När den jordiska utvecklingsfasen slutar och andlig utveckling börjar

I sanning sker all utveckling med hjälp av Ljuset vilket är dolt för oss. Och även om allting är skapat av Ljuset ensamt. När detta sker i vår egoistiska utveckling vet vi inte någonting om Ljuset står och inte i samband med det på något sätt. Därför, när en person utvecklas blir han mer distanserad från Skaparen, eftersom han förstår att han kan klara sig utan honom.

Trots allt, var är Skaparen i vår värld, hur är han närvarande i allt som jag gör?

Detta är anledningen till att upplysningens epok ägde rum, när folk lämnade religionenen. Men nu, efter all vår utveckling, upplever vi att vi har nått fram till tomheten. Efter att ha studerat och förstått denna världen ser vi nu att den är smutsig och hemsk.

Men det viktigaste som vi förstått är att ju mer vi utvecklas och ju större insatser vi gör, trots att vi blir smartare och mer kompetenta i vissa avseenden, blir saker bara sämre och världen blir värre och värre. Så genom att utveckla världen, har vi bara gjort det värre, inte bättre.

Detta är varför folk börjar uppleva förtvivlan. Men det är inte tillräckligt, och den Övre kraften kommer inte att tillåta mänskligheten att springa ifrån det hela genom droger. Tillsammans med allt som händer börjar punkten i hjärtat hos människorna komma upp till ytan, och den drar dem till att utvecklas ytterligare. Och det är där vi stöter på ett problem: å ena sidan är det egoistiskt, eftersom det är motsatsen till helighet. Men även om denna egoistiska punkt är en följd av ”brytningen”, kan den förvandlas till en altruistisk punkt. Vi kan göra det till en ”droppe sperma,” som kommer att bli ett andligt embryo.

När det gäller resten av mitt ego – hela den här världen – kan jag inte göra den andlig. Allt är livlös materia. Så, för att utvecklas andligt  kommer jag till gruppen och Kabbalistiska böcker, men ändå är jag fortfarande på samma plats, såsom en åsna, tills jag slutligen ”fattar det”: Jag behöver en Övre Kraft, Ljuset som tar mig med tillbaka till Källan. Och då börjar jag att kräva, börjar vädja till Skaparen att Han skall uppenbaras för mig och korrigera mig.

Därför är vår jordiska utveckling över. All den kulturella och vetenskapliga utvecklingen har nått ett slut. Folk kommer nu att känna att det är omöjligt att göra något nytt inom dessa områden – allt har blivit uttömt.

Den andliga världen är ett integrerat system (avancerad)

Vi lever i ett integrerat system, där varje förändring avspeglas i alla de andliga världarna, i alla tio Sefirot. Därför, varje gång som jag ändrar någonting inom mig, orsakar detta en förändring i varje enskild person, och till och med i hela universum. Varje enskild förändring hos en person leder i sin tur till nya förändringar i alla, och så fortsätter det. Denna process kommer att upphöra när hela systemet nått sitt vilotillstånd. Då kommer början och slut att förenas till ett enda oföränderligt, evigt tillstånd.

Den andliga världen är inte byggd på en fragmentariskt grund, den består inte av separata delar. Den är hel, komplett och integrerad. Och även om vi behandlar varandra och vår omvärld på ett ”linjärt” sätt, så talar vi i verkligheten om ett likartat, inbyggt system som så småningom ”lugnar ner sig” och blir balanserat.

En person måste vara en aktiv del i denna process tills han kommer att omfatta hela det här systemet, tills han tar in hela det här systemet i sig och det blir hans natur. Därför är vår uppgift inte att få en yttre förståelse för den kabbalistiska vetenskapen, utan att göra inre förändringar i enlighet med det system vi studerar. Vi måste helt absorbera det inom oss. Först då kommer alla att inkorporeras i varandra enligt principen, att ha kärlek till andra. Vi kommer då att uppnå full kontroll över vår eviga, fullständiga och integrerade existens.

Den djupaste punkten i vårt väsen: ”Jaget”

Varje person har en punkt som skapades ”ur intet” av Skaparen. Denna punkt är det som gör att en person känner sig individuell och unik. Hela vårt liv är en kamp för detta ”jag”, för självständighet och att vara unik – Midat Yehud.

En person drivs av en önskan att bevisa sig, att känna att han existerar. All glädje och tillfredsställelse han känner är sekundär. Den mest centrala punkten är att se till att detta ”jag” existerar.

Detta ”jag” är något en person aldrig kan ge bort. Han kan ge upp allt, även sitt liv, men inte sitt ”jag”, eftersom denna punkt är överordnad: den uppstod innan vi ens fått ett medvetande. Detta är varför man måste gå en så svår väg: att förneka sitt tidigare egoistiska ”jag” och få ett annat ”jag”, ett som liknar Skaparen.

Skaparen hjälper en person att ändra den grund på vilken hans ”jag” står. Snarare än att näras av glädje, får man energi av givandet och växer utöver sitt egoistiska ”jag” till sitt sanna ”jag”.

Det är så här som man vinner verkligt oberoende och en känsla av ett evigt ”jag.” Och när man återvänder till punkten som skapades ”ur intet, når man det tillstånd som är vila och perfektion.

Hur man tar sikte på ett värdigt andligt mål (avancerad)

Målet med den andliga strävan är att alltid sträva i riktning mot ditt mål och aldrig vara kvar på ett ställe, fångad i dina begär.

En person gör framsteg när hans sinne och hjärta är inriktade på det framtida önskvärda tillståndet.

När du är detta, lurar du inte dig själv utan avancerar framåt. Det är okej om du inte har nått målet ännu. Det viktiga är att du inte tyngs ner av dina nuvarande önskemål och egenskaper som klänger sig fast vid dina fötter och försöker hindra dig. Du är heller inte ”uppe bland molnen” och lever i en illusorisk andlig värld.

Ingen upplever den andliga världen förrän den blir deras faktiska verklighet. Detta är den riktiga målsättningen.

Varje ögonblick är ett tillfälle att göra en ansträngning att nå målet – skänkandet och med varje steg du tar, bör du känna det som om du uppnår målet. På det sättet blir själva arbetet din belöning. Varje gång som du möter ett hinder på din väg, så övervinner du det och njuter av det faktum att du faktisk bygger en form av givande bortom allt förnuft. Bilden av den andliga världen består av dina begär, den formas av den skänkande kraften genom att använda din själs konturer.

Hur man går genom livet utan lidande

En fråga jag fick: Du har sagt att målet för människans utveckling, anledningen till att vi föds, är att avslöja den Övre Världen inom oss, att förvärva Hans kvaliteter och kärleken till Honom, liksom till hela universum. I praktiken innebär detta att vi måste uppnå förmågan att känna ovillkorlig, oändlig kärlek.

Hur skall mänskligheten att kunna komma till detta tillstånd om varje person omedvetet fungerar genom en strikt beräkning: hur man skall förverkliga sina egna instinktiva behov att äta, dricka, sova (oroa dig inte om sex – det är bara extra arbete) och att skydda sig själv från andra?

I dag kan en person till och med låta sina egna barn och sin egen familj svälta, eftersom han även upplever dem som externa och främmande. Av samma anledning fruktar folk (särskilt ungdomar) inte ens döden, eftersom det inte finns något att förlora; det här är inget liv. Det är inte någons fel, men det är en katastrof!

Rädsla är inte längre motiverande. Så vad kan förmå allt detta att förändras? I teorin är det känslan av saknad efter något som motiverar en person att gå framåt. Men hur kan man sträva mot något som man inte känner, och därför inte har något upplevt behov av?

Mitt svar: Du kommer att se, att helt plötsligt kommer folk att börja känna längtan efter andlighet, och börjar bete sig därefter. Nu är de trots allt bara marionetter, och upplever en känsla av tomhet och brist på mening. Allt det här sker enligt Skaparens plan. Det finns en tid och en plats för allt. Och för din del har nästa steg redan börjat hända!

Hela vårt liv är en process av att samla in de förnimmelser som krävs för att komma till att känna Skaparen. Därför är motstånd meningslöst. Vad vi måste göra är att påskynda processen. Det är så allt kommer att förändras. Du kommer då få samma intryck, men utan lidande.

I andlighet är förberedelsetiden den viktigaste

En fråga jag fick: Enligt kabbala sker mänsklighetens korrigering under sex tusen år. Den största delen av den tiden har redan gått, och det är bara lite mer än 200 år kvar.

Varför har vi börjat använda kabbala för korrigering först nu, i slutet av den tilldelade tidsperioden? Och även nu, så har många människor fortfarande inte en aning om denna undervisning.

Det ser ut som om det kommer att sluta med att världen får uppnå rättelse genom stora lidanden. Varför började kabbalisterna att lägga så mycket möda på att undervisa och sprida kabbala bara i ”sista minuten”?

Mitt svar: Det beror på att världen först nu har nått sin mognad, vilket kabbala har förutsett. Anledningen till detta är att den viktigaste aspekten för andliga handlingar är förberedelsen som beror på personen själv och sker inom honom. Det är också därför det tar så lång tid. Men handlingen att korrigera sig själv sker snabbt, därför att när en person påverkas av det Övre Ljuset och uppenbarelsen av Skaparen, förändras han omedelbart. Prova själv!

Därför är de återstående 230 åren mer än tillräckligt. Och om vi vill, kommer vi att kunna minska den tiden.

Den gränslösa världen är här, men vi är likgiltiga inför den

Av all verklighet ser jag bara de saker som är värdefulla för mig, med utgångspunkt från vinst eller förlust.

Allt annat uppfattar jag inte. Jag kan vara omgiven av tusentals andra saker, men jag är likgiltig för dem. Och om jag är likgiltig, ser jag dem helt enkelt inte.

I det sammanhanget behöver man inte ändra sig på något sätt, eller förvandla sig till en ”bevingad ängel.” Man behöver bara att upphäva sina begränsningar och öppna sina sinnen för att se, höra och känna den värld som finns utanför en själv – och det sker genom uppfatta allt ”till förmån för andra.”

Då kommer du att verkligen känna världen utanför sig själv, och lever då redan i den Oändliga världen. Men var finns denna Gränslösa värld? Är det bakom någon stjärna eller galax? Nej, den är här och nu!

President Obama tillrättavisar Wall Street för att ej visa ånger

I nyheterna: (från PBS.org): I en intervju med PBS News -Jim Lehrer, sade president Barack Obama: ”Problemet som jag ser det,  är att man inte får en känsla av att folk på Wall Street känner någon ånger för att ha tagit alla dessa risker, man får inte en känsla av att det har skett en förändring i kultur och beteende som en konsekvens av vad som har hänt. Och det är därför de förslag om ekonomiska lagstiftningsreformer som vi lade fram är så viktiga … att upprätta de finansiella regelverksprogram som hindrar dem från att ta en del av de vilda risker som de tog tidigare. Och jag tror också att när det gäller frågor om kompensation, så bör åtminstone aktieägarna kunna överväga detta innan företagen ger dessa massiva bonusar till höga chefer.”

Min kommentar: Det är tråkigt för Obama att dessa åtgärder inte kommer att hjälpa. Vad som behövs är utbildning av människor för att ändra dem på ett sådant sätt att de inte kommer att kunna tillfoga mänskligheten en sådan oåterkallelig skada, och dessutom kunna erkänna att de har gjort ett misstag. Denna förändring i människors medvetande i den globala världen, från individ till det kollektiva, är det som krävs av oss i det generella samspel mellan oss som nu avslöjas.

Mänskligheten har dock inte verktyget att ändra sig och rätta till sin egoism. Kabbala ger oss verktyget, enligt principen ”Jag skapade egoism och jag skapade Torah för dess korrigering, eftersom Ljuset i Torah för oss tillbaka till Källan.” Det är därför möjligt att attrahera Ljuset till sig själv!

Att skriva på det oskrivna bladets substans hos ett barn

En fråga jag fick: Hur kan vi utbilda barn i dag när de är omgivna av så många frestelser? Hur kan vi hjälpa dem att undgå miljöns inverkan på sina små egon, och ge dem en utbildning som gör andlig utveckling till det viktigaste i deras liv?

Mitt svar: Detta är mycket enklare än det verkar. Om vi ger barnen de rätta förebilderna så kommer de att kopiera dem till sin relativt rena substans. Det är skrivet, att utbilda ett barn är som att skriva på ett tomt papper, eftersom det fortfarande inte har blivit skadat av allt socialt ”skräp”, förvirring och egoistiska beräkningar, som är fallet med vuxna.

Uppenbarligen är även barn egoister, de vill gärna lura varandra för att lyckas. De gör beräkningar mycket snabbt och handlar till förmån för sina egna intressen. Men deras beteende är naturligt och därför verkar det annorlunda än vårt. Med samma naturliga lätthet absorberar de våra förklaringar om det system de finns i, om världen och rätt typ av relationer. Sådana förklaringar tränger djupt in i deras känslor, och därför har man möjligheten att bygga upp deras inre system.

Det kan jämföras med ett datasystem. Själv är datorn bara en bit metall som är oförmögen att göra något av sig självt. Men när du installerar ett program i den, bestämmer programmet hur alla datorns komponenter kommer att ansluta och hur de kommer att fungera. Om du installerar ett nytt program i datorn kommer det att avbryta det föregående och instruera komponenterna att ansluta sig på ett annat sätt.
På samma sätt är det när du installerar ett nytt program på barnens ”hårdvara”, då kommer de att leva enligt programmets instruktioner. Detta kallas ”att uppfostra en människa”, och resultatet beror på den andliga nivån hos de vuxna som fostrar upp barnet.

Du har aldrig sett något liknande!

Vi föddes in i en värld som kom med vissa villkor och arrangerades på ett visst sätt. Det är så vi känner det. Vi har aldrig känt något annat och vi har blivit så vana vid denna värld (där allt är så naturligt för oss) att vi inte kan föreställa oss att den är subjektiv och kan vara helt annorlunda.

Vår föreställning och våra fantasier når inte bortom gränserna för vad vi har vant oss vid i den här världen. Det är därför det är svårt för oss att förstå vad Kabbalisterna säger om en annan verklighet, som avslöjas för en person när han får en ny uppfattningsförmåga.

I dag håller vi på att vakna upp till en ny verklighet, och såsom hela världen uppenbarar denna nya verklighet, kommer denna upplevelse att göra att människor förändras. Eftersom den nya verkligheten föds inom oss, talar den kabbalistiska vetenskapen specifikt om hur vi kan utveckla den inre känslan för denna nya verklighet inom oss själva och undvika det lidande som vi kommer att uppleva om vi väljer att komma till detta ofrivilligt.