Fråga: När vi läser Zohar, ska vi försöka leta efter förbindelsen mellan oss i intellektet eller i känslorna?

Svar: Vi ska leta i våra känslor. Om vi inte kan hitta det där bör vi ta hjälp av intellektet. Men först och främst ska vi försöka hitta en emotionell kontakt.

Zohar beskriver den redan nu existerande förbindelsen mellan oss. Denna förbindelse kommer att uppenbaras som Malchut i den oändliga världen, fylld med oändlighetens Ljus, närvaron och uppenbarelsen av Skaparen. Detta är vad vi måste sträva efter.

Så när vi läser Zohar försöker vi föreställa oss den korrekta förbindelsen mellan oss. Idag blir behovet av denna typ av förbindelse mellan oss allt mer tydlig. Därför uppenbaras Kabbala för alla. Detta kräver att de av oss som har väckts upp och börjat studera lite föra än alla andra måste sprida det till resten av världen så att alla ska inse att vi befinner oss i en kris. Det vill säga att vår nuvarande förbindelse inte fungerar, och att vi måste upptäcka en ny förbindelse mellan oss.

Denna nya förbindelse kan inte urskiljas på det naturliga, egoistiska sättet som vi har gjort tidigare, eftersom denna förbindelse redan existerar i det globala och sammankopplade systemet som genomsyras av den ömsesidiga garantin, vilket till en viss del uppenbaras i världen. Därför uppstår ett problem: En bättre typ av förbindelse gör sig gällande, men vi relaterar till den egoistiskt. Krisen är klyftan mellan det eftertraktade tillståndet  som uppenbaras i världen och det tillstånd vi faktiskt befinner oss i. Det är en kris.

När vi läser Zohar, gör alla möjliga ansträngningar och överhuvudtaget studerar Kabbala bör detta leda oss till ett tillstånd där vi blir lik nätverket av förbindelser som uppenbaras mellan oss. Det uppenbaras ju trots allt som långt mycket mer korrigerat än vad vi är i vårt trasiga tillstånd. Och när vi analyserar situationen säger vi ju själva att världen har blivit mer global och sammankopplad, medan vi inte har blivit det.

Från 2:a delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.09.05, The Zohar

Vi måste blottlägga en plats för sann omsorg i vårt hjärta och i våra tankar. Alla andra angelägenheter måste bli som tvångsmässiga rutiner för mig. Jag lever i denna värld och sköter alla sådana saker därför att de är nödvändiga, men mitt allra största och heligaste engagemang gäller det som verkligen är viktigt. Jag är ju trots allt människa och vill uppnå någonting. Förutom vardagliga bekymmer och pengar har jag något värdefullt i mitt liv. Detta måste vi betrakta som mycket viktigare än livets alla andra bestyr och nyckfulla vändningar.

Jag kan jobba, handla, delta i behagliga eller obehagliga händelser. Det spelar ingen roll vad jag gör, så länge det finns en plats kavar i mitt hjärta och medvetande där jag vill stiga uppåt. Och om det finns en sådan plats måste jag ansluta mina vänner till denna ofrånkomliga omtanke. När vi tänker på och stödjer varandra – då är det en grupp. Alla är angelägna om att de andra ska tänka på samma sak, bry sig om samma sak. Jag vill att de ska bry sig om det som är viktigare än allt annat, och då kommer även jag att bry mig om det.

Vår ömsesidiga omsorg går ut på att bygga ett andligt kärl, det rätta begäret, och åstadkomma en bön om korrigering. När begäret når en tillräckligt kvalitativ och kvantitativ intensitet, kommer det vi vill upptäcka – den högre verkligheten – att uppenbaras i nätverket som har brett ut sig mellan oss, och då vi kommer att få styrka, god hälsa, säkerhet och välstånd…

I nuläget är det visserligen sant att den Judiska nationens framtid hänger på ett mirakel snarare än en stadig grund. Och allt medan detta har vi ett särskilt kärl, och tack vara detta kan vi driva bort alla besvär och problem, och alla som hatar oss. Det är bara vi som har nyckeln till framgång och ett bra liv för alla. Det är just därför hela världen och våra grannar aldrig kommer att lämna oss ifred.

Vi har fått ett gyllene tillfälle, och det är bara om vi uppnår ömsesidig garanti som vår enighet kommer att förvandlas till en mittpunkt för allt som är gott. Så låt oss göra detta möjligt tillsammans, genom att villigt och glädjefullt bry oss om varandra.

Från Lektion 1, Konventet i Achziv 2011.09.01

Fråga: Vad ska jag göra om jag känner att jag inte ger tillräckligt till gruppen, och det är som om jag har gjort slut på alla mina krafter?

Svar: Ja visst tar krafterna slut, för varje ögonblick minskar de. Och det är bra om du känner att energin håller på att ta slut. Vanligtvis märker vi inte ens att det händer, utan bara slappnar av, somnar och förlorar därmed vårt begär. Och den enda orsaken är att vi inte bryr oss om uppvaknandet. Vi måste hjälpa varandra eftersom det är enda sättet att vakna igen!

Om du inte investerar i andra så att de bryr sig om dig, kommer du heller inte få någon ny styrka. Och det spelar ingen roll vilken nivå omgivningen befinner sig på eller vad de gör. Nyckeln till framgång är att du börjar agera och investera i dem, och då kommer du se resultatet. Du kommer inte kunna tro hur mycket gruppen och vännerna kan ge dig. Allt hänger på individens egna satsningar och lyhördhet.

Och om du investerar i gruppen kommer du plötsligt upptäcka att de också har vaknat upp och handlar gentemot dig. Även om du aldrig lade märke till det tidigare kommer du att göra det nu, tack vara dina investerade ansträngningar. Och detta kallas ömsesidig garanti.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.09.04, Shamati #17

Kära vänner, ställ gärna frågor om dessa stycken av de stora kabbalisterna. Kommentarerna inom hakparentes är mina.

Principer för andligt arbete i gruppen

Den som tänker att han bedrar sin vän, bedrar i själva verket Skaparen, eftersom bara Skaparen existerar förutom människan. Så är det för att skapelsens essens är att människan kallas ”skapelse” enbart med avseende på sig själv. Skaparen vill att människan ska känna att han är en separerad verklighet från Honom; men förutom det är allt ”hela jorden är full av Hans härlighet”.

Därmed, när man ljuger för sin vän, ljuger man för Skaparen; och när man gör sin vän ledsen, gör man Skaparen ledsen.
– Baal HaSulam, Shamati (Jag hörde), Artikel nr. 67, ”Vänd dig bort ifrån det som är ont”

Mänskligheten är sjuk. Men det räcker inte med att vi bara botar patienten utan hans vetskap, så som det går till i vår värld när någon tar mediciner utan att veta hur detta kommer att påverka honom. Varje person som vandrar på vägen mot andligheten måste förstå, varsebli, och uppnå hela universums djup. Varje person måste koppla sig själv till alla själars enorma begär, studera det gemensamma systemet, och börja ge till dem. Med andra ord måste vi få kännedom om hela verkligheten.

Därför är vår organisations huvudsakliga mål utbildning och upplysning. Från en droppe säd måste vi bygga upp en person som liknar Skaparen. Vi måste hjälpa honom, stödja honom, och förse honom med alla nödvändiga verktyg och redskap. Då kommer varje person kunna bygga sig själv och uppnå likhet med Skaparen i sina egenskaper.

Vårt målsättning är att höja varje person, öppna upp honom och forma honom, och hjälpa honom i hans utveckling. Han måste göra någonting själv, men vi ska hjälpa och stödja honom.

Men för närvarande måste vi ha tålamod med alla de som går emot oss och bara tillhandahålla bevis och material så att de kan sätta sig in i situationen enligt deras kunskapsnivå. Vi måste hjälpa dem ur tillståndet av individuell ”kortslutning” och ge dem möjligheten att se sig själva med viss distans. Det är vårt mål.

För att genomföra sätta på rätt sätt måste vi först förenas över alla skillnader och osämja, oavsett vad som pågår inom oss, som det står skrivet: ”Kärleken övertäcker alla synder”. Vi måste vara ett gott föredöme för folket och visa dem hur vi arbetar med varandra i harmoni, kärlek och enighet.

Allt detta är för målets skull. Inget annat kan förena oss. Vore det inte för målet skulle vi inte ha någon kontakt med varandra. Men, målet ger oss ingen annan utväg.  Detta är anledningen till att vi alla förenas och bjuder in hela världen att göra samma sak. Vetenskapsmän upptäcker det, det sunda förnuftet nödvändiggör det, och tendensen i världens nuvarande riktning visar att i en integrerad och sammankopplad värld är det bara möjligt att bygga en säker framtid om man gör det genom gemensam enighet, och inte genom att slåss.

Från Lektion 3, Tysklandskonventet 2011.08.06

Fråga: Är det möjligt för en att stärka sig själv och omgivningen för att inte falla ner i fällan av att hela tiden döma och jämföra andra, som jag fortfarande ser som separata från mig själv? Eller är det en del av Skaparens planer att vi ska inse felet i vår egen egoism och ta tillfället i akt att korrigera oss själva?

Svar: Du måste stiga över alla negativa känslor och försöka se alla som rättfärdiga, rättfärdiga dem genom det faktum att du ser allt inuti din egen egoism. Allt detta dömande sker just för att möjliggöra ditt uppstigande.

Kära vänner, ställ gärna frågor om dessa stycken av de stora kabbalisterna. Kommentarerna inom hakparentes är mina.

Vännernas enighet

Vägen av andlig utveckling är möjlig enbart genom att vara i en grupp där det finns kärlek till vänner och där alla kan hjälpa sin vän att röra sig framåt specifikt längs denna väg.
– Rabash—the Social Writings, “Kärlek till vänner”

Väck inom dig rädslan för att kyla ner kärleken mellan oss. … Det är likt hur en människa som får en gåva måste anstränga sig för att säkerställa att känslan av kärlek till till personen som gav gåvan inte förminskas med tiden, att den förblir lika stark som det ögonblick då gåvan gavs.
– Baal HaSulam, En vis persons frukter, Vol. 1, “Brev nr. 2”

Baal HaSulam skriver att alla fenomen i världen är relevanta. Därför får vi inte förstöra eller likvidera någonting, utan bara korrigera det. Men när vi vandrar denna väg måste vi agera på ett organiserat sätt, utan rädsla och utan att dölja något. Världen har trätt in i en utvecklingsfas där vi måste bekänna färg: vårt mål, vår uppfattning, och de ursprungliga källorna som vi baserar detta på.

Det är helt i sin ordning om folk inte accepterar det med en gång, men deras hat mot oss kommer att tvinga dem att göra sig bekanta med vår metod. Deras  icke-likgiltiga attityd kommer att tjäna dem väl. Och under tiden utvecklas världen i en sådan snabb takt att de bara inom några få månader kommer se att vi har rätt, och gradvis kommer de närma sig oss.

Vi bör ta vara på denna period där de är emot oss. I sanning är det så att alla de som inte är likgiltiga redan har en slags kontakt med oss. Den må vara negativ, men en kontakt likväl. Vi vet att konflikter får oss att studera motståndaren så att vi kan besegra honom, men då är man samtidigt förbunden och involverad i honom.

Problemet är de som är likgiltiga, medan de som är emot oss faktiskt är våra närmsta partners. Vi måste relatera till dem som uppenbarelsen av en speciell form av egot för att kunna korrigera det.

Från lektion 3, Tysklandskonventet 2011.08.06

Kära vänner, ställ gärna frågor om dessa stycken av de stora kabbalisterna. Kommentarerna inom hakparentes är mina.

Att uppnå Skaparens storhet genom omgivningen

Ju fler som ingår i kollektivet, desto mer effektivt är kollektivets kraft. Med andra ord producerar de en starkare atmosfär av storhet och vikt hos Skaparen. Varje människa känner att hon högt värderar allt hon kan vilja göra för Skaparen. Då fyller varje liten sak människan med glädje och njutning, för att man nu har någonting man kan tjäna kungen med.

Och om gruppen inom sig själv hela tiden upprätthåller Skaparens storhet, framkallar det samma känsla i alla, och var och en kan alltid fyllas med glädje och njutning från Skaparens arbete.
– Rabash—de sociala skrifterna, “The Agenda of the Assembly”