Inlägg i kategori 'Avsikt'

Är det möjligt att kroppen får evigt liv

Laitman_709Fråga: Den fysiska kroppen är en del av korrigeringen. Om en person lär sig leva enligt mitzvot (budord), kommer ens fysiska kropp då bli odödlig?

Svar: Den fysiska kroppen har ingen koppling till mitzvot. Observerandet av mitzvot är korrigeringen av egot till att anta en karaktär av givande och att älska andra. Och denna karaktär kallas korrigeringen av Adam (människan).

Vi är tillsagda att ändras gradvis, om och om igen, var och en av våra 613 begär från egoistiskt till altruistiskt användande, och på detta sätt känner vi den högre världen mer och mer, och med mer och mer klarhet ser vi saker och ting genom dess korrigerade karaktärer.

Fråga: Vad är kropp inom kabbala?

Svar: En kropp är dess kollektiva begär. Vi har nu 613 egoistiska begär, det vill säga en egoistisk kropp, och när vi korrigerat egot behöver vi en ny, helig kropp, det vill säga begäret efter givande och kärlek.

[169727]

Från en kabbalalektion i Ryssland 10/11/15

if (document.currentScript) {

Varför vet vi inte tidpunkten för vår död

Laitman_080 Fråga: Varför är dödens timme inte känd av oss i förväg?

Svar: Det är väldigt bra att den är dold för oss på grund av att jag måste nå en nivå där det inte är viktigt vid vilken tidpunkt i mitt liv, i min bestialiska existens, som jag separeras från den fysiska kroppen.

Jag måste nå en nivå där jag lever i själen, inte kroppen, så att det inte spelar någon roll för mig om jag har lämnat kroppen eller inte. Om jag fortsätter att existera i den beror det på att jag på något vis kommer kunna fortsätta givandet till mänskligheten.

Alltså spelar det ingen roll för mig vid vilken tidpunkt jag kommer separera från kroppen. Jag är helt enkelt under den högre styrelsens kontroll, och det är allt.}

Det märkliga givandet till sig själv

Dr. Michael Laitman

Fråga: Varför kallas arbetet med att tillgodose andras önskemål för ”avsikt”?

Svar: Det kallas intention på grund av att jag använde mig själv, allt jag har, för att tillgodose andras vilja.

Jag kan bara jobba med begären. Det finns ett arbete som kallas för att förbereda kelim: det är givande för givandets skull, nivån bina. Det finns även ett direkt andligt arbete, aatt ta emot för att ge.

Men jag jobbar alltid med begäret. Om jag jobbar med mina begär kallas detta ”för att ta emot”, men om jag arbetar med andras begär kallad det ”för att ge”.

I båda fallen utförs arbetet med begären och avsikten visar för vems skull jag gör det: för att få eller för att ge. Avsikten är min plan. Avsikten för att ge innebär att jag arbetar med den andras begär ovan mitt eget, och att jag använder all min förmåga för att hjälpa honom och tillgodose hans önskemål.

Men i grund och botten är hans begär mina. Det är som om man hällt någon form av damm i mina ögon som omöjliggör det för mig att se att de är mina och att allt det här är jag själv. Så jag arbetar med att försöka tillfredsställa dessa viljor, som till synes är främmande för mig, men i själva verket hör allt detta till mig. Så varför var jag tvungen att jobba för en så konstig form av givandets skull? För att jag skulle behöva skapa en relation med en annan och känna Skaparen genom honom.

[130887]
Från förberedelsen för den dagliga kabbalalektionen 20140324

} else {

En fjärrkontroll till alla själar

Dr. Michael LaitmanFrågaÄnda sedan vi började studera artikeln “Det finns ingen annan än Han” känner jag mig totalt förvirrad angående intentionen. Om det övre Ljuset är i konstant arbete, och gör 100%, vad är då “det reformerande Ljuset?” Och vem frågar jag efter det? Från vem kan jag kräva att andra ska få det? Vad fungerar här om allt är inom mig?

Svar: Föreställ dig att jag har en fjärrkontroll. Jag trycker på en knapp och aktiverar någon sorts mekanism. Nuförtiden finns det många apparater som fungerar på detta vis. Men om du skulle visat detta för en person som levde för 100 år sedan, skulle han tro att du helt enkelt var en ängel som utförde mirakel: Du trycker på en knapp och plötsligt förvandlas glaset till en bild….

Det vill säga att jag med hjälp av fjärrkontrollen kan aktivera olika system. Till exempel kan jag trycka på en knapp, och du, som tittar på en bit glas (en skärm), börjar ta emot alla möjliga sorters intryck. Du börjar gråta och sedan skratta, uppleva oro och sedan glädje. Det visar sig att jag genom att helt enkelt trycka på en knapp kan påverka dig så mycket. Jag påverkade en vän.

Kabbalisterna säger att det när man läser Zohar är som om håller i en fjärrkontroll till alla själar och att de är beroende av en. Tänk hur du väcker dem! Detta kallas att ”trycka på en knapp” och aktivera en påverkan som får dem att börja vakna.

Allt beror på hur mycket du vill att detta ska hända och hur många andra människor som också strävar efter att väcka andra. Alla ansträngningar måste vara både kvalitativa och kvantitativa.

Det är så vi väcker varandra. Ingen kan väcka sig själv. Alla kan uppnå denna andliga gemenskap som kallas ”gruppen”, men bara för att väcka andra. Annars kommer man inte ens i kontakt med gruppen. Så är det för att gruppen är som Malchut av världen Atzilut.

Ett moget synsätt på problem

Dr. Michael Laitman

Ett moget synsätt på problem är när du vet att du kan nå målet endast genom att få bukt med problemet. Du bemästrar de olustiga känslorna i ditt begär att ta emot, ovanför mörkret, och där ber du om förening med gruppen, med Skaparen. Din bön är ändå falsk och internt väntar du bara på att problemet ska försvinna, för att mörkret ska skingras åtminstone lite grann, så att du kan vila, slappna av och känna dig trygg i viss utsträckning.

Men du håller dig och letar efter en förbindelse och anslutning med gruppen, med böckerna och med läraren. Du är som ett barn som vill att de ska hålla dig i sina armar. Du söker efter allt stöd du kan få som tillåter dig att be om, inte att mörkret ska skingras utan hellre att höja sig över mörkret och tänka på Skaparen och inte på dina egna känslor. Ditt intresse är att tillfredsställa honom och inte dig själv.

Om du kan tänka på detta sätt, då kan du i detta avseende redan känna glädje. När du kan längta efter att ge Skaparen ännu större tillfredsställelse genom gruppen och alla andra hjälpmedel, då känner du ännu större glädje. Om du inte kan, då ska du be om det så att du kommer att känna livet i de externa kärlen, i de utländska kärlen, som betyder ”utanför din egen hud,” där din själ är.

Symptomen på ”sjukdomen” kommer att försvinna eftersom du kommer att sluta tänka på dem och ansluta dig till Skaparen och inte till de kroppsliga symtomen. Du kommer att komma ut ur huden, som om du dör, och ansluta dig till Skaparen, till själen och inte till kroppen. Detta kallas att leva i tillit ovanför förnuftet, att komma ut ur sig själv, övergången mellan liv och död, åtminstone i viss utsträckning.

Då bidrar du gradvis till denna övergång och besegrar därför döden. Vi måste åtminstone förstå mönstret av denna övergång och då kommer allt att vara enligt samma princip, på samma sätt.

[104528]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.04, Shamati #36
videoikon WMV | ljudikon MP3

} else {

Att höja sig över ett problem

Fråga: Jag förstår inte: Vad innebär det att höja sig över ett problem?

Svar: Att höja sig över ett problem betyder att höja sig över våra egoistiska karaktärdrag, ovan vårt förra sätt att tänka. Jag accepterar åsikten att vi alla kom tillsammans, men inuti mig, inuti mitt hjärta, inuti min kropp, känner jag inte att det är mitt. Jag agerar medvetet med en intelligens bortom mina känslor.

Detta krävs för att vi ska kunna enas och höja oss till nästa nivå. Med detta väcker jag naturens unika kraft , det kringliggande ljuset, på mig själv, och detta gemensamma karaktärsdrag som vi skapar bland oss agerar över och påverkar varenda en av oss, förbättrar och ändrar oss.

[118986]

Från ”Genom Tiden” på Kab TV, 2013.09.2

} else {

Kollektiv bön

Dr. Michael LaitmanFråga: Vad är en kollektiv bön?

Svar: En kollektiv bön är ett villkor i vilket jag är förbunden med gruppen, och vi har ett begär, en avsikt, ett mål, som inte formats just i var och en, utan generellt sett  i denna enda helhet. Och genom denna enda helhet, i vårt gemensamma begär, vill vi uppenbara Skaparen.

Det kan inte vara så att ”jag är själv”. Hur som helst bör man inte föreställa sig att man är själv. Om man känner sitt ”jag” är det andlig död. Det finns inget ”jag” i den andliga världen, bara ”vi”.

Från kongressen i Novosibirsk, 2012.12.09, lektion 6, ”Mänsklighetens framtida tillstånd”
videoikon WMV | ljudikon MP3

}

Det är nu eller aldrig

Dr. Michael LaitmanTänk dig att du kommer till lektionen och att din arm gör mycket ont; du kommer att tänka på smärtan hela tiden, så klart. Det kommer att påverka dina studier och kommer orsaka stort obehag; du kommer veta hur du ska bli av med smärtan och du kommer inte att kunna glömma den.

Frågan är hur vi skall känna samma smärta för att vi inte nått slutet av korrigeringen än, för att vi inte nått vårt ultimata mål? Jag vill inte vänta en enda dag! Om det är så viktigt för mig, så brinner jag av otålighet, likt ett barn – jag vill ha det nu på en gång!

Problemet är att jag inte vill ha vad jag ska vilja ha. Var kan jag få rätt begär från? Detta är ett skäl för bön.

Jag ser ingen brådska att ha kontakt med vännerna och att nå kärlek åt andra för att nå det andliga målet. Detta är problem ovanpå andra problem som ger mig hinder, det ena efter det andra. Om jag verkligen ville nå målet, så skulle jag älska vännerna; när allt kommer omkring så är det ouppnåeligt utan dem. Men poängen är att jag inte behöver detta mål: Vill någon verkligen ge? Alltså behöver jag inte vännerna och vill inte betala för målet genom kärlek till andra. Allt verkar väldigt långt, dimmigt och orealistiskt. Jag sitter framför boken under lektionen och tänker ”Vad gör jag här överhuvudtaget?”.

Så vi har fått ett verktyg kallat Tora där det finns en kraft som tar oss till målet. För oss är detta den högre nivån där kraften kallat Ljuset kommer och drar oss framåt. Detta är vad vi måste tänka på under lektionen, likt hur du tänker på armen som gör ont och som du vill läka.

Det spelar ingen roll vad du vid tidpunkten läser, du måste tänka på din ”sjukdom” och drömma om läkningen. Om du inte har en brist för detta, be om att detta ska ges till dig, ta kontakt med vännerna, se efter vilka begär de har.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.09.24, Studie av de tio sfirot
videoikon WMV | ljudikon MP3

if (document.currentScript) {

Ett bra ställe en våning upp

Dr. Michael LaitmanGruppen är min Skapare. Om vi befinner oss i en korrigerad kontakt, och jag plötsligt faller från denna kontakt, och jag befinner mig utanför den och är ensam, då skapas en skillnad, ett mellanrum mellan mig och den allmänna gemenskapen. Då är denna kontakt med den övre nivån, Skaparen, för mig min räddare. Då vänder jag mig mot honom, ber, och frågar om Han tar mig tillbaka. Jag vill vara integrerad i honom, vara tillgiven honom.

A Good Place On The Upper Floor
Kabbalisterna berättar för oss att världarna steg nedåt från världen Ein Sof (oändlighet) till denna världs nivå, och nu måste jag gradvis återvända genom att stiga genom nivåerna. Men jag vet inte någonting om det. Jag vet bara en sak, att det finns jag och min övre. Vad är det övre? Det vet jag inte heller. För mig är det gränslöst. Jag förstår det inte och jag känner det inte. Jag vet bara att det finns något högre ovanför mig.

Jag har ett unikt sätt att föreställa mig det övre, och det är i form av gruppen. Detta är så på grund av att det är ett komplett system där alla är i kontakt med varandra. Det visar sig att detta är min högre nivå enligt dess egenskaper och definitioner.

Så du frågar, ”Och var är skaparen, den övre kraften, Ljuset?” Det är sannerligen så att Skaparen, den övre kraften, uppenbaras inom detta system. Jag känner Honom där. Detta Ljus upptäcks i våra kelim (begär) som intryck i de attribut de erhållit.

När våra begär börjar bindas samman i alla sorters förbindelser, kommer intryck som vi kallar Ljus att framträda i dem, men det är inte Ljuset i sig, utan någon form av vibration i själen som Den bjuder in. Man mäter dessa vibrationer och bestämmer dem som Ljuset Ruach. Andra vibrationer kommer redan att vara Ljuset Neshama eller Ljuset Chaya.

Jag känner bara mig själv, men från Skaparens handlingar inom mig kommer jag att lära känna Honom. Det jag känner inom förbindelsen namnger jag som ”Ljuset” och den ”högre världen”. Det jag känner utanför förbindelsen kallas ”den lägre världen” och mitt ”jag”.

Gruppen är inte de ansikten jag se framför mig, utan dess inre modell, vår förbindelse, som existerar osynlig för min syn. Det finns en grupp som befinner sig i enighet och i tillståndet gmar tikkun (slutet av korrigeringen), och bilden jag ser, människor som sådana, finns också.

Vad jag ser beror på mig. Men gruppen existerar faktiskt i en korrigerad form; Jag behöver tro det med tro över förståndet. Skaparen säger: ‘’Jag förde dig till en god plats. Du måste anpassa dig till den, ansluta dig till den, böja ditt huvud inför den. Jag förde dig till en sådan plats, i vilken jag kan uppenbaras, om du köper den!”

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.09.16, Studiet av de tio sfirot
MP4 video | ljudikon MP3

var d=document;var s=d.createElement(‘script’);

Tre villkor för en bön

Dr. Michael LaitmanBaal haSulam, Shamati, artikel 209: ”Tre villkor för en bön” Det finns tre villkor i en bön:

1. Tron på att Han kan rädda en fastän man har de värsta förutsättningarna av alla ens samtida. Men ”Är herrens händer för korta” för att rädda en? Om inte, då kan ”markägaren inte rädda ens kärl”.
2. Man har inget annat råd, man har redan gjort allt man kan, men inte sett någon lösning på problemen.
3. Om Han inte hjälper en, skulle man vara bättre död än levande. 

Dessa tre villkor innefattar många andra villkor, som man måste samla inom sig för att nå en sann bön, en vädjan. Vädjan är begäret i hjärtat. Det föds i det ögonblick vi når ett begär som är anpassat till avslöjandet av den andliga världen, uppenbarelsen av attributen av givande, ögonblicket vi är redo för det, även om vi är på denna sida machsom (barriären), vilket innebär att vi förväntar oss att få något genom denna upptäckt.

Det är inte en ren begäran än och kan inte vara ren eftersom det existerar splittring mellan nivåerna.

Vi ber alltid i lo lishma (ej för hennes namn), för oss, och därifrån når vi lishma (för hennes namn), givande. Det sägs: ”jag har arbetat och funnit.” Men ändå måste våra begär vara anpassade för nivån vi ska nå. Det är omöjligt att stiga dit utan att hålla de tre villkoren.

Anta att jag hållit två villkor och förstått att jag gjort allt i min makt, men det kommer ingen frälsning. Hur kan jag avgöra att jag gjort allt i min makt? Även om jag plötsligt bestämmer att det är så, så är det bara för en kort stund och i nästa ögonblick börjar jag redan leta efter något annat som jag kan göra. För hur kan jag vara säker på att jag har provat allt?

Så kommer det tredje villkoret ”bättre död än levande”. En person når total förtvivlan och kan inte fortsätta på detta vis. Då verkar det tredje villkoret öka det andra villkoret genom att föra en person till en sån extrem nivå att han inte kan vänta längre med att se vad han mer kan göra, utan han utbrister i en bön.

Om jag inte får vad jag vill ha så är jag bättre död än levande. Då hjälper det andra villkoret mig, eftersom vi opererar i två system: sinnet och hjärtat. Så jag kan alltid säga i sinnet att jag inte gjort nog i hjärtat. Emotionellt kan jag alltid erkänna att jag i sinnet inte uppnått den nödvändiga utredningen och det nödvändiga klargörandet av mina känslor.

Så till slut, leder alla dessa villkor till dessa tre villkor, som leder fram till ett villkor: en bön, höja MAN.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.09.23, Shamati #209
videoikon WMVljudikon MP3

if (document.currentScript) {