Hur kan du få behandling när du inte vet att du är sjuk
Fråga: Baal Hasulam säger i artikeln Kärlek till Skaparen och kärlek till de skapade varelserna att det viktigaste är att börja och sedan inte sluta mitt i. Vad menas med det?
Svar: Du kan även vara fel ute i den materiella världen om du tänker på seder som budord. En person blir helt enkelt van vid att utföra vissa handlingar istället för att själv avslöja deras interna budord, som en korrektion av sina attribut.
När man korrigerar sig själv, så är det Skaparen man har att göra med, och man vill dra ljuset, bli lik honom, och gå mot likhet med honom. Men om budorden blir ”fysiska handlingar”, som man är van vid, så följer man inte den andliga vägen, utan lär sig helt enkelt att utföra speciella ritualer som är accepterade i samhället.
Vi säger inte att detta är fel, men vi säger att det inte korrigerar själen. Detta är inte anledningen till att vi existerar i världen, det är enbart externa möjligheter som gör den sanna interna korrektionen lättare. I det perfekta tillståndet, bör det interna och det externa stödja varandra. Olyckligt nog sker detta egentligen inte.
Man bör ej stanna längs den andliga vägen. När man börjar korrigera sig, upptäcker man hur dum man är. Detta får ens hjärta att brista och man kan inte fortsätta. Man upptäcker att man inte är denne hjälte som korrigerar sig själv och tjänar på det som man trodde att man var.
En liknande plan kan fungera i det vanliga livet för en person som arbetar egoistiskt på något externt. Här,på motsatt vis, måste man använda något extern för att jobba med sitt ego. Detta arbete är totalt motsatt mot vad man är van vid. Vi är inte vana vid idén att vi måste förändra oss i våra rötter, våra kärnor. Nu är det inte jag som arbetar på något, utan snarare något som arbetar på mig. För övrigt, så behöver jag inte vänta passivt, som en patient under medicinsk behandling, utan snarare hela tiden be: ”ändra mig, ändra mig!”
Hur kan vi uppfylla detta? Om jag kunde känna och förstå mer, skulle det vara annorlunda. Men hur kan jag begära något som jag inte vill ha? Hur kan jag fråga efter något som är emot min natur? ”Låt mig älska andra, låt mig förbinda mig med dem”. Det är som att be om den värsta sortens problem. Naturligtvis vill jag använda världen till min fördel, ändå måste jag be Skaparen att ändra programmeringen inuti mig: ”Ändra mitt hjärta och ändra mitt sinne, det spelar ingen roll hur jag var innan, låt mig bara få bry mig om andra”.
Samtidigt är ett utbrott av altruistiska känslor som man kanske kan hålla fast vid för ett ögonblick efter att ha blivit besviken av allt annat inte nog. Nej, ett rop kommer inte att hjälpa. Man måste konstant stödja det och hålla detta nya och paradoxala begär rent hela tiden.
Denna uppgift känns omöjlig. Det är därför det sägs: ”Ettusen gick in i rummet, men bara en når fram till ljuset.”
Så problemet är att budordet att älska andra är emot vår natur.