Om den andliga vägen var behaglig och fördelaktig för vår natur, vår egoism, vem skulle avstå den? Hela världen skulle springa till oss och studera sittandes vid bänkarna. Alla skulle komma om de kände glädje och behag i detta.

Ingen skulle  motstå ett sådant lockande tillfälle att avslöja framtiden framför sig och inneha all kunskap. Vårt ego skulle fösa oss framåt, dra oss, inte ge oss en stunds vila. Avundsjuka, lust och ambition skulle brinna inombords, lovandes all sorts tillfredsställelse i denna värld och i den övre världen, Edens lustgård. Allt detta skulle attrahera en mer och mer.

Självklart är det inte så, och det är svårt för oss att förstå och omöjligt att hålla med om att hela verkligheten, förutom oss själva, är motsatt det vi ser. Den är full av belåtenhet och njutning, avslöjandet av den övre kraften. Och detta avslöjas för en till den grad man skaffar egenskapen av givande.

Det är omöjligt att uppnå andlig fullbordan, Skaparens nivå, på något annat sätt. Så det verkliga styret är fördolt bakom dess motsatta form, och vi är inte kapabla att uppskatta det, förstå det och smaka på vad intentionen att ge innebär. Vi har inte verktygen att glädjas av givande. Snälla ge till någon! Men du kommer inte känna något välbehag från det eftersom dina begär är motsatta. Och bara i den som gnistan tändes i mörkret från egoism, som tvingar honom att söka efter givande, och som bryr sig om gnistan, som försöker förstora den genom studier och sin omgivning – han avancerar. Det är verkligen få speciellt utvalda, utav alla tusental.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.12.02, Introduktion till studiet av de tio Sfirot

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Inre arbete, Min likhet med Skaparen - Kommentarer inaktiverade för Du drog en vinnarbiljett utav tusen

Farao vill vara kvar i Egypten.  Vi behöver undkomma Egypten och Faraos kärl. Vi arbetar inte med begäret att njuta för sig själv, utan vi slåss emot det. Den sätter på bromsen eller lägger till och med i backen. Men vi vill bryta oss fri från den, ovan den, för att utföra arbetet för Skaparen utanför Egyptens gränser.

Striden vi utkämpar medan alla tio Egyptens plågor skapar vårat kärl. Jag arbetar över begäret att njuta vilket håller tillbaka punkten i hjärtat och den striden kallas: ”Jag ansträngde mig och jag fann.”

Mitt försök att försvinna ifrån min egoism skapar avledning, vilket är mitt nya kärl. Detsamma  upprepas på nästa nivå: Varje gång bygger jag ett perfekt, exakt och fint kärl. I slutändan är begäret att njuta de samma, men mitt jobb blir mer förfinat och mer exakt och har för avsikt mer invändiga klargöranden. Detta är anledningen till att ett nytt kli, varje gång det skapas, är mer selektivt och av högre kvalitet.

Från den dagliga kabbalalektionen 2012.12.25, del 1

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Farao vill vara kvar i egypten för evigt

Vi kan stiga till den andliga nivån först efter att  vi accepterat villkoret att vi inte förväntar oss någon belöning. Men hur kan jag nå ett sådant beslut? Hur kan jag fråga efter kraften från ovan? Hur kan jag göra det om allt jag har är ett materiellt medvetande, materiella känslor, och bara kan agera egoistiskt eftersom jag inte känner till någonting annat? Var kan jag hitta de rätta verktygen och den rätta urskiljningen så att jag kan forma den rätta bönen: att enbart ta emot kraften att ge och inte fråga efter belöning? Detta kallas Binas nivå, chafetz chesed, Noahs ark.

Om man avancerar ihärdigt och är aktsam med att uppfylla villkoren, krävs det inte av en att ha några speciella attribut, annat än de man föddes med, inte heller tillhöra några speciella människor. Alla är givna de rätta förutsättningarna för sitt arbete genom att ta emot tvivel: ”Vad är detta för arbete” och ”vem är herren som jag måste lyssna till?” Detta händer när man kastas i ”flodvattnet”, en annan gång i ”rena vatten”, och sedan i ”vattnet av oenighet”och sedan ”det fridfulla vattnet”, och i olika förnimmelser av Bina som avslöjas för oss.

Man bör klargöra om man accepterar dem i den högra linjen, den vänstra linjen, eller mittlinjen,och i var och en av dessa linjer finns ens egna linjer: i den högra linjen finns det tre linjer, och i den vänstra linjen finns det tre linjer, och det är likadant i mittlinjen, och de är alla inkorporerade i varandra.

Den huvudsakliga poängen här är inte att stanna och envist avancera på det enklaste sättet, att inte vara smart och försöka lösa dessa problem med vårt jordiska/materiella medvetande. Hela denna filosofi är värdelös och endast hjärtats renhet kan hjälpa. En person som lyckas är inte nödvändigtsvis smart och kan till och med vara lite dumdristig, men är hängiven målet och avancerar envist rakt mot det, genom att försöka göra sitt jobb. Självklart växer den onda böjelsen konstant i honom genom att väcka tankar om kritik och tvivel, men denna attityd leder till slut personen till att lyckas.

Alla dessa klargöranden startar från Faraos välkända fråga: ”Vem?” och ”Vad?”, sedan avslöjas olika typer av vatten. ”Vem”och”vad” är frågor om skaparens storhet, angående om jag behöver honom eller inte och om vilken typ av belöning jag förväntar mig. Under tiden är dessa enkla klargöranden om vem som är i kontroll och hur.

Senare möter jag olika sorters vatten och tvingas att klargöra: Vem är det jag vill gömma mig från? Vad gömmer jag mig för? Vilka sorters vatten är floderna för mig? Man dras till hela denna bild, men det finns ingen flod i den! Floden är för mig; det är ett resultat av mina ondsinta tankar, dåligt inflytande, osv.

Det avgörs av var jag känner mig och inte av fysiska katastrofer som stormarna och floderna vi möter nu.Vi skapar faktiskt floderna inom oss. Även om det finns naturliga stormar och floder likt de i Nord Amerika, så är de också skapade av människor, av deras attityd till livet, som skapar en sådan respons från naturen.

Efter att ha ställt frågan ”Vem” eller ”Vad?” flera gånger, börjar jag klargöra de olika sorterna vatten, och jag närmar mig rätt bön. Detta innebär att jag måste klargöra den brist jag måste nå, som ger mig kraften och som får mig att resa mig ovan begäret att ta emot och ger mig möjlighet att verkligen kunna ge. Efter att floden dragit sig tillbaka kommer jag ut ur Noahs ark och börjar arbeta med mina begär att ta emot för att ge. Det sägs att Noah förstod att floden var över när duvan hämtade honom en gren från ett olivträd, som är ett tecken på  inte bara Chassadim (vatten) utan också Chochma inom Chassadim. [91805]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.10.30

 WMV |  MP3 (Båda på svenska)

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Hur man överlever stormen av tvivel

Vi talar ganska mycket om betydelsen av målet och Skaparens storhet, som vi inte kan arbeta utan eftersom vi behöver den kraften. Men frågan är varför jag behöver Skaparens? Är ett villkor för att jag ska kunna gå med på att ge, eller vill jag uppnå givande och för att kunna det behöver jag Skaparens storhet? Detta är den stora skillnaden: Arbetar jag inom förståndet och under det, eller arbetar jag i tro ovan förståndet?

Jag har villkoret att jag vill kunna känna Skaparens storhet, eftersom jag utan den inte skulle kunna arbeta, så det är handling inom förståndet. Men om jag säger att jag måste nå givande eftersom det är det viktigaste för mig, och jag ber om kraften som jag inte har nu så att den får mig att kunna ge, och för mig är det endast ett verktyg, det innebär att jag vill ha denna storhet enbart för att arbeta i tro ovan förståndet.

Detta är en väldigt subtil skillnad, som jag måste klargöra inom mig. Detta är omöjligt att uttrycka i ord eftersom de bara förvirrar mig.

Rabash säger: ”Så när man inte känner Skaparens storhet, kan inte kroppen upphäva sig själv inför Honom i hela ens hjärta och själ”. Det är en lag: begäret att ta emot kapitulerar enbart inför Skaparens storhet.

”Men om man ställer villkoret att man går med på att arbeta för Skaparen enbart om man ser vikten och storheten, så innebär det genast att man vill ha något av Skaparen. Detta innebär att man vill att bördan som man ska bära ska vara lätt. Om du vet att en väska du ska bära tillhör en viktig person, då är det inte svårt för dig att bära den. Annars vill man inte arbeta med hela sitt hjärta, eftersom man är begränsad och befinner sig under fördoldhetens dominans, och är inte fri att säga att man inte vill något annat än att ge.”

Om man sätter Skaparens storhet som ett förhandsvillkor för sitt arbete, då kan  detta tillstånd inte vara ett av Bina, och det kan inte tjänstgöra som ”ark” för en som räddar en från alla tvivel och problem sända till en från den vänstra linjen.

Så Binas attribut är Chafetz Chesed, som inte behöver ta emot någonting; därför är det gratis. Enbart de som behöver ta emot någonting är begränsade och behöver andras åsikter. Om någon arbetar med slutna ögon och inte behöver storheten eller något annat kallas det frihet.

Från första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.10.31, Rabashs skrifter

 WMV |  MP3 (båda på svenska)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Frihet från alla egots villkor

Det enda som påverkar oss är Ljuset. Det ger oss energi  och kan, å ena sidan, vara en ”evighetsmaskin” för oss. Å andra sidan kan det röra sig bort från oss, då faller vi och blir svagare, till och med till ett tillstånd där vår animala, biologiska existens upphör. Allt detta är Ljuset. Allt som sker inom oss, både positivt och negativt, är Ljusets påverkan.

Därför kan vi inte tala oss ur någonting oavsett om det är fysiologiskt eller någon annan sorts problem. Sikta allt enbart på Ljuset. Om det är närmare kommer det att vara bra, och om det är längre bort – kommer det att vara sämre. Och så är det avseende absolut allt. Allting som sker inom oss, likt i ett kärl, sker enbart tack vare Ljusets påverkan.

Ljuset är ett; det är helt enkelt viljan att skänka, viljan att tillfredsställa, viljan att älska. Och ju mer vi urskiljer och analyserar var ”en” betyder och hur man blir lik det, desto snabbare kommer vi att nå målet.

Visst, jag kommer ihåg att det är Ljuset som gör detta mot mig, att det lägger olika hinder framför mig. Vad härnäst? Härnäst måste vi analysera den enigheten: Hur kan vi uppnå den när vi förenas trots alla våra ”vassa kanter”?

Jag studerar hur Skaparen leker med mig, ger mig tankar, begär, möjligheter, och slumpmässiga händelser. Och när jag försöker hitta Honom bakom allt detta, börjar jag se hur Han påverkar mig. Det här är redan en själens analys snarare än en personlighetens. När allt kommer omkring formar allt som relaterar till Skaparens påverkan på mig och min påverkan på Honom min själ inom mig, och för den till ytan. Och vice versa, allt som helt enkelt är kopplat till andra men som inte inkluderar Skaparens Ljus relaterar till kroppen på den andligt stilla eller den animala nivån.

Från den andra lektionen under kongressen i Kharkov, 2012.08.17

Kategori: Enighet, Inre arbete, Kongresser - Kommentarer inaktiverade för Att uppnå enighet

Tänk dig att du kommer till lektionen och att din arm gör mycket ont; du kommer att tänka på smärtan hela tiden, så klart. Det kommer att påverka dina studier och kommer orsaka stort obehag; du kommer veta hur du ska bli av med smärtan och du kommer inte att kunna glömma den.

Frågan är hur vi skall känna samma smärta för att vi inte nått slutet av korrigeringen än, för att vi inte nått vårt ultimata mål? Jag vill inte vänta en enda dag! Om det är så viktigt för mig, så brinner jag av otålighet, likt ett barn – jag vill ha det nu på en gång!

Problemet är att jag inte vill ha vad jag ska vilja ha. Var kan jag få rätt begär från? Detta är ett skäl för bön.

Jag ser ingen brådska att ha kontakt med vännerna och att nå kärlek åt andra för att nå det andliga målet. Detta är problem ovanpå andra problem som ger mig hinder, det ena efter det andra. Om jag verkligen ville nå målet, så skulle jag älska vännerna; när allt kommer omkring så är det ouppnåeligt utan dem. Men poängen är att jag inte behöver detta mål: Vill någon verkligen ge? Alltså behöver jag inte vännerna och vill inte betala för målet genom kärlek till andra. Allt verkar väldigt långt, dimmigt och orealistiskt. Jag sitter framför boken under lektionen och tänker ”Vad gör jag här överhuvudtaget?”.

Så vi har fått ett verktyg kallat Tora där det finns en kraft som tar oss till målet. För oss är detta den högre nivån där kraften kallat Ljuset kommer och drar oss framåt. Detta är vad vi måste tänka på under lektionen, likt hur du tänker på armen som gör ont och som du vill läka.

Det spelar ingen roll vad du vid tidpunkten läser, du måste tänka på din ”sjukdom” och drömma om läkningen. Om du inte har en brist för detta, be om att detta ska ges till dig, ta kontakt med vännerna, se efter vilka begär de har.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.09.24, Studie av de tio sfirot

 WMV |  MP3

Kategori: Avsikt, Bön, Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Det är nu eller aldrig

Vännerna bör försäkra att jag inte faller och de bör konstant tänka på mig. Jag måste återbetala dem för detta eftersom dem också behöver denna sorts stöd. Bara om vi ömsesidigt bryr oss om varandra, kommer vi inte att falla och glömma målet. Vi håller i varandra.

Vi har inte en chans att uppnå någonting om vi inte stödjer varandra. Om vi inte gör det, kommer vi inte lämna egot. Detta är ömsesidig garanti.

Om jag inte kan tänka på andra, så innebär det att de inte tänker på mig. Det är både orsaken och resultatet som existerar samtidigt under villkoren för vårt kollektiva muntliga avtal. Då tillkommer Skaparen i det och fullföljer vårt avtal. Utan detta kommer vi utan tvivel glömma honom och börja få främmande beräkningar genom att anta att vi  gjort framsteg och år kan passera som inte leder någonstans.

Man kan inte vara på rätt spår av sig själv. Vet du hur många sekunder vi kan räkna på en hel dag som vi verkligen avancerar: 3-5 som mest! De är så få för att var och en av oss saknar det externa stödet.

Mina begärs kärl är externa för mig och jag måste anstränga mig för att fästa dem vid mig. Om vi inte för oss på detta vis angående andra, så beter vi oss inte korrekt och därför drar vi inte ljuset som reformerar, eftersom Ljuset enbart opererar  i våra förenade arbeten. Det kommer i respons till vårt begär.

Om det inte finns något sådant begär, väntar ljuset passivt omkring oss. ”Hans ära fyller världen”, men vi måste aktivera det. Vi måste hålla detta villkor: ömsesidig garanti som är gjord av vårt gemensamma beroende av varandra och till åtagandet av allihop. Utan det kan ingen lyckas, även om vi tar oss an det från en egoistisk vinkel och än mer om det är angående höga intentioner.

Från ett samtal om inre arbete, 2012.09.30

Kategori: Bön, Grupp, Inre arbete, Kärlek - Kommentarer inaktiverade för Fem sekunder av liv per dag

Machsom är en psykologisk punkt, fram till vilken  jag enbart arbetar för mig själv och mina njutningar, och efter den arbetar jag för att glädja Skaparen eller min nästa, någon utanför mig. Detta är vad jag måste uppnå.

Denna gräns, denna nivå, kallas för machsom. Denna gräns mellan vår värld och den andliga är helt enkelt psykologisk. Om jag tar hand om mig själv, även om jag samtidigt strävar mot Skaparen, mot det andliga, men ändå agerar för mig själv, är denna min nivå för närvarande nedanför machsom, och kallas ”lo lishma”. Och om jag uppnår att jag bara tänker på Skaparen glädje, så att all njutning går till honom, så att all glädje inte är för mig själv, då är jag, mina begär och intentioner, redan bortom machsom, och detta kallas att jag uppnått lishma.

Machsom är en psykologisk punkt som jag måste ta mig förbi, och då kommer jag befinna mig i det andliga, i intentionen att ge. Efteråt, när jag är bortom machsom, måste jag höja mina begär och mina intentioner över machsom.

Man kan även säga på detta vis: Samtidigt som mitt ego växer i mig, i takt med de växande njutningarna, höjer jag punkten för min machsom högre. Och samtidigt som mitt ego på basis av begäret att känna glädje avslöjas som den onda böjelsen, så höjer jag steg för steg machsoms punkt högre och högre ända upp till Ein sof tills alla mina begär verkligen kommer att vara för att ge.

Det är inte viktigt hur man uttrycker det: att höja intentionen över machsom eller att höja villkoren för machsom till Ein sof; det som räknas är att jag jobbar på att korrigera intentionen att använda det växande begäret, inte för mig själv, utan för andra/Skaparen.

Kategori: Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Machsom är en psykologisk barriär

Korrektionen kan inte ske på en gång; den görs gradvis, steg för steg. Eftersom det handlar om reshimot som stannade kvar efter splittringen är det korrektionen av splittrade kärl som måste klargöras först. Innan dess, måste det ske ett klargörande av det första kärlet för att sedan kunna bygga nästa stora kärl på det och därefter nästa, som är ännu större.

Det är för att allting är splittrat, och splittrandet bara kan korrigeras i små delar, varje del individuellt enligt dess nivå av splittrande. Hela det andliga systemet är gjort av diskreta kärl som är bundna med så många sammankopplingar att de bildar ett integrerat analogt system.

Det är som vatten som är gjort av separata droppar, var och en är kopplad inte enbart till droppen bredvid, utan även till alla andra droppar, och inte genom andra droppar utan direkt. Om du befinner dig i världen Atzilut är du direkt sammankopplad med Moses och Rabbi Shimon.

Så det finns en skillnad vad gäller hur kärlen korrigeras efter splittringen. Det verkar som att vi är slumpvis sammankopplade med ett antal vänner, och därigenom ansluter vi oss till något andligt system och någon form av Ljus. Men därigenom aktiverar vi ett oändligt antal band. Så korrigeringen sker gradvis eftersom den kräver våra klargöranden.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.10.05, Studiet av de tio sfirot

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Inre arbete, Kollektiv själ - Kommentarer inaktiverade för En ocean av vattendroppar

Baal HaSulam, “Fred i världen”: För vi har i sanning redan nått ett tillstånd där hela världen betraktas som ett kollektiv och ett samhälle. Det vill säga, på grund av att varje person i världen drar sitt livs märg och sitt uppehälle från alla människor i världen, är han tvingad att tjäna och sörja för hela världens välbefinnande.

Det som var tydligt för Baal HaSulam för nästan ett sekel sedan är fortfarande oklart för människor idag. Vi har nått ett sådant tillstånd i vår utveckling att vi alla är beroende av varandra på ett direkt och nära sätt.

Fråga: Varför är detta fortfarande oklart?

Svar: Titta efter själv: Alla ”drar täcket” till sin sida och förstår inte att man därigenom till slut orsakar sig själv större skada än på något annat sätt.

Hela poängen är att om jag investerar i allmänhetens välbefinnande ser jag inte någon egennytta i det. Om jag tar någonting från allmänheten ser jag verklig nytta i det.

Men Baal HaSulam säger motsatsen: Systemet är redan ”slutet”. Det är uppbundet i ett perfekt, helt sätt inom sig själv. Så, om du arbetar för allmänheten får du tillbaka tio gånger så mycket, och om du tar från allmänheten är din förlust tio gånger större. Men vi bara fortsätter, och förstår inte vad som händer.

Fråga: Vad döljer sanningen för mig?

Svar: Mitt ego. Det finns ett integralt system som uppenbaras idag. I själva verket är det systemet Ein Sof (oändligheten) som uppenbaras för oss, av Shechina, kärlet för den allmänna själen i vilken vi alla är sammankopplade.

Fram till nu, låt oss säga till 1995, har alla vuxit upp i sina privata begär, i rotfasen och i faserna ett, två, tre och fyra. Nu upptäcker vi att vi inte har något val, man för förbunden med alla, och alla är förbundna med en själv.

Banden av ömsesidig förbindelse utgör ett stort, komplicerat integralt system, ochdet finns till och med ett visst vetenskapligt fält som studerar detta. Tidigare var inte varje del så tätt förbunden med de andra . De utvecklades individuellt, och det var den allmänna trenden. Men, sedan 1950-talet har vi börjat känna en global trend, och idag har alla nått sin personliga gräns och behöver bara utvecklas i ömsesidig förbindelse med andra. Det finns ingenting kvar förutom det. Detta är trenden fram till slutet av korrigeringen.

Vi är fortfarande låsta inom vårt egoistiska begär och vill fylla det som tidigare, men detta system är inte längre aktivt. Tidigare brukade jag fylla mig själv i takt med att mitt ego växte, och det tog mig från en nivå till nästa nivå, från rotfasen till fas fyra.

Idag fortsätter jag att verka som tidigare, men jag kan inte göra det eftersom jag inte kan fylla mig — mina begär utvecklas inte i den tidigare riktningen längre. Från och med nu kan de enbart utvecklas i riktning mot att vara tillsammans (∑), mot enighet. Detta innebär att även den egoistiska nyttan, vid en första anblick, bara är möjlig genom förbindelse, genom att använda förbindelse. Det är det här som uppenbaras för oss nuförtiden.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.09.11, Fred i världen

 MP4 video |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete, Kollektiv själ, Kris - Kommentarer inaktiverade för Fördelarna med enighet