Att bryta den grymma cirkeln av liv och död
Den första etappen på den andliga vägen är att erkänna det onda och dess syfte, nämligen att leda mig till att förstå hela min natur. Programmet som ritar bilden av verkligheten för mig, genom att ge mig känslan av den här världen och min roll i den, kallas egot, eller begäret för njuta enbart för min egen skull.
Det låser in mig, uppslukar mig och tar hela min uppmärksamhet så att jag bara tänker på mig själv. Jag handlar enligt det programmet och kan inte ens föreställa mig att det finns ett annat alternativ, en annan verklighet. Vad kan jag över huvud taget göra för att förändra min uppfattning och mitt beteende?
Vår egen natur leder oss till att känna igen det onda och ger oss ingen chans att fly från det. Den har makt över oss, låser in oss och pressar oss ständigt.
Detta är den värsta formen av slaveri, då en person inser att han är fånge i sin egen natur och bara kan lyda dess order. Han vet i förväg att han inte har något annat val än att lyda, även om varje order han följer kommer att skada honom.
Kabbalalisterna har en liknelse, där dödsängeln kommer till en person och räcker ut ett svärd med en droppe gift på dess spets. En man öppnar lydigt munnen, väl vetande att genom att ta det kommer han att dö, men ändå slickar han det. Han har inget annat val.
Detta är ett stort inre drama! Människans hela arbete är att inse sin exil och sin träldom. När en man är helt förtvivlad, väcks ”punkten i hjärtat” inne i honom och börjar lysa för honom, visa honom att det finns en annan värld och en välsignad strand att lägga till vid.
Han kan inte fortsätta att sitta inne i ett skal för alltid! Han har förmågan att hacka och kliva ut som en mask som kommer ut ur bitter rädisa, och plötsligt ser solen och andas ren luft.
En person kan då höra att det finns en metod som tillåter oss att fly från träldomen och det hemska livet, där det meningslösa upprepar sig: födelse följd av döden. Han upptäcker att det finns ett sätt att bryta den onda cirkeln och stiga uppåt.


Lidande driver människan till att gå in i en högre dimension och att vakna upp ur denna sjuka deformerade dröm där han känner sig som om han finns i en splittrat verklighet.
I den fysiska världen ser du fortfarande dörren även om den är stängd. I den andliga världen kan du inte se dörren förrän den öppnas. Själva dörren är osynlig: det är en solid vägg. En person kan gå igenom dörren först när han rättat sig själv tillräckligt.

En person som söker efter andlig utveckling känner sig som om han sitter i en källare i totalt mörker, och han önskar att fly därifrån. Men han har ingenstans att ta vägen. Det han måste göra är att ta släppa in Ljuset i den mörka källaren han är i.
Om en person studerar kabbalistiska böcker så kommer han, även utan att förstå vad som är skrivet i dem, att gå genom inre förändringar och gradvis börja uppleva vad som står i böckerna. Detta kallas att han studerar den kabbalistiska vetenskapen. Han börjar att se sambandet mellan tillfredsställelse och själens längtan (Ljusen och Kelim/kärlen), ”värld-år-själ” och ”en färdig verklighet.”
Hur vågar människan påstå att vi inte är en del av naturens system? Men vad är du då, om du inte är del av naturen? För tusen år sedan, eller ett sekel sedan, kontrollerades du av naturen, men inte nu? Och varför inte världen? Är det därför du har skapat ett par ”leksaker” – bilar och flygplan? Allt du gjorde var att ta olika ämnen och blanda ihop dem, och du kom upp med plast och tuggummi. Så vad har gjort dig skild från naturen?
Prenumeration via RSS
Prenumeration via e-post