Dag: 17 januari, 2010

Låt oss gå till Farao tillsammans

Vi skall inte sträva efter att korrigera världen eller oss själva, vi behöver bara studera de handlingar som det Övre Ljuset utför på oss. Det är som när Skaparen sa till Moses: ”Låt oss gå till Farao”! Moses är liten och rädd, vilket betyder att detta är en mycket svag kvalitet i en person. Det finns en varelse av monstruösa proportioner som står mitt emot honom. Detta är hela skapelsen, hela världen, egoismen, och som har all makt, föda och allt syre.

Jag får ta emot allt detta från Farao, han är hela min verklighet. Samtidigt reser sig en pytteliten kvalitet eller begär som kallas Moses, upp emot den och önskar att fly, att komma bort från dess kontroll och börja leva i en ny värld! Vi känner nästan inte denna lilla möjlighet inom oss, att höja oss och komma ut ur vår egoism. Vi vet inte hur vi skall komma ut ur detta egyptiska slaveri eller vart vi kan fly. Hur som helst, Skaparen säger till oss; ”Låt oss gå till Farao tillsammans”! Och som ett litet barn som tar den vuxne i handen, går Moses och Skaparen tillsammans. Från den mänskliga varelsens sida är ett samtycke allt som behövs, en begäran, ett krav till Skaparen om hjälp. Man behöver inte bekämpa det onda själv. Men människor förstår inte detta och tror att de kan göra någonting själva.

Men den som tror att han är en hjälte är en dåre.

Alla religioner och det som påstås vara ”andliga” metoder misstar sig med hänsyn till detta, och undervisar folk att utplåna den onda inklinationen. Kabbala berättar att den vänstra sidan (egoistiska begär) har givits oss precis för att hjälpa oss att klänga oss fast vid den högra sidan (givande/skänkande). Trots allt utgör detta hela målet med att uppnå Skaparen genom våra ansträngningar i mittlinjen.

Att sprida Abrahams visdom

En fråga jag fick: Jag är student på ARI Learning Center och är en Muslim från Sudan, men just nu bor jag i USA. Jag har två frågor:

Beträffande Maaser: mitt folk i Sudan är i ett oerhört stort behov av tiondet från min inkomst och ibland mer än det. Kan dessa pengar som jag sänder till Sudan betraktas som Maaser?

Mitt svar: Ja.

Fortsättning på frågan: Jag sprider kabbala på ett arabiskt forum som besöks av tusentals människor varje dag. Merparten av medlemmarna och besökarna är arabiska muslimer och jag känner ett behov att skriva om metoden, och efter att de förstår den, berätta om kabbalans judiska ursprung. Nu nämner jag bara Abraham som upphovsmannen till kabbala. Är det OK?

Mitt svar: Ja, det är OK. Men det är ännu bättre om du diskuterar själens korrektion mer än historia, därför att det är vad Abraham förde vidare till oss.

Att ”jag vill” betyder att jag har rätt till det

Trots min egoism, mina onda egenskaper och de dåliga tillstånd som jag går igenom, klarar jag nu av, är redo och är berättigad att ta emot kraft från Ovan, vilken kommer att hjälpa mig att uppenbara den Övre Världen. Mitt arbete är att sträva mot målet så mycket som jag kan. Även om jag är mycket långt från att ha rena avsikter, även om mina andliga ”kvalifikationer” är tveksamma – så är inget av detta viktigt. Detta är vem jag är nu, detta är mina nuvarande egenskaper och mitt nuvarande tillstånd.

Om en person, oavsett vilken hans situation är, vill ta emot kraften för korrektion och till andlig utveckling, så förtjänar han den. Skaparen säger; ”Vädja till Mig och jag skall belöna dig för dina ansträngningar”.

Att minska klyftan mellan oss och Skaparen

Två frågor som jag fick beträffande vår relation till Skaparen och vår studier i kabbala:

Fråga: Jag studerar kabbala men känner just nu som om jag är väldigt långt borta från Skaparen. Det är som att vara på en plats där Han inte finns. Den känns tom och gör mig ledsen därför att jag vet att Han är där någonstans, men jag kan inte finna Honom. Är detta normalt?

Mitt svar: Det du känner är riktigt och därför är det normalt. Nu måste du förvandla denna öken till ”landet av mjölk och honung”. Du måste gå via öknen till Israels land, tillståndet där en person är ansluten till Skaparen.

Fråga: Jag var i ett konstigt tillstånd där jag skildes från allting i en vecka: lektionerna, gruppen, böckerna. Sedan kom jag tillbaka till dem med stor aptit att lära mer och vara tillsammans. Men nu är jag som bortkopplad igen. Kan du råda mig vad jag skall göra och kan detta ha någonting att göra med mina fysiska ambitioner och drömmar?

Mitt svar: Detta är en vanlig process och den kommer att fortsätta tills du förvärvar ett stort, permanent begär och kommer att känna Skaparen inom dig.