Fråga: Ända sedan vi började studera artikeln “Det finns ingen annan än Han” känner jag mig totalt förvirrad angående intentionen. Om det övre Ljuset är i konstant arbete, och gör 100%, vad är då “det reformerande Ljuset?” Och vem frågar jag efter det? Från vem kan jag kräva att andra ska få det? Vad fungerar här om allt är inom mig?

Svar: Föreställ dig att jag har en fjärrkontroll. Jag trycker på en knapp och aktiverar någon sorts mekanism. Nuförtiden finns det många apparater som fungerar på detta vis. Men om du skulle visat detta för en person som levde för 100 år sedan, skulle han tro att du helt enkelt var en ängel som utförde mirakel: Du trycker på en knapp och plötsligt förvandlas glaset till en bild….

Det vill säga att jag med hjälp av fjärrkontrollen kan aktivera olika system. Till exempel kan jag trycka på en knapp, och du, som tittar på en bit glas (en skärm), börjar ta emot alla möjliga sorters intryck. Du börjar gråta och sedan skratta, uppleva oro och sedan glädje. Det visar sig att jag genom att helt enkelt trycka på en knapp kan påverka dig så mycket. Jag påverkade en vän.

Kabbalisterna säger att det när man läser Zohar är som om håller i en fjärrkontroll till alla själar och att de är beroende av en. Tänk hur du väcker dem! Detta kallas att ”trycka på en knapp” och aktivera en påverkan som får dem att börja vakna.

Allt beror på hur mycket du vill att detta ska hända och hur många andra människor som också strävar efter att väcka andra. Alla ansträngningar måste vara både kvalitativa och kvantitativa.

Det är så vi väcker varandra. Ingen kan väcka sig själv. Alla kan uppnå denna andliga gemenskap som kallas ”gruppen”, men bara för att väcka andra. Annars kommer man inte ens i kontakt med gruppen. Så är det för att gruppen är som Malchut av världen Atzilut.

Kategori: Andlighet, Avsikt, Bön, Egoism, Frågor & svar, Grupp, Inre arbete, Kärlek, Kollektiv själ | Kommentarer inaktiverade för En fjärrkontroll till alla själar

Fråga: Du har sagt att vi, det vill säga världen, har nått ett tillstånd där vi redan är bundna till en helhet eller ett kärl. Och enligt naturens (Skaparens) plan, måste detta kärl fyllas med känslan av den övre existensnivån. Men vi känner inte vår förbindelse tydligt och världens tillstånd saknar precedensfall i det förflutna. Skulle du kunna förklara innebörden av detta?

Svar: I dag uppenbarar vi en global, integrerad förbindelse mellan oss, effekten av en ”liten by” eller fjärilseffekten. Men vi uppenbarar en egoistisk förbindelse mellan oss, tillsammans med universellt ömsesidigt beroende. Därför finner vi att vi är oförmögna att upprätthålla korrekta, vänliga förbindelser mellan oss. Detta kallas ”ett brutet kärl”, eftersom våra förbindelser är fel.

Därför är den nuvarande krisen en uppenbarelse av vårt andliga tillstånd. Under hela mänsklighetens historia, fram till nu, har vi existerat på vår världs nivå. Men vi upptäcker nu naturens nästa nivå genom att se sammankopplingen mellan alla delar av naturen.

Världen måste förstå och internalisera denna nivå.

Kategori: Andlighet, Evolution, Frågor & svar, Globalisering, Kris, Samhälle, Världen | Lägg till kommentar →

Fråga: Varför säger du att vi inte vet eller förstår vad ”kärlek till andra” är?

Svar: Folk brukar tänka att ”kärlek” är relaterat till saker som sex, ta hand om ett barn, och hjälpa de sjuka och behövande. Nu är det dags att verkligen förstå detta begrepp, vilket är anledningen till varför den nuvarande krisen har brutit ut. Denna kris är här för att få oss att inse vad kärlek är och vad det innebär att inte älska. Detta är, i själva verket, essensen i krisen.

Det enda syftet med allt som händer inom finans, industri, och andra områden är att visa oss vad sann kärlek egentligen är. Vi kommer då att kunna jämföra allt annat med denna uppfattning, och kommer då att inse att vår enda kvalitet just nu är egoism.

Människor måste genomgå denna process, kallad ”ondskans uppenbarelse”. De måste se att deras nuvarande förståelse av kärlek är ond,

Kategori: Ekonomi, Finanskris, Frågor & svar, Inre arbete, Kris, Politik, Samhälle, Världen | Lägg till kommentar →

En fråga jag fick: Om jag är omgiven av delar av min egen själ, varför kan jag inte tvinga dem att vakna till andlighet?

Mitt svar: Det finns inget tvång av det här slaget, det finns inget tvång i andligheten. De som omger dig är inte delar av din själ ännu. Om du redan kände dem som dina egna, då skulle du bli anknuten till dem och väcka dem.

Uppväckande ska komma genom din egen kärlek. För närvarande kanske du vill väcka dem på grund av din egoism, med våld, med din makt. Det är förbjudet att göra det! När du korrigerar dig själv och börjar älska din nästa som dig själv, kommer er uppfattning ändras. Du kommer att se att alla andra är korrigerade och du kommer inte vilja ändra någonting med våld.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Disseminering, Egoism, Inre arbete, Kärlek, Kollektiv själ, Perception | Lägg till kommentar →

När vi läser Zohar ska vi försöka komma ihåg att alla korrigeringar leder till enighet mellan oss. Vi bör se på allt som äger rum ute i världen just nu som att frånkopplingen mellan oss uppenbaras. När allt kommer omkring visar sig allt hat, all oreda och alla problem som uppstår för att vi, och därefter hela världen, ska känna att vi måste reparera förbindelserna mellan oss.

I den utsträckning vi arbetar med spridning och talar om förbindelserna mellan alla som existerar över separationen och motsattheten mellan alla delar av nationen och världen, i samma utsträckning förbereder vi oss för, och kräver enigheten när vi studerar.

Så ju mer vi utgör ett inflytande och sprider denna kunskap, ju mer vi talar om förening, att söka förena nationen, desto mer kommer vi kräva det när vi studerar, och då kommer vi förtjäna att Ljuset kommer till oss – och från oss till nationen och till världen.

[50862]
Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.08.10, Zohar

 MP3 |  WMV

Kategori: Andlighet, Bön, Dagliga kabbalalektioner, Disseminering, Enighet, Inre arbete, Världen | Kommentarer inaktiverade för Att föra världen mot enighet

Fråga: Hur kan vi komma ut ur djupet av vår egoism, som hänger runt halsen på oss som en tyngd, och istället utveckla vår vördnad?

Svar: Det finns många olika tankesätt. Jag är här så att alla vännerna kan dra mig ur min egoism. Jag är här för att hjälpa vännerna att komma ur sin egoism. Jag är här för att göra goda gärninar i Skaparens ögonen, eller för att uppnå ett tillstånd där Skaparen påverkar mig genom gruppen.

Frågan är vilket av dessa tanksätt är det mest effektiva?

Svaret är mycket enkelt. Det mest effektiva tankesättet är när du ständigt önskar att alla dina vänner, åtminstone i gruppen av tio, för att inte tala om vänner runt om i världen, ska uppnå den andliga världen.

Och du är här för att satsa själv och på så sätt hjälpa andra. Må det vara självuppoffring, för i princip hör det till givandets egenskap. Du vill förverkliga dig själv — ge dig själv åt andra.

[144492]

Från konventionen i St Petersburg 18.09.2014, förberedande lektion 2

Kategori: Andlighet, Grupp, Kongresser | Kommentarer inaktiverade för Att ge sig själv åt andra

När man studerar kabbalans visdom måste förstå att vi alla är på djurnivån, som det står skrivet: ”Alla är som djur”. De livlösa, vegetativa och djuriska nivåerna existerar redan i oss. Och nivån av människa som vi måste bygga  i oss är nivån av likhet med Skaparen.

Jag vet ännu inte vem Skaparen är, eftersom jag inte har några egenskaper som är lika honom så att jag genom dem kan känna igen Honom och föreställa mig vem han är. Därför anses jag existera på djurnivån. Trots allt, på vilket sätt skiljer jag mig från ett djur? Jag är bara något mer egoistiskt utvecklad. Och ”mänsklig” nivå betyder ”liknande Skaparen” (”människa” – “Adam” kommer från ordet ”liknande”-  “Adameh”).

Skaparen är egenskapen av skänkande, kraften av givande, medan jag är en absolut mottagare. Därför jag har ingenting av Honom utom en liten ”gnista från ovan”, som är implanterad i varje människa redan från födseln. När den gnistan vaknar börjar man känna en märklig oro, en längtan efter något som är högre än den djuriska nivån.

Och sedan kommer jag till gruppen, där folk studerar kabbala och jag hör att det där finns möjlighet att bli en människa som är liknande Skaparen.

Det är en mycket drastisk förändring vi kan göra i oss själva. Föreställ dig skillnaden mellan ett djur och en människa i vår värld. Människans liv är mycket svårare än djurets liv, t.ex en katt. Förutom normala animaliska behov som mat, sömn och sex har människan också en vilja till utbildning, kultur och omfattande utveckling. Katten känner inte något av de sakerna.

Men för att utveckla oss till likhet med Skaparen behöver vi ett förstånd, en känsla och en styrka som vi inte har. Trots allt är skillnaden mellan djur och människa i vår värld är inte mer en liten skillnad i utvecklingen av två egoistiska varelser.

Medan Skaparen och jag är två motsatta former och jag har inte den minsta aning om vad jag behöver för att bli samma som Han. Jag kan inte ens föreställa hur är det att bli lik Honom, att stiga över tid, rörelse, plats och hela vår verklighet.

Det visar sig att vi behöver förvärva en viss kraft, förståelse, ett förstånd och en erfarenhet som vi ännu inte har. Så länge existerar jag som ett djur. Men det finns en ”gnista från ovan” i mig som jag kan utveckla, och då kommer jag helt plötsligt upptäcka alla de olika egenskaperna, förståndet och känslan i gnistan, som redan tillhör Skaparens nivå, till nivån av människa (Adam) i mig. Den gnistan utvecklas med hjälp av det övre Ljuset.

[27075]

Från den dagliga kabbalalektionen, 2010.10.08

 WMV |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Evolution, Min likhet med Skaparen | Kommentarer inaktiverade för Från djur till människa

Vi sluter ett förbund under kongressen, för utan ett förbund kan vi inte nå ett gemensamt begär, med hjälp av vilket vi uppenbarar Skaparen. Det är inte någons påfund, utan ett grundläggande villkor som är nödvändigt för det andliga arbetet.

Enligt lagen om likhet i form, måste ett kärl (kli), som upptäcker ett visst attribut, likna det attributet i vår värld också. Ta fysik, kemi, fysiologi eller vad du vill som exempel, det är samma på alla nivåer.

Därför bör vi uppnå attributet att likna och bli lika med Skaparen, och det uppnås i kopplingen mellan oss, när vi höjer oss över egot. Detta är vad vi bör eftersträva. Sådant godkännande av vägen, avsikten, och uppnåendet av detta tillstånd kallas för ett förbund. Även om vi inte har uppnått det ännu förbinder vi oss till det.

Vi kan berätta om det för människor i förväg. Vi döljer inget, och det är anledningen till att vi ordnar kongressen, som måsta ge oss alla en maximal anslutning och enighet, och till och med, förhoppningsvis, den första nivån av att likna och vara lika med Skaparen, vilket innebär Hans uppenbarelse.
[142.769]
Från kongressen i Sochi 8/25/14, Lektion 4

Kategori: Andlighet, Grupp, Kongresser | Kommentarer inaktiverade för Kongressen i St. Petersburg: Att sluta förbund

We are all linked to each other, like organs, sinews, and cells of one body. Our body is an interweaving of infinite links between minute parts, systems, and cells. That is also how we are interwoven between us and linked to each other. We are apparently found in some sphere which is entirely filled with all kinds of threads and types of connection that link us into one. There are billions of links and every link acts at the “speed of light,” really with infinite speed.

We don’t need to arrange and stabilize these links in ourselves, they are revealed in us ready-made. This is revealed to us from the state of Malchut of the world of Infinity; this passes through a shattering and these parts are revealed before us as apparently far from each other.

But in fact, this distance between them is required for us to create a “sensitivity,” to focus the “resolution,” making it possible for us to see them and the links between them. Otherwise this is impossible; we can distinguish the details of the picture only on condition that they are separate, only in the gap between them.

Therefore, in order to see the entire general system and to be included in it, we must realize the principle of “And you shall love your friend as yourself.” For “your friend” is not some stranger; rather, this is myself. And no matter what I look at, I see my parts that are found outside of me and seem distant and remote, opposite me, so that in this manner I will better discover the concept of the shattering. The stronger the shattering works in me, the more the world seems fragmented and unattainable. This fragmentation testifies to the intensity of the shattering in me.

[118571]

From the 4th part of the Daily Kabbalah Lesson 10/18/13, Writings of Baal HaSulam

Related Material:

The Key To Attainment

The Mosaic Of My Soul

Filed under: Daily Kabbalah Lesson, Group Work, Perception, Spiritual Work | Add Comment →

Vi är alla kopplade till varandra, som organ, senor, och celler i en kropp. Vår kropp är en sammanväva av oändliga länkar mellan delar, system och celler. Det är också hur vi är sammanvävde mellan oss och kopplade till varandra. Vi tydligen befinner oss  i någon sfär som är helt fylld med alla typer av trådar och typer av anslutning som länkar oss till en. Det finns miljarder av länkar och varje länk agerar på ”ljusets hastighet”, egentligen med oändlig hastighet.

Vi behöver inte ordna och stabilisera dessa länkar i oss själva, de avslöjas i oss rean färdiga. Detta manifesteras för oss från det tillstånd av Malchut fram världen av Oändlighet, och passerar genom splittring så att  dessa delar ser ut långt från varandra for oss.

Men i äntligen detta avstånd mellan dem krävs för att vi ska skapa en ”känslighet”, för att fokusera på ”upplösning”, vilket gör det möjligt för oss att se dem och kopplingarna mellan dem. Annars är detta omöjligt, vi kan urskilja detaljerna på bilden endast när de är separerade, bara i gapet mellan dem.

Därför, för att se hela generella systemet och allt som ingå i det, måste vi inse principen ”Och du skall älska din vän som dig själv.” ”Din vän” är inte någon främling, utan är jag själv. Och oavsett vad jag ser, ser jag mina delar som finns utanför mig och verkar avlägsna och fjärr, mitt emot mig, så att på detta sätt jag bättre kommer att upptäcka begreppet splittring. Ju starkare splittring jobbar i mig, desto mer världen verkar splittrad och ouppnåeligt. Denna splittring vittnar intensiteten av krossande i mig.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete, Perception | Kommentarer inaktiverade för Splittrad Enhet

Fråga: Om min vän är i en svår situation, vad ska min bön handla om? Måste den bara handla om honom eller om hela världen?

Svar: I de fall där det är oklart hur du ska bete dig och du har inget klart omdöme om hur det är bra att agera, och även i de fall där du verkar veta hur du ska bete dig, måste du konsultera andra vänner. Du ingår i ett stort kollektiv och du har inte rätt att agera och bete dig på egen hand, enligt det som ditt sinne eller hjärta säger dig.

Du är en liten kugge i en stor maskin, och man måste inse att enligt denna generella mekanism, kan du inte ensam infoga nya relationer i arbetet. Det är omöjligt för en person att agera enligt principen ”Det är vad jag bestämde, det är vad jag antar, och det är vad jag kommer att göra”. I ett sådant fall tar vi bort dig från vår maskinen. Även om vårt system kommer att bli mindre, kommer det att fungera i samverkan.
[142.676]
Från konventionen I Sochi 8/25/14, lektion 2.

Kategori: Andlighet, Bön, Grupp, Kongresser | Kommentarer inaktiverade för Att jobba i samverkan med andra