Fråga: Avvisar Lurianisk kabbala ockulta alkemiska vetenskaper? Kan en materialistiskt orienterad person anse alkemistisk vetenskap som riktig, existerar den överhuvudtaget, eller inte?

Svar: All alkemisk vetenskap är felaktig; det finns ingen grund för den överhuvudtaget, det är bara ett påhitt av någons föreställning, en fantasi. Att jag har min doktorsgrad i filosofi (temat för min avhandling är ”Filosofi, religion, och kabbala”) ger mig rätten att med självförtroende konstatera  att kabbala är ren vetenskap.

På grund av att filosofi och andra av våra försök att förstå verkligheten inte är baserade  på forskning utan enbart på förstånd, som egentligen är baserat på vad som inte är känt, baseras de i regel på vår egoism, men vi inser det inte.

Till följd av det dog filosofin för länge sedan. Alla så kallade andliga läror försvinner gradvis, eftersom folk stiger över dem och ser att de är felaktiga. Det finns inga bekräftelser eller verifikationer angående ett flertal andliga lärors seriositet. De är exklusivt baserade på våra känslor, men som vi alla vet, kan känslor vara väldigt skiftande; därför finns det för nuvarande 2 800 religioner och trossystem, och vi ser dem gradvis försvinna.

Kabbala är varken för eller emot dem. Den står vid sidan av dem; den utforskar naturen som fysik eller vilken annan vetenskap som helst. Den viktigaste principen för kabbala är att utforska naturen, bli lik den, och vinna. Kabbala är en mycket konkret vetenskap, den talar inte om själen på samma sätt som andra religioner gör. Begreppet själ i kabbala uttrycker ett extremt seriöst och djupt uppnående och en förståelse av världen som vi för närvarande lever i. Meningen med denna sorts insikt är att hålla oss flytande och skydda oss mot en stor storm som närmar sig oss som svar på vår ignorans och ovilja att följa naturens lagar.

Från kongressen i Georgien, 2012.11.05

 WMV |  MP3

Kategori: Filosofi, Frågor & svar, Kongresser, Religion - Kommentarer inaktiverade för Kabbala och ockulta läror

Baal Hasulam,”Matan Tora (Givandet av Toran), ”Del 8: Detta är som  en rik man som tog en man från marknaden, matade honom och gav honom guld och silver och allt åtråvärt varje dag. Och varje dag överöste han honom med mer gåvor än dagen innan. Till slut frågade den rike mannen, ’Säg mig, har alla dina önskningar blivit uppfyllda?’ Och han svarade, ’Alla mina önskningar har inte uppfyllts, för hur gott och behagligt hade det inte varit om alla dessa ägodelar och värdefulla saker hade kommit till mig genom mitt egna arbete, så som de kommit till dig, och inte genom att ta emot dem genom välgörenhet från din hand.’ Då svarade den rike mannen honom: ’I så fall har det aldrig fötts en människa som kan uppfylla dina önskningar.'” 

Det är omöjligt att skaka av sig känslan av skam genom några externa handlingar. Det enda sättet att göra det på är att ta emot för att ge.

Fråga: Neutraliserar inte tillståndet chafetz chesed skammen? Vad har jag trots allt att skämmas för om jag bara vill ge?

Svar: Anta att du kom med en present och jag sa:

– ”Du vet att jag inte behöver detta egentligen, jag gillar det inte. Och varför gav du mig detta till att börja med om jag inte behöver något – Jag vill inte ha dina presenter.”

– ”Men jag har försökt så mycket, jag har sökt så länge, jag ville göra dig glad och uttrycka min kärlek så mycket…”

– ”Men jag behöver ingenting, du hade inte behövt komma.”

Antingen stöter jag bort personen, hatar honom, eller så är det ingen kontakt mellan oss och jag känner inget behov av att korrigera någonting. Detta innebär att det inte alls är tillståndet chafetz chesed.

Egentligen handlar det om mitt begär och inte om tecken på kärlek som människor omkring mig visar mig. När jag är i tillståndet av chafetz chesed innebär det att allt jag vill är att ge; Jag är redo att ta emot hela världen från dig. Ge mig det; jag har de rätta kärlen. Jag kommer gladeligen ta emot allt med kärlek och oändlig glädje och samtidigt kommer jag vara i chafetz chesed.

Det handlar om mina kärl och inte om uppenbarelsen av samhörighet med andra. Jag kanske inte behöver dina presenter eller så kanske jag verkligen vill det, men jag höjer mig och tar inte emot det för att jag vill det. Jag höjer mig till nivån chafetz chesed och till och med högre och tar emot det i kärl av mottagande för att följaktligen skänka glädje tillbaka till dig.

Vi är alltid i begäret att ta emot; antingen gläds eller lider vi. Därför är tillståndet chafetz chesed inte en livlös vägg som motstår givande. Det är  tillståndet av korrigerandet av mina begär att ta emot och det förbjuder mig inte från att ta emot vad jag vill ha alls.

Fråga: Men jag ägnar mig åt målet med skapelsen…

Svar: Ja, i detta tillstånd behöver du inget, ändå tar du emot en present och vill fortfarande bara ha Chassadim. Det är samma tillstånd, med förutom det arbetar du med ytterligare begär och lägger hela tiden till nya former.

Detta är andligt arbete, det är varierat och med många lager.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.10.24, Matan Tora (Givandet av Toran)

 WMV |  MP3

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Frågor & svar, Grupp - Kommentarer inaktiverade för Av någon anledning känner jag inte för någonting

Fråga: När egoismen fortsätter att växa i varje integrerad utbildningsgrupp, kommer ledarna att behöva förklara oundvikligheten av denna process: bråk, sluta fred, sen igen tjafs?

Svar: Självklart! Allt av gruppens arbete och dess avancemang från ena dagen till den andra är omöjlig utan att stiga över egot. Den stigande egoismen är materialet ovan vilket vi bygger oss själva. Sådan är detta arbetes natur.

Tacka Gud att vi bråkar idag; det är fantastiskt! Nu ska vi försöka resa oss över det. Vi kommer att fortsätta att stiga fallandes och klargörandes på vägen.

Strävan skall alltid vara att stiga, bara att stiga! Och vi skall utforska alla fall och plågor och konflikter, för annars kan vi fastna i dem förevigt, och vi fortsätter att attackera varandra.

Tvärtom behöver vi verkligen undersöka dem, analysera dem utifrån perspektivet om de får oss att avancera – bara i detta ljus, i denna riktning. Hela vår egoism stegrar sig i oss så att vi kan överkomma det till målet ovan det.

Från KabTVs ”Samtal med Michael Laitman” 2012.10.03

Kategori: Egoism, Frågor & svar, Grupp, Integral uppfostran - Kommentarer inaktiverade för Material för avancemang

Fråga: Hur kan vi fastställa stadiet som gruppen befinner sig i, och är det värt att göra det?

Svar: När en person är ledsen, arg eller upplever starka känslor, säger vi till honom; ”Slappna av, stig över dig själv” och så vidare. Alltså, vi intalar honom alltid att stiga över sina känslor.

Vårt arbete i gruppen bör hela tiden vara baserat på att alltid stiga över våra egon. Vi förstår och uppskattar det, för det är  precis det som för oss framåt och gör allting som är möjligt för oss, så att vi stiger ovan det. Därför kallas egot ”hjälp emot”. Det vill säga att alla tankar, begär och intentioner som uppträder inom oss, allt som vi har inom oss, allt som flyter  i en oändlig ström, enbart krävs för att vi ska kunna stiga över det och ”simma över” det.

När man inser och förstår detta och börjar arbeta med det, uppnår man målet väldigt snabbt. Detta är i gruppen och även personligen i var och en av oss. Alltså, i gruppen måste vi behandla varandra på detta sätt, även mot gruppens  generella tillstånd, som innefattar alla sorters urskiljningar och allt som kan tänkas möjligt.

Vilka urskiljningar kan det vara i en grupp om vi inte höjer oss över oss själva? Är vi som skandalösa grannar i ett hyreshus som börjar ställa frågor om  relationen, eller slarviga förare som bråkar sinsemellan?!

Vi behöver stiga över, förenas, och efteråt klargöra vad problemet är. Och det kan vara så att detta inte är ett problem alls, utan egentligen ett speciellt hjälpmedel som hjälpte oss förenas. Men utan förening är det ingen grupp, inget kabbalistiskt urskiljande, utan bara ett bråk, ett vanligt ordinärt tillstånd.

Därför måste vi först och främst förenas. För detta krävs kanske en tredje person, eller någon sorts ytterligare tillstånd, men utan förening kommer vi aldrig att klargöra någonting. Det kommer alltid finnas någon som har rätt och någon som har fel.

Jag avser här vår grupprelation, och inte dissemineringsarbete. Som i varje affärsverksamhet finns det de som förstår mer, ledare, och anställda som är underordnade dem. I en grupp kan vi lösa alla problem enbart från synsättet av kontakt och förening. När vi tar kontakt tillsammans huvudsakligen för att förenas och håller fast vid det (eftersom detta är vårt mål, och Skaparen medvetet arrangerade allting för oss så att vi kommer att uppnå denna kontakt och hålla fast den), då kommer vi se vad som är dåligt, vad problemet är, och försöka förstå dess essens.

Detta krävs enbart för att inse att kontakt löser alla problem. ”Kärlek kommer täcka alla synder”, med innebörden att i princip behöver inget korrigeras, eftersom allt tjafs och alla motsättningar enbart är till för att stiga över dem och förenas. Det finns inget annat i dem. Det finns ingen anledning att vända sig till dem; man kommer ändå inte hitta sanningen i dem.

Förresten är det samma sak i en familj. Stig över problemen och förenas! Och vad händer med det som var dessförinnan? Det var ingenting, i vilket fall kommer du inte kunna hjälpa. Var och en av oss är motsatt den andra och viktigast av allt, alltid olika.

Vad är poängen med att du börjar forska i någonting? Skaparen arrangerade avsiktligen sådana motstridiga nya karaktärsdrag för dig att de inte ens kan föreställas. Hela våra liv är ordnade av dem. Allting som vi nu ser omkring oss är som en film där enbart våra ofullkomligheter visas för oss, och som utgör denna bild av världen. När du börjar stiga över, då börjar du ”simma” på en helt annan nivå: i förening.

Från kongressen i Georgien, Lektion 2

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Frågor & svar, Grupp - Kommentarer inaktiverade för Käbbel eller förening

Fråga: Hur hjälper denna värld till att etablera intentionen att ge? Hur kan vi binda våra dagliga bekymmer, vårt arbete och vår familj till det andliga arbetet?

Svar: Först och främst bör man stabilisera den korrekta relationen i gruppen och i familjen för att säkerställa någonting att falla tillbaka på, och först därefter ge sig ut i världen.

Här måste man tänka vilken cirkel av världen man ska vända sig till, med vilket budskap, när, och vilket tillstånd samhället befinner sig i. Idag förändras saker drastiskt från dag till dag, och man måste fatta beslut i enlighet med det och inte handla tanklöst.

Men först måste vi bry oss om gruppsolidariteten. Ibland är det för att skapa gruppsolidaritet bättre att ge sig ut i världen och förenas genom externa kollektiva handlingar, som kommer att förena vännerna. Men först måste vi bry oss om de interna handlingarna som är de viktigaste.

Det sägs att Israel (de som strävar Yashar-Kel rakt mot Skaparen) är de minsta i antal av alla nationer. Vi bör förstå att Israel  är en sorts bubbla. Om man är inkluderad i denna bubbla kallas man för jude eller Israel – alla dessa namn som bär det andliga budskapet. Om man inte tillhör det andliga budskapet  kallas man inte Israel, man kallas helt enkelt en person från Babel.

Det är mycket viktigt att vi förstår detta, om man tar detta uppdrag på sig själv blir man Israel, om inte, då är man inte Israel.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.10.09, Rabashs skrifter

 WMV (engelska) |  MP3 (svenska)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Israel, Samhälle - Kommentarer inaktiverade för Skaparens cirkel av frivilliga

Baal HaSulam, “Fred i världen”: För vi har i sanning redan nått ett tillstånd där hela världen betraktas som ett kollektiv och ett samhälle. Det vill säga, på grund av att varje person i världen drar sitt livs märg och sitt uppehälle från alla människor i världen, är han tvingad att tjäna och sörja för hela världens välbefinnande.

Det som var tydligt för Baal HaSulam för nästan ett sekel sedan är fortfarande oklart för människor idag. Vi har nått ett sådant tillstånd i vår utveckling att vi alla är beroende av varandra på ett direkt och nära sätt.

Fråga: Varför är detta fortfarande oklart?

Svar: Titta efter själv: Alla ”drar täcket” till sin sida och förstår inte att man därigenom till slut orsakar sig själv större skada än på något annat sätt.

Hela poängen är att om jag investerar i allmänhetens välbefinnande ser jag inte någon egennytta i det. Om jag tar någonting från allmänheten ser jag verklig nytta i det.

Men Baal HaSulam säger motsatsen: Systemet är redan ”slutet”. Det är uppbundet i ett perfekt, helt sätt inom sig själv. Så, om du arbetar för allmänheten får du tillbaka tio gånger så mycket, och om du tar från allmänheten är din förlust tio gånger större. Men vi bara fortsätter, och förstår inte vad som händer.

Fråga: Vad döljer sanningen för mig?

Svar: Mitt ego. Det finns ett integralt system som uppenbaras idag. I själva verket är det systemet Ein Sof (oändligheten) som uppenbaras för oss, av Shechina, kärlet för den allmänna själen i vilken vi alla är sammankopplade.

Fram till nu, låt oss säga till 1995, har alla vuxit upp i sina privata begär, i rotfasen och i faserna ett, två, tre och fyra. Nu upptäcker vi att vi inte har något val, man för förbunden med alla, och alla är förbundna med en själv.

Banden av ömsesidig förbindelse utgör ett stort, komplicerat integralt system, ochdet finns till och med ett visst vetenskapligt fält som studerar detta. Tidigare var inte varje del så tätt förbunden med de andra . De utvecklades individuellt, och det var den allmänna trenden. Men, sedan 1950-talet har vi börjat känna en global trend, och idag har alla nått sin personliga gräns och behöver bara utvecklas i ömsesidig förbindelse med andra. Det finns ingenting kvar förutom det. Detta är trenden fram till slutet av korrigeringen.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.09.11, Fred i världen

 MP4 video |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete, Kollektiv själ, Kris - Kommentarer inaktiverade för Fördelarna med enighet

Fråga: I det integrerade samhället finns det en sorts ”abstrakt” mål som är underbart och perfekt och som alla älskar. Kommer vi inte trampa i samma fällor som utopierna en gång trampade i?

Svar: Om det är möjligt, så kommer det integrerade samhället ändras från en utopi till verklighet. Om det är omöjligt, då kommer det fortsätta vara en utopi och det är bäst att hålla sig från ett sådant samhälle.

Först måste vi ta reda på om vi kan väcka en särskild kraft över oss, ett speciellt attribut som kommer att skapa särskilda förutsättningar så att människors natur förändras från en egoistisk till en altruistisk natur. Detta kan fullföljas genom konstant, gradvis förändring i små grupper och därefter växa till större grupper. Men i stort bör denna process inkludera hela mänskligheten.

Kan en person som skapades som en total egoist, som bara tänker på sig själv och inget annat (detta är sättet vi är programmerade) ändra sitt program? Och mer därtill, kan han förändra det så att objektet som tar emot njutningen inte är mig tack vare allt som omger mig, utan snarare att min njutning blir välbehag åt alla omkring mig, framförd av mig.

Njutningen kvarblir. Så måste det vara eftersom det är del av vår natur, bara karaktären av fyllandet förändras. På bekostnad av vad? En moder, till exempel, är fylld tack vare det faktum att hon ger sitt barn allt — detta är naturlig kärlek. Kan vi uppnå det tillståndet där vi känner naturlig kärlek för människor som är totala främlingar, som är motsatta oss och långt från oss, när jag känner att de är en oskiljaktig del av mig precis som ett barn är för sin moder? Kan vi hitta en sådan kraft?

Om vi hittar det, kommer vi kunna  genomföra ett sådant experiment och se att det är så.

Från programmet på kab.tv, ”Den integrala världen. Formeln för det integrala samhället”,  2012.07.01

Kategori: Frågor & svar, Integral uppfostran, Kärlek, Okategoriserad, Samhälle - Kommentarer inaktiverade för Hitta kraften som väcker kärlek

Fråga: Varför är det så att det ännu, trots att den kabbalistiska visdomen är uppenbarad, finns en risk att det externa kommer att kontrollera det interna?

Svar: Allting avslöjas på bakgrund av det växande egot och det är även här faran ligger; hur kommer vi avsluta korrigeringen: att vilja ta emot eller att vilja att ge? Vilken väg kommer vi att följa, Torans väg eller smärtans väg? Det är för att den positiva kraften växer motsatt den negativa.

Så det finns inte färre problem efter avslöjandet av den kabbalistiska visdomen. Det beror på att vi är mindre benägna att höra någonting och att det är en ökad hårdnad av hjärtat. Det är inte en slump att de sista motgångarna innan uttåget från Egypten var så hårda.

Fråga: Men är det möjligt att förvränga idén i sig i vår tid?

Svar: En person står i strid mot saker automatiskt ifall han inte känner att han, å ena sidan, inte har något val, och å andra sidan, kan rädda sig själv med denna metod, kommer han inte att acceptera det. Så man måste närma sig honom väldigt försiktigt och sanningen måste lindas in på så vis att den inte väcker motstånd hos folk.

Det är inte en fråga om ”omvänd propaganda”, utan mänsklig natur, egot som är en ”hjälpreda”. Skaparen är där som ”Farao”, som inte vill höra någonting och orsakar olika störningsmoment så att du korrigerar dig själv på det viset, lär dig att stiga, och förstå den kabbalistiska visdomen mer på djupet till följd av att överkomma hindren mera kraftfullt och upptäcka sanningen tills du börjar att lära ut den till andra. Det är allt ihop en del av korrigeringen. Det kan inte vara en kort och lätt väg.

Det spelar ingen roll hur många fiender och motståndare som finns, vi måste förstå att det är ett resultat av systemet. Hur kan Faraos hjärta avslöjas? Enbart genom envishet och grymhet. Det kan tyckas att en eller två smällar är nog; varför behöver vi alla plågor från Egypten hela vägen till ”den förstföddes död”? Men Farao ger sig inte; till och med flykten sker i mörker.

Så vi måste vara försiktiga och om och om igen förklara och hjälpa folk att möta sina egon. Oavsett vad de säger om oss, finns det ingen annan väg. Precis som vi inte kan välja våra barns karaktär, måste vi ändå ta hand om dem kärleksfullt, oavsett vad. Barnet kanske blir helt vilt och inte vill lyssna, han kanske är för busig, men vad kan du göra? Trots allt, det är mitt barn, han föddes, och jag har ett internt sammanhållande med honom.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.08.02,  Introduktion till boken Zohar

  WMV | MP3 (på svenska)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Frågor & svar - Kommentarer inaktiverade för Du kan inte undvika hindren

Baal HaSulam, Introduktion till boken Zohar, punkt 46: Malchut är den hårdaste förtäckningen, som döljer ljuset från Ein sof. Ljuset den släpper igenom från Honom till mottagarna är bara en liten del, relaterad till reningen av människans stilla kropp.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar - Kommentarer inaktiverade för Vem tar ett exempel från Skaparen

Fråga: Varför är den första fasen efter rotfasen den stilla naturen? Varför började inte allt från en annan fas?

Svar: Eftersom den lägsta fasen inkluderar allting i sig. Det finns inga interna olikheter i den, därför kan den inte skilja på saker på utsidan. Vi talar om det högre ljuset enbart gällande de skapades kärl. Därför är den stilla naturen den som tar emot kraften av restriktionen, som inte låter den upptäcka mer än den nu gör.

Kraften av restriktionen opererar på kärlen och på ljusen som kan avslöjas i dem. Den opererar på allting. Frågan är: Vad influerar denna  kraft? Influerar den den skapade skapelsens centrum eller dess ytterkanter? Med andra ord, vad styr jag med denna restriktion – mitt begär att ta emot eller ljuset?

Självklart influerar den mitt begär. Jag kan aldrig styra ljuset.

Jag gör en restriktion på mitt begär att ta emot och behåller det. Tack vare det ”hoppar” det inte på något. Så begränsar jag mig i syfte att enbart ta emot ljuset på detta vis. Det är för att jag vet att jag inte har kraften att ta emot mer än så, på så vis håller jag konstant ”denna begränsning”, och håller mitt ego i ett neutralt tillstånd.

Detta är den stilla fasen: Egot är under konstant utveckling, och jag håller det konstant på den stilla nivån. Egentligen är det  ett stort och positivt arbete som tar plats i olika former. Men av dess natur, tillhör det den stilla nivån: Av mig själv lägger jag mitt begär i den stilla nivåns regim, där mina begär förblir desamma.

Inom denna nivå arbetar jag i relation med Skaparen.Vad kan jag göra? Jag annullerar mig själv i honom. Alltså, jag kan vara i Skaparen och hålla fast vid honom. Jag kan vara en del i honom, som är den stilla nivåns attribut. Jag tillåter inte mig själv någonting förutom självförnekande. Föreställ dig att du är inom en stor kraft och att du inte har något val och detta är det enda sättet du kan hålla dig kvar.

Å ena sidan förbereder det mig för nästa nivå, den vegetativa. Det beror på att det sker en ständig förändring inom mig, som växer enligt den stilla nivåns fem faser. Vi kanske tänker att istället för att vara en liten sten blir jag en stor ädelsten? Men det är inte allt ännu: Förändringarna jag varit med om har lärt mig vad det innebär att växa. Uppgången i den stilla nivåns fas har fött ett sinne inom mig, eftersom jag hade möjligheten att jämföra saker och vänja mig vid det faktum gällande instabiliteten.

Jag har gjort en restriktion på den växande glädjen om och om igen, men samtidigt följde jag förändringarna, tills jag förstod att jag verkligen kan förändras, och sen flyttade jag över till den vegetativa nivån.

Alltså pratar vi om en kvalitativ utveckling och inte en kvantitativ utveckling: Vid slutet av den stilla nivån, i dess sista fyra faser, förstår jag redan från upplevelsen jag haft att jag kan förändra mig själv, medvetet och meningsfullt. Då uppstår möjligheten att flytta från den sista delen av den stilla nivån till födseln av den vegetativa nivån. Det är där det initiala stället skapas genom ändringar i begären.

Varje sådan förändring kommer från Skaparen i formen av mottagandets kraft. Jag skulle aldrig hitta det preliminära villkoret för att växa inom mig. Därför utvecklar inte Skaparen enbart mig; han sätter in skapelsens kraft inom mig så att jag liknar Honom. Som ett resultat av denna utveckling, blir jag och Skaparen partners i skapelsen. Hans mål är inte att öka begäret att ta emot, genom att utsätta det för en rad händelser, utan snarare att lära mig hans konst. Men även på så vis lär han mig på ett kvalitativt sätt.

Så uppnår vi, tack vare allt vi går igenom, hans handlingar, från regeln:” Från dina handlingar känner vi dig.”

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.07.17, från Introduktion till boken Zohar Daily Kabbalah Lesson 7/17/12,

 WMV |  MP3 (på svenska)

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Evolution, Frågor & svar, Grupp - Kommentarer inaktiverade för Att lära sig Skaparens konst