När den jordiska utvecklingsfasen slutar och andlig utveckling börjar
I sanning sker all utveckling med hjälp av Ljuset vilket är dolt för oss. Och även om allting är skapat av Ljuset ensamt. När detta sker i vår egoistiska utveckling vet vi inte någonting om Ljuset står och inte i samband med det på något sätt. Därför, när en person utvecklas blir han mer distanserad från Skaparen, eftersom han förstår att han kan klara sig utan honom.
Trots allt, var är Skaparen i vår värld, hur är han närvarande i allt som jag gör?
Detta är anledningen till att upplysningens epok ägde rum, när folk lämnade religionenen. Men nu, efter all vår utveckling, upplever vi att vi har nått fram till tomheten. Efter att ha studerat och förstått denna världen ser vi nu att den är smutsig och hemsk.
Men det viktigaste som vi förstått är att ju mer vi utvecklas och ju större insatser vi gör, trots att vi blir smartare och mer kompetenta i vissa avseenden, blir saker bara sämre och världen blir värre och värre. Så genom att utveckla världen, har vi bara gjort det värre, inte bättre.
Detta är varför folk börjar uppleva förtvivlan. Men det är inte tillräckligt, och den Övre kraften kommer inte att tillåta mänskligheten att springa ifrån det hela genom droger. Tillsammans med allt som händer börjar punkten i hjärtat hos människorna komma upp till ytan, och den drar dem till att utvecklas ytterligare. Och det är där vi stöter på ett problem: å ena sidan är det egoistiskt, eftersom det är motsatsen till helighet. Men även om denna egoistiska punkt är en följd av ”brytningen”, kan den förvandlas till en altruistisk punkt. Vi kan göra det till en ”droppe sperma,” som kommer att bli ett andligt embryo.
När det gäller resten av mitt ego – hela den här världen – kan jag inte göra den andlig. Allt är livlös materia. Så, för att utvecklas andligt kommer jag till gruppen och Kabbalistiska böcker, men ändå är jag fortfarande på samma plats, såsom en åsna, tills jag slutligen ”fattar det”: Jag behöver en Övre Kraft, Ljuset som tar mig med tillbaka till Källan. Och då börjar jag att kräva, börjar vädja till Skaparen att Han skall uppenbaras för mig och korrigera mig.
Därför är vår jordiska utveckling över. All den kulturella och vetenskapliga utvecklingen har nått ett slut. Folk kommer nu att känna att det är omöjligt att göra något nytt inom dessa områden – allt har blivit uttömt.

Vi lever i ett integrerat system, där varje förändring avspeglas i alla de andliga världarna, i alla tio Sefirot. Därför, varje gång som jag ändrar någonting inom mig, orsakar detta en förändring i varje enskild person, och till och med i hela universum. Varje enskild förändring hos en person leder i sin tur till nya förändringar i alla, och så fortsätter det. Denna process kommer att upphöra när hela systemet nått sitt vilotillstånd. Då kommer början och slut att förenas till ett enda oföränderligt, evigt tillstånd.
Varje person har en punkt som skapades ”ur intet” av Skaparen. Denna punkt är det som gör att en person känner sig individuell och unik. Hela vårt liv är en kamp för detta ”jag”, för självständighet och att vara unik – Midat Yehud.
Målet med den andliga strävan är att alltid sträva i riktning mot ditt mål och aldrig vara kvar på ett ställe, fångad i dina begär.

Av all verklighet ser jag bara de saker som är värdefulla för mig, med utgångspunkt från vinst eller förlust.

Vi föddes in i en värld som kom med vissa villkor och arrangerades på ett visst sätt. Det är så vi känner det. Vi har aldrig känt något annat och vi har blivit så vana vid denna värld (där allt är så naturligt för oss) att vi inte kan föreställa oss att den är subjektiv och kan vara helt annorlunda.
Prenumeration via RSS
Prenumeration via e-post