturligare uppfattar hon bilden av verkligheten. Vanan blir till en andra natur. På det sätt du ser på din familj och dina kära: det blir ditt liv, din natur, och du anstränger dig inte längre i dina relationer med dina älskade eller dem du egentligen inte känner. Du känner var och en av dem och förstår alla kontakter.

Just nu verkar det vara ett problem för dig för att det krävs ansträngningar. Men när begäret att ge råder i dig, så försvinner problemen. Det finns inget enklare än att lära känna den andliga världen och att leva i den.

”Är det möjligt? Hur kan jag sköta allting, hantera atomernas rörelser och alla världarna?”

Du behöver inte kontrollera nånting eftersom allt detta avslöjas inom dig, som ditt eget system. Och detta är anledningen till att varje nästa steg blir ännu friare från press, från känslan att behöva förstå allt som händer. För varje steg blir allting enbart klarare.

Från den dagliga kabbalalektionen 2012.03.29, Introduktion till TES, punkt 127

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Mot enkelheten

Fråga: Jag känner att jag kan hålla kvar tanken att allt kommer från Skaparen. Vad jag inte kan förstå är hur man ska acceptera störningarna som orsakar mig smärta med kärlek? Jag kan inte förstå att de är bra för mig med mitt sinne. Men hur kan jag lägga till kärlek till detta? Var är denna kärlek?

Svar: Du fullföljer inte handlingen, därav känner du inte kärleken. Du förstår att störningarna förmodligen kommer från Skaparen, och det är bevisligen gott. Du vet att du inte kan fly från störningarna, så du accepterar dem. Du avslutar inte allt med kärlek. Du går inte igenom störningarna med gruppen och gör det till dess motsats, så att du därigenom uppfattar störningarna som ett uttryck av kärlek.

Det är som när föräldrar straffar ett barn, barnet måste förstå att de gör det utav kärlek till honom. De straffar inte honom, utan hans ego. De vill till och med uppfostra sitt barn ovan barnets ego. När man delar sig själv i två, ”det är mitt ego och det är jag”, och inser att störningarna kommer som motsats till egot, då blir ens ”jag” mer draget till Skaparen och känner kärlek.

Tänk dig att du är ett smart barn som förstår; ”Mina föräldrar måste straffa mig för att hindra mig från att vara olydig, de straffar inte mig utan ger mig möjlighet att stiga över mitt ego”.

Kommentar: När jag var ett barn hade jag ingen aning om att någon relaterade till mig med kärlek. Allt jag såg var straffandet.

Svar: Men bli smartare då! Du behöver växa upp, när allt kommer omkring!

Du måste nå en nivå där du uppfattar de största problemen och svårigheterna som enorm vänlighet och kärlek. Jag menar allvar. Allting handlar om din uppfattning! Vi existerar i ett fält av en oändlig källa av gott ljus. Inget existerar i världen förutom det. Bara  oändlig kärlek och godhet! Men vår uppfattning är fel, och som ett resultat upplever vi en motsatt känsla. Om du rekonstruerar dig själv och låter din förståelse växa, så kommer du istället för hat känna kärlek, istället för ondska känner du godhet, och istället för lidande, glädje.

Från den tredje lektionen under Vilniuskongressen 2012.03.24,

 WMV |  MP3

Kategori: Frågor & svar, Inre arbete, Kongresser, Perception - Kommentarer inaktiverade för Om han slår mig, så älskar han mig

Kategori: Inre arbete, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för Rytande tystnad