Reshimot (informationsgener) blir aktiverade och begär, liv, väcks inom mig. Så, varför somnar så många studenter under lektionerna och förlorar intresset? Var är deras begär? När allt kommer omkring så hänger allt på begäret, och vårt begär beror på ljuset.

Ljuset flyttar på sig, som det står skrivet: ”Göm inte ditt ansikte långt från mig”. Och till den grad ljuset drar sig undan, retirerar, faller en person gradvis till sömns, tills han slutligen dör. Allt beror på hur stor distanseringen till ljuset är.

Därför finns det bara ett sätt att handla och att påverka oss: den korrekta miljön. Genom den väcker vi ljuset. Sen kommer vi att vara redo för dess inflytande, och vår utveckling kommer bli snabbare, välkommen,och behaglig.

Vi dras närmare givandet hela tiden, till den punkt där vi blir liknande Skaparen och sluter oss  samman med honom, med alla hans attribut. Om vi omedvetet befinner oss inom vår egoism och saknar preliminär förberedelse, måste vi ta emot ljusets påverkan, som avancerar oss framåt, på ett sätt där alla våra nivåer framskrider genom lidande.

Ibland, men sällan, sötas våra liv, som i barndomen, när våra framsteg avancerar utan nederlag på vägen. På detta vis låter vi naturen hjälpa oss och låter den avancera oss genom ljuset Chassadim (nåd). Men vanligtvis knuffas vi mot utveckling genom nederlag och lidande.

Om du förbereder dig själv på framtida former av utvecklingen som eftersträvansvärt (eftersom varje ny form är i större givande), då kommer framtida former inte att uppenbara sig som enormt mörker. Detta liknar samma mörker och osäkerhet som du känner nu när du är i en nedgång.

Men, även i det mörkret, så ser du det inte som en nedgång. Natten (orta på arameiska) är motsatta sidan av ljuset (Or på hebreiska) som jag nu flyttar till den högra sidan, som i skriften: ”Natten skiner som dagen.” Allting hänger på din förberedelse. Sedan relaterar du till dessa nivåer med medvetenhet, förståelse och begär, då kan vi ta oss igenom dem snabbare.

Du förstår dig på dessa nivåer snabbt. Du måste stanna på samma nivå tills du gått igenom den och känner att du måste  fortsätta till nästa nivå. Reshimot från nästa nivå kommer då vakna till i dig. Det är så här vi utvecklas.

Låt oss hoppas att vi tack vare förberedelsen till konventet och under konventets gång kommer ta emot och frambringa väldiga mängder reshimot, och bygga ett kli (kärl) på den andliga nivån. Detta är faktiskt upp till oss.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.11.06, TES

WMV |  MP3

Fråga: (Från den spanska gruppen): Vi kan inte göra mycket dissemineringsarbete idag. Halva gruppen vill att vi ska göra disseminering och den andra halvan tycker att vi bör delta i samling av vänner. Vad ska vi göra?

Svar: Disseminering är viktigare. Det kommer att öka ditt begär till att ta kontakt. Vad du än säger är det bättre att beblanda sig med det generella samhället.

Vi kan se det på oss själva: om vi skulle ha suttit i samling av vänner utan att ha gått ut på gatan under de tre sista månaderna skulle vi inte ha uppnått vad vi har idag. Det har byggt om oss, det har förändrat oss. Disseminering är basen för förändringar. Tack var disseminering har vi ett större behov av att gå samman, att gå ihop, för att samlas, för att förstå materialet, att förenkla det, osv.

Dissemineringen bygger upp oss, jag är mycket glad över att grupperna har börjat förstå detta. Baal Hasulam skrev om detta, och vi ska inte försöka tro att någon annan har bättre idéer än hans, och tro att vi klarar detta utan grupper där vi arbetar och utan världen som vi kan förse med budskapet om förening. Trots den barnsliga arrogansen, bör vi vara något mer kritiska mot oss själva, vilket kommer att hjälpa oss att ta del i arbetet med disseminering.

Läs vad Baal Hasulam skriver om detta och ta till dig hans ord med handling.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.11.06, Matan Torah (Givandet av Toran)

WMV |  MP3

Fråga: Baal Hasulam säger i artikeln Kärlek till Skaparen och kärlek till de skapade varelserna att det viktigaste är att börja och sedan inte sluta mitt i. Vad menas med det?

Svar: Du kan även vara fel ute i den materiella världen om du tänker på seder som budord. En person blir helt enkelt van vid att utföra vissa handlingar istället för att själv avslöja deras interna budord, som en korrektion av sina attribut.

När man korrigerar sig själv, så är det Skaparen man har att göra med, och man vill dra ljuset, bli lik honom, och gå mot likhet med honom. Men om budorden blir ”fysiska handlingar”, som man är van vid, så följer man inte den andliga vägen, utan lär sig helt enkelt att utföra speciella ritualer som är accepterade i samhället.

Vi säger inte att detta är fel, men vi säger att det inte korrigerar själen. Detta är inte anledningen till att vi existerar i världen, det är enbart externa möjligheter som gör den sanna interna korrektionen lättare. I det perfekta tillståndet, bör det interna och det externa stödja varandra. Olyckligt nog sker detta egentligen inte.

Man bör ej stanna längs den andliga vägen. När man börjar korrigera sig, upptäcker man hur dum man är. Detta får ens hjärta att brista och man kan inte fortsätta. Man upptäcker att man inte är denne hjälte som korrigerar sig själv och tjänar på det som man trodde att man var.

En liknande plan kan fungera i det vanliga livet för en person som arbetar egoistiskt på något externt. Här,på motsatt vis, måste man använda något extern för att jobba med sitt ego. Detta arbete  är totalt motsatt mot vad man är van vid. Vi är inte vana vid idén att vi måste förändra oss i våra rötter, våra kärnor. Nu är det inte jag som arbetar på något, utan snarare något som arbetar på mig. För övrigt, så behöver jag inte vänta passivt, som en patient under medicinsk behandling, utan snarare hela tiden be: ”ändra mig, ändra mig!”

Hur kan vi uppfylla detta? Om jag kunde känna och förstå mer, skulle det vara annorlunda. Men hur kan jag begära något som jag inte vill ha? Hur kan jag fråga efter något som är emot min natur? ”Låt mig älska andra, låt mig förbinda mig med dem”. Det är som att be om den värsta sortens problem. Naturligtvis vill jag använda världen till min fördel, ändå måste jag be Skaparen att ändra programmeringen inuti mig: ”Ändra mitt hjärta och ändra mitt sinne, det spelar ingen roll hur jag var innan, låt mig bara få bry mig om andra”.

Samtidigt är ett utbrott av altruistiska känslor som man kanske kan hålla fast vid för ett ögonblick efter att ha blivit besviken av allt annat inte nog. Nej, ett rop kommer inte att hjälpa. Man måste konstant stödja det och hålla detta nya och paradoxala begär rent hela tiden.

Denna uppgift känns omöjlig. Det är därför det sägs: ”Ettusen gick in i rummet, men bara en når fram till ljuset.”

Så problemet är att budordet att älska andra är emot vår natur.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.10.31, Kärlek till skaparen och till de skapade varelserna.

WMV | MP3

Det spelar ingen roll vilken del eller stycke ur boken Zohar vi studerar. Rabash brukade göra såhär: Han brukade sluta sina ögon, öppna boken på något ställe, och börja läsa mitt i texten. Han läste några rader, och detta var tillräckligt för honom. Sedan fortsatte han att tänka.

Det knyter en person till källan som förklarar för honom om den korrekta och goda framtiden. Trots allt, så vet du inte vad denna källa är i sig själv. Du vet bara att genom att göra detta, så öppnar du någon kran som tar dig till den kraften, och denna kraft måste influera dig. Det är som om du öppnat en vattenkran, och det forsar över dig.

Detta är sättet vi måste relatera till boken Zohar. ”Vattnet” kommer på sådant vis att vi ”står under kranen”. Med ”att stå under kranen” menas att vi är tillsammans, och längtar så mycket som möjligt efter förening eftersom detta är vattnets naturliga sätt, att hälla vatten från ett förenat kärl. Så enligt sättet som vi förenas, begäret att ta kontakt, och strävan efter att bli en människa och ett hjärta, på det sättet kommer mängden ljus från Toran till oss, och vi tar del av emottagandet av Toran, mottagandet av ljuset.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.10.31, Zohar

WMW |  MP3

Det tar lång tid att börja se klart, och att upptäcka att om man kan samla in alla krafter som finns i vännerna och koppla dem till sig själv, så kommer detta att bli ens andliga kärl, sinnesorganet för att känna det andliga med vilket man kan känna och förstå livets kärna som finns ovan den fysiska kroppen och som existerar inuti själen. Då kommer man att förstå principen ”älska din vän som dig själv”, som helt och hållet är inriktad på detta högre mål. Man kommer inse att ens vänner, med sina begär och sin aspiration för andligheten, för att nå syftet med skapelsen, i grund och botten är delar av ens egen själ.

Alla känner att vännens aspiration mot det andliga målet utgör organen i ens andliga kropp. Det är anledningen till att man förstår att kärlek till vänner är en förbindelse med deras andliga strävan, från vilken var och en av oss bildar själens kärl.

När alla uppnår ”kärlek till vänner”, samlar in allas viljor att uppnå målet, uppenbaras den egna själen; vi förenar alla dessa själar. Därmed framträder en ömsesidig och förtroendefull relation som ger alla det de andra har. Trots allt är ju var och en inkluderade i alla andra!

Det finns en skillnad mellan den ursprungliga punkt från vilken jag började, min själs rot, och resten av begäret som jag får från vännerna. Men både den förra och den senare är min själs krafter. Detsamma gäller för de andra vännerna: Alla har samma krafter. Den enda skillnaden är att alla relaterar till de andra från sin rots position, sin begynnelsepunkt.

Det visar sig att vi har ett gemensamt kärl (begär), ett nätverk kopplar oss samman, med vilket vi uppnår det eftertraktade målet: kärlek till vänner som kopplar alla samman. Därmed uppenbarar vi ömsesidiga förbindelser, en strävan som kallas ömsesidigt givande, och den generella kraft som kallas Skaparen. Detta är vårt livs essens och meningen med skapelsen.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.10.27, Rabashs skrifter

WMV |  MP3

Du möter världen, och nu hänger allt på dig, hur du relaterar till den: Drar du den till dig själv, eller vill ge den allt och koppla den till dig själv så att du gör den gott? Du avgör allt, och allt ljus, kraften från kontakten, hängivelsen, och allt klargörande, menandes all form av givande, kan strömma genom dig .

Precis som att behandla någon som är sjuk, så måste man först klargöra vad för slags sjukdom det är, vilken typ av behandling som krävs. När medicinen till slut fungerar, så kollar du så att patienten har tillfrisknat fullt och är i perfekt kondition.

Antingen använder du alla för ditt eget bästa, genom att ta fördel av lögnen vi lever i nu, eller så försöker du nu, oavsett vad, att ge till alla oavsett omständigheter eller förutsättningar. Om du ger till andra, så kallas du ”israel”, som kommer från det hebreiska ”li rosh” (jag är huvudet), med innebörden den som avgör allt och bryr sig om andra.

Det finns inget annat än intentionen. Allt stannar som det är: du,dina begär, och denna värld. Det enda som kan ändras är din intention mot omvärlden, och då ser du den annorlunda. Om du för den närmare dig, genom kärlek, kommer du och omvärlden att stråla samman till en enda helhet. Du kommer att se det med dina egna ögon.

Du kommer att se att de stilla, vegetativa, animala och talande nivåerna i naturen är ett slutet system. De stilla, vegetativa och animala delarna är änglar, och människorna är själarna. Detta är bilden som uppenbarar sig som det övre ljuset styre. Du frågar, kräver, klargör, och försöker utföra det, och sen kommer ljuset och uppfyller denna kontakt.

Från den dagliga kabbalalektionen 2011.10.18, första delen, Rabashs skrifter

WMV | MP3

Fråga: Hur kan jag personligen påverka processen av framträdandet av världarna?

Svar: Du befinner dig redan i världen av evighet, och du behöver bara upptäcka dig själv i den. Vi existerar allihopa inuti cirkeln av världen av evigheten – allihopa! Vi existerar automatiskt i detta system i ett idealistisk tillstånd. Precis nu befinner vi oss också i världen av evighet i ett fullständigt korrigerat tillstånd, men inte i relation till oss. Denna nivå av absolut givande, kärlek, och full interaktion med människor och personer som är totalt motsatta oss.

Det avslöjas gradvis för oss upp till den nivå vi är kapabla att tolerera det. Det är den mest motstötande, hatiska, och vidriga nivå som jag kan föreställa mig. Och det är varför det avslöjas för mig till den grad som jag potentiellt går med på det i förväg.

I Baal haSulams ”Fred i världen”, ”Friheten”, så väl som andra artiklar som vi studerar, står det att vi är ihopsatta som hjul i en och samma mekanism, där vi alla är fastlåsta i varandra, sammanlänkade på ett idealiskt vis. Vi är så tätt ihopsatta att den minsta av rörelser på ett av hjulet får hela systemet att röra på sig. Alla är beroende av varandra, och alla måste röra sig harmoniskt.

Vi är alla så olika, och vi existerar i denna bild (se boxen i diagrammet nedanför). Denna bild kan vara två- eller tredimensionell, den kan vara vad som helst. Inuti är vi lika tätt länkade som i en Rubiks Kub: Var och en av oss består av 613 begär, tillsammans med alla andra, där varje individ också består av 613 begär. Med andra ord ,vi är totalt ”ihopsatta med varandra”.

Men tacksamt nog har denna bild inte avslöjats för oss för vi är oförmögna att kunna tolerera det. Men likväl existerar vi i den, och vi utför automatiskt alla våra handlingar, inklusive de nuvarande. Och alla dessa handlingar är rättfärdiga. I själva verket är allt vi gör att ge till varandra. Men vi ser det inte. Istället ser vi en motsatt bild, den vi vill se.

Kabbala får oss att gradvis avslöja vår ideala status så att den bilden börjar att leva inuti mig, så att jag vill att den ska leva i mig. Och då avslöjas den.

Det finns ingenting nytt i världen. Bara en nivå som från början skapades av Skaparen och där du existerar från första början börjar uppenbara sig. Detta är anledningen till att hela vår visdom handlar om att uppenbara skaparen, hela detta system, och inget mer än det. Allt som krävs av oss är att vilja få det som existerar att avslöja sig. Men vi måste ändra oss själva så att vi håller med om denna bild för att vilja ha den och för att uppenbara den. Detta är vårt jobb.

Fråga: När kommer jag till slut förstå att Skaparen inte är en elak chef, utan en kärleksfull far?

Svar: När du en gång avslöjat honom. Tills dess kommer du alltid ha klagomål på Skaparen; du kommer svära och förbanna honom, kanske automatiskt eller i tystnad i ditt hjärta  för att du fruktar honom. Att vara allvarlig kommer heller inte vara till nytta. Du måste verkligen tänka på vad som talar till dig utan att vara rädd för någonting. Det som betyder mest för Skaparen och hela systemet är att du förstår det och dig själv, för dig själv närmare det och träder in i det.

För närvarande är hela världen på väg att komma närmare det. Detta är känslan av vår kris; en känsla av att vi är på tröskeln till detta system. Och detta är varför vi måste lära oss dess kvaliteter så bra som möjligt, försöka utvärdera hur evigt och perfekt det är, hur åtråvärda eller mindre åtråvärda de är, vilket i själva verket är samma sak. Och jämföra dig själv mot det så mycket  som möjligt.

Detta kommer att leda till manifestationen av dess ljus, det påverkar oss inombords. Och då kommer vi verkligen få tillgång att träda in i det.

VI kan inte utvärdera varandra på något sätt eftersom det inte finns några sanna kriterium för oss att jämföra med.Antag att du producerar 50 produkter per dag,och jag producerar bara 30 . Som ett resultat så är din lön högre än min,och jag,känner mig hjälplös,blir arg på dig för jag mäter oss två med samma standard. För tillfället,så  dömer vi bägge på detta vis.

Vi måste förstå att varje person har sin del av själen, och vi har ingen rätt att anklaga andra. Vi behöver bara hjälp varandra så att alla kan uppfylla sig själva  på bästa möjliga sätt. Föruom det, så finns det ingen annan väg, attityd, eller standard  som ger oss rätt ömsesidig kontakt. Jag kan bara utvärdera mig själv och andra i givande. Vi kommer aldrig bli likvärdiga eller ha rätt när det gäller motagande. Även om vi bägge känner att funkar bra “att jobba emellan oss” så kommer andra att titta misstänksamt på oss.

Världen kommer aldrig att komma till godhet med hjälp av egoism . Du kan glömma att komma fram till nån rättvis fördelning med hjälp av egoism, som vi kommer att uppfatta som rätt för stunden. En persons bästa utvärdering kommer aldrig att kunna glädja nån annan.

Därav,låt oss inte försöka bli jämna med varandra gällande,makt, framgång, hjärna, känslor, föräldrar, eller utbildning. Låt oss helt enkelt bortse från detta. Världen bör förstå att om vi kräver människor att ge varandra saker eller ta något,kommer vi aldrig att skapa någonting stabilt och hållbart.Vilken teori som helst kommer motbevisa detta.

Vi måste därför byta spår till givande.