Fråga: Kan kabbalakongresser bidra till ett skifte i världen till Ljusets väg, vägen ljusets påskyndande (Ahishena)?

 Svar: Det är ingen tvekan om att vi genom att utföra handlingar som att delta i kabbalistiska kongresser orsakar korrektioner i världen. Alla försök att binda an till målet och nå likvärdighet med Skaparen eller Övre Kraften, att uppnå givande och kärlek till ens granne, korrigerar oss och tillsammans med oss hela världen.

 Därför bjuder vi in alla att delta i den europeiska kongressen i Berlin i slutet av januari, så väl som till den stora sammankomsten i Arava som kommer att äga rum den här helgen! Speciellt människor som är i Europa bör känna att situationen blir mer och mer allvarlig från dag till dag. Det är därför vi måste förenas och dra ”En som är god och gör Gott” närmare in i den här världen! Så länge vi lär är vi tillåtna att göra det även egoistiskt.

 Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-12-23

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Kongresser, Kris, Världen - Inga kommentarer →

Fråga: Är det nödvändigt för alla och envar att ge med sig för att uppnå fred i världen?

Svar: Frågan lyder: Vad är vi villiga att offra? Vi måste offra vår egoism, vårt hat, och vår bitterhet. Medgivande är som att övervinna ett hinder. Fast i detta fallet så övervinner jag mina inre egenskaper, min natur, och överger mig till förmån för föreningen med någon annan.

Rabash sade upprepade gånger att kärlek inte är en djurisk känsla som uppkommer i oss naturligt under påverkan av hormoner. Andlig kärlek är något som vi skapar själva eftersom det inte existerar a priori. Den är byggd på basis av medgivande.

En människa övervinner sig själv, mottager Skaparens attribut, och under tiden så börjar hon förstå vem det är hon ska förena sig med. Det är så här kärleken för någon föds inuti henne.

Till den mån som människan har kärlek till Skaparen har hon kärlek till sin vän, eftersom det är bara med hjälp av sin vän som hon kan förverkliga sin kärlek till Skaparen. Det är på ett liknande sätt som kärleken inom en familj bygger på ömsesidiga kompromisser. Man ska inte gifta sig på grund av att han eller hon blev ”förälskad”, vilket inte är kärlek utan villfarelse och kommer inte att hålla.

Men om två människor förstår att de borde forma ett förbund med anledning av ett högt uppsatt mål kommer de att ge efter för varandra. Detta blir en del av deras andliga arbete eftersom de kommer att vara bundna till målet och de kommer att bygga en kärlek mellan sig.

Detta kommer vara äkta kärlek som kommer att leda dem till kärlek för Skaparen. För till sist är det Skaparen som kommer att obligera dem att ge efter för varandra och etablera en ömsesidig kärleksfull förening.

Från den fjärde delan av den Dagliga Kabbala Lektionen 12/20/10, “The Peace”

Video MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Giftermål, Grupp, Inre arbete, Kvinnor - Inga kommentarer →

Vi måste förstå att ju mer vi försöker komma närmare varandra, desto mer kommer var och en av oss att upptäcka sitt hat mot de andra. Det är så, för varje gång jag kommer närmare dig upptäcker jag hur motsatt du är från mig. Och ju närmare jag kommer dig, desto längre bort kommer jag från den plats jag befann mig på när jag var ensam.

Anta att jag tar steg mot dig, i betydelsen att jag lär känna dig mer och mer. Ju mer jag lär känna dig, desto mer kommer mitt hat mot dig att växa. Varför? Det är för att jag når en större förståelse för hur motsatt du är jämfört med mig. Detta utgör ett hinder för utveckling.

Det andra hindret är att ju närmare jag kommer dig, desto längre bort kommer jag från mig själv. För att jag ska kunna lära känna dig måste jag överge mina egenskaper och erhålla dina.

Säg att du är en försäljare och jag är en kund. Du säger ditt pris och jag erbjuder mitt, och gradvis köpslår vi tills vi uppnår en kompromiss. Men ju mer jag går i din riktning, desto mer avlägsnar jag mig från det jag sa ursprungligen. Det blir svårare och svårare för mig eftersom jag lämnar min tidigare åsikt bakom mig för att komma närmare dig. Även om du också kommer längre och längre bort från din åsikt spelar detta inte någon roll för mig. Jag bryr mig bara om mig själv.

Till den grad jag närmar mig dig upptäcker jag därför : 1) Din motsatthet, 2) Distansering från mig själv. Ju mer vi avancerar och kommer närmare Skaparen, till korrigeringar, desto mer ökar därför vår aviut eller våra begärs tjocklek, och tyngden vi känner växer även den exponentiellt. Det blir svårare och svårare för mig på grund av insikten att du är motsatt mig och att jag måste röra mig bort från dig mer.

Till den grad vi utvecklas erhåller vi alltid ytterligare kelim, begär att korrigera, och utökar dem. Plötsligt upptäcker vi begär som är mycket större än de vi tidigare hade. Och detta är bra eftersom jag då har någonting att korrigera, och jag har mycket mer än tidigare. Förut tänkte jag: “Vem bryr sig, jag behöver bara korrigera 10 gram.” Men plötsligt upptäcker jag att det inte är 10 gram, utan 50 kilo. Men genom att korrigera dem erhåller jag 50 kilo Ljus.

Fråga: Så när sker denna korrigering?

Svar: Korrigeringen kommer att ske när du avfärdar det stora hat du känner och struntar i den stora separationen från dig själv eftersom det viktigaste för dig kommer att vara att förbindas med mig. Detta är ett avfärdande för oss båda. Vill du existera i kärlek? Då måste du visa att du älskar! Hur? Genom att avfärda hatet och strunta i separationen från dig själv. I vår värld är allting enkelt: Du köper en ring till din brud och hon är din. Men i det andliga är detta avfärdande mycket svårt.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2010.12.20, Talmud Eser Sefirot

Video |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Frågor & svar - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Kris, Lidande - Inga kommentarer →

Fråga: Vad ska vi göra med vänner som inte vaknar? Bör vi ha tålamod med dem precis som med världen utanför?

Svar: Nej. I gruppen har vi skrivit på en ömsesidig överenskommelse, precis som kabbalistiska grupper i det förflutna krävde att nybörjare ska skriva under ett statut. Vill du vara en vän? “En vän” är en människa som lägger ner all sin energi på att arbeta för att förenas. I slutändan är enda sättet vi kommer att nå vårt mål på att förenas.

Vi kan inte acceptera varje människa som ännu inte är redo för det, för han kommer bara att ”urvattna” våra krafter, eller kanske till och med förvirra oss och vilseleda oss. Baal HaSulam skriver i artikeln ”Freden” att en människa kanske förstår att han inte inte får stjäla, men ser inget fel i att inte utföra skänkande.

Om du i andligheten inte ger gruppen allt du har att ge den betyder det att du stjäl från den. Därför måste de som vill komma in i gruppen veta att de skriver under ”deklarationen att skänka”. De tar på sig plikten att tillföra sin del, att ge all sin energi för enighetens skull.

Annars har personen ingen plats i gruppen. Så låt honom sitta framför sin TV.

Detta måste begripas och gruppen måste kräva det från alla och från varje människa. Vi kommer inte att uppnå någonting utan enighet.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2010.12.06, Zohar

WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Frågor & svar, Grupp - Inga kommentarer →

Fråga: Hur bör jag arbeta med tro över förnuftet om mitt hjärta inte öppnar sig?

Svar: Du måste ha tålamod. Det är ett tungt jobb vi gör i det egyptiska slaveriet, när vi hela tiden bygger nya ”pyramider” genom att anstränga oss maximalt tills hjärtat plötsligt börja känna. Och i detta arbete hjälper spridandet av kabbala enormt mycket; det gagnar människan själv. Ju mer man investerar i de andra, även om motiven är diametralt motsatta, desto snabbare börjar man känna hur ens hjärta vecklar ut sig.

Jag ser detta på människor som anstränger sig väldigt mycket med att studera, men inte ger sig in i dissemineringen av kabbala. Det är inte tillräckligt att bara studera och stanna i gruppen: hjärtat öppnar sig inte! Alla måste hitta ett speciellt jobb för sig själv, det spelar ingen roll hur litet, för att göra det till någonting man hela tiden bryr sig om, så att man vet: Det är det här jag skänker till andra människor; genom mig sprids denna visdom.

Det här är ett magiskt instrument, vilket jag har erfarenhet av: En människa som engagerar sig i disseminering utvecklas mycket fortare. Därför rekommenderar jag det för alla.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010.12.02, Rabashs skrifter

WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Disseminering - Inga kommentarer →

Fråga: Hur upptäcker Binah, som inte vill ta emot, plötsligt att hon måste ta emot ”för att skänka”?

Svar: På nivån ”att skänka för att skänka” (GAR de Binah), när Binah blir lik Skaparen i att hon inte tar emot, upptäcker hon att Skaparen också är en givare. Därför inser hon att hon måste ge. Men vad kan hon ge?

Skaparen ger till henne och hon känner Hans kärlek i detta. Därför förstår hon att om hon inte längre vägrar att ta emot och börjar ta emot från Honom, kommer detta att ge Honom enorm glädje, vilket orsakar henne att använda begäret att ta emot, men för att skänka till Honom (ZAT de Binah).

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-12-02, “Mighty Rock of My Salvation”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete - Inga kommentarer →

Fråga: Varför började vi studera del 8 av Talmud eser sefirot (Studiet av de tio sefirot) i stället för boken Zohar?

Svar: Först av allt fortsätter vi att studera Zohar dagligen under morgonlektionen, men bara fyrtiofem minuter i stället för nittio minuter som tidigare.

När vi läser boken Zohar handskas vi ständigt med partzufim av världen Atzilut, från vilken den övre styrningen har sitt ursprung: Arich anpin, Aba ve ima, Yeshsut, och ZON. Därför måste vi skaffa en förståelse för hur de är arrangerade, vad som utgör hierarkin och relationen mellan dem, och vilket program de utför.

Därför måste vi studera del 8 av TES (Talmud eser sefirot), som är den största delen av Studiet av de tio sefirot, som huvudsakligen beskriver världen Atzilut. Utan det kan vi inte ens komma nära Zohar.

Ju mer en person vet, desto mer förstår och erkänner han att egentligen vet han ingenting, som ger honom bättre möjlighet att fastställa sin bön, inte som en bebis som skriker, utan en tydligt analyserad begäran. Dessutom, om vi studerar TES med samma avsikt som vi tillämpar på boken Zohar, påverkar det oss och utför samma arbete när det gäller vår korrigering.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-12-2, Talmud Eser Sefirot

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar - Inga kommentarer →

Fråga: Om Skaparen skapade bara två krafter, mottagning och skänkande, vad hänför ”skam” till då, och var är dess rot? Varför har det en sådan styrka att den är ännu starkare än begär?

Svar: ”Skam” är en oberoende ”varelse”. Om Skaparen inte hade skapat skam skulle vi inte känna att vi är mottagare och motsatta Honom. Skam är en avsiktligt skapad kvalitet som är avsedd endast för människor.

Vi talar inte ens om skam i denna värld, som, eftersom det är ett avtryck av övre skam, liknar det något. Övre andlig skam är en förnimmelse att du är på andra sidan Skaparen och är motsatt Honom. Du känner hur denna opposition nedvärderar dig bredvid Hans skänkande, och i vilken utsträckning dina egoistiska tankar är motsatta tankar om skänkande. Denna skam är så stark att en person inte kan tolerera det!

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-11-30, The Study of the Ten Sefirot

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete - Inga kommentarer →

Det är omöjligt att tänka sig hur vi skulle leva om vi såg oss själva som enbart djur. Men mänskligheten har religion (tro) som hjälper den att lägga band på dess egoism en aning. Alla dessa trossystem är baserade på en idé: existensen av livet efter döden.

 Men kabbalans visdom tänker annorlunda. Den menar att det finns ett tillstånd kallat ”död”, som vi befinner oss i för närvarande, och att det finns ett annat tillstånd som kallas ”liv”.

 Detta borde då betyda att jag existerar i den här världen endast en gång, och att ingenting blir kvar efter att jag dör? Men vad kan komma åter? Kroppen dör och förlorar kraften som fick den att röra sig, som en motor som tidigare gick men som plötsligt stannade. Vart tog den kraften vägen? Tror du att den återvände någonstans Ovan, till ”dess ursprungliga plats”? Nej, molekylerna slutade bara fungera. Fanns det något andligt i dem?

 Hur kommer det sig att vi plötsligt får sådana fantasier? Hela världen lever ändå med denna föreställning. Det finns åtminstone någon tröst i att det kommer att finnas något efter döden också.

 Varför hävdar då kabbalistiska böcker att vi, om vi inte rättar oss under vår livstid, kommer att återvända till denna världen igen och fortsätta reinkarnera på det här sättet? Det är verkligen så; vi behöver bara lista ut vad detta betyder.

 I kabbala är tro insikt. Det betyder att se och känna den andliga världen, som det står skrivet: ”Smaka och se att Herren är god.” Jag ”smakar” på honom med alla mina sinnen på ett sådant sätt att jag känner Honom i ”alla fibrer i min kropp”. Detta är inte tro, det är den mest verkliga känsla som någonsin kan finnas.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-11-25, ”Body and Soul”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Perception - Inga kommentarer →