Kategori: Enighet

En enorm gåva för lidandet i avsaknad av kärlek

Dr. Michael Laitman

Vår andliga väg är delad i två delar.

Den första delen är ganska svår eftersom vi inte ser exakt vad vi gör. Men det är precis det som hjälper oss att avstå från vår egoism. Om vi kunde se vad vi gör skulle egoismen delta i processen och bara växa och vi skulle aldrig kunna bryta oss loss från den. På det sättet kan vi endast gå framåt när vi inte ser vad vi gör. Det är så vi separeras från vår egoism. Gradvis avlägsnas den från oss och vi övergår till att  förenas med vännerna, genom att vi erhåller egenskapen att ge. Men självklart är detta svårt för oss.

Vår väg är baserad på det faktum att vi drar till oss ljuset. Med andra ord jag är oförmögen att korrigera mig själv. Jag kan inte resa mig ovanför min egoism. Jag kan inte göra något över huvudtaget. Men jag kan dra till mig det övre ljuset.

Därför är ansträngningar i visdomen kabbala väldigt intressanta och annorlunda ansträngningar i vår värld, där jag direkt påverkar ett objekt, en plats eller de egenskaper jag vill ändra.  Här är det skillnad. Om jag vill ändra någonting måste jag dra till mig ljuset för objektet, den dimensionen och de kvaliteterna, så att ljuset ändrar dem. Därför söker jag konstant ljuset så det förändrar egenskaperna.

Hur vet ljuset vilka egenskaper som ska ändras? Det är väldigt enkelt. Om jag avancerar mot egenskapen att älska, ömsesidigt givande, mot egenskapen av förening av vännerna, om jag försöker att förenas med dem upptäcker jag att jag är en stor egoist som försöker utnyttja dem. Att jag bara försöker utnyttja dem för min egen vinning och att jag inte bry mig om dem över huvud taget.

När jag upptäcker det i mig själv, väcker det stort lidande i mig. Då börjar jag be ljuset att korrigera mig. När jag upptäcker min egoism börjar jag be ljuset  förändra mig. Det vill säga att jag förbereder ett enormt okorrigerat begär som jag upptäcker i mig och jag känner hur frånstötande det är. Jag känner att det är avskräckande och hur mycket jag vill att det inte ska existera. Det är som cancer som jag vill ta bort och då vänder jag mig till ljuset så det kan utföra  operationen.

Då har vi gjort ett klart framsteg på vår väg. Jag rör mig hela tiden mot förening med vännerna. Mot målet med skapelsen, egenskapen av kärlek och givande. Hela tiden rör jag mig mot att förhärliga de egenskaperna, parametrarna och definitionen av mig själv, för att göra det till det viktigaste för mig.

I slutändan upptäcker jag hur motsatt jag är, hur mycket jag inte vill ha det, hur onaturligt det är. Och då i bitterhet visar jag vilket stort behov av ljuset jag har. Därför är det ett stor problem. Människor som inte är kapabla att upptäcka det och inte är kapabla att lida, kan inte gå den här vägen. Dessutom är lidandet kvalitativt. En människa känner det i det normala livet också, även om allting går bra. Det är lidande och avsaknad av kärlek, för jag vill förenas med vänner.

Då förstår jag att det är nödvändigt men jag ser att det är omöjligt. Bara den här sortens lidande är det som menas, inget annat!  Det handlar inte om jag förstår ämnet eller inte, eller om jag är klok eller otålig. Nej! Det enda som jag behöver är att uppenbara mitt avvisande av förening med andra. Bara det! Att ge!

När jag är avvisande av förening med andra och jag plötsligt börjar att förakta egoismen, inte vill ha det, är det precis den egenskapen jag måste hålla fast vid och då fråga efter korrektion.  Det är hela kabbalas hemlighet. Det är inget annat!

Därför är första delen av vägen att gradvis öka uppenbarelsen av ondskan i oss och sedan vid  ett enda tillfälle bli korrigerad.  Det är därför det är två faser i vårat avancerande.  Den första fasen är att vi samlar flera år av enormt, tungt och omständigt lidande. Sedan blir det vid ett enda tillfälle korrigerat och vi öppnar våra ögon så vi ser en hel ny bild omkring oss.

Det visar sig att hela skapelsen fungerar i egenskapen  av givande och kärlek.  Hela världen fungerar så, medan det för mig i mina egoistiska egenskaper visar sig att jag är uppbyggd av egenskaper av egoism. Det är samma arbetsamma sak som när en raket går in i en omloppsbana med viktlöshet i rymden, och ett lugn plötsligt infaller. Allting är tyst, motorerna stannar, och du är ute i rymden .

Från den virtuella lektionen 2012.11.18, Introduktion till TES
videoikon WMV | ljudikon MP3

Världens inre hjärta

Dr. Michael LaitmanDe som har punkten i hjärtat – de som fick den i det forntida Babylon har till idag gått igenom många reinkarnationer, eller de i vilka den vaknat upp idag – är de enda som har fri vilja. Det är på grund av att det finns två krafter i dem: viljan att ta emot och viljan att ge. I alla övriga, finns bara kraften att ta emot, viljan att ta emot, vilken totalt kontrollerar dem. Kraften att att ta emot finns där, men visar sig inte.

De har inte möjligheten att bedöma sig själva och helheten på skalan mellan de två krafterna åt ena sida eller den andra. Men om punkten av givande vaknar i människan, kan de ändra sitt öde och ödet för hela välden. En sådan människa kallas yashar-El (direkt till skaparen) på grund av attributen de har fått från Skaparen. De kan välja att döma sig själva och hela välden till korrigeringens vågskål.

De är väldigt annorlunda andra enligt sin natur även i vår värld, som ett resultat av den punkt som verkar i dem. Bara de som har punkten av kraften att ge, har fri vilja. Därför är de den innersta delen av välden, för de är nära Ljuset som är överallt. Genom dem kan ljuset nå hela systemet, alla andras kli, alla andra människor i den här välden.

De måste utföra korrigeringen och de är ansvariga för tillståndet i världen, det sätt världen avancerar mot den övergripande korrigeringen. Därför måste vi försöka samla alla människor i vilka punkten i hjärtat har vaknat till en stark och enad grupp. Denna union ska kallas den inre mittpunkten, hjärtat av välden.

Genom att förenas och annullera vårt ego, kommer vi närmare skaparen, till kraften att ge. Å andra sidan kommer Ljusets påvekan att spridas genom oss över hela världen. Det är hela vårt arbete. Alla ansträngningar är bara till för att bringa belåtenhet till den övre kraften. Genom det upptäcker vi den övre kraften och identifierar oss med den, vilket innebär att vi når fram till målet med skapelsen.

Det viktigaste är föreningen mellan oss i syfte att öka kraften att ge och höja dess vikt, för att komma så nära Ljuset som möjligt, till dess attribut och därmed utvecklas.

Från förberedelsen till den dagliga kabbalalektionen 2012.11.29
videoikon WMV | ljudikon MP3

Många problem, en orsak

Dr. Michael LaitmanBoken Zohar handlar, precis som hela Toran, enbart om förening mellan oss. När vi förenas skapar den en helt ny kraft. Varje gång vi anstränger oss själva för att nå kontakt mellan oss, som om vi penetrerar centrum av vår ömsesidiga förening med en kraft av åtskilliga ”kilon”. När vi skaffat oss tillräckligt med kraft för att förenas, avslöjas en speciell typ av förening kallad ”världen Assiya”. När vi skapar större spänning, avslöjas föreningen kallad ”världen Yetzira”  för oss. Och så stiger vi upp för de andliga nivåerna. Det finns inget mer än det.

Så medan vi läser Zohar försöker vi konstant hitta hur man förenas starkare med varandra, och förstå vad vår förening är. Genom föreningen som vi upptäcker, uppnår vi nivån av ömsesidigt givande, och enligt den nivån av ömsesidigt givande börjar vi upptäcka en speciell kraft, Skaparen. Detta kallas för ”från kärlek till de skapade varelserna till kärlek till Skaparen”.

Detta är det enda tillstånd vi bör tänka på, för det finns inget utom detta tillstånd. På varje nivå finns bara döljandet av detta tillstånd, och avslöjandet. Till den utsträckning du måste förenas, men inte redan förenats, känner du lidande: missiler, ekonomiska problem, i allt, utan undantag. Allt på grund av endast en anledning: du är inte tillräckligt starkt förenad med andra.

Från den dagliga kabbalalektionen 2012.11.22, Zohar
videoikon WMV | ljudikon MP3

Att samla skärvor av perception

Dr. Michael LaitmanFör närvarande befinner jag mig i en fragmenterad verklighet som är delad i två delar, mitt ”jag”och den externa världen. Denna separation förklarar precis vad kabbalisterna ville berätta för oss: ”Du har en chans att sammanföra dessa två delar, interna och externa, till en enhet. Du måste göra det; detta är planen med skapelsen. Om du deltar i sammankopplandet av dem, då kommer du att förnimma den interna verkligheten som du befann dig i innan splittrandet inträffade.”

Kabbalisterna berättar för oss om gruppen, disseminering, och betydelsen av att böja våra huvuden inför våra vänner. Gruppen är inget annat än ”externalitet” för oss, men är redan på den mänskliga (Adam) nivån. De som har punkten i hjärtat, driften att  vara i likhet med Skaparen, tillhör denna nivå. Så, kabbalisterna berättar för oss: ”I er verklighet finns det människor som är lika dig och som också strävar efter att förenas. De är speciellt valda delar av din själ. På det ena eller andra sättet, så är allt en del av din själ. Så, du bör använda dessa delar, eftersom de är gjorda för att hjälpa dig; de kommer för att möta dig.

Därifrån börjar jag förstå vad som står skrivet i artiklarna som handlar om gruppen, enighet, behovet att böja sitt huvud inför gruppen, och om relationerna mellan vännerna. Allt som skrivits beskriver den hjälpande kraften, som sticker ut ur denna värld, den som är frånkopplad från våra andra delar som är spridda igenom universum. Hela universum är bara jag; det är min nuvarande förnimmelse. Även saker som jag inte kan känna just nu är fortfarande jag. Det beror helt enkelt på att jag ännu inte samlat ihop hela vidden av förnimmelser inom mig själv, och att min uppfattning av verkligheten inte är djup nog.

Så, vid den högsta (talande) nivån, finns det vissa delar som verkligen hjälper mig, eftersom de innefattar samma aspiration som jag gör. Om jag nu beslutar mig för att förenas med de, så korrigerar jag till följd av detta alla andra delar av min själ.

Var börjar jag? Jag börjar med den mest känsliga och utvecklade delen som är bredvid mig, mänskligheten. Det är fortfarande angående ens integrerade själ, som vi leds mot korrektion. Om man ser allt från denna synvinkel, ser djupare, och inser vad kabbalisterna skriver om, då börjar man att bättre förstå deras texter, deras syn på världen, och sättet de uppfattar verkligheten och hela processen.

Det viktigaste är att ”bryta isen” och ”lösa upp” den vanliga rutinen i ens självuppfattning och även sättet vi betraktar världen. Vi bör ha i åtanke att allt som existerar enbart är vårt ”jag”, och att all externalitet faktiskt fortfarande är inom oss. Allt är en bild som vi fantiserar som ett särskilt tillfälle i tiden. Vi har också fått en chans att känna en annan vinkel till detta ämne som en möjlighet. I sitt Förord till boken Zohar (del 34), skriver Baal hasulam: ”…Även om vi ser allt som att det faktiskt är framför oss, så vet varje förståndig person med säkerhet att allt vi ser bara är inne i våra egna huvuden. Så är själarna: fastän de ser alla bilderna i givaren, har de inga tvivel om att allt detta enbart är i deras inre, och inte alls i givaren.

En annan fråga är vilken nivå av ”sunt förnuft” vi behöver för det? Självklart är det inte enkelt och inte tillgängligt för alla. Men, om vi gör oss  bekanta med psykologers och kvantfysikers åsikter, så upptäcker vi att deras förståelse av verkligheten är väldigt lik den kabbalistiska. Baal haSulam respekterade materialistisk psykologi eftersom det bygger på vanligt empiriskt förnuft: ”Man kan bara styras av vad man ser”. Psykologer är fortfarande delvis förvirrade med deras hypoteser, medan fysiker mycket seriöst talar om dessa saker: allt är inombords.

Vi måste alltså överkomma en glipa i vår perception.  Om vi konstant tillför ansträngningar, inte fysiska utan inombords, för att sammanföra dessa två delar, det interna och det externa, så lockar vi det omformande ljuset och korrigerar våra korrupta kärl. Våra kärl är enbart skadade inuti vår uppfattning, ingen annanstans. Det delar hela bilden och visar den som om vissa av mina kärl är på utsidan, och de andra delarna är inuti. Allt detta är enbart i vår uppfattning.

För att kunna få en korrekt förståelse för det som skrivits, läser vi artiklarna och breven skrivna av kabbalisterna. Om vi försöker förstå dem från detta synsätt, är det inte som det verkar vara sett ur det vanliga psykologiska synsättet. De öppnar upp mycket större djup och klarhet, och vi känner vad kabbalisterna menade. För de ser världen som en komplett enhet, förenad, för dem är det koncentrerat på förening som man måste uppnå. De har inga frågor angående behovet av att förenas i en grupp, eller varför ”droppen av enhet” måste vara allas mål.

Så, tillsammans med oss finns i utvalda delar av mänskligheten de som strävar efter att förenas. Om vi alla tänker på det och önskar att uppenbara förening, så händer det. I princip är det tillräckligt med 10 människor, och vi är många fler.

Återigen, vår enhet måste vara byggd på jämlikhet. Det sägs: ”Älska din nästa som dig själv.” Jämlikheten kommer få oss att skapa ett center av enhet, den centrala punkten av Malchut.

Från Enighetskongressen i norr, 2012.09.20

Kraften från den andliga nivån

Dr. Michael LaitmanFrån ”ljuset och solen” av Rabbi Kalonymus Halevi (en av Noam Elimelechs studenter). Och vad mer är, när Israel förenas och ägnar sig åt Toran för dess skull, urskiljer de den heliga Gudomlighetens namn genom deras tal och underkastar därmed all de som reser sig emot dem, och vilka begär de än uttrycker, uppfyller Skaparen dem.

Vi vet att det finns en ytterligare kraft i enighet, utöver den vanliga summan av de individuella krafterna, både onda och goda. Om vi kopplar oss samman och förenas för att uppväcka och erhålla det högre Ljus som bör uppenbaras, för att ta emot kraften av skänkande, attributet av givande, börjar den högre kraften verka bland oss och ge oss den andliga nivåns kraft.

Så om människor som ännu inte har uppnått andligheten förenas för att uppnå den, genom att vilja att Heligheten och rent givande ska vistas bland dem, drar de detta attribut närmare sig. Då växer de, genom att annullera hela det onda påbudet, genom att röra sig från lidandets väg till Ljusets väg.

Från förberedelsen till den dagliga kabbalalektionen 2012.08.05,
videoikon WMVljudikon MP3 (på svenska)

 

Att uppnå enighet

Dr. Michael LaitmanDet enda som påverkar oss är Ljuset. Det ger oss energi  och kan, å ena sidan, vara en ”evighetsmaskin” för oss. Å andra sidan kan det röra sig bort från oss, då faller vi och blir svagare, till och med till ett tillstånd där vår animala, biologiska existens upphör. Allt detta är Ljuset. Allt som sker inom oss, både positivt och negativt, är Ljusets påverkan.

Därför kan vi inte tala oss ur någonting oavsett om det är fysiologiskt eller någon annan sorts problem. Sikta allt enbart på Ljuset. Om det är närmare kommer det att vara bra, och om det är längre bort – kommer det att vara sämre. Och så är det avseende absolut allt. Allting som sker inom oss, likt i ett kärl, sker enbart tack vare Ljusets påverkan.

Ljuset är ett; det är helt enkelt viljan att skänka, viljan att tillfredsställa, viljan att älska. Och ju mer vi urskiljer och analyserar var ”en” betyder och hur man blir lik det, desto snabbare kommer vi att nå målet.

Visst, jag kommer ihåg att det är Ljuset som gör detta mot mig, att det lägger olika hinder framför mig. Vad härnäst? Härnäst måste vi analysera den enigheten: Hur kan vi uppnå den när vi förenas trots alla våra ”vassa kanter”?

Jag studerar hur Skaparen leker med mig, ger mig tankar, begär, möjligheter, och slumpmässiga händelser. Och när jag försöker hitta Honom bakom allt detta, börjar jag se hur Han påverkar mig. Det här är redan en själens analys snarare än en personlighetens. När allt kommer omkring formar allt som relaterar till Skaparens påverkan på mig och min påverkan på Honom min själ inom mig, och för den till ytan. Och vice versa, allt som helt enkelt är kopplat till andra men som inte inkluderar Skaparens Ljus relaterar till kroppen på den andligt stilla eller den animala nivån.

Från den andra lektionen under kongressen i Kharkov, 2012.08.17

En ocean av vattendroppar

Dr. Michael LaitmanKorrektionen kan inte ske på en gång; den görs gradvis, steg för steg. Eftersom det handlar om reshimot som stannade kvar efter splittringen är det korrektionen av splittrade kärl som måste klargöras först. Innan dess, måste det ske ett klargörande av det första kärlet för att sedan kunna bygga nästa stora kärl på det och därefter nästa, som är ännu större.

Det är för att allting är splittrat, och splittrandet bara kan korrigeras i små delar, varje del individuellt enligt dess nivå av splittrande. Hela det andliga systemet är gjort av diskreta kärl som är bundna med så många sammankopplingar att de bildar ett integrerat analogt system.

Det är som vatten som är gjort av separata droppar, var och en är kopplad inte enbart till droppen bredvid, utan även till alla andra droppar, och inte genom andra droppar utan direkt. Om du befinner dig i världen Atzilut är du direkt sammankopplad med Moses och Rabbi Shimon.

Så det finns en skillnad vad gäller hur kärlen korrigeras efter splittringen. Det verkar som att vi är slumpvis sammankopplade med ett antal vänner, och därigenom ansluter vi oss till något andligt system och någon form av Ljus. Men därigenom aktiverar vi ett oändligt antal band. Så korrigeringen sker gradvis eftersom den kräver våra klargöranden.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.10.05, Studiet av de tio sfirot

Att förstå gåvan vi tagit emot

Dr. Michael LaitmanFråga: Under konventet i öknen ville vi ta emot en energi som skulle få oss att nå kontakt. Jag tror faktiskt att vi lyckades?

Svar: Jag tror att konventet var speciellt eftersom vi uppnådde en viss nivå av förening , och reshimo (ihågkommande) från den kvarstår i oss, i hela gruppen och i var och en av oss individuellt.

Vad som sker i det andliga försvinner inte, och denna reshimo symboliserar det andliga kärlet mellan oss. Alla känner det till någon utsträckning, mer eller mindre, men detta kärl existerar redan. Det är redan fött! Men på sådant vis att vi måste göra lite mer ansträngningar, och till följd av det att klargöra det, att avslöja det, och att känna det klarare och klarare.

Vi bör relatera till detta kärl som till Shechina (Gudomligheten), till platsen för uppenbarelsen av Skaparen. Ju starkare vi når kontakt, desto mer behagar vi Skaparen, och på så vis börjar vi känna ljuset i våra begär, och följdaktligen känner vi vår andliga uppgång och uppenbarelsen av Skaparen mot de skapade varelserna.

Vi bör vara mer känsliga, vara mer uppmärksamma, och behandla den sublima generella känslan som föddes inom oss.

Ingen av oss bör stanna kvar på ett ställe för ett ögonblick. Det handlar om att ändra intentionen och inte antalet handlingar. Detta innebär att det beror på vår attityd till kontakten och enigheten som vi uppnått.

Vi har uppnått förening och skapat ett kärl, och nu är frågan: ”Vad gör vi med detta?” Detta är den absolut viktigaste saken: en kvalitativ förändring i vårt arbete med det. Detta är klargörandet, sökandet efter en permanent lösning.

Du måste tänka på det själv. Om jag berättar det för dig nu, kommer jag att stjäla din ansträngning. Det skulle vara som att ta en låda med lego och ge till ett barn för att sedan putta iväg honom och själv börja leka med legot.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.03.02,   Daily Kabbalah Lesson 3/2/12, Shamati #35
videoikon WMV | ljudikon MP3

När du börjar leta efter en grupp


Dr. Michael Laitman
Ingen kommer till en grupp kabbalister för att han eller hon själv letar efter det och behöver vänner.
Om en person behöver sällskap kommer han eller hon att leta efter det på en pub eller i någon klubb, inte i en grupp där människor studerar visdomen kabbala.

Man når denna grupp enligt det inre begäret. Detta begär väcks i ens hjärta och gör att man intuitivt känner att man här kan finna svaret på det inre kallet. Man känner att det finns någonting här, och även om man inte precis vet vad det är, så känner man det undermedvetet.

Så man kommer till denna plats, när man känner att den på något vis är förbunden med ens inre begär. Man vet inte varför man kommer; man förs dit från ovan. Som det sägs lägger Skaparen ens hand på det goda ödet och säger, ”Ta det!”

Men efter att man studerat ett tag och går igenom olika tillstånd (som kan ta månader och till och med år), förstår man slutligen att man själv inte har någon makt att röra sig framåt med alls, och att det bara är möjligt om man ansluter sig till samma begär som finns i andra.

Från och med då letar man efter en grupp, det vill säga att man bättre förstår att man inte kommer att uppnå det eftertraktade målet själv, och därmed behöver man alla andra. Man känner att man behöver gruppen, kärleken till vänner. Därmed börjar man bygga en särskild förbindelse med andra människor som studerar tillsammans med en, så att det blir möjligt att kalla dem en grupp.

Tills dess är det inte en grupp, utan bara ett antal människor som sitter tillsammans… om du inte känner till förbindelsen med de som studerar med dig, och förstår att du utan den inte kan uppnå målet, då har du inga vänner och ingen grupp. Du måste bygga dessa relationer om du vill lyckas.

Allt detta måste klargöras och det tar tid. Det finns människor som kan studera och lyssna i 20 år och till och med tala om det, utan att ännu ha det inre begäret, hjärtats förståelse, att det måste finnas en förbindelse med andra, för annars kommer man inte kunna uppfylla sig själv. De har inte detta inre beslut. Målet och gruppen ansluter sig därmed inte till varandra.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.12.20, Rabashs skrifter
videoikon WMVljudikon MP3

Kärlek för oss inte hit

Dr. Michael LaitmanIdag har vi kommit till frågan ”vad är meningen med mitt liv?” och plötsligt upptäcker vi visdomen Kabbala. Vi hittar den inte för att vi önskar att ge eller nå kontakt, kärlek, och en allmän omtanke.

Nej. Vi kommer till den precis genom frågan ”Vad är meningen med mitt liv?” Varför mår jag dåligt? jag vill ha makten över mitt liv! Jag vill stiga ovan det, fånga evigheten och perfektionen över naturen”. Jag vill, vill, vill… Vi kommer till kabbalans visdom just genom egoistiska frågor, och inte genom en speciell, känslig själ. Tvärtom, vi blir ledda av begäret att ta emot, att ta kontroll över vårt liv.

Så, när vi kommer till visdomen kabbala och börjar lyssna på vad som sägs, finns det många som inte förstår: ”Varför pratar vi om kärlek och enighet? Var är vi? Är detta dagiset där vill lär oss vara goda? Är detta ett samhälle av idealister? Vad vill de ha? Vad pratar de om?”

Eller så kommer en religiös person och förstår heller inte vad som pågår: ”Vem pratar om kärlek i religionen? Det är sant att det finns några få liknande trevliga fraser där, men i verkligheten är alltihop en samling handlingar vi lärt oss från barndomen”. Var är religionens bas, som talar om kärlek, kontakt mellan människor, ömsesidig hjälp, och jämställdhet mellan alla? Under en lång tid har var och en pratat om vad som är bra en själv och använt de andra till att fylla sina egoistiska behov.

Det visar sig att vi genom tusentals år helt har glömt av och flyttat oss ifrån de människors åsikt som kände närvaron av givandet. Vi rörde oss ifrån religionens bas för  tusentals år sedan, som också pratade om givandets kraft.

Dessutom blev vårt ego så utvecklat att vi inte ens tänker på det, och alla  system är riktade mot att tjäna mer, att bli mer självständig från andra, och att flytta sig från dem som om de inte existerade. Alla är redo att fylla huset  med tjänare och hushållsredskap och förbli oberoende av alla istället för att vara med sin familj och nära och kära, kärleksfulla, och stödjande människor.

Men när vi kommer till visdomen kabbala, så är det extremt svårt att börja lyssna på orden om kärlek och kontakt. Trots allt, så är vi vana vid att det är sådant här små barn får lära sig. Vi vill egoistiskt att de ska vara bättre skyddade och oskadda, och därav lär vi dem att inte skada andra. Vi säger till dem: ”du måste älska de andra, var deras vän”. Vi ser att när en person fortfarande är ung och beroende av andra, så är det värt för honom att vara god och kärleksfull, och då älskar alla andra honom på köpet.

Men när barnen börjar växa säger vi åt dem: ”Du måste vinna, vara bättre än andra! Visa dem din styrka och kraft så kommer du att lyckas!” Vi börjar uppmuntra deras ego istället för kärleksfullheten. Vår utbildning är motsatt kärlek.

Så det visar sig att vi blir ledda till Kabbala av en överbelåten och därav lidande egoism.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.12.13, Rabashs skrifter
videoikon WMVljudikon MP3