Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Fråga: Vad innebär det att tacka Skaparen?

Svar: Efter alla ansträngningar som krävs av mig i spridning, studier, och gruppen, uppnår jag en förtvivlan och då börjar jag att uppfatta mitt egoistiska begär som separat från mig själv. Det är samma sak som hur en sjuk person känner platsen för sjukdomen och dess källa, det smärtande området, inom sig, som man urskiljer och vill isolera.

Då börjar man arbeta för att komma ut ur Egypten, för att isolera sina egoistiska begär. Man försöker separera sig från det, men kan inte göra det. Så passerar den första och den andra av de egyptiska plågorna.

Efter det börjar man känna att alla dessa förändringar i förhållande till ens onda böjelse frammanas av Skaparen. Som Toran berättar, informerar Skaparen Moses att han har gett mer styrka till Farao för att bestiga och upphöja Sig över honom.

Man börjar se och förstå att Skaparen gör allt arbete inombords. Han leder en upp, ut ur de egoistiska beräkningarna, och sänker en sedan, därefter faller man tillbaka. Sedan tar Skaparen ut en igen och senare faller man igen. Det är så gång på gång, så erhåller man kunskap och en känsla av det faktum att om Skaparen inte utför dessa åtgärder på en, kommer man alltid att förbli i sitt Egypten, inne i sina egoistiska begär.

Dessa intryck samlas, blir tydligare och starkare, tills man ropar, redo för vad som helst – även att anpassa mörkret för sin egoism – allt för att fly från den. Detta är det ”egyptiska mörkret”, natten för uttåget ur Egypten. Det finns inget mörker i en större än det här, men om man vet att man följer Skaparen, då föredrar man detta mörker. Naturligtvis föredrar man det inte i sin önskan att njuta, utan för att Skaparen går framför en.

Och detta uppnås genom noggrant arbete.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Inre arbete - Inga kommentarer →

Fråga: Hur ser vår verklighet ut i världarna BYA (Beria, Yetzira, Assiya) när vi uppstiger längs med graderna av dessa världar till världen Atzilut?

Svar: I nuläget ser jag allt i mitt begär som är helt egoistiskt, inriktat endast på egen tillfredsställelse, bortkopplat ifrån alla andliga krafter och Skaparen. Jag har ingen gnista utav givande och lever mitt liv som ett djur. Detta tillstånd kallas ”denna världen”.

När jag börjar granska mig själv, vilka begär jag kan upphöja till korrigering, så är jag i världarna BYA. Alltså, jag kan nollställa mig själv framför gruppen, få styrka från vännerna och ena mig med dem till viss mån, uppnå den ömsesidiga garantin, enhet och helhet så som ”en människa med ett hjärta”.

I den utsträckning som jag kan göra detta, så reser jag mig till Malchut av världen Atzilut. Upphöjer mitt begär, förändrar det till det bättre, jag uppstiger. Jag förenar mig med Malchut tillsammans med alla andra och då, i vårt gemensamma begär (Kli) kallad Shechina, där alla är förenade tillsammans så som ”en människa med ett hjärta”, mottager vi uppenbarelsen av andligheten, Skaparen.

Det följer att världarna BYA är tillstånd där jag granskar mig själv under studierna och under arbetet i gruppen, där jag har möjligheten att förena mig med vännerna i åtminstone en liten omfattning.

Skillnaderna mellan världarna BYA är graden av vår förening, utifrån den omfattning som vi kan höja våran vädjan till Malchut av Oändligheten och uppnå korrektion. Men vi stannar alltid kvar i världarna BYA, vi frambringar bara deras uppstigning, tillsammans med oss, till världen Atzilut.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete, Ömsesidig garanti, Perception - Inga kommentarer →

Idag måste vi erkänna att vi alla – mänskligheten, den stilla, vegetativa, och levande naturen, samt Skaparen – är delar av ett enda system. Ju mer vi harmonierar med detta system, desto bättre kommer vårt tillstånd att vara. Men, om vi inte kan gå med på dess villkor, eller inte kan harmonisera oss med det på vår nivå av utveckling, i samma grad kommer vi att uppleva lidande, inklusive vår undergång.

I själva verket finns vi i ett integrerat system som blir uppenbarat för oss mer och mer. Systemet i sig är konstant, men eftersom vår egoism utvecklas, ser vi dess tidigare dolda former. Vi tycker att det är naturen som förändras, medan det är vi som gör det. Det är som om vi tittar ut genom tågfönstret: Det är inte plattformen utan tåget som rör sig.

Tills nyligen har vi utvecklas på nivåerna; stilla, vegetativ, och levande natur, och har inte känt vår motsats till naturen. Dessa var mina inre begär som utvecklades (shoresh, neshama och guf), och allt har syftat till att uppfylla mina egoistiska behov.

Men, nu har dessa önskemål fått sällskap av ytterligare två typer av önskan, som jag upplever som yttre: ”kläder” (levush) och ”palats” (heichal). Jag måste acceptera dem som mina egna inre begär, vilket betyder att jag måste acceptera att hela världen är min, att det är jag, medan jag bara uppfattar det som finns utanför mig.

Så, med det följer att hela denna värld, universum, hela naturen, tillhör mig, inte sant? Och det är mitt ansvar att ta hand om allt, så som jag gör för mig själv, eller hur? Så, jag ska inte använda det för min egen skull, utan just för att ta hand om det ”som jag gör för mig själv”, eftersom allt av det så småningom utvecklar sig som min inre del.

Detta är vad vi kallar en ny global värld. ”Kläder” och ”palats”, (aviut 3 och 4 i mina önskningar) som jag såg som externa, blir nu interna i min uppfattning,  och utvecklas som mina egna önskningar, medan jag, på grund av min egoistiska natur (i min GE, aviut 0, 1, 2) avvisar dem, ser dem som utanför mig, och därigenom skadar dem, och därigenom också mig själv.

Och när jag börjar knyta dem till mig själv, kommer jag att kunna känna den övre verkligheten i dem. Det är för att den verklighet som upplevs i ”kläder” och ”palats” blir mina delar, och kommer att visa sig vara den andliga världen. Med andra ord jag måste binda hela naturen till mig själv och inom mig känna allt som finns där, till den sista atomen!  Trots allt, universum är en värld av Oändlighet, som kommer att uppenbaras för mig när jag känner att allt omkring mig är mitt.

Det är så jag kommer att uppleva det. Istället för den materiella världen som utspeglar sig i mina egoistiska önskningar, kommer jag att börja känna den andliga.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Inre arbete, Perception - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar - Inga kommentarer →

Fråga: Vid vilken punkt bestämmer sig Skaparen för att: ”Nu är det tillräckligt, nu är jag färdig. Jag har sänkt ner dig i total desperation.”?

Svar: Är det värt att oroa sig över det? Skaparen är en oföränderlig kraft, en otänjbar lag, perfektion, evighet och fasthet. Det finns inga förändringar i Honom; allt är upp till mig. Beroende på vilken sida jag vänder mig till Honom med avgörs vilken sorts svar jag kommer att få, i perfekt överensstämmelse med kursen riktad mot målet med skapelsen.

Skaparen är världen av oändlighet (ein sof) där jag kommer att finna det perfekta kli (kärlet), det perfekta Ljuset, den perfekta skärmen (masach), och där alla ansträngningar, besvikelser, framgångar och allt annat samlas. Det är dit mina reshimot (informationsdata) leder mig.

Från detta perfekta tillstånd, från den slutliga bildens perfekta penseldrag, får jag motiverande krafter enligt mitt personliga tillstånd. Jag visas fram av små doser förtvivlan och styrka, upplysning och fördöljning, dvs. av det mångfacetterade och intrikata styret.

Men jag vet inte i vilken kombination de här eller de andra begynnelserna kommer att komma. Det bestäms av själens design, som jag kommer att upptäcka gradvis genom att utvecklas vidare och vidare. Själen är där vi uppnår vårt förbund med Oändligheten, och därmed börjar inse hur helheten hör samman med dess delar, tills de blir ett.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.01.09, ”Vilka krafter behövs för arbetet”.

Video |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete - Inga kommentarer →

Fråga: Du sa att för att kunna bygga oss själva måste vi använda oss av två krafter: mottagande och givande. Men om jag istället för två krafter bara har en, mottagandets kraft?

Svar: Du har båda dessa krafter fast du önskar inte att använda den andra! Vi börjar uppstigningen underifrån, från ”noll” givande, tills det vi går genom 125 andliga nivåer tills vi uppnår absolut givande. Men ”noll” givande betyder inte att du inte har det; du utnyttjar helt enkelt inte denna kraft som du besitter.

Vi kan inte säga att något inte existerar i universum; denna kraft uppfattas bara inte för dig, i din förnimmelse. Och bekräftelsen på att den faktiskt existerar är att den kan utvecklas i dig i nästa ögonblick, bara för att sedan försvinna ännu en gång. Detta uppfattas som en ”nolla”. I verkligheten däremot existerar denna inte, det kan endast vara så i människans förnimmelse.

Du har fri vilja att framkalla givandets kraft från denna nolla. För att göra det har du fått en omgivning bestående av läraren, gruppen och böckerna. Börja använda den för att arbeta på din nolla av givande och det kommer inte längre att vara en nolla.

Du kan framkalla givandets kraft bara när du relaterar till någon annan som också önskar att uppleva den. Så börja bygg sådana förhållande; stäng inte in dig i dig själv! Finns det något annat sätt att avslöja givande?

Mottagandets kraft är koncentrerad inom en människa, men det krävs två för att upprätthålla givandets kraft så att den kan arbeta mellan dem. Här i ligger den stora skillnaden i valet mellan egoism och altruism. I ditt ego är du ensam, men du behöver en omgivning för att ge. Var kan du annars förverkliga det? Var kan du annars finna denna kraft och bekräfta att du faktiskt besitter den?

Så därför, så fort en andlig gnista vaknar i en människa och påkallar en utveckling av själen, så blir han eller hon omedelbart förd till en grupp och instruerad: ”Välj den!” Detta är var den verkliga fria viljan utövas: genom att välja den rätta omgivningen.

Från den fjärde delen av den  dagliga kabbala lektionen 1/6/2011, “Den kabbalistiska visdomen och filosofi”

Video Mp3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Fri vilja, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Vi måste uppnå vår natur, inklusive alla övertramp och misstag, för annars kommer vi inte kunna stiga över dem och uppnå Farao inom oss, för att förstå hur mycket han står i vår väg. Det är genom honom vi kommer till att vilja tjäna Skaparen.

Vad betyder “Släpp mitt folk”? Vem är det som släpper mig? Det står att Farao till och med följer med den Israeliska nationen under dess uttåg ur Egypten. Det vill säga, att vi måste gå igenom olika urskiljningar för att bli redo för uttåget, och då kommer vi ut! Farao håller tillbaka oss tills vi blir tillräckligt starka och redo.

När vi bryter igenom barriären till den andliga världen och passerar machsom, betyder det att vi har ett begär efter och en kraft för det, men om vi ännu inte har begäret kan vi inte passera det. Farao hjälper oss alltså enbart genom sitt motstånd!

Så stiger vi över alla hinder, och tack vare det erhåller vi skänkandets kraft, motsatsen till egoismen, skärmens stabilitet. Vi ökar vårt begär och vår längtan efter andligheten. Alla “antikrafter”, alla störningar och allt lidande uppenbaras enbart för att stärka och lära oss.

Så bör vi se på alla våra tillstånd, varje tanke eller känsla som kommer till oss naturligt, och veta att precis det är platsen för vårt arbete. Vi innehåller ingenting alls som okorrigerat kan lämnas åt sidan.

Först uppenbarar vi graden Chafetz Chesed (att bara vilja skänka), och stiger över våra egoistiska tankar och begär, samtidigt som vi erkänner att de är övertramp och misstag; vi uppenbarar att allt kommer från den enda övre kraften, skänkandet. Då uppnår vi kärlekens band, och utför mottagandehandlingar för att ge, och genom dem börjar vi uppnå det som kallas kärlek.

I slutändan stiger vi till ett tillstånd som kallas Keter, som inte hör till det materiella eller någonting som har sitt ursprung under det. Det innehåller enbart den ursprungliga orsaken till allt som sker under det. Allt som sker under Keter till Malchut själv är nödvändigt, bara för att ge Malchut möjligheten att själv stiga upp tillbaka och bli lik Keter.

I slutändan etablerar vi därför samma attityd till Skaparen som Han har till oss, över vår materia och som sker i oss. Då håller vi inte kvar någon koppling till någonting vi gått igenom, erfarit, beslutat, gjort, eller uppenbarat, varken från Hans sida eller från vår.

Allt detta blir fullständigt  upphävt, och enbart Hans initiala, fundamentala attityd till oss och vår attityd till Honom uppenbaras. Det innebär att vi uppenbarar allt enbart inom Keter, i kärlekens Ljus, när vi över huvud taget inte bryr oss om någon handling eller gåva, oavsett om vi tar emot den för skänkandets skull eller skänker för skänkandets skull. Alla skillnader försvinner och allting smälter samman i uppnåendet av enighet.

Materia och mottagandets form upphör att existera eftersom de ursprungligen skapades av Skaparen enbart för att göra det möjligt för oss att uppnå den första, ursprungliga punkt med vilken Skaparen påbörjade skapelsen.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.01.03, ”Den kabbalistiska visdomen och filosofi”, del 6

WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Kärlek - Inga kommentarer →

Fråga: Hur kan jag i praktiken bli säker på att hela verkligheten finns inom mig?

Svar: Du behöver vilja att denna bilden ska framkomma naturligt inom dig så att du kan leva i den. Eftersom detta är den riktiga synen.

Genom att göra detta så kommer du i första hand realisera principen att älska din nästa som dig själv. Det finns inga delar separerade från dig. Hela verkligheten finns inom dig och bara egoism finns mellan verkligheten och dig själv som ett inbillat hinder som separerar dig från dina egna delar.

Genom att övervinna detta hinder och bygga föreningar över det så korrigerar du delningen. Egosim finns kvar och kan uppenbara sig ännu starkare medan du fortsätter att stärka sammanbindningarna av alla delarna över det, försöker förena dem inom dig. Och då framträder ett Kli (kärl) som är 620 gånger starkare och mer kraftfullt än det var innan det delades.

Du använder egoism som ett motstånd, genom att använda dess motståndskraft. Du försöker inte kortsluta det; istället förverkligar du dess potential fast med intentionen att giva. På detta sätt kan Aviut (den egoistiska tjockleken på kärlet) frambringa Kashiut (fastheten i skärmen). Med andra ord, djupet, styrkan av begäret frambringar fastheten i intentionen.

Från den första delen av den dagliga kabbala lektionen 12/30/10, “What Does It Mean that the Creation of the World was in Donation”

Video MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete - Inga kommentarer →