Kategori: Zohar

Upptäck den sanna innebörden av exil och frälsning

comfort.jpgVad är den egyptiska exilen? Det är uppenbarelsen av kärlek till dig själv. Följaktligen är flykten från Egypten när du kan känna kärlek till din nästa för första gången.

Jag kan ”komma ut ur Egypten” bara om jag verkligen begär att utveckla kärlek för andra. Som Baal HaSulam skriver i artikeln ”För Yehuda” måste kärnan i den kommande frälsningen vara tydlig medan man fortfarande är i exil. Du måste förstå vad det är du vill. Vad anser du exil vara? Vad är du i exil från?

Om du ser att exil innebär att du är slav åt egenkärleken, och frälsning är när man förvärvar kraften av kärlek till andra, förmågan att enas och bli en enda själ, som det var innan splittringen av Adam, för att avslöja Skaparen inuti enigheten, då kommer du verkligen att känna vad exil är och vara redo för frälsning. Och då kommer den komma till dig!

Om du har förberett dina önskningar, då kommer Ljuset som förvandlar att komma till dig och leda dig ut ur egoismen. Allt beror på din vilja att komma ur dina egoistiska angelägenheter till friheten. Detta är syftet med exilen, och det är därför vi inte är redo för frälsning – eftersom den endast består av detta. Andlighet är skänkande. Om vi önskar det, betyder det att vi är redo att friges.

Just nu förlänger vi vår exil, eftersom vi inte ser det som exil och slaveri. Vi mår bra i den. Vi vill bara ha mer pengar, makt och andra källor till tillfredsställelse. Vi vill vara ifred och inte höra om kärlek till nästan. Vi vill inte ha den sortens kärlek!

Helvetet är oförmågan att skänka. Himlen och helvetet skiljer sig mycket från människors vanliga föreställningar om dem. Folk vill inte ha med någon av dem att göra, och känner inget av det inom sig själv. Detta innebär att människan varken är orättfärdig eller rättfärdig, hon är helt enkelt ett djur som inte är i exil.

En människa som är orättfärdig vet att hon är en egoist och vill bli rättfärdig, givande. Därför kallar hon sitt okorrigerade tillstånd ”helvetet”. Den som är rättfärdig har uppnått kvaliteten av skänkande och kärlek och känner att han är i himlen.

Att förenas i mitten

Dr. Michael Laitman Hela vår svårighet ligger i det faktum att vi existerar i en värld av materia, och att vi måste avslöja den andliga världen härifrån. För att uppenbara den måste vi komma förberedda med ett begär, ett kärl som redan består av de två linjerna tillsammans, så att de kan förenas i en mittlinje, för det är just mittlinjen som uttrycker graden av vår likhet med Ljuset.

Utan de två linjerna, den vänstra och den högra, är det omöjligt att förena dem i harmoni och att bygga en kvalitet av Ljus mellan dem. Varken den högra eller den vänstra linjen har Ljusets kvalitet – den ska komma från mig, så att ”mörkret ska skina som Ljuset” – viljan att ta emot ska bli lik Ljuset!

Därför äger redan den minsta andliga graden, ”självavfärdande”, när jag går in i tillståndet av ett andligt embryo, rum i sammanlänkningen av dessa två linjer, vilket påverkar mig i harmoni och förbindelse mellan dem.

Aldrig på vår andliga väg kommer vi kunna känna Skaparen någon annan stans än i mittlinjen. Jag kastas in i andra tillstånd, men i så fall sliter jag mig bort från Skaparen. Jag kan bara känna Honom om jag befinner mig i mittlinjen, genom att forma den i mig. Det är som att balansera en vågs vertikala nål. En ”våg” (moznaim) kommer från ordet “öra” (awzen), hörsel, Bina.

Jag måste befinna mig på denna vertikala mittlinje – enbart där känner jag Honom. Detta är Zeir Anpins, Skaparens, linje. Och om jag går bara en aning åt sidan, försvinner Han!

Ömsesidig garanti är en inre intention

Laitman_0002 Skaparen förvirrar hela tiden människan genom att hela tiden placera ut hinder framför honom längsmed hans andliga väg. Och det råkar vara så att det som gläder oss förvirrar oss ännu mer än bekymren. Vi upptäcker plötsligt extraordinära möjligheter, lyckas i näringslivet, får en chans att åka på en spännande resa, och många andra små frestelser som kommer till oss i varje ögonblick.

Detta föranleder oss att börja avslöja att vi inte har någon förmåga att kontrollera vår tillstånd utan stöd från miljön, som kallas ”ömsesidiga garantier.” Om jag inte har ett globalt, allmänt stöd, med tusentals människor i hela världen som också strävar efter att avslöja Skaparen, trots alla hinder som han medvetet placerar framför oss, så kan jag inte gå igenom de ”49 portarna” – de hinder som skiljer mig från Skaparen. Och då kan jag inte nå den sista, 50:e porten, där jag förenar mig med honom. (40 betecknar avståndet från Malchut till Bina, och 10 är min egen struktur. Tillsammans 50.)

Om jag inte är ansluten till människor som gör samma sak, då är det över för mig och jag kommer aldrig att uppnå målet. Jag sträcker ut arbetet över flera livstider, och tyvärr är detta vad som händer med människor.

Även konventionell vetenskap avslöjar nu att mänskliga tankar är sammanlänkade och överförs mirakulöst från den ena änden av världen till den andra. Forskarna förklarar detta med att säga att vår egen natur får oss att tänka i synkronisering. Men vi som studerar Kabbala förstår att vi helt enkelt är kopplade till varandra genom våra begär i ett gemensamt nät av själar. Det är därför mina tankar och önskemål förs över till alla andra.

Dessutom, om vi strävar mot andliga mål, kommer vi med denna tanke aktivt börja påverka alla och det sprider sig genom hela systemet. Ömsesidig garanti är denna inre avsikt, snarare än att skicka varandra SMS via telefon. Ömsesidig garanti är när jag tänker på det andliga, jag önskar det, och jag brinner med önskan att andra också ska tänka på samma mål. Då blir jag återlöst från Dödsängeln.

Om andra inte tänker på det här, kan ingenting hjälpa mig och jag kommer aldrig att kunna göra de rätta beräkningarna. Jag kommer alltid att bli distraherad av något annat. Jag kommer inte att få grunden, det anslutande nät som håller mig inne som en mor håller ett spädbarn i sina händer. Utan detta är det omöjligt att uppnå vårt mål.

Nu fick Egypten en ny kung

Zohar, kapitel ”Shemot (Exodus),” Punkt 250: Av rädsla för att de skulle blanda stammarna med resten av nationerna … förde han dem i exil till Egypten, som var stolt och föraktade och avskydde Israel. Och de var där fram till amoréernas missgärningar hade kommit till ända och de kom till sitt eget land, för där fanns det inte länge rädsla för att de skulle blanda sig med resten av nationerna.

Hur kan vi dra oss närmare det önskade tillståndet medan vi bygger mittlinjen inom oss själva? Den mellersta linjen, vilken är vår likhet med Ljuset, till Den som utgiver sig eller till Skaparen uppkommer just på grund av det stadium som kallas ”den egyptiska exilen” som blir uppenbarat inom oss.

Min egoistiska önskan blir så stor att jag känner att jag är inlåst i den och att den kontrollerar mig. Då börjar jag urskilja mellan mig och min natur, mellan mig och min egoism, eller mellan mig själv och mina egenskaper.

Jag vill ändra min egenskaper, men jag är inte förmögen till att klara av det. Jag ser att de skadar mig, jag inser att jag förstör mig själv, mitt liv, livet för dem som står mig nära, och hela världen. Jag sätter mig själv och alla andra i fara eftersom jag existerar i denna oändligt växande egoism som jag inte kan tämja. Ändå kan jag inte göra någonting med den.

Då kommer det ett tillstånd där en person börjar inse att den kraft som agerar i honom är en främmande kraft. Han identifierar inte sig med den längre. Han börjar uppfatta det som sin bittra fiende. Detta kallas ”Nu fick Egypten en ny kung” (Andra Moseboken, 1:8). En person börjar känna att en nytt välde har uppenbarats, och att detta inte är han men att någon annan sätter upp allt detta för honom. Det kan vara naturen eller Skaparen, men det är inte han. Han vet inte hur man kan frigöra sig från det.

Som från sidan, ser en person nu sin önskan att ta emot njutning som något främmande för honom. Han börjar urskilja Skaparen som den som organiserar allt detta för honom. Han har redan samma attityd både till Farao och Skaparen.

Han upplever då en inre splittring, insikten att det finns Övre kraft som bestämmer allt som händer med honom. Men denna uppenbarelse sker inte på egen hand, men först efter flera timmars studier, förening med vänner i gruppen och arbete för spridning i vilket person är praktiskt engagerad i kabbalas visdom.

Väntar du på frälsning?

Dr. Michael LaitmanZohar, kapitel ”Shmot (Exodus)”, punkt 247: Sextio är Malchut, de mäktiga ovan, från den sida av Gvura som klamrar sig fast vid snideri, vilket betyder åt det externa av den heliga Chaya av Israel, som är Malchut. Det är därför de är uppkallade efter henne, sextio drottningar [Malchuts]. De är änglar utnämnda över nationerna. Åttio tjänsteflickor är änglarna utnämnda av skulpturerna i Malchut, under sextio drottningar. Det är därför de kallas tjänsteflickor och inte drottningar. Och det finns inga nummer på flickorna.

Allt som vi läser i Zohar framkommer inom önskan. Det finns inget annat än begär. Vi läser om dess inre företeelser, förändringar och olika relationer mellan dess delar.

Det är en stor enhet, kollektivt kallad Malchut, som måste förändras, och varje gång dra sig själv till en större likvärdighet med Ljuset. Därför finns alla namn och termer skrivna i Zohar inom Malchut, inom våra begär, i dess olika förhållanden.

Därför behöver vi bara tänka på hur man drar Ljuset till önskan som beskrivs av Zohar. Även om vi inte förstår exakt vilka kvaliteter eller förändringar som framställs, eller något annat som händer där, inväntar vi fortfarande frälsning: att Ljuset ska påverka denna önskan, att vi ska förstå och känna denna önskan och Ljuset som fyller det, och att känna dem tillsammans. I själva verket är det omöjligt att känna den ena utan det andra, utan bara om det finns kontakt mellan dem. Även det allra första, i minimal kvantitet.

Det är det vi väntar på. Och alla ord och bokstäver som vi läser i Boken finns endast i denna önskan – i vår själ.

Att finna den ”dolda” visdomen i kabbala

När vi läser Zohar, vi måste koppla ihop allt som finns till en verklighet som redan existerar i vår själ. Själen är vad vi kallar Malchut i den Oändliga världen (Atzilut), dvs alla världar införlivade tillsammans, ”jag” eller ”hela världen och jag”. Allt detta tillhör min själ eftersom min själ är ett verktyg för perception.

Vem är skaparen? Det är den inre kraft som verkar inom min själ, det är orsaken till min existens, orsaken som tvingar mig att fortsätta söka universum och Skaparen som källan till mitt liv.

Zohar berättar om själen och dess olika delar samt de tillstånd och processer den går igenom. På grund av min önskan att lära mer om själens tillstånd och processer, uppenbaras själen, och jag hittar de medel för perception med vilka jag uppfattar den verkliga världen jag lever i, men som hittills varit dold för mig. Kabbala kallas en ”dold” visdom eftersom det är studiet av det dolda världen och processen att uppenbara den.

Förutom att studera kabbala, är den grupp som är given oss en hjälp att uppenbara denna värld. De delar av verkligheten, som jag kallar ”kabbalagruppen” eller mina ”med-grupp-medlemmar” kan hjälpa mig med den uppgiften. De är de aktiva delarna av verkligheten, de enda aktiva delarna av verkligheten. Jag kan känna gruppen och önskar liera den till mig. Tillsammans med dem kan jag arbeta för att föra dem närmare mig.

Jag kan inte arbeta med resten av verkligheten på detta sätt eftersom jag inte känner samma typ av gensvar som jag kan få från gruppen. Dessa aktiva delar av verkligheten har jag fått av Skaparen, så att genom att arbeta igenom dem jag kan ta mig närmare resten av verkligheten som delar av min egen själ.

Himmel och helvete är ”strukturer” vi erfar inom oss

Boken Zohar, kapitel ”VaYaera (And The Lord Appeared)), Punkt 258: Den Din (dom) som Skaparen verkställde genom syndafloden och den Din i Sodom var båda helvetets Dinim, eftersom de onda i helvetet straffades genom vatten och av eld.

Punkt 259: Sodom dömdes genom helvetets dom, som det står skrivet: ”Herren sprutade svavel och eld över Sodom och Gomorra från himlen.” En dömdes genom vatten, den andra dömdes med eld och båda är de straff från helvetet. Och de onda i helvetet är dömda genom dessa två , för det finns ett helvete av snö, som är vatten, och det finns ett helvetet av eld.

Vi måste förstå att vi gör alla omdömen inom oss, medan verkligheten själv inte förändras. Även nu är jag i den oändliga världen och ingenting kan någonsin ändra på den existerande verkligheten. Det enda som ändras är min egen uppfattning, känsla, medvetenhet, förståelse och värdering. Dessa förändringar är vad jag känner.

Det står skrivet, ”Varje person dömer utifrån sina egna brister.” Med andra ord, jag föreställer mig en bild inom mig utifrån min uppfattning av den oändliga världen. Detta är anledningen till att himmel och helvete, gott och ont, eldens och vattnets domar utgör olika nivåer i min attityd gentemot en statisk och oföränderlig bild. Det står skrivet: ”jag har inte ändrat min HaVaYaH.”

Vi målar vår egen verklighet inom oss själva genom vår attityd till ett konstant tillstånd. Allt beror på våra kvaliteter, perception och omdömen av den oändliga världen, Skaparen, Ljuset, det absoluta utgivandet.

Himlen, helvetet, och olika typer av värderingar är alla tillstånd som jag uppenbarar inuti mig själv. Ingenting förändras på utsidan. Allt avgörs utifrån den förändring som sker i mitt medvetande och min vision. Med andra ord beror allt på mig och mina inre värderingar, kvaliteter och fundament.

Härav följer att allt beror på utbildning och ett samhälle som kommer att hjälpa mig att förändra mina fundament. Detta är hur jag kan utveckla en mer exakt inställning till den rådande verkligheten. Ju snabbare jag kommer att kunna ändra mina inre kvaliteter, desto snabbare kommer jag kunna gå från en ”struktur” till nästa.

Landmärken på vägen

En fråga som jag fick: Vad är den svåraste uppgiften vi måste utföra för att uppenbara den andliga världen?

Mitt svar: För att komma in andlighet, behöver vi gradvis avskärma oss från vårt ”jag” som om den inte existerar. Det är som om mitt tidigare ”jag” dör. Vi förstår inte vad känslan av liv är. För oss är livet en känsla av vår egen kraft och styrka, det är när vi tror att vi kontrollerar oss själva och våra liv både i vårt inre och utanför.

När vi kommer in andlighet, känner vi att vår egoistiska ”jag” dör. Vi blir fria från det, som det står skrivet, ”De döda är fria!” Jag förkastar gradvis fler och fler delar av mig själv samtidigt som jag höjer mig över mitt ego. Jag vill vara fri från detta beroende så mycket att jag är beredd att uthärda alla slag vad gäller mina egna ambitioner, samtidigt som jag höjer mig över det. Jag börjar även att tycka om dessa motgångar, eftersom jag förstår att det beror på dem att jag kan höja mig och bli fri från den bittra fiende som finns inom mig. Jag identifierar mig inte med mitt ego längre. I stället, önskar jag att det får vad det förtjänar. Detta är redan ett tecken på ett närmande till Machsom.

Världen bakom spegelglaset

reachingforgood

Så länge vi existerar endast i perceptionen av denna värld, kan vi inte förstå att den är imaginär. Just nu är det materiella den enda verklighet vi känner till, och vi känner inte något annat. Ändå är vårt mål att börja i klarhet uppfatta världen på två nivåer: det materiella och det andliga. Då kommer vi att förstå att en av dem är imaginär. Detta betyder inte att den inte finns, ”imaginärt” betyder att det är en återspegling av den verkliga formen, medan den andra, den andliga form är den äkta varan.

Det finns något som är äkta, och så finns det en återspegling av det, som i en spegel. Du kan inte säga att återspeglingen inte existerar. Dessutom är det just den återspeglingen som ger oss möjlighet att komma till perceptionen av den sanna, andliga formen.

Man uppfattar aldrig den andliga formen separat, i sig själv. På vägen till korrektion, utvecklar en människa ständigt en större andlig perception av Skaparens former, men han uppenbarar dem inom den imaginära formen i denna värld. Därför kan vi inte koppla ifrån det förrän vi stigit alla 125 grader av den andliga stegen.

Längs hela vägen till korrektion, under alla faser i förverkligandet, växer ens andliga perception ständigt starkare samtidigt som den grundas på dessa två former: det imaginära och reella. Den imaginära formen kallas bara imaginär. Men är det verkligen så att vi föreställer oss vår värld? När allt kommer omkring lever vi i den- detta är vår nuvarande verklighet.

Den sanna verkligheten är det rike från vilket krafter, beslut och fakta kommer till oss, medan endast deras reflektion finns i denna världen för att hjälpa oss att uppnå den sanna verkligheten. När vi börjar att uppnå det, kallar vi den här världen ”imaginär”. Ändå är det inte någon icke-existerande fantasi, men är nödvändigt för oss att nå andlighet.

Boken Zohar kommer inte låta oss lura oss själva

method

När vi läser boken Zohar, förstår vi att den talar om egenskaper, former och bilder som vi ännu inte uppfattar. Det är just denna känsla av att inte förstå som driver oss framåt och får oss att forma den rätta perceptionen.

Om vi läser andra kabbalistiska böcker, kan vi måhända uppfatta allt på ett rent mekaniskt sätt, med vårt sinne, eller genom materiella bilder. Då kommer vi att vara nöjda med den perception som sänker alla begreppen till samma nivå som vår värld, utan att förstå att de alla är imaginära. Alternativt kan vi betrakta dem andligt, men bara teoretisk.

I kontrast till det tvingas vi genom boken Zohar med Baal HaSulams kommentarer att söka efter en ny perception och att förena dessa två bilder. Detta leder till uppkomsten av den sanna verklighetsuppfattningen. En människa förstår inte hur det händer, men boken fungerar på honom och gradvis utvecklar han en ny uppfattning.